Same same?

Valborg 2012:

Valborg 2009:

Och så valborg 2013:

Surprise much?

Tar efter veckor av ångest äntligen tag i deklarationen. Och det börjar som väntat helt förträffligt.

Näru bor här

Alltså bloggen When you live in Gothenburg. Så sjukt rolig.

Dagens felskrivning i GP...

 ... var av det - åtminstone för min del - mer oväntade slaget (!):

Jag har nämligen inte skrivit boken i fråga, och inte någon annan bok heller för den delen. Den riktiga författaren till den här boken heter Johanna Langhorst, så någon redigerare som känner mig måste uppenbarligen ha fått ett litet hjärnsläpp och skrivit mitt namn istället. Ganska roligt ändå. GP:s kulturchef har bett mig om ursäkt, och jag försöker se det som något positivt att jag åtminstone verkar vara väl ihågkommen på GP. Hehe.

Grattis kära mor

Min fina mamma fyllde sextio i lördags och vi firade i Bexet. Det var årets första riktiga vårdag, så varmt att vi kunde äta frukost på altanen och när man lade sig ner på de solvarma brädorna blev kinderna alldeles varma av solen. Äntligen. Jag samlade fräknar och fick fyra stycken.
Vi gick en promenad i skogen och en gigantisk älg stövlade över vägen framför oss. Det är lustigt att de finns på riktigt de där djuren, kan verkligen förstå tyskarnas fascination. Sedan såg vi en hare, en trana och ett gäng rådjur, och en enorm humla som dansade runt i våryran och krockade med min haka.
Jag gick ut och sprang också, sprang och sprang med mina nya hörlurar med Obliqs nya skiva i öronen och sedan lade jag mig i det gula höet på Axelssons åker och tog igen mig. Mmm Bexet, sol och hölukt. Det blir kanske sommar i år med till slut. Vem kunde ana?
Pappa hade fixat smarrig middag till oss på fredagen med Amarone och kyckling med sås gjord på mynta och äppelcider. Och i lördags åt vi hos M och G-E, och åkte på konsert i Halmstad på kvällen. En med Beatleslåtar som var riktigt bra, för man älskar ju Beatles. Anders är på Europaturné som liveljudtekniker åt något band och skickade bilder och hälsningar från olika länder varje dag. Serbien, Montenegro, Kroatien. De verkar också ha det fint.

På söndagen, mitt i solgasset, fick jag ett hemskt tråkigt besked om att en stor sorg drabbat en nära vän till mig. Tänk vad ingenting i livet är självklart ändå. Man kan inte trolla fastän man önskar så att det gick ibland. 

Grattis på födelsedagen älskade mamma.

mvh geniet

När kommer den trådlösa datorladdaren? Känns så omodernt att behöva släpa med sig en sladd varenda dag. Samt koppla in den i väggen. Skulle föredra att bara klicka på en "ladda"-ikon någonstans på datorn till exempel.

(Vsg för tips alla teknikutvecklare!)

Såhär var Norge!

... eller, såhär var i alla fall en liten stund av Norge.

Herrå på en liten stund

Alldeles strax åker jag till Norge på jobbresa i fyra dagar, till en stad som heter Odda. Det blir fint! Min bror var på en ö inte så värst långt därifrån förra veckan och jobbade med en skivinspelning, och lyckades då på något vis få se tre stycken späckhuggare (!!).

Såatte. Kan nog bli gaaanska så najs detta (tänk tonfall "Nalle i Sällskapsresan 1"). (Inte för att jag tror att späckhuggarna är kvar eller att de tagit sig in i den lilla fjorden där vi ska hänga. Hehe. Men ändå, det kändes som en go uppladdning att bara höra om de där giganterna. Bara att de finns där.)

