Från mig till er alla...

Catching up x 100

Alltså, man blir lite slut av att vara hemma och intensivumgås med folk på det här sättet. Den här veckan har jag:

Ölat med Emma och Johan, och Martin L * Kollat julfilm och gått ut och ätit med familjen * Fikat med Anna och Melvin * Fikat med Ted * Kollat på spelning på en pub på andra lång med mamma, pappa och bror * Lunchat med Linda * Käkat middag hos Nicole och Martin * Fikat med Emma J * Kvällsfikat hos Sara, Johan och Klara * Handlat julklappar och fikat med mamma * Passat Klara * Gått på bögshows-julkonsert med Sara och Johan * Ölat med Johanna * Kollat handboll och spelat spel med Emma och Johan, Björn och Malin * Gått ut och skakat rumpan med Ted, Hedin och Jesper (Jesper som jag umgicks med jättemycket på gymnasiet men inte träffat på typ sju år - Jesper!).

Allt har varit hur kul som helst, men puh - är helt slut nu!

Så idag har jag bara varit hemma och myst hela dagen. Kollat på snön utanför, bakat lussekatter och julgodis och slagit in paket att lägga under vår fina gran som pappa och jag efter några om och men fick att stå rak på sin plats vid altandörren.

I veckan väntar såklart några fikor till, en barnpassning av Klara till, en myskväll med bästaste Nicole och Sofia och så äntligen ankomsten av andra hälft! På onsdag dimper David ner på Landvetter. Det blir fint, även om Elsa nog kommer tycka att det blir trångt att samsas om sängutrymmet. (David verkar förresten sköta sig bra därhemma även utan mig, igår tog Köniz exempelvis poäng mot Wiler!)

Julpyntad blogg!

Känn peppen!

"När den stora halkan kom till Göteborg" eller "Min släkt i ett nötskal".

Var hos min ljuvliga kusin ikväll och fikade. På vägen hem till dem ringde mamma för att berätta att det var halt ute. Ja, jag vet, sa jag. Lovar att gå försiktigt. För att vara riktigt tydlig lade mamma till att alltså ISGATA, är det. ISGATA. 

Jag kom (visserligen efter att ha gjort en bambi-dans ute på isgatan) hem till Sara och Johan. Det dröjde kanske en kvart - sen ringde Saras mobil. Det var hennes mamma (min moster) som bara ville säga att hon sett på nyheterna att det är JÄTTEHALT i Göteborg idag. Tydligen höll hon på att dö av lättnad över att Sara, Johan och lilla Klara var hemma och välbehållna. 

Det gick ytterligare en kvart. Sen ringde Johans mobil. Ja, det var hans mamma. Ja, hon ville bara säga att även på Skåne-nyheterna varnades det för den oerhörda halkan i Göteborg och ni håller er väl inomhus nu?

Det hela var ganska komiskt. Ändå, när pappa ringde eftersom han lovat att hämta mig, hörde jag plötsligt mig själv säga: kör försiktigt! Det är sviiinhalt.

Antar att det är genetiskt det där. Hönsmammagenen.

Mysiga ställen, mysiga människor.

I lördags var jag ute med Emma och Johan och upptäckte då ett alldeles nytt och fantastiskt tillskott till det redan breda Göteborgska ölhaksutbudet; South American i Vasastan. Växter och färgglada glödlampor i taket, små mysiga hörn överallt och så bäst av allt - såna där hängmattestolar att sitta i. Väldigt väldigt schysst!

Under kvällen hann vi också möta upp Martin med vänner och avverka Ölrepubliken (där jag glömde en kofta) och Dancing Dingo (där jag kom på att jag glömt koftan). Det var en grym kväll och koftan låg lyckligvis kvar när jag ringde dagen efter.

Jag älskar det här konceptet med att vara hemma några veckor och bara göra mysiga saker med mysiga människor hela dagarna. I förrgår åt vi söndagsmiddag på la Gondola med familjen och såg först den årliga julfilmen som spelas upp på konstmuséets fasad. 

