Det hade kanske räckt med Nisse

Rabblade ju i sjumånadersbrevet upp några smeknamn som Nils går under här hemma och kom nu plötsligt på ett till som jag, av högst oklar anledning, brukade kalla honom i början:

Babben Håkansson

Babben. Håkansson. Så outsägligt konstigt. Men ett himla bra namn ändå?!

Jähättegod vegansk chokladkaka

Häromveckan gjorde jag och barnet ett litet besök på mitt kontor och tajmade självklart in detta med kontorets veckofika. Erik hade bakat en extremt god chokladkaka som jag krävde att få receptet på. Den är fantastisk. (Och vegansk, vilket var toppen eftersom jag inte kan äta mjölkprodukter så länge Nils fortfarande ammar. Och bra för miljön/världen dessutom! Men vill man ta vanligt smör går det förstås lika bra.) Jag bakade kakan häromdagen och går och smygäter hela tiden, så nu är det inte så mycket kvar längre.

Anyways, såhär gör man:

1. Sätt ugnen på 225 grader.
2. Smält 200 gram mjölkfritt margarin i en kastrull och låt svalna.
3. Blanda 3 dl socker, 2 dl vetemjöl, 1,5 dl kakao, en matsked vaniljsocker och en nypa salt (mitt eget tillägg) i en bunke. Tillsätt sedan det avsvalnade smöret och 2 dl havremjölk.
4. Häll smeten i en smord och kakaopudrad form (gärna en rund med löstagbar kant). Grädda i 15-20 minuter.
5. Medan kakan sedan svalnar, gör glasyr: Smält 50 gram mjölkfritt margarin. Bryt ner 100 gram mörk choklad och rör om tills bitarna smält. Tillsätt 1,5 dl florsocker.
6. Bred glasyren på kakan och garnera med något om du får feeling - klart!

Tips: Går utmärkt att göra en eller flera dagar innan den ska ätas, den blir bara godare av att stå till sig. God som den är eller med varma hallon och glass. 

Blocketvett, vadslagningsseger och vakennatt

Alltså fölk, behave. En kvinna som skulle köpa vårt soffbord på Blocket kom just hit, konstaterade att soffan var för stor (kunde mätt hemma?!) och hängde sedan kvar i läggan i säkert en kvart medan hennes barn krälade runt under våra mattor. Jorå. Rimligt. Men jaja. Har för mig att Mikael bloggat om hur han systematiskt lyckas få folk att köpa saker på Blocket för mer pengar än han lagt ut dem för, jag har uppenbarligen något att lära. Hur man tämjer Blocket-folket, kurs 1A. Måste ta den känner jag.

I övrigt har det varit en mycket bra söndag. Go helg överlag. Till exempel vann jag och Axel en vadslagning med Björn och Malin och ska bli bjudna på fyrarättersmiddag hos dem snart. Score! Helgens aningen mer osköna undantag var att Nils var vaken två timmar mitt i natten. Fattade ingenting, han brukar somna om direkt när han ammat men vid tvåtiden inatt fick han syn på sin sovande pappa, skrattade förtjust mot honom, bestämde sig för att det var dag och var sedan pigg som en liten lärka. Jag hade inte ens gått och lagt mig än när han vaknade. Såatt. Vid fem (som ju tack och lov blev fyra) somnade han äntligen om – skönt ändå med vintersolstånd och bonustimme. Fick till slut tre timmars sömn och konstigt nog räckte det för nu känner jag mig fine. Det handlar väl om att man orkar att vara sleep deprived en natt, men inte flera på rad? Vid närmare eftertanke ska vi nog vänta några dagar innan vi provar nattamningsavvänjning som vi hade tänkt köra i veckan...

Nils sju månader

Hej barnet!

Sju månader idag, grattis och hurra! Vi har firat med att gå till Plikta med Folke och hans föräldrar, den jättestora lekplatsen i Slottsskogen, och du fick gunga i en riktig gunga för första gången. En sådan man sitter upp i alltså, innan har du bara testat de där stora runda som man kan ligga i. Vi kilade fast dig med en filt och du tyckte det var skoj med vinden i ansiktet, men mest fascinerad var du av alla stora barn som lekte runt omkring.