En påskhelg

Det här med att det varit sol v-a-r-j-e dag i flera veckor. I Göteborg, världens kanske regnigaste stad. Vad hände där? Förstås är det ju härligt och jag blir glad i hjärtat prick varje morgon, men eftersom det varit så himla kallt samtidigt går jag och oroar mig över att vi slösar bort årets soldagar på det här viset. Så kan vi inte ha det, vi behöver ju solen till den riktiga våren och till sommaren. Hör du det soljävel? Hang in there!
Och så plötsligt händer det. Idag är det soligt och liksom lite varmt samtidigt. Jag åt caféfrukost med familjen i Linné i förmiddags och vi satt visserligen inomhus men det var nästan nästan så att man hade kunnat sitta ute. Och det gör mig lycklig som en liten lärka kan jag be att få tala om. Det, och att allting känns så väldigt gött just nu. Det händer goa grejer mest hela tiden och jag hinner inte skriva ner dem ens. Fint så.

I alla fall. Första halvan av den här påskhelgen hängde jag i Bexet med mor och far. Vi gick många och långa promenader och åt sjukt mycket godis. Pappa gick lite på isen på sjön men sen började isen sjunga (?), det liksom dånade i den, och då förbjöd jag honom att kliva runt där ute.

Nytt med Obliq

Jag är inne i en såväl jobbmässigt som socialt ganska hysterisk (men kul!) period, därav det glesa bloggandet. Hoppas på att kunna förbättra mig angående det å det snaraste.

Tills vidare tipsar jag om att det finns två nya singlar med Obliq, min brors grymma band ni vet, på Spotify! In och lyssna med sig omedelbums!

Kolla dessutom vilket löjligt snyggt omslag basisten David Orebäck har gjort (den skäggige herrn i mitten är min brolla):

Gräv

Bild från när Linnea var på tidningen
Journalistens omslag 2011, då hon
intervjuades om hur man bedriver
grävande journalistik via sociala medier.

Ikväll uppmanar jag alla att hålla tummarna för duktiga duktiga Linnea Hambe (min brors tjej) som är nominerad till Guldspaden för sitt reportage "Språkanalyserna som avgör liv" i Kaliber i P1. Det handlar om migrationsverkets språktester och vilka konsekvenser dessa fått/får. Viktigt reportage!

Linnea och kollegan Markus Alfredsson får konkurrens av två andra nominerade bidrag, varav det ena är duon som avslöjade Saudiaffären.

Jävligt coolt ändå. Oavsett hur det går ikväll är jag en mycket stolt svägerska!

Tajmingen

Kul att Radiotjänst ändrar sina regler att omfatta även datorer och smartphones när jag för första gången i livet inte har något tv (ej hunnit köpa till nya lgh). Joråsåatte. Tack för den. Kände mig så jävla nöjd när jag helt ärligt kunde svara tanten nehej du, jag har faktiskt ingen tv, kollar bara på datorn och mobilen när hon ringde. Bom så fick jag en räkning hemskickad som ett brev på posten. Ja för det var ju ett brev på posten.

I alla fall känner jag nu att jag måste åka till Media Markt omedelbums och köpa en tv så att det hela blir värt.

PS. Jag tycker såklart att det rent principiellt är asbra med tv-licens pga jätteviktigt att det finns journalistik som ej är i beroendeställning till staten osv osv osv. Det är klart att jag tycker det. Dock att det är störigt att det reglerna ändras precis när jag hade läge att kunna slippa undan.

Söndagsmeny på Sthlmsg

Till frukost: (Många) avocados med fetaost. Lunch: Pannkakor från igår, med glass och varma hallon. Middag: Chips och semla.

Älskar att vara vuxen.

Avdelningen "så fort jag får tid ska jag..."

Herregud vad jag är sugen på att lära mig att spela gitarr igen. Kan ju klinka några ackord och så men det låter antagligen inte klokt. Vill kunna spela så att det låter fint. Mmmm gitarr. Spela gitarr och sjunga – varför gör jag aldrig det? Kanske världens härligaste grej ju. 

Vin, snuva och män i latexkalsonger

Trots att jag är smällförkyld - sådär så att det river i halsen och hela huvudet känns som fyrtio kilo tungt - är det här en himla go helg. En som känns helt ledig och oplanerad fast jag egentligen gjort en massa saker. I fredags var jag på en nagellacks-after work (ja, det är tydligen ett ord) med Nicole på Shelta, sen kollade vi på Davids match och efter det bjöd jag Nico o Martin och Sofia A på tapas och vin hos mig. Så härligt att bara prataprataprata.

