fredag 21 oktober 2016

Nils, 18 månader


Hej älskling!

Nu är du ett och ett halvt år. Ett förskolebarn! Du går på en förskolan här i Haga, det tar bara någon minut att gå från vår lägenhet så det är superbra. Förskolan ligger på en innergård bakom ett kafé och är jättemysig. Det luktar nybakat från fiket på er gård.
Inskolningen gick över förväntan, du gillade att vara där från första stund! Det kändes jättekonstigt första gången vi lämnade dig en hel dag, men vi förstod snabbt att du har skoj när du är där. Det är bara några få morgnar under hösten som du blivit ledsen när vi lämnat dig, oftast springer du rakt in och börjar leka med dina kompisar. Eller kör omkring med en dockvagn de har, den är din favvo! I gruppen går barn från 1-5 år, så det är full rulle. De andra barnen är så himla rara och ibland kommer någon av de lite äldre och berättar för oss att du brukar skratta jättemycket åt dem när de gör roliga miner.
De flesta dagarna lämnar jag dig halv nio och Axel hämtar dig halv fyra. Pedagogerna säger att du tar din snutte och går och lägger dig själv när ni ska sova middag, och att du oftast äter jättebra. Du äter själv nu, även när ni får soppa tydligen (!). Då brukar det synas på kläderna… En dag sa de att inga barn hade gillat dagens broccoligratäng, förutom du som hade ätit som en häst. Du gillar ost väldigt mycket också har de märkt (hehe, som om vi inte visste det redan!).

Du har absolut en egen vilja som du kommunicerar tydligt till omgivningen. Förra veckan ville du till exempel inte ha jacka på dig, du sa NEJ! och när vi ändå satte på dig den skrek du högt och ville vrida dig loss. Det var…ganska utmanande för tålamodet. Men sedan gick det över och nu är du fine med ytterkläder igen.

Det bästa i hela hela världen är dina pussar och kramar. Du gapar världens största gap när du vill pussas, det är SÅ OTROLIGT MYSIGT. Du pussar oss och du pussar Elsa på ryggen och du skickar slängpussar när du säger hejdå. Och du kan flirta! När jag frågar dig om du kan flirta med mamma blinkar du stenhårt med båda ögonen. Måste komma ihåg att filma det så att du får se själv sedan. Det är väldigt gulligt.

Att läsa böcker är det bästa du vet, antingen att vi läser för dig eller att du sitter och bläddrar själv. Du har en favoritbok just nu som du gärna vill läsa tre-fyra gånger varje kväll: Sagan om det röda äpplet som jag hade när jag var liten och som din mormor tagit hit. Du letar alltid fram just den i bokhögarna, och så säger du ”Den! Den! Den!”.
Vi läser alltid bok i vår säng på kvällen och sedan somnar du där på min eller Axels arm (vi brukar själva också däcka då, så den andre får komma in och väcka en). Sen lyfter vi över dig till spjälsängen i ditt rum, och ibland sover du där till morgonen men ofta vaknar du framåt tre och vill komma till oss. Då säger du HEJ till Elsa som också sover i vår säng, och sen ligger du mellan oss och gosar in dig. Lilla sked hos mig, lilla sked hos Axel. Herregud vad lycklig jag är då, med näsan tryckt mot din kind.

Du kan säga ganska många ord nu, en del riktiga och en del egna. Ett av de roligaste är wow! som du till exempel säger när du får någon god mat. På din ett och ett halvt-årskontroll på BVC pratade du loss som en tok med barnmorskan och byggde torn av klossar och hämtade bollar på beställning. Heja dig lillunge! Jag satt där stolt som en tupp.

Vi har börjat leta hus också förresten, för vi är så sugna på att ha en liten trädgård där du och Elsa kan springa omkring. Varje kväll ligger vi och scannar av Hemnet efter fina hus och radhus och klurar över var vi ska bo när vi flyttar från stan. Vi är ganska inne på Sävedalen eller Fiskebäck/Väster. Vi har också börjat tänka lite på syskon till dig och jag blir så upptagen av funderingar kring när det skulle bli bäst för dig att det hände. När du är 2,5, eller när du blivit lite större? Ingen aning! Det känns som att det finns fördelar med båda alternativen. Oavsett så är det en väldigt mysig tanke, att du i framtiden kanske kommer ha en liten lillasyster eller lillebror.

Jag älskar dig oändligt mitt roliga, mysiga, kramiga, urgulliga barn. Tänk att jag får vara din mamma!

3 kommentarer:

S sa...

Så stor han blivit! :) Det är så häftigt att få följa med i utvecklingen såhär.

Johanna sa...

Ja, det går indeed undan! Och tack, vad roligt :)

Linnea i usa sa...

Han verkar vara en så vara så HIMLA MYSIG UNGE! Vill träffa honom efter dina inlägg!