Du har precis fått två nya tänder i överkäken, nummer tre och fyra, och din fot är nästan helt läkt nu sedan du brände dig. Äntligen! Bandaget borta och foten fin igen, snart syns ingenting. Eftersom du inte fick bada medan den läkte missade vi halva babysimskursen, men på onsdag ska vi ta igen det. Då är Axel dessutom ledig från jobbet (höstlov ju) och kan följa med han också! Längtar ihjäl mig för det är så himla kul att vara med dig i vatten. Tror du kommer att bli en fisk och älska vatten som din mor. Babysimsledaren vill vänta till fortsättningskursen innan bebisarna får doppa huvudena under ytan eftersom de kan bli rädda, men du verkar ju trivas i plurret så vi tänker KUPPA och doppa dig ändå. 

Du är i en rolig ålder nu. Du ålar baklänges in under soffor, soffbord och byråer och fastnar där eftersom huvudet tar emot och du inte riktigt kan åla framåt igen. Du klättrar omkring i spjälsängen och snart kryper du tror vi, för din allra senaste skill är att stå på alla fyra och gunga fram och tillbaka skitfort samtidigt som du ropar BA-BA-BA-abba-abba-aBaa-Ba.

Jag är helt fascinerad av dig, av vår relation. Den är så… mycket. Den känns så mycket. Hade aldrig trott att en liten sjumånadersplutt kunde vara så mycket människa, ha så mycket personlighet och charm och humor. Vi kallar dig tusen saker. Nille, Nillie, Nillie Vanilly, Dudde, Tutti, Puppy, Nilo, Ruby, Tuss, Smulan, Babylove och så vidare och så vidare. Kärt barn har många namn säger man ju. Ibland använder vi samma smeknamn till dig och Elsa, hoppas du inte misstycker.

Ditt mysiga, roliga, fantastiska lilla troll. Dig älskar jag för alltid, i evigheters evigheter.

Nu får det fan vara nog

Vaknar IGEN till en flash likt den ovan. Någon har satt eld på ett asylboende. Jag känner hur jag kryper ihop under täcket, vill inte vakna till att sådant händer, vill inte att sådant någonsin ska hända. Någonstans. Det är vidrigt.

Vad är det med folk? Vad är det med er som tycker att Sverige inte ska ta emot flyktingar? VAD SKULLE NI SJÄLVA GÖRA om ni tvingades fly ert land, skulle ni då inte åka någon annanstans för att försöka skapa en bättre tillvaro för er och era barn? Vi är människor, vi måste hjälpas åt. Jag tycker det är fruktansvärt att det finns människor som inte ser det. Som inte vill dela med sig ens en promille av allt det goa och bra som de fått alldeles gratis genom att leva i ett land som är tryggt.

I helgen publicerades ett reportage som Erik (min kollega som jag jobbar jättemycket tillsammans med) gjort tillsammans med Calle, en annan journalist som delar kontor med oss. Det är ett reportage där de följt en asylsökande kille under ett halvår i Sverige, sedan han kom hit ensam under våren. Det handlar om hur det är att vara i den situationen, att vänta på asyl, vänta på att livet ska kunna fortsätta. Efter publiceringen har Calle blivit hotad på nätet, någon har mailat honom att han "borde skjutas" och hans dotter har läst på flashback att någon länkar till hans hemsida där hemadressen och adressen till kontoret står.

Det är så obehagligt, och det gör mig ledsen in i hjärtat. Jävla människor. Jävla fega flashback-rasister, jävla idioter. Jag önskar inte att ni utsätts för våld, det som ni önskar andra. Jag önskar bara att någon kom och lärde er medmänsklighet. 

30 år och ett familjehelgsfir

Att mina och Axels föräldrar är rätt lika är ju sen gammalt. De gillar ungefär samma saker, tycker lika om mycket och trivs ihop (praktiskt!). En till likhet är den här: båda paren firar 30-årig bröllopsdag just i år. Så fint och imponerande tycker jag. Mina föräldrar firade sin dag i juni och i helgen som gick var det mina rara och roliga svärföräldrars tur. De valde (härligt nog för alla inblandade) att fira med familjen på kurortshotellet i Varberg, så i helgen som gick hängde vi på SPA där, åt jättegod mat, promenerade längs havet, drack Mojitos på Havanna och fick massage. (Massagen var som healing för min onda rygg, kan äntligen röra mig normalt igen!).