Lördag morgon kom Sara och Johan och ungarna hit på pannkaksbrunch. Vill äta upp mina kusinbarn så fort jag ser dem, de är tamigfan helt underbara. Vi ritade monster i glada färger, läste en bok om en räv och sen ville Klara måla naglarna och valde ur gömman av gamla nagellack i min garderob ett mörkrosa till fingrarna och ett ljusrosa till tårna.

På kvällen var jag och Linn på wrestlinggala på Trädgårn, vilket kom sig av att vi för några veckor sedan intervjuade en tjej som är med och arrangerar det. Wrestling är ju inte min grej (!) men det var kul att betrakta som fenomen. Var mycket mycket mer teater över det hela än vad jag hade fattat. Och bara väldigt väldigt konstigt. Jag undrade väldigt mycket vilka som var där ironiskt och vilka som var där på riktigt – inte så lätt att avgöra faktiskt.
Sen mötte jag upp Johanna och Martina för ett glas på stan och när vi skulle hem var en spårvagn inställd och jag och Johanna blev apatiska av kölden. Jag vet att det varit soligt och så i veckan men nu får det faktiskt fan gärna bli lite varmt också.

Nu är det söndag och jag har inga spikade planer för dagen. Bästa utgångsläget, älskar sådana dagar! Äter frukost och läser Två Dagar. Toppar med överblivna chips från i fredags. Tänker ha mysbrallor hela dagen. Mmm söndag. 

Pallar, någon?

Jag har bara två stolar i min lägga och så kan vi ju inte ha det. Måste köpa pallar så att jag kan bjuda flera folk på middag samtidigt. Hence: snygga pallar som går att stapla på varann, var köper man det? Helst riktig affär pga orkar inte med frakt/att vänta etc.

Har kollat Lagerhaus samt Åhléns, men vill ha fler alternativ. Någon pallexpert out there?

Stockholm noch einmal

Jag tog en helg i Stockholm igen. Hälsade på S eftersom det är lite extra gött att ha varann just nu. Varann och harmonin som infinner sig när vi ses. Så fort jag anlänt gick vi en kort sväng till Daglivs för att köpa det nödvändigaste och kom hem med glass, chips, dip, godis, naturgodis och läsk. Och sjukt god mat. Vi är bra på den grejen! Sen hade vi hemmakväll och åt brunch på Bankomat vid Odenplan dagen därpå, som var asgod och som varade i treochenhalvtimme. Bästa grejen, brunch. Middag på lokal är ju också bra men det är ju trevligt även hemma liksom. Brunch på lokal är så oerhört mycket mer nice än att äta brunch hemma, alltså måste det vara det procentuellt smartaste målet att äta ute. Kom vi på. Så det ska jag göra oftare.

Och så gick vi på läkarfest och det var kul och alla jag snackade med verkade lite lättade över att jag var en utböling som kunde prata om något annat än nyliga tentor och kroppsdelar på latin och så. Lite senare mötte jag upp Emma och Johan och Johanna och Anton och några till på Under bron, ett ställe som låg under en bro, surprise surprise, och sen blev det söndag och Sofia skulle upp och gå jour och rädda livet på folk och sånt och jag åt brunch (sa ju att jag ska göra det mer!) med Pelle, min barndomsvän. Han hade en fin ny lägenhet och en fin ny tjej också, sen vi sågs senast, men tjejen hann jag inte se den här gången. Bara lägenheten.

Och slutligen satte jag mig på en buss hem som tog sju timmar och undrade stilla hela vägen varför jag inte bokat ett tåg. Men det var ju för att tåg kostade tre gånger mer. Och för att jag "gillar" att åka buss. Well. Inte när jag sitter framför två småtjejer som äter osande köttbullemackor och snackar gällt med varann hela vägen gillar jag det inte. Så kan vi väl säga.

Men på det hela taget, jävla bra helg. Det är med sorg i ögat jag tänker på att Sofia inte kommer att vara i Stockholm igen på länge nu. Det är ju ett sånt bra ställe att hälsa på henne på.

Soffan - återuppståndelsen

Okej så jag köpte en soffa på blocket. Den var inte exakt som jag ville ha den, men den var billig och tillgänglig och jag behövde ju en soffa liksom nu. Kollade på bilden i annonsen ganska många gånger, men det var ändå först när jag såg den i verkligheten, när vi bar ut den till släpkärran, som jag kom på att den var bekant på något vis.

