Nils ett år

För prick ett år sedan klev jag och Axel in på förlossningen på elfte våningen på Mölndals sjukhus. Din morfar hade skjutsat oss dit, och jag hade ont redan men inte mer än att jag kunde ta mig fram i korridorerna. Upp i hissen, in på ett rum. Efter en stund låg i ett badkar med magen i vädret, sedan låg jag på en säng, hela hela tiden med ett benhårt tag om din pappas hand. Det fanns en plommonlila fåtölj i ena hörnet av rummet och det var jättesoligt ute, alla väggar i rummet lystes upp av ett ljusgult sken som var milt och skarpt på samma gång. Jag minns exakt hur det såg ut.

Efter några timmar kom du äntligen och jag fick hålla dig i min famn. Du var så liten och skrynklig och söt och hela din underläpp liksom sögs in i munnen så mycket att vi nästan undrade om du verkligen hade en underkäke. Du var det finaste vi någonsin sett. På väggen satt en liten whiteboardtavla där det stod ”Johanna och Axel” (säkert för att barnmorskorna inte skulle glömma bort våra namn mitt i förlossningen) och medan du låg där på mitt bröst gick Axel fram och skrev ”och Nils” under. Johanna, Axel och Nils. Plötsligt och för alltid fanns du.

Nu är du ett helt år. Vi firade din födelsedag med kalas hos farmor och farfar ett par dagar innan och på den riktiga födelsedagen var vi i Bergsvik för att fira påsk. Din ettårsdag var en skärtorsdag.

I sommar ska vi åka till Portugal, det ska bli jättemysigt. Då kommer du nog att springa omkring, vi tror att du kommer lära dig gå själv ganska snart för du har blivit jättesnabb med gåvagnen och kan gå ganska bra om man håller dig i en (fast helst två) händer. Du vill alltid trycka på knapparna i hissen och tjuter av lycka när du sitter i bär-ryggsäcken ute och får syn på en hund någonstans långt borta. Du är oftast himla glad. Ibland försöker jag mata dig alldeles för fort, när du fortfarande har mat kvar i munnen, och då skakar du på huvudet och säger NÄ. Ibland plockar du ut det du har i munnen med fingrarna och sen vill du gärna mata mig eller Axel med den lilla geggan. Mmm. Oftast äter du massor och gapar så stort att det nästan ser obekvämt ut, och när du var på ettårskontrollen häromdagen låg du prick på din viktkurva. Förra gången, för två månader sedan, låg du aningen under och då inledde Axel Operation ge Nils lagad mat tre gånger om dagen (för han är mycket nojjigare än vad jag är), vilket alltså gett resultat nu. Du har såna goa äppelkinder och valkar på låren. Minns tillbaka på dina långa smala fågelunge-ben som du hade när du föddes.

Att få vara din mamma är verkligen det bästa och mest spännande som hänt mig. Då tycker jag ändå att jag gjort en himla massa spännande grejer: dykt med mantarockor på Filippinerna, flugit skärmflyg över Atacamaöknen, tittat på vilda bergsgorillor i djungeln i Uganda. Solat på grekiska stränder och vandrat upp på en aktiv vulkan i Guatemala mitt i natten och sett het lava flyta förbi mina fötter. Åkt linbana i träkronorna i Costa Ricas regnskog, flugit i ett litet propellerplan över världens högsta vattenfall i Venezuela och sett the big five på safari i Sydafrika. Kysst din pappa under Eiffeltornet i Paris mitt i natten med två cyklar slängda intill oss. Jag har rest i ockuperade Västsahara, åkt buss genom Mocambique och gjort en dokumentärfilm i Nicaragua. Känt mig som en liten myra i Tokyo. Vandrat i alperna, surfat på Bali, badat i varma källor på Island och stått högst upp i en skyskrapa i New York. Jag har bilat upp i Kaukasusbergen i Georgien i en snöstorm, cyklat på en snirklig bergsväg på 5000 meters höjd i bolivianska Anderna och åkt sommarskidåkning i Österrike. Promenerat på den kinesiska muren. Sett Machu Picchu i Peru och Angkor Wat i Kambodja, dykt vid vrak på botten av Röda havet, pulsat i meterhög snö i ryska St Petersburg och cyklat Göteborg-Köpenhamn (med dig i magen!).

Och Nils, hela poängen är att av allt det där slår inget inget inget, inte ens sammantaget, upplevelsen det är att ha fått dig! Det är så himla roligt och fint att få vara med dig, och jag vänjer mig liksom aldrig. Det går knappt en dag utan att jag säger KOLLA VÅRT BARN, KAN DU FATTA ATT HAN FINNS?! till Axel. För det är lite svårt att fatta faktiskt. Du är bäst bäst bäst, och du är vår unge för alltid!

Älskar dig till världens ände.

Din mamma