På lördagskvällen styrde Nils femåriga kusin Gustav upp ett pyjamasparty med disco inne på vårt hotellrum så där stod vi, tio personer mellan sex månader och 62 bast, och skakade loss. Det var sköj. Sen somnade vi typ klockan tio och sov tio timmar i sträck (minus en liten amningspaus). Det var himmelskt.

På hemvägen igår fikade vi på Strömma där jag och Axel funderar på att ha vårt bröllop. Eftersom vi var tvungna att lämna besked till en annan lokal redan samma kväll renderade det hela mig en sedvanlig släng beslutsångest... att göra så stora val under tidspress innebär ju lätt panik för en typ som mig som vill hinna väga in alla aspekter av allt. (Obs inget är helt spikat, men det finns ett par bra alternativ!)

I alla fall, efter Strömmafikan svängde vi förbi Getterön och såg inte mindre än sex havsörnar genom svärfars ornitologkikare. Vad vackert det är där! Ser ju nästan ut som ett afrikanskt slättlandskap med alla fåglar.

Det var den oktoberhelgen det. En himla bra! (Tusen tack Leif och Kerstin.)

Tipsguide till Göteborg

Lisa bad mig i en kommentar att skriva en guide till Göteborg eftersom hon ska åka hit med sin syster, och det är klart att jag vill göra det! Men som vanligt är jag nu ute i sista minuten så släpper tanken på att lyckas få ihop något heltäckande utan skriver bara det jag kommer på från toppen av huvudet.
Så kan väl ni andra som har koll på stan fylla på i kommentarsfältet?! (Ja, jag tänker på dig Josefine, aka restaurangproffset).

Men ok, vi kör:

ÄTA:

Det finns såklart massor av bra restauranger, därför är den rubriken nästan svårast. Men försöker ändå. Spisa Matbar på Övre Husargatan har skön stämning och serverar typ smårätter med nordiska råvaror (gott!). Puta Madre på Magasinsgatan har skoj och knäpp interiör men nån gång har jag blivit besviken på maten. Gillar man dumplings är någon av de två DubbelDubbel-restaurangerna (En i Linné, en på Kungshöjd) ett bra tips, och är man sugen på koreanskt är det gott på Hello Monkey (också den finns det två av, en på Linnégatan och en... på magasinsgatan, tror jag?).

Förresten är kanske Tredje Långgatan (Linnéstaden) bästa mattipset om man ska säga en hel gata, där finns en hel drös ganska nya restauranger. Flera av dem ägs av samma bolag och om man vill kan man ju störa sig lite på det, att det är så gentrifierat och monopoliserat. Man kan också välja gå dit ändå, för det är indeed god mat i snygga miljöer (ett nyrenoverat gammalt auktionsverk).
Ett av de bästa ställena på gatan rent matmässigt är i alla fall Brewers Beer Bar, som förutom mycket gott öl också har VÄRLDENS godaste pizzor (på riktigt, inte ens överdrivet, de är oförglömliga och gjorda på surdeg och något helt annat än vanliga pizzor). Har för mig att de flesta är vegetariska och det går också att få vegansk pizza.
På Tredje Lång ligger även Taverna Averna som har jättegod italiensk mat, Tacos & Tequila (på den mysiga innergården, så ge inte upp om det är svårt att hitta!) som är ett poppis hipsterställe med goda fishtacos och massa annat, och Made in China som ska vara bra men som jag inte testat än.

Två andra ställen vi inte varit på än men som vi vill gå till någon dag för att äta riktig lyxmiddag på är Koka på Viktoriagatan (Vasastan) och Björk och Bambu på Vegagatan (Linné).

DRICKA:

Den klassiska bargatan är ju Andra Långgatan med tusen alternativ. Den har som sagt kompletterats med lite nya ställen på sin granngata, tex lilla men trevliga Olssons vin.

Mitt och Axels favvoställe är Oscar och den lille på Prinsgatan, som har öl och danska smörrebröd. Varken hippt eller extraordinärt, det är mer bara ett gött ställe att ta sig en fredagsöl på efter jobbet.

Vill man spela boule till sin öl finns Boulebaren, och vill man se hela stan medan man äter eller tar ett glas kan man till exempel göra det på Heaven 23 i Gothia Towers. (Men ska man gå runt en kväll och ta några glas här och var är ju Långgatorna och Linné mycket bättre och trevligare eftersom det finns så mycket att välja på.)