För det visade sig vara exakt en sån soffa som jag och D haft på Eklandagatan. Den jag flyttade ifrån för tre veckor sedan och som vi varit ganska trötta på på grund av smuts på armstöden och en märklig insjunknad i mitten. Och den här versionen av soffan – min nya – har naturligtvis precis samma antydan till armstödssmuts, på precis samma ställen, och är lite insjunken i mitten på just samma sätt. (Känsla på den grejen?: WTF!!)

Men i alla fall, nu sitter jag här med en ny soffa som kanske inte känns så sprillans eftersom jag redan vet allt om den. Men den är i alla fall sittvänlig och lagom stor och ganska fin och nu har jag ett hem med en soffa i. Och det ser hemtrevligt ut och den passar ändå in här på något sätt. Och med DET är jag särdeles nöjd i alla fall. Över det och över att slippa leta soffa mer på ett tag.

(Extratack till världens bästa pappa som kom och hjälpte mig och i princip bar hela soffan själv uppför trappan eftersom det visade sig att jag är världens kanske klenaste människa).

Om tajming, möjligheter och att välja rätt fast det kan vara svårt

Idag tackade jag, efter ett ganska stort mått huvudbry, nej till ett jobb på en stor och välrenommerad redaktion i Stockholm. Ett som jag inte hade sökt, men som jag fick ändå eftersom de ringde upp och sa att de ville att jag skulle jobba där i sommar. För att de "kände att de behövde någon med kunskap på området" (utrikesjournalistik). Alltså overklighetskänslan att bli uppringd och erbjuden jobb, ett creddigt inom det område jag gillar allra mest? Väldigt stor. 

Jag blev glad och smickrad och glad igen, men fick också genast beslutsångest. Förstås. Men det fanns så himla många olika anledningar till att jag behöver vara i Göteborg den här sommaren, så jag lät de anledningarna bestämma. Och jag tror att det var rätt, för allt har sin tid och nya saker måste ha sin rätta timing. Annars får de vänta ett slag!
Det kommer bli en sån fin sommar tror jag. Jag ska jobba på gp utland igen (vilket jag ju älskar så det känns briljant) och S och N kommer vara här båda två och vi ska hänga i min nya fina lägenhet och göra saker på kvällarna även fast vi jobbar. Grilla och bada och cykla. Dricka vin och skratta och ta vara på att befinna oss i samma stad en hel sommar för första gången på... evigheter? Den här sommaren kommer jag att kunna finnas här för dem som behöver mig just nu, och Göteborg kommer finnas för mig för jag behöver den, och alla i den, just nu. 

Så jag ringde och förklarade detta, något mer kortfattat men med samma andemening, och fick tillbaka ett "Förstår! Och du det här är ju inte världshistoriens sista sommar, du kan väl ha oss i åtanke nästa år? Vi hörs då!" Att folk kan vara så förstående och anpassningsbara och vettiga gör mig så glad, livet blir så lätt och rätt då.

Jippijey

Det finns ju effektiva sätt att råda bot på den där trött på vintern-känslan jag skrev om häromdagen, det gör det ju. I vår fyller min mamma jämnt och det har vi bestämt att vi ska fira med en solresa. Så i eftermiddags hade jag hela familjen här på pannkaksfika och reseplaneringsmöte (note to self: måste köpa klappstolar till läggan. Jättesvårt att ha fyra middagsgäster och bara två stolar!). I alla fall, valet angående resan föll på Grekland och på det här stället, som ser så himla himla tjusigt ut. Det ligger i en liten fiskeby i den sydöstra hörnan av Kreta. Och alltså, jag vill så HIMLA mycket att det ska bli maj ungefär NU!

(OBS bilder stulna från Ving.se. Men alla eventuella Vingmänniskor som ser detta: det vore otaktiskt av er att bli arga! Tänk på reklamen!)

