San Fran!

Gästblogg av David:

New York är ju förbannat högt, långt, stort, tjockt och överlag väldigt rågat.

Därför vägrade jag tro på intensiteten i flygvärdinnans röst när han brölade ut ”you´re going to the beauuuutifuuul Saaan Francisco”.

För övrigt: han var/såg ut som en kille, vilket i och för sig inte är en garanti för att personen i fråga verkligen är en kille i varken NY eller SF. Det jag ville komma fram till med den här utsvävningen är att jag tror att även manliga flygvärdar är värdinnor, precis som sjuksköterskor.

Det visade sig dock att han spelade över av en anledning. San Francisco är faktiskt Saaaan Francisco. Vilket förmodligen också är hur man skulle låta om man snavade på skosnörena och föll nerför någon av alla jävla backar i stan.

Johanna har köpt nya löpardojor. Jag vet inte om det påverkade vårt beslut att promenera runt halva SF första dagen. Jag gjorde konstpauser och låtsades kolla på broar och hundar eller mumla saker som ”den här kanske du skulle prova”, mest för att överleva. Hur som helst, vi gick ner till AT&T Arena där San Francisco Giants spelar sina baseball-hemmamatcher. En vägg (ja, en vägg) på vägen ner skrovlade om att man skulle kunna se några innings gratis via en snikläktare. Vilket man så klart tror lika mycket på som att priserna som står på menyerna här faktiskt är det man betalar (tax, dricks, tricks och så vidare).

Det visade sig dock att det var sant! Vi såg Colorado Rockies pitcher curveball:a sig ur alla knipor som Giants försökte sätta dem i, och det är nu bevisat att de har finbyxor av en anledning. Det springs mer på Wall Street än på baseballplan.

Sen gick vi ut på en pir där ett gäng sjölejon ligger och göttar sig på några små plankpråmar. Två av dem lät som fan och ett par klättrade över sina sovande polare. En utsiktsplats, en krokig gata (kolla bilden) och en In n´out-burger senare var dagen över.

Tempot är nu lite lägre, men vi har hunnit med Golden Gate-bron, cable cars, låtsasskrattat åt en kille som försökte försörja sig som stå-upp-komiker och bokstavligt talat gått in i ett gäng knarkare på slitna Market Street.

Avslutningsvis har jag lärt mig vilken idrottsgren jag ska syssla med i nästa liv. 3 meter hår, heter den. Johanna klippte mig på hostelrummet häromdagen (blev faktiskt jävligt bra), men i avsaknad av dammsugare försökte jag få med mig så mycket av håret som möjligt, liggande på mina axlar, in i duschrummet. Sträckan är cirka tre meter och det som krävs är en handduk, motsvarigheten till en kartläsare (utkik är nog bättre) och så mycket hår som möjligt. ”Det är bara en tjej med en väska vid receptionen, kör nu!” sa Johanna och jag lydde.

/DJ

Tillägg Johanna:

Han var väldigt söt när han smög ut i korridoren, hårig som en björn, och liksom balettrippade in i duschrummet. En fröjd för ögat. Och håret blev ju... ja kortare i alla fall.

I morrn ska vi ut på ett campingäventyr i Yosemite National Park. Vi hämtar vår hyrbil tidigt på morgonen och sen, efter en fyratimmarsroadtrip, möter vi upp Martin, hans bror Magnus och kompis Abel (Alexander, tror jag) i Yosemite. De är där och klättrar och har lovat plats i sitt tält åt oss. Vi har ingenting med oss som kan liknas vid friluftskläder har vi insett. Inga sovsäckar heller. Vi får köra lager på lager på lager på natten, och i värsta fall får vi väl sitta uppe vid lägerelden hela natten. Martin har mailat att det står grillning, öl och vin på schemat efter lite klättring i den spektakulära naturen. Låter himla bra.

Njojåååk njojååååk.

New York, vilken jäkla stad! Efter en vecka här förstår vi verkligen att alla älskar den, man kan ju inte göra annat. Skyskraporna, stämningen, maten, människorna, pulsen, neonet, det alternativa, det kommersiella, shoppingen, blandningen, igenkänningsfaktorn trots att man aldrig varit där förut... allt var nice. Allt var mycket.