FIKA:

Caféer finns ju överallt, men mysigast är det på Haga Nygata i Haga. Där ligger till exempel Kringlan som har jättegod frukost- eller brunchbuffé. Flera av fiken där har också enorma kanelbullar (jag menar enooorma), det är väl en grej på något sätt.

Vill man ha med hund och/eller få plats med barnvagn(ar) utan problem är Magasinet bra (ligger på samma innergård som Tacos & Tequila, alltså på Tredje Långgatan). De har förutom fika även mat och öl, men lite skralt utbud tycker jag ibland.

Ett fik som ligger lite off men som kanske är en mer unik upplevelse är Guldhedstornets café på Guldheden. Fiket ligger lägst upp i ett vattentorn (på ett berg) så man får verkligen vacker utsikt till sin kaka.

HANDLA:

Inredning: Det finns många fina pryl- och inredningsbutiker. Till exempel Market 29 på Haga Nygata, Kvart Interiör som ligger i en gammal banklokal vid Mariaplan i Majorna och såklart Artilleriet på Magasinsgatan som är dyr men fantastisk. Artilleriet har dessutom nyligen öppnat en köksfilial med köksprylar ett stenkast från huvudbutiken. Och jo, älskar också Rum för Papper i Victoriapassagen, fantastisk butik om man tycker om papper. Och pennor. Och sånt. (Och det gör man ju).

Kläder:
Kläder är svårt att tipsa om eftersom det ju finns enormt mycket, och det beror också så mycket på vad man gillar. Det finns allt ifrån Myrorna till NK - frågan behöver vara mer specifik för att jag ska kunna svara bra!
En bra gata för barnkläder är Vallgatan, där exempelvis Mini Rodini och Polarn och Pyret ligger, liksom ByLelou (ekokläder i mindre skala) och nån mer som jag inte minns namnet på. Södra Larmgatan i änden närmast Kaserntorget har också flera fina och lite personliga barnklädes- och leksaksbutiker. Duns som har fina ekokläder ligger på Prinsgatan.

Nu vaknar visst barnet så jag hinner inte skriva mer. Men som sagt - fyll på i kommentarsfältet så kan jag komplettera allt eftersom!

Jobb, tid, prioriteringar och sånt

Peppe skrev nyligen om fördelarna med fyra dagars arbetsvecka och jag tänker att det är något så väldigt klokt med det. Fyra dagars arbetsvecka, sex timmars arbetsdag eller vad som nu funkar bäst. Med kontentan att alla jobbar lagom och hinner med sina liv istället för att några går arbetslösa medan andra jobbar ihjäl sig. Ett så enkelt recept som skulle kunna underlätta för hela samhället.

Det är så väldigt lätt hänt att man vill vara duktig och effektiv och lyckad och allt det där, så lätt att jobba jobba jobba. Jag är själv sådan. Som frilans har jag verkligen jobbat mycket, ofta hört mig själv säga att "det är en väldigt intensiv period just nu" fast det kanske inte alls handlat om perioder utan mer om att jag haft mycket på to do-listan hela tiden. På många sätt har det varit toppen, hellre för mycket att göra än för lite och mitt jobb är roligt nästan jämt. Men, och här kommer poängen: det är ju ändå bara jobb. Jag älskar ju minst lika mycket att vara ledig (eller egentligen mer såklart, hemskt vore det väl annars!)

Sedan vi blev föräldrar tänker jag ännu mer på det där med att hitta balansen. Se till att ordentlig ledighet infaller varje dag och inte bara på helger och längre ledigheter. Att inte tänka "det är mycket just nu, det får vi ta igen sen". För det blir liksom aldrig sen. Jag vet, hej hej klyscha, men så sant det är ändå?!
Nu är det drygt sju veckor kvar tills jag börjar jobba och Axel går hem för att vara heltidsföräldraledig. Det känns plötsligt som ingenting, tiden rusar. Jag nojjar lite över att Nils ska vara i den där fasen då bebisar vill vara extra nära precis då, fasen då de förstått att föräldrarna kan försvinna (han är drygt 8 månader då). I så fall kanske det blir tufft att skifta precis då vem som är hemma. Men håller tummarna för att det ska gå fint.

