Nu blir det pannkakor!

MER GULD! Härligt! En väldigt beundransvärd insats av längdgrabbarna igår. Jag blir så imponerad; längdskidåkare måste vara de mest vältränade i hela världen. Vi åkte längd häromdagen och var trötta redan efter nån halvtimmes åkande i lagom tempo.. heh.

Det har ju faktiskt blivit en hel del framgångar i Vancouver för svensk del, snart är vi ikapp schweizarna i guldligan. Sverige har fem stycken, de sex, stämmer det? Och det går ju finfint i curlingen också!  OS är så ljuvligt och det enda dumma är att det tar slut så himla fort. I morse tog ju dessvärre även hockeyn slut innan den hann börja på riktigt för Sveriges del. Surt surt surt surt surt. 

Hockey är ju egentligen inte min favoritsport. (Rätt okreativt och segt. Och så har vi ju bråken. Jag älskar känslor i idrott - starka känslor är ju hela poängen med sport! - men när det ingår att de ska slänga av sig handskarna sådär teatraliskt och puckla på varann med knytnävar har det verkligen en tendens att se så otroligt fjantigt ut.) I OS är dock ALLA sporter roliga att se på, och det känns riktigt tråkigt att Sverige åkte redan i kvarten. Jag hade verkligen sett fram emot en massa mer spänning framför TV:n. 

Ett av mina allra bästa OS-minnen är just från hockeyn. Förstås från OS i Lillehammer 1994. Jag var tio bast och tittade på den rafflande finalen tillsammans med mamma, pappa och lillebror Anders. Anders ville ha pannkakor till kvällsmat, men det fanns liksom ingen tid att lämna soffan. Det var ju så spännande! Så blev det förlängning. Och straffar. När Foppa satte sin och Salo räddade, ja jävar, vad vi skrek. Och hoppade, och skrek lite till. Pappa flög upp och tjoade "Nu blir det pannkakor!!" och rusade ut i köket och började knäcka ägg. Uttrycket att det blir pannkaka av allt har därför en väldigt positiv klang för mig.

Förresten, min kompis Malin är på plats i Vancouver och jobbar som researcher åt ett canadensiskt TV-bolag under OS (hej hej superroligt jobb!). Hon skriver massa kul insiderinfo om tävlingarna och deltagarna så om ni vill kan ni kolla in hennes blogg här. 

JAAAAAA! Guld guld guld!

Äntligen OS! ÄNTLIGEN! Och vilken start. Sicket lopp! Man blir ju alldeles tårögd när Kalla är så himla gullig och vill hälsa till "alla hon känner" efter segern. Jag blir glad ända in i hjärtat.

1 down, 3 to go!

I innebandyn är det slutspel som gäller här nere just nu. Davids lag Köniz möter i kvartsfinalen ett lag som heter Tigers Langnau som kommer från ostregionen Emmental strax utanför Bern, ett lag som på pappret borde vara skitbra men som ändå inte lyckats så bra i år. Köniz har vunnit båda sina matcher mot dem under grundserien. 

Igår spelades första kvartsfinalmatchen av sju. Daniel hade sina illgröna slutspelsdojjor på och det slutade med seger (7-3)!

Alla goda ting är tre. Och döden.

Idag har jag gjort tre saker:

1. Fotat en kyrkogård åt Jonas döden-reportage.
2. Spelat biljard med/mot David.
3. Tittat på en innebandymatch.

Jag måste börja med att berätta det som jag är alldeles mest förtjust över. Det är att jag -trots min ställning som underhund- vann över David i biljard. Jag vann. Så otippat, och så härligt. Det var bäst av tre matcher, och jag började med att skjuta i åttan i ett hål det allra första jag gjorde i första matchen. Men sen vann jag de två kommande matcherna! (och efter själva tävlingen vann D två matcher, med liten marginal kan tilläggas, men det räknades som sagt inte).

Jag som trodde att jag var sämst i hela världen på biljard. Jag är alltså bara näst sämst. Det är stort.

Såhär blev kyrkogårdsbilderna: (Tyck gärna till! Bilderna är omgjorda till klickbart format och jag blir glad för alla synpunkter)