Det var väldigt, väldigt kallt om tårna (jag tappade känseln redan i bilen på vägen till stan, det måste vara något fel på mig) men otroligt mysigt och en väldans massa julkänsla.

Lyckan.

Är hemma på Ådäljan och det är verkligen hur gött som helst. När mamma och pappa hämtat mig från tåget fick jag nån sorts lyxig skaldjurstårta och sen stod det en hyacint och en skål turkisk peppar vid sängkanten - så ljuvligt.

Men mysigast av ALLT var ändå i morse när Elsa, efter att ha sovit vid mina fötter hela natten, tyckte att jag borde vakna och kom och buffade på mitt ansikte. Så fort jag slutade klappa henne så tryckte hon upp sin lilla fuktiga nos i min näsborre, slickade mig över hela pannan i långa, sträva tag, eller strök mig lite på hakan med sin tass. Sen körde hon in hela huvudet i halsen på mig tills jag började gosa igen.

Och då somnade hon om på min arm och så låg vi där och mornade oss båda två. Alltså, såhär kan jag tänka mig att vakna varje morgon. Tack för det välkomnandet lilla pluttis!

Mäktiga Marrakech - marknader, mystik och mynta-te.

(Nu kommer det! Det långa - men bildrika - Marockoinlägget.)

Åherremingud, vilken härlig stad Marrakech visade sig vara!

Jag ska strax sätta mig och skriva ett resereportage därifrån och det finns hur mycket som helst att skriva om - det är verkligen ett fantastisk resmål. Min och Sofias lilla semestertripp blev superb. Dessutom två dygn längre än planerat på grund av en strejk, men vi kommer till det. 

Vi bodde på en billig, traditionell och jättemysig riad (som hostel och hotell inne i gränderna kallas) mitt i Medinan, alltså gamla stan. Där trivdes vi, första morgonen lärde kvinnorna i köket oss att laga marockanska pannkakor. 

En lång gammal mur omringar Medinan och där innanför finns ett myller av små rosa gränder - alla hus i hela stan är rosa. Här ligger också det stora världsberömda torget Djemma el-Fna där sagoberättare och svärdslukare trängs med magdansöser, spåkvinnor och ormtjusare om kvällarna. Då sveps hela torget in i ett tjockt os och det doftar från alla de små stånden som säljer soppa, mynta-te, färskpressad apelsinjuice, nötter och dadlar. 

Runt torget - i gränderna - ligger souken, det vill säga marknaden. Där säljs de mest fantastiska ting, framför allt hittar man vackra ljuslyktor i oändliga variationer, snygga skinnväskor i får- och kamelskinn, tyger och sjalar i starka färger, kryddor och silversmycken. Allt är tillverkat lokalt och även om det såklart är en hel del turister i stan så är marknaden i första hand till för marockanerna. Priset ska prutas ner till omkring en tredjedel av utgångsbudet, så man får användning för alla tänkbara sociala och språkmässiga färdigheter. Det är roligt. Ju mer man skämtar och pratar, desto gladare blir försäljarna (och desto billigare blir sakerna de säljer).

Även om marknaden nog var själva höjdpunkten (där är ju allt så "Marrakech" det kan bli liksom, och förstås ett paradis för en ljuslykteälskare som mig) så hann vi också med väldigt mycket mer. 

En dag gick vi till ett hamam, det en sorts litet badhus med ångbastu dit de muslimska kvinnorna och männen går. Vi fick tvätta oss med svart tvål och blev skrubbade av en hårdhänt tant tills våra döda hudceller låg i tjocka kakor på huden. Intressant! Vi kände oss som två vita och småbystade pinnar bredvid de korpulenta och oblyga kvinnorna i badhuset, och efteråt infann sig en känsla av sällsynt renhet (och också en känsla av förvärrad vinterblekhet, all gammal hud var ju plötsligt helt bortskrubbad!). 