När Nils börjar i förskolan nästa höst kommer vi hur som helst att ha varit hemma lika länge, Axel och jag, och det känns mycket bra! Att jämställdhet i det avseendet inte bara blir en vision. Det känns också skönt att det fortfarande är så mycket kvar av tiden då en av oss är hemma, det är ju så lätt att ha en go vardag då. Jag hoppas att det går att behålla den goa och lagom jobbintensiva vardagen även senare, när vi båda jobbar igen. Gissar att det är då det berömda livspusslandet verkligen startar.

Hur tänker ni andra kring de här sakerna? Hur gör ni, hur prioriterar ni? Ni med förskolebarn, jobbar ni heltid/deltid? Gör den andra föräldern likadant samtidigt, eller varvar ni lite? Eller är den ene hemma mer än den andre sett över tid?

Plantagegatan

Malin och Björn, våra goda vänner och grannar som vi som bekant hänger med väldigt mycket, har ju köpt hus och flyttar till Lerum om en månad. Kul, men också hemskt hemskt tråkigt (för oss). Efter sig lämnar de en väldigt väldigt väldigt fin lägenhet på Plantagegatan typ två stenkast härifrån.

Puffar lite för den här. Kom och köp! Bli våra grannar!

OBS. Bilder lånade från Hemnet/Alvhem. Antar (dvs hoppas) att det är okej pga bra reklam ju.

Det har förresten varit stor humor i att på håll få följa stylingen inför Hemnetfotograferingen. Stylisten bara "Den soffan funkar inte, den är för stor. Ni får köpa en ny. Och det funkar inte att det syns att det bor ett barn här också, ALLA saker som är barnets måste bort. BORT. Sängen också ja. Och inte bara inför fotograferingen och visningen nej, detta gäller under hela veckan då vi stylar. Vi måste få rätt helhetskänsla medan vi jobbar. Och så kommer vi vända på alla böcker i skåpet så att ryggarna står inåt. Såatt."

Ungefär så sa hon, enligt utsago. Så Björn och Malin har snällt fått bära Folkes spjälsäng och hans hundratusen andra prylar fram och tillbaka mellan grannens och deras egen lägenhet, varje kväll. I en vecka. De har också fått köra sin soffa till Björns päron, och köpa en ny.

"Rimligt".

Kul också att det ligger en hund på hallgolvet på bilderna. Den måste ju vara ditlånad för att se härlig ut..? Hundar säljer tydligen. Men tv:ar gör det inte, dem måste man gömma (dvs bära iväg till en kompis, tex oss) så att de potentiella köparna får intrycket av att lägenheten kommer att förvandla dem till nån sorts härliga människor som bara sitter och läser och dricker te på kvällarna och aldrig kollar på skräpserier.

Bostadsmarknaden av idag alltså, lite sjuk ändå.

Hösten gamle vän, det är helt okej att du är här nu

Det är otroligt vad långa och brrrrrannntaaa uppförsbackar känns när man går i dem med barnvagn. Speciellt på grus och i skog. Det märkte vi alldeles tydligt igår när vi traskade upp till toppen av Änggårdsbergen med familjen Jansson-Jonson för att grilla korv. Svettigt men himla värt. Belöning i form av höstsol så varm att vi fick klä av oss lager efter lager och utsikt ända bort till öarna ute i skärgården.

Som Johanna W säger: Korvgrillning - själva syftet med att bli förälder! Lite så. Kände hur jag med andakt packade Kånken med Nils egen lilla termos på morgonen, och barnmat och raggsockar. Korvgrillning i skog är på något vis utflykternas utflykt. Bara barnafadern saknades (men medverkade via sms).

På kvällen senare bjöd jag resten av gänget på vin och vietnamesiska vårrullar (igen, förbannat gott alltså) och Folke och Nils satt och ropade till varann över köksbordet. De har verkligen upptäckt varandra nu!

Himla, himla fin dag.

Äta med ögonbrynen

Förra helgen körde vi mat-träning här hemma. Projekt undersöka om Nils kan klara sig utan bröstmjölk under motsvarande en hel arbetsdag. Det kunde han! Och det var ju rättså tur eftersom jag gjorde ett litet avbrott från föräldraledigheten och jobbade tisdag-onsdag den här veckan. Det var första gången jag var borta från Nils så många timmar i sträck och Axel var överlycklig över att få vara hemma. Fick sådana här bilder skickade till mig under dagarna så det känns inte som att barnet saknade mig alltför mycket:

Jag hade slängt ner en bröstpump i väskan men glömde pumpa på lunchen så jag hade ändå rättså sprängfulla tuttar när jag kom hem, om en säger... Men all good! Axel och Nils hade bland annat testat vår nya löp/cykelvagn. Den har Axel drömt om att köpa sedan innan Nils ens fanns (eller enligt honom själv: sedan innan han ens träffade mig). Peppen när vi tog en premiärlöprunda med den hela familjen förra veckan var därför ENORM. Som tur var verkar Nils tycka att det är soft att sitta i den och det är ju bäst för honom det med tanke på den smärre förmögenheten löpvagnar tydligen kostar.