Vi checkade in på vårt hostel för en vecka sedan och fick till vår lycka betala mindre än det stod när vi bokade. Kanon ju. Sen visade det sig att rummet var väldigt, väldigt litet. Det rymdes en säng, och sen var det en skollinjals avstånd till väggen på ena sidan, och kanske en kvadratmeter med golvyta nedanför sängen. Det var allt. Så när vi skulle gå in i rummet fick den ena med fördel lägga sig på sängen så att den andre skulle få plats att kliva in. Det är väl så det blir när så oerhört många människor vill bo på en enda ö, I guess!
Läget var dock alldeles perfekt, vi bodde i Chelsea mitt på Manhattan. Bögområdet nummer ett. Det var så mycket gay people där att de straighta nog var i minoritet. Eller som en New York-bo vi träffade uttryckte det: "Chelsea is gay, man. It so gay that gay people think it's to gay to party there". Men perfekta stället att bo på, trevligt och fint och mitt i smeten. Nära till allt, till trendiga Soho, till mysiga Greenwich Village, till Central Park, till posh Upper East Side, till neonspektaklet på Times Square och till allt annat denna galenskap till stad bjuckar på.

En kväll gick vi på världspremiären av Sex and the City 2 på bio! Det kändes sjukt glammigt, goodiebags och allt. Och i min goodiebag låg dessutom en vinstlott, fatta lyckan. Och entusiasmen! David bara garvade när jag fick springa fram till transan med stort grönt hår som ledde spektaklet för att få reda på att min stora vinst var... en gratis läsk. Ooouukej. Något utav ett antiklimax :) Filmen var dock underhållande och jag var överlycklig för alla gratiskrämer, nagellack och annat som jag redan fått. (Tro nu inte att det bara var jag som ville se Sex and the City 2, det hela var till och med Davids idé. Han var en av väldigt, väldigt, väldigt få heterokillar i publiken denna kväll...).

En väldigt rolig sak var att Daniel och Linda har varit i stan precis samma vecka som oss, så vi har hängt en hel del med dem! Picknickat i Central Park, sett Mary Poppins-föreställningen på Broadway och gått på stand up comedy på Lower East Side med Judah Friedlander. Bland mycket annat. Väldigt roligt! (Tack för en himla kul vecka hörrni.)

Vi har shoppat rätt mycket också som ni säkert förstår. Johanna har exempelvis köpt fyra par skor, enbart av den nödvändiga sorten. Mumma! Och vi gick till Body Shop också för jag ville handla mineralsmink som ju är så himlarns dyrt i Sverige. De hade turligt nog värsta superduperrean, så för 30 dollar fick jag smink som på svenska Body Shop hade kostat tusen spänn. Min plånbok bara log åt mig i ren glädje resten av dagen.

Men vi har varit lite finkulturella också. En dag var vi på Moderna museet, MoMA. Det var väldigt kul faktiskt, och lite konstigt. Till exempel tyckte vi att konstverket som gick ut på att besökarna skulle pressa sig mellan två nakna kvinnor som stod i en dörröppning var lite märkligt. Och filmen där samma konstnär, Abramovic från Balkan, drog köttet av sex tusen koben. Hon själv fanns på plats och lekte en form av arga leken med besökarna, fast utan skrattmomentet. Man skulle bara sitta på en stol och stirra på henne så länge som man önskade, och själv skulle hon sitta där och stirra på folk en i taget varje dag i två och en halv månad. Finns ju bättre sätt att tillbringa sin tid i the city that never sleeps kan man tycka. Men naturligtvis fanns det normal konst också, alltså tavlor. Av Picasso och Warhol och van Gogh och alla möjliga kända snubbar. Och en fotoutställning med kvinnliga fotografer (Karin F: Nan Goldin var med förstås. Och så hade de en hel avdelning med Fluxus. Det du!)

Nu levande kändisar har det däremot varit ont om, även om David i efterhand påstår sig ha sett Keanu Reeves i Central Park. Han såg en man som såg ut som Keanu, tänkte "det är ju inte han", men sedan hörde vi en tjej i en butik säga att hon sett honom. AHA, tänkte David då. Närmare Hollywoodstjärnorna än så har vi inte kommit, än. ;)

Nu har jag skrivit en himla lång harang och ändå har jag säkerligen glömt en massa saker jag hade tänkt berätta om. Men sammanfattningen är förstås att vi haft en väldigt rolig och innehållsrik vecka. Gött för oss. Hoppas solen skiner i Sverige med! Nu ska ni få kika på sisådär en miljon bilder. De kommer här. Herrå!