För att få lite ny sol på decemberhuden åkte vi en dag till kusten, till turistorten Agadir. Det var fantastiskt att kunna ligga på stranden en hel dag, i Marrakech var det visserligen varmt och skönt på dagarna men riktigt kyligt om kvällarna. Vi kände att vi var värda lite solfrossande och bokläsande. Kul att se lite mer av landet också - inte långt från Marrakech finns både Saharaöknen och de 4000 meter höga Atlasbergen, vars snöklädda toppar vi såg nästan överalltifrån. 

Agadir var fint men nyare, mer turistbetonat och mycket mindre charmigt än Marrakech. 

Man vänjer sig snabbt vid de goda livet - att gå runt och göra vad man vill, äta när man vill, sätta sig på café såfort man blir trött, eller ta en kall öl i solnedgången på en av stans många, många, många takterasser. En favorit vi fick var Kosy Bar som låg vid det lilla torget Place des Ferblantiers, "plåtslagarnas torg", där lamptillverkarna hade sina verkstäder och butiker. Här köpte jag två fina lyktor och fick specialtillverkade stearinljushållare tillverkade medan jag väntade. Och så lärde vi känna två fina gamla berbergubbar som bjöd på te, sålde mig en skinnväska och var väldigt underhållande, trots språkförbistringen.

Nästan alla restauranger vi var på hade takterass där man satt med utsikt över myllret nedanför, och priserna var långt bättre än vi vågat hoppas. På de lite mer fancy-pancy ställena kan man också få alkohol, något som dock ändå är ganska ovanligt i den muslimska staden. En kväll hade vi köpt med oss en flaska vin vi hittat och så satte vi oss med den under en jättetjock filt på taket på vår lilla riad och pratade och kollade på stjärnorna halva natten. Det var underbart.

Sista kvällen fick vi dessutom sällskap på taket av resterande hostelgäster - kanske 10-15 personer från lite varstans i världen. De flesta var - hör och HÄPNA - yngre än oss och vi insåg att vi plötsligt gått och blivit gamla.

Vi hann väldigt mycket på vår lilla tripp. Förutom det jag redan skrivit om tog vi exempelvis även en promenad i Jardin Majorelle, parken där modeikonen Yves Saint Laurent bott med sin partner i en stor kornblå villa. 

En av dagarna blev vi meddragna till ett område i Medinan där en tung, kvalmig lukt låg som ett täcke över de leriga små gatorna. Det visade sig att det var ett lädergarveri, här skedde hela processen från död djurkropp till färdig skinnväska. En lite äcklig, men ändå på något vis intressant syn.

Sen kom förstås dagen då vi skulle åka hem. Väl på flygplatsen mötte oss ordet "annullée" i tjocka röda bokstäver och vi insåg det absurda: vår flight, och såvitt vi kunde se även alla andra flighter, var inställda. Vissa på grund av snökaos på destinationen och andra på grund av strejk bland flygarbetare i Spanien. Det var strejken som ställde till det för oss - typiskt dålig timing.

Det var inte mycket att göra, efter lite köande bland förvirrade människor lyckades vi boka om biljetten till två dagar senare och sen försökte vi se det som en bonus - Easyjet placerade oss nämligen på ett lyxhotell med gigantisk pool och betalade för allt. Rätt feta plåster på såren ändå får man säga! Att det just dessa dagar blev 27 grader varmt och inte ett moln på himlen förvärrade ju inte precis situationen. 

Tack fina Sofia för en supersemester!

Lusse lelle, lite i förskott.

Vi bakade lussekatter här ikväll. I det här hemmet är det lite olika stajl på bakverken;

De på översta bilden är mina. 

Den på understa bilden är Davids. (Och nej, det är inte ett litet hästfoster, utan en "enögd daggmask som tittar bakåt". Om ni undrade).  

Han är väldigt estetiskt lagd, min kille.