Apropå det här med mat är jag förresten så himla glad att ongen äter bra nu. Ett tag kändes det lite som att han skulle vilja amma för alltid, han liksom bara smakade på mat men tyckte det räckte med någon sked eller två. Men nu: älskar mat, äter massor! Gärna med hela ansiktet.

Annat som hänt i veckan:
1. Min bästis Sofia har varit och hälsat på några dagar (lyx att få vardagshänga!)
2. Jag har varit och sett den väldigt roliga Till häst genom Västerbotten på Storan med Axels föräldrar + svägerska.
3. Jag och Nils har rännt runt på allt möjligt. Till exempel har vi varit och fikat på mitt frilanskontor och hängt på Plikta med föräldragruppen.

Och smack så var det bara SJU veckor kvar av föräldraledigheten. Gaah stoppa klockorna!

Facit

Jag lade mig 03.30, barnet vaknade punktligt på sin vanliga tid 07:00 och vi morgnade (mornade?) oss till 08:15.

Det var värt det! Alltid värt det.

(Förstår på ett sätt folk som kommer med tipset att "sova när barnet sover" på dagen, för det är ju logiskt. Men själv har jag dock gjort det kanske... en gång. Sedan Nils föddes. Sova i all ära, men att vara vaken och få lite göra precis vad du vill-tid? SÅ mycket bättre). 

Vakenfis

Det jag är absolut sämst på när Axel är bortrest: att gå och lägga mig. Fan vad jag älskar att vara vaken. Speciellt på kvällar som ju är dygnets uppenbart bästa stund. Natten ligger framför en så det är liksom inget som stressar eller stör. Perfekt. Som just nu; det är fredag kväll, barnet sover sött, jag har glass, chips, godis, tv-serier och egentid. Magiskt! Jag blir också piggare och piggare ju mer klockan blir, vilket i och för sig kanske inte är odelat positivt. Nu är den till exempel tre och jag inser vid eftertanke, med en gnutta fruktan, att Nils eventuellt kommer att vakna vid sex eftersom han sov rätt mycket idag. Men med lite tur kan vi sova till halv nio. Då är det ju fortfarande fem och en halv timmar kvar! Den som lever får se.

(Hur som helst är det nog tur att Axel tycker om att lägga sig tidigt och oftast får med mig på det. Annars hade jag väl aldrig sovit.)

Lilla foten del III

Så infinner sig äntligen high five-känslan. Blev helt förundrad igår över hur mycket Nils sår hade läkt på bara tre dagar när vi var på Östra igen för att lägga om bandaget. Otroligt verkligen. Blev så jävla glad. Det blev sköterskan också, hon sa bland annat "Jag ÄGER det där såret nu, jag känner mig o-ö-v-e-r-v-i-n-n-e-r-l-i-g!". Skön kommentar ändå. Gillar när sjukvårdspersonal vågar ha den attityden. Och hon gör verkligen det, äger såret alltså, för det har blivit otroligt fint otroligt snabbt under hennes watch. Nya budet nu är att om det blir ärr kommer det att handla om max ett par mindre streck, inga stora ytor. Lättnaden lättnaden lättnaden. Snart är det över. (Klipper ändå bort själva såret ur bilden nedan av hänsyn till eventuellt känsliga läsare. Det ser trots allt ännu rätt nasty ut.)

Nils var glad hela besöket den här gången, trots att sköterske-Anki skrubbade rakt i sårytan. Han fick en godisklubba som smärtlindring och det var uppenbarligen mycket effektivt, sockerhög och lycklig lät han henne hållas. Vi tog en bild för att skicka till Axel som i samma stund satt på ett tåg till Stockholm för konferens med jobbet och önskade att han kunnat vara med.

Så proffsiga människor det finns. Impad och evigt tacksam.

