Öland. Bubblan.

Vi var ju på Öland förra helgen, jag,  S och N. Det var härligt. På vägen ner meddelade S:s pappa att värmen eventuellt var sönder, och att huset inte är vinterbonat, och att det därför troligtvis skulle vara åtta grader när vi kom fram sent på kvällen (inomhus alltså, utomhus var det cirka tusen minusgrader). Men vi tände brasa både i köket och vardagsrummet och satte oss på golvet med filtar, mössor och te och sen lyckades vi få igång värmen. Helg räddad.

Vi åt godis. Jättemycket godis. Vi lagade god mat och vi kollade på dåliga men underhållande serier på tv och några filmer av samma kaliber. Vi åkte till Kalmar och drack öl med ett gäng vi lärde känna i Egypten i december. Det var mycket roligt. Kalmar visade sig vara hur fint som helst och jag var väldigt fascinerad av alla gulliga hus i pastelliga färger. Som en Astrid Lindgrenindyll hela stan ju. Så åkte vi tillbaka till vårt hus på Öland igen och vi pratade och pratade pch pratade. Vi gick inga långpromenader som vi hade tänkt, vi bara slappade.

Vi sov tätt ihopkurade i dubbelsängen i det rum som var varmast. Jag låg i mitten och fick forma mig till ett Z som precis fick plats mellan de andras knän och armar. Det låg musskitar i sängen som jag och S hade nöjt oss med att borsta ner på golvet, medan N (den tveklöst fräschaste i sällskapet) lagt in sitt veto och krävt att få byta lakan. Det fick hon.

Vi har en himla go grej going on just nu, jag och mina bästisar. Vi har alltid varit jättenära men liksom kommit varann ännu närmare de senaste månaderna eftersom vi alla tre råkat ut för diverse misär-grejer i livet just nu, av olika kalibrar. Det är lite fint ändå när man råkar tajma livskriser med sina vänner. Sedan någon gång i november har vi haft en sms-tråd mellan oss alla tre som vi skriver i hela tiden, och varje morgon vaknar jag i ottan av att någon av de andra säger god morgon. Sedan fortsätter kommunikationen hela dagen. Vi sms:ar men använder tråden som en chatt och man skriver när man är glad, när man är ledsen, när man är arg, har tråkigt, vill dela med sig av något komiskt eller när man behöver råd om något trivialt eller något livsavgörande. Det blir några hundra sms om dagen skulle jag tro och jag älskart. Man har sällskap hela tiden. Som att umgås jämt, utan minsta prestationskrav. Man är aldrig aldrig ensam.

Vi kallar den bubblan, den här nya goa grejen. Den är trygg och rolig och alldeles underbar. Jag tycker väldigt mycket om bubblan.