Okej det är klyschigt att längta efter våren men jag GÖR DET

Att det är så jävvla jävvla kallt. Det gör mig helt galen. Jag tränar inte, för det är för kallt att gå till gymet. Jag går inte och handlar om det inte är på vägen från jobbet, för det är för kallt att gå till affärn. Fan jag går knappt till jobbet ens för att det är för kallt att gå till spårvagnen. Överväger att jobba hemifrån i morrn pga vidrigt att lämna lägenhetens varma mysiga vrå.

Också har mina tulpaner vissnat. 

Scrapcooking

Igår bjöd Linn in till scrap-cooking hemma hos sig. Alla tog med två random ingredienser var (en grej man redan hade i kylen och en köpt av något man inte köper så ofta) och så lagade vi ihop en middag av det. Genialisk idé. Det hade ju kunnat bli lite hur som helst, till exempel att alla tog med samma saker eller så, men det blev svinbra. Och jättegott. Haloumi och guacamole och en jättegod pumpa/potatisröra, och rödbetor med chêvre i ugn och portobellosvamp fyllda med chêvre och tomat.

Hejdå Eklandagatan

I fredags flyttade jag! Till en svinmysig lägenhet i Bagaregården som jag redan tycker väldigt väldigt mycket om. Jag trodde verkligen inte att det skulle kännas som hemma så snabbt, men det gör det. Skönt skönt. Fort och smidigt gick det också chockerande nog. Bananlådor is the shit.

I alla fall, lägenheten är jättemysig och det är väldigt stor risk att jag kommer bildbombardera med bilder härifrån snart - måste bara skaffa ordentligt internet först. I torsdags lade jag in bilder från den gamla lägenheten för att liksom säga hejdå till den, men glömde visst publicera inlägget. Så jag gör det nu. Syftet är att jag ska tycka att det är roligt att "se hur jag hade det" sen när jag är 52 bast och sitter och läser igenom den här bloggen. Man är ju ofta ganska dålig på att ta bilder hemma så nu försökte jag göra det för att komma ihåg i framtiden, nostalgisk som jag är. (Fick såklart denna idé nånstans mitt i packningen, så jag fick liksom flytta runt alla kartonger och skit från varenda bild så att det skulle se städat och fint ut trots att det egentligen såg ut som fan. Mkt "spontant").

Jallafall, 52-åriga mig själv: Så här hade vi det på Eklandagatan!

Dagens bild från ett främmande land, del 12: Irland

Dublin, Irland, mars 2012.

Jag kom till Dublin några dagar i slutet av mars och var beredd på regn och iskyla eftersom det sägs att staden har sämre väder än Göteborg. Och det vill ju inte säga lite, det. Men det blev sol och man kunde gå utan jacka. "Det här var nog årets sommar!" skanderade folk på gatan och herregud vilken deppig grej om de hade haft rätt i det. För Dublin gjorde sig riktigt bra i solen.
På 40 lower Ormond Quay (i distrikt 1, alldeles invid Liffeyfloden), hittade jag Winding Stair. En fin gammal bokhandel som på 1970-talet blev en populär mötesplats för författare, musiker och konstnärer. Nu som då säljs här såväl nya som använda böcker och utanför såg jag en liten skylt som sade att den som inte hade råd kunde komma in och få sig en bok, ändå.
På på övervåningen har ägarna öppnat en restaurang med noga utvalda irländska rätter tillagade med själ och hjärta (som – lyckligtvis – verkade mycket godare än vad det låter när man säger "irländska rätter").

(Klicka här för att läsa alla inlägg i serien "Dagens bild från ett främmande land")

Ölandsmenyn

Jag, S och N är väldigt bra på att laga (well...äta) goda grejer när vi umgås. Öland inget undantag. Tänkte jag skulle dela med mig av den smarrigaste middagen vi gjorde. Såhär:

Förrätt: Smörstekt och flingsaltad sparris, baconlindade dadlar och haloumi. Så jävla gott, det här skulle jag kunna leva på i evigheters evigheter. (Helst ska man riva parmesan över sparrisen också men det hade vi glömt köpa).

Huvudrätt: Baconlindad fläskfilé fylld med fetaost och soltorkade tomater. Till det rotfrukter i ugn, gräddsås gjord på schalottenlök och balsamvinäger och en stor sallad med allt gott man gillar. (Avo, feta, sugarsnaps, pärltomat, nötter, ruccola, granatäpple etc). Plus vin.