Idiot på tv

Tittade på nyhetsmorgon i morse om att Sverige ju påbörjat en process för att erkänna Västsahara som stat. Jens Orback sa bra grejer, men jag blev helt tokig på kvinnan som var där i egenskap av researrangör och som tyckte att det var "dumt" att erkänna Västsahara nu när det "händer så mycket bra saker i Marocko".

1. Det händer rätt mycket dåligt i Marocko också. Även om en "viss demokratisering" skett tillåts till exempel ingen riktig opposition, journalister förföljs, åsiktsmotståndare förföljs. Det finns ingen fri press, väldigt många människor lever i extrem fattigdom. Och så vidare.
2. Det spelar väl ingen roll, ens? Att det sker viss utveckling i ett land ger inte det landet rätt att illegalt ockupera sitt grannland. Hur kan detta ens vara något att diskutera?

Nån jävla måtta och så vidare. 

En måndag i oktober: Bandageomläggning

"Hur är det nu de säger i den där reklamen...? KATCHING!"
Sjuksköterskan på barnsjukhuset ställer sig upp och gör en liten segerdans vid britsen med armarna upp i vädret. Hon hurrar, säger å nu blev jag riktigt glad faktiskt och det var precis det här jag ville se.

Vi har just öppnat bandaget och det hon har sett är hur rent och fint det blivit i Nils sår, hur det börjat läka i kanterna. Hon konstaterar nöjt att hon valde rätt grejer att packa in såret med för några dagar sedan, och det känns ju skönt att höra. Men det jag precis har sett är ett himla öppet sår på min bebis fot, ett sår på min bebis fot, ETT SÅR. På min bebis fot. Bröööl.

Det finns en magisk gräns för sår, tydligen. Den går vid fjorton dagar. Om ett sår läkt på inom den tiden vet man att det inte blir ett ärr. På torsdag har det gått fjorton dagar sedan Nils brände sig på grötvattnet, och det är klart att såret inte kommer att vara helt läkt tills dess. Det ser jag ju. Och kanske blir det ändå inget ärr. Kanske blir det ett litet. Man vet inte.

Om ett år kommer du att vara förvånad över hur mini-lite det syns, det vågar jag nästan lova, säger den glada barnsjuksköterskan. Jag tänker: Vadå ett ÅR? Vadå nästan? Nils får ett nytt bandage och även om det gjorde ont att dra bort det gamla blir han glad igen så fort det nya kommer på. Skrattar mot sjuksköterskan, får plocka av henne glasögonen som han brukar göra på sin mormor.

Nu får du andas ut, åka hem och fira lite. Så fint såg det ut, är det sista jag hör när vi lämnar rummet. I torsdags lät det annorlunda, då upptäckte de att såret var lite djupare än man sett på akuten och att det därför behandlats med fel sorts bandage första veckan. Jag anklagar mig själv för att jag inte läst på om brännsår, för att jag inte visste bättre än den läkaren. Helt orimliga men oundvikliga tankar.

Vi går mot bilen. Den alldeles dimmiga morgonen har blivit solig höstförmiddag med blå himmel och rödorangea stänk i löven på träden.

Och så gråter jag en stund på parkeringen. 

Bröllopstips tack

Sedan vi förlovade oss i våras har vi haft en tanke om att vi ska gifta oss i juni nästa år. (Den här sommaren kändes lite för tight inpå barnafödandet, vi ville ägna oss åt kiddot i våras och inte ha en massa planering att stå i.) Än så länge har vi har dock bara småklurat lite, gjort några enstaka googlingar på bra lokaler och sedan liksom... inte tagit det vidare. Nu börjar det kännas som att det är ont om tid (är det det? Hur långt i förväg bokar folk?), och jag ska ju dessutom börja på ett nytt jobb som kommer ta en hel del tid i anspråk under våren. Därför kan vi inte riktigt bestämma oss för om vi ska köra på bröllop nästa sommar som vi tänkt, eller kanske chilla med det ytterligare något år för att verkligen hinna planera utan stress. HMMM. Svårt detta.

