om jag säger det tusen gånger kanske det når dit du är?

Idag skulle min mormor ha fyllt 85 år om hon hade levt.

Det finns inget jag hellre hade velat göra än att åka till det vita huset på Jonsbogatan 3 och ge henne en enorm blombukett. Med rosor, bara nästan så vackra som hennes egna från trädgården. Och om jag hade kunnat åka dit, då hade vi ätit jordgubbar på altanen -för det var alltid sommar på den altanen- och sen hade vi tittat på gamla saker i stora garderoben på övervåningen tills det var fikadags, vilket det var nästan hela tiden. Och då, då skulle mormor ha dukat fram minst tre olika sorters kakor på det lilla bordet i köket. Aldrig mindre än tre olika. Jag minns fortfarande exakt hur det doftade i det köket och jag hoppas innerligt att jag alltid kommer att minnas det.
Om jag hade åkt till Jonsbogatan idag hade mormor stått på trappan och väntat och vinkat när man svängde in med bilen vid jordgubbslandet. Och man hade sprungit över gräset sitt allra snabbaste, det hade man.

Men nu går inte det, så jag nöjer mig med att säga att jag saknar dig så vansinnigt, fina lilla du.

mitt nya kvarter

Varje helg som jag ska åka hem till Göteborg tänker jag att det nästan inte KAN bli så mysigt som jag hoppas, för att jag längtar så mycket och hypar upp det hela. Sen blir ännu mysigare än så, varenda gång. Allhelgonahelgen var verkligen inget undantag.

Fredagkvällen blev ett frosseri av romantik. Jag fick veta att jag skulle infinna mig på Davids jobb klockan fem, och där fick jag en massa kuvert med uppdrag och koder i. Som en enda lång skattjakt. Och jag som älskar skattjakter! Det var jättespännande och jag gick fick gå omkring och köpa saker för pengarna som låg i kuverten. Bland annat ett sällskapsspel, vitt te, en stålsträngad gitarr (jä!) och ingredienser till pumpasoppa. Samtidigt sms-rapporterade jag till David och samlade koder som fanns i varje kuvert. Efter många genomförda uppdrag fick jag öppna kuvertet med texten "deschiffrering" och bilda en destination med hjälp av koderna. På destinationen, Pressbyrån vid korsvägen, fanns ett kuvert till som jag fick när jag frågade efter det i kassan. Och däri, där låg två nycklar till Davids lägenhet. Hmm, tänkte jag då och höll dem i min hand lite som när man höll i fina snäckor när man var liten. (Sluten hand med handflatan uppåt, ni vet). Nu är ju David redan hemma, tänkte jag. Så hmm... Jag gick de 351 stegen från Pressbyrån till Eklandagatan 10 och klev in hos David, som nu hade hunnit hem från jobbet. Mitt bland ungefär en miljon tända ljus låg ett papper och väntade på mig i trappan. Där stod en massa fina ord och en fråga om huruvida jag vill att hans hem också ska bli mitt hem, när kontraktet på min lägenhet går ut i februari. Och att jag får ta med mina gröna randiga lakan och allt annat som jag vill in i mitt, vårt, nya hem.
Och sen var det också en fråga om vilken låt jag skulle vilja klinka gitarr och sjunga till allra först, men vid den frågan var jag så rörd och glad att jag inte kunde koncentrera mig så jag sprang upp och kramades istället.

Resten av kvällen lagade vi pumpasoppa (det var ju trots allt Halloweenhelg även om vi egentligen inte vet hur man firar det) och så spelade vi lite gitarr och sjöng oasis och winnerbäck och det är så härligt när man är sådär halvbra på gitarr som vi är. Jag var bra på att komma ihåg ackorden och David var bra på att få det att låta vackert. Sen somnade vi med tända ljus* och musik på hela natten, sådär ljuvligt som gör att man vaknar till en gång i timmen och får somna om igen. Det är den absolut bästa sömn jag vet.


Som om detta inte var nog, innehöll helgen också följande briljanser:

• Jag har fikat med Martin och det är faktiskt inte varje dag.
• Jag har gått på stan med mamma och käkat lunch med lillebror.
• Jag och D har sett "Låt den rätte komma in" på bio och den var jättebra -osvenskare och mindre vampyrig än vad man tror (befarar). Och vampyrinslaget gjorde den ju lite passande för allhelgonahelgen.
• Vi har också varit på middag och käkat fondue hos Söder och Sofia. Väldigt väldigt trevligt och gott och jag har aldrig ätit fondue förut så det var ett litet äventyr. Jag tappade några haloumibitar i den fräsande oljan, men förutom det var jag rätt bra.
• Vi har bjudit mina föräldrar på fika och tv-spelsBuzz. (eller njae, de hade med sig nybakat bröd och ananaskaka, så tekniskt sett har de bjudit oss på fika, fast hemma hos oss. Och nu, snart, är det ju "hemma hos OSS" och bara det känns ju helt kalasmäktigt att skriva).
• Vi har gått en alldeles lagom lång höstpromenad och jag hade på mig nya raggsockar, ny halsduk och ny mössa (alla grå, väldigt matchade) och min mammastickade tjocka vita tröja och det kändes som en såndär perfekt söndag. Vi kikade in i intressanta skyltfönster till exempel.
• Och så har vi spelat carcassonne på golvet i Davids vardagsrum, något man nästan inte kan missa under en sån lång och mysig helg. Efter ett 2-timmarsparti vann jag med en enda ynka poäng. Carcassonne i sin bästa form.
• Sen åkte jag "hem" till Stockholm med nattbuss. Hade sällskap av Johan som skulle hälsa på Lisa, så det var sex och en halv väldigt trevliga timmar. Nattbus är perfekt. Jag lade mig raklång på golvet i gången och sov så gott som man kan sova på en buss. Sen tog jag morgontunnelbanan hem