Efterrätt: Sofia special. Alltså glass, grädde, banan, chokladsås och maränger toppat med rejäla mängder hackad daim och jordnötsringar. (Skippa EJ de två sista, det är liksom de som hela gör den här genialiska rätten. Orkar man inte ha tusen ingredienser går det också bra med "bara" glass, daim, jordnötsringar och chokladsås. Och kanske lite grädde då. Och gärna en liten nypa flingsalt om jag får välja.)

Efterefterrätt: Godis. Chips. Dip. Pepsi max. 

Varsågoda för tips.

Öland. Bubblan.

Vi var ju på Öland förra helgen, jag,  S och N. Det var härligt. På vägen ner meddelade S:s pappa att värmen eventuellt var sönder, och att huset inte är vinterbonat, och att det därför troligtvis skulle vara åtta grader när vi kom fram sent på kvällen (inomhus alltså, utomhus var det cirka tusen minusgrader). Men vi tände brasa både i köket och vardagsrummet och satte oss på golvet med filtar, mössor och te och sen lyckades vi få igång värmen. Helg räddad.

Vi åt godis. Jättemycket godis. Vi lagade god mat och vi kollade på dåliga men underhållande serier på tv och några filmer av samma kaliber. Vi åkte till Kalmar och drack öl med ett gäng vi lärde känna i Egypten i december. Det var mycket roligt. Kalmar visade sig vara hur fint som helst och jag var väldigt fascinerad av alla gulliga hus i pastelliga färger. Som en Astrid Lindgrenindyll hela stan ju. Så åkte vi tillbaka till vårt hus på Öland igen och vi pratade och pratade pch pratade. Vi gick inga långpromenader som vi hade tänkt, vi bara slappade.

Vi sov tätt ihopkurade i dubbelsängen i det rum som var varmast. Jag låg i mitten och fick forma mig till ett Z som precis fick plats mellan de andras knän och armar. Det låg musskitar i sängen som jag och S hade nöjt oss med att borsta ner på golvet, medan N (den tveklöst fräschaste i sällskapet) lagt in sitt veto och krävt att få byta lakan. Det fick hon.

Vi har en himla go grej going on just nu, jag och mina bästisar. Vi har alltid varit jättenära men liksom kommit varann ännu närmare de senaste månaderna eftersom vi alla tre råkat ut för diverse misär-grejer i livet just nu, av olika kalibrar. Det är lite fint ändå när man råkar tajma livskriser med sina vänner. Sedan någon gång i november har vi haft en sms-tråd mellan oss alla tre som vi skriver i hela tiden, och varje morgon vaknar jag i ottan av att någon av de andra säger god morgon. Sedan fortsätter kommunikationen hela dagen. Vi sms:ar men använder tråden som en chatt och man skriver när man är glad, när man är ledsen, när man är arg, har tråkigt, vill dela med sig av något komiskt eller när man behöver råd om något trivialt eller något livsavgörande. Det blir några hundra sms om dagen skulle jag tro och jag älskart. Man har sällskap hela tiden. Som att umgås jämt, utan minsta prestationskrav. Man är aldrig aldrig ensam.

Vi kallar den bubblan, den här nya goa grejen. Den är trygg och rolig och alldeles underbar. Jag tycker väldigt mycket om bubblan.

Om orättvisa

Läser i en artikel att världens hundra rikaste personer tjänar så mycket pengar att de hade kunnat eliminera den globala fattigdomen fyra gånger om. Hundra personer. Alltså, världen, vad fan? Jag minns när jag pluggade UIS på GU och en föreläsare sa att hälften av USA:s årliga försvarsbudget skulle räcka för att tillgodose basbehoven för alla människor i hela världen.

Folk som tror att världsfattigdomen är ett nödvändigt ont som det inte går att göra något åt har fel. Det handlar om politiska prioriteringar och ingenting annat.