Hur som helst tänkte jag köra en Fråga bloggen angående bra ställen att gifta sig på. Vi tänker oss typ en vacker lada eller liknande byggnad, där det får plats 80-90 pers, som ligger någonstans i Västsverige (max ett par timmar från Göteborg) och där man helst får catera egen mat och dryck (dvs att det inte är krav på att beställa genom den som har lokalen). Till detta vill vi gärna att det ska finnas någonstans att bo i närheten, helst för nästan alla gäster så att alla, eller många, kan sova över på samma ställe. Enkelt va? :)

Stömma Farmlodge utanför Varberg verkade ha allt vi söker, förutom att man måste catera maten genom dem samt köpa all dryck i deras bar, vilket inte blir så billigt. Direkt.

Så: har du varit på något fantastiskt bröllop i Västsverige?? Oavsett om det stämmer med våra tankar ovan eller är något HELT annat, skriv jättejättegärna i kommentarsfältet. Vi behöver lite idéer och input!

Nils sex månader

Hipp hipp hurraa, nu är du ett helt halvt år!

Ett halvår och tio dagar för att vara exakt, för jag hann inte skriva brevet prick på din sexmånadersdag. Den avslutades nämligen med drama: Axel skulle blanda gröt till dig och du råkade välta skålen med hett vatten och brände dig. Det var totalt fruktansvärt, vi fick till och med åka ambulans (fast långsamt; eftersom du var ledsen fick du sitta i min famn istället för att vara fastspänd, så ambulansen körde mycket sakta och försiktigt in till barnakuten). Allt gick bra tack och lov. Du fick bandage både på foten och handen. Världens minsta lilla bandage. Lilla älskling. Handen har redan läkt men det på foten får sitta kvar någon vecka till, och som tur är har du inte haft ont sedan bandaget kom på. Du leker och stojar runt som vanligt! Men fy satan vad hemskt det var den kvällen. Morbror Anders skulle ha följt med på babysimmet dagen efter och såg fram emot det jättemycket, men det får bli en annan gång istället, när såret läkt.

Det hände också roliga saker på din sexmånadersdag. Vi hämtade till exempel våra förlovningsringar hos guldsmeden! (Vi förlovade oss ju precis innan du föddes, men ringarna blev inte klara förrän nu). De glittrar äntligen fint på våra fingrar. Det händer mycket hela tiden nu, du lär dig saker, vi lär oss saker, vi gör nya grejer tillsammans. Just nu handlar det mycket om mat. Du äter gröt och grönsakspuréer och smoothies och majskrokar. Bananmos och avocadomos och allt annat som går att kladda med. Jag ääälskar inte direkt kladd, hehe, men har nu kapitulerat under faktumet att måltiderna oftast slutar med att du har gröt i pannan och fruktmos på ögonlocken. Det är mycket gulligt. I början ville du bara ha tutte när jag försökte mata dig med vanlig mat, men med Axel gick det jättebra! Ni var värsta superteamet. (Nu funkar det fint oavsett vem som matar. Kladdigt och gött.)

Vi har varit iväg på din första utlandssemester, en helg i Köpenhamn! Det var regnigt väder men väldigt mysigt. Hemma fylls veckodagarna snabbt, vi går på sångstunder på biblioteket, hänger på öppna förskolan, umgås mycket med våra vänner och deras bebisar. Det är så kul att få följa alla dessa ungar redan från början. Se personligheterna utvecklas. Tänk vad kul ni kommer ha ihop när ni blir lite större. Det märks att du blivit ”stor” när du sitter mellan oss i soffan på kvällarna och leker med dina leksaker. Eller ålar omkring på den stora lekfilten som din mormor sytt. Du är så aktivt med i allt som händer nu och det är roligt, en av dina favvogrejer är när vi spelar vinylskivor och fuldansar ihop i vardagsrummet. Och vet du, du säger Ma-Ma och Ba-Ba! Jag förstår ju att det inte är medvetet än, tror inte du vet vad det betyder, men ändå. Du säger mamma! Tänk att du en dag ska ropa på mig och att vi ska kunna prata med varandra med ord. Förklara och berätta saker för varandra. Jag längtar.

Min bästa stund på dygnet är morgnarna. Du ligger och jollrar i spjälsängen och vi lyfter över dig till vår säng där du rumlar omkring, gosar med handen i Elsas päls eller drar henne i örat. Hon ligger snällt kvar, hon älskar dig vad du än gör. Tänk att jag får vakna såhär med er tre varenda dag! Det gör mig så oändligt lycklig. Ni gör mig oändligt lycklig.  

Nils underbara barn. Du är det finaste.