Ändå var det bara några veckor sedan en tjej som gick i samma högstadieklass som jag lade upp en bild på facebook där hon ifrågasatte att Sverige ger utlandsbistånd. "Varför ska vi hjälpa andra när vi inte ens kan ta hand om våra egna", argumenterade hon. Jag blev sjukt arg inombords och tog diskussionen. Frågade om hon på allvar ansåg att Sverige skulle ta bort den enda (knappa) procenten av BNI som betalas i utlandsbistånd varje till de många många många fler människor som har det mycket mycket mycket sämre än oss. Det gjorde hon.

Folk är dumma i huvudet uppenbarligen. 

Bild tagen i en by på Jamaica, maj 2010.

Det är torsdag och nu börjar helgen.

Jag har visst gått in i nån form av tunnelseende den senaste tiden. Ett tunnelseende där jag bara kollar på lägenheter, funderar på lägenheter och pratar om lägenheter. Typ. Det är ganska jobbigt och ibland, då och då, också lite lite kul. Med betoning på lite. Men ändå.

I alla fall längtar jag väldigt mycket efter helgen som nu komma skall. I morrn i ottan åker jag till ett icke vinterbonat sommarhus på Öland med S och N och det ska bli överjordiskt härligt. Mat, vin, vänner och brasa typ. Hoppas att det finns en öppen spis – det är så längesen jag var där sist att jag glömt – för det ska bli många minusgrader. Många många.

Jag har packat mina snowjogging. Ellevahettere....snowjoggers?

På Ester's café nån gång i julhelgen

1. Linnea ser Klaras bulle och Klara ser att Linnea ser hennes bulle.
2. Linnea vill ha bullen. Ler och är allmänt nöjd med planen som börjar ta form.
3. Klara blir mycket, mycket skeptiskt inställd till detta.
4. Tadaa! Lillasyster lyckas med kuppen, blir svinnöjd och gör en segergest. Strålkastarna goes ON!

Diggi fyllde 30...

... igår och hade fest för att fira. Det var roligt! Det fanns tårta och öl, roliga människor och ett konstigt skafferi där tanten som Martin (alltså Diggi) hyr i andra hand av förvarade en digeridoo, en liten liten bongotrumma samt en gosedjursleopard. Jag ägnade en stor del åt kvällen åt att prata med ljuvliga och roliga damer i form av Emma, Johanna, Martina och Malin i ett hörn av köket, tills folk kom och sa att vi var tråkiga för att vi bara ägnade oss åt varandra.

Så då gick vi och dansade lite i vardagsrummet, till Roxette bland annat. Herregud, det KAN ju inte bli bättre. Också att det var Per Gessles födelsedag igår, vilket jag och Björn visste eftersom vi båda läst Roxettes biografi mången gång som barn.

Senare inpå natten styrde Emma upp en fantastisk Spotifylista med Destinys child och Take That och vi insåg att ja, vi är rättså gamla ändå. Vi dansar liksom till "musik från vår ungdom", då måste man ju ha blivit gammal? Rätt gött ändå, att vara det. Nu har jag känt de här människorna i sex år, sedan vi började plugga ihop. Sex år, ett liv.

Tävla om tjusiga illustrationer

Den jätteduktiga illustratören Elina Dahl har en tävling där man kan vinna en supercool poster eller ett anteckningsblock från hennes webbshop. Var med vettja!  Jag hoppas själv på att vinna någon fin affish att pimpa min nya lägenhet med när jag väl hittat ny lägenhet.

(PS. VARFÖR i hela fridens namn är alla länkar plötsligt knallblå? Är det så för er med? Och hur får man bort?!)

Tankspridd much?

I förrgår bakade jag pizza med köttfärs och lade den sedan i bitar i en burk i kylen. När jag kom hem från jobbet igår hittade jag den inte och utgick då ifrån att David käkat upp allt. Men det hade han inte. Jag hade nämligen inte ställt pizzan i kylen, utan på en hylla i ett av köksskåpen.

Såatte. Man blir inte magsjuk av att äta köttfärs som stått framme va? Hoppas ej. *mätt*

Nyårslöftestips för den som vill bli snäll mot miljön och världen

Just det, nyårslöften ska man ju ha också. Visioner för det nya året. Det är ju lätt att bestämma sig för att träna mycket (eller att man ska göra klart sina fotoböcker nån himla gång...hehe) men att lova sig själv att göra "bättre val" tycker jag brukar kännas flummigare och svårare. Just för att det inte är helt självklart hur man gör och vad man ska fokusera på i den stora karusellen av matmärkningar, källsorteringskrav och annat.

Just därför har jag och Linn gjort ett reportage som gick i GP helgen före nyår, som ger tips till den som vill göra mer medvetna och klimatsmarta val i sin vardag. Vi fokuserade på matkonsumtion, resor, kläder och elektronik. Jag lärde mig sjukt mycket under researchen så nu tänkte jag dela med mig av några små aha-upplevelser här för den intresserade. Siffror och raka fakta kan ju vara ganska effektiva ibland...

• Den som flyger t/r Sverige-Thailand ger i ett smäck upphov till koldioxidutsläpp på sex ton. Det är femtio procent mer än de fyra ton man släpper ut om man till exempel pendlar med bil fem dagar i veckan mellan Alingsås och Göteborg under ett års tid. (Om vår hypotetiske Alingsåspendlare istället skulle ta bussen till jobbet skulle den personens utsläpp minska till ynka 176 kg. På ett helt år.)
  
  
• Matproduktion är en stor miljöbov, men det spelar stor roll vad man äter. Morötter, äpplen och lök bidrar till exempel (nästan) inte med några koldioxidutsläpp alls. Även de flesta andra vegetabiliska produkter håller sig under 1 kg koldioxidutsläpp per kg produkt. Kött däremot, not so much. Kyckling: 1,75. Fläskkött 4,4. Och så nötkött – tadaa – fyra gånger mer: 15-17 kg utsläpp per kilo kött (!). Värst av allt är att ost ligger på 10,7. (Besvikelsen!)
  
  Vill man ha en enda enkel regel att gå efter i matbutiken så är det att handla svenskproducerade livsmedel. Inte enbart för att de är närproducerade (transporter står för en mycket mindre andel av miljöpåverkan än vad själva tillverkningen gör, och därför är produktionsmetod viktigare att kika på än produktionsort). Men svenska livsmedel har generellt producerats under hårdare miljökrav än utländska livsmedel. Därför är detta en bra grundregel att ha med sig.
  
  (OBS: Med "koldioxidutsläpp" menar jag egentligen "utsläpp av koldioxidekvivalenter (CO₂-ekv)" som är ett sammanvägt mått på koldioxid och andra växthusgaser som bidrar olika mycket till den globala uppvärmningen.)


• I våra telefoner, datorer och tv-apparater finns mineraler som de stora elektronikföretagen i världen köpt från Kongo. Där används pengarna till att finansiera ett blodigt inbördeskrig som pågått i femton års tid. För att veta att en produkt inte innehåller sådana mineraler kan man fråga om företaget utfört en så kallad "due diligence" på sina leverantörskedjor (men tyvärr finns ingen smidig märkning eller liknande att kika efter).
  
  Greenpeace har undersökt världens 16 ledande elektronikföretag med avseende på miljövänlighet, och där placerar sig Apple på plats sex. Sämst år efter år är Blackberrytillverkaren Rim.

_________________

Man kanske inte ändrar hela sin vardag för att man läst detta. (Det ska jag verkligen inte hävda att jag gjort själv heller, tyvärr. Reser massor – med flyg – kör ganska ofta bil även korta onödiga sträckor samt äter kött. Oh well.) Men kanske kan det få oss alla att tänka till lite? Ibland i alla fall? När man är medveten är man i alla fall ett steg närmare att välja det bra alternativet då och då, tänker jag.

#Dagensfail

Jag jobbade tusen timmar. Sen åkte jag till gymet. Det regnade. Jag var jättetrött. Men tänkte att det skulle bli svinskönt med endorfinkicken av en timmes löpbandande. (Älskar löpband!). Plus hade inte tränat på flera dagar. Jag tog mig dit kånkades på massa grejer. Bytte om och plockade fram bra Spotifylista på iPhonen. Laddade.

Och någonstans DÄR insåg jag att jag inte packat ner några träningsskor.

Alltså den känslan. Den totalt ovärda. Resultat av detta: Gymmade halvhjärtat i strumplästen i 15 minuter, och köpte sen asmycket godis, gick hem och gjorde pizza. Det blir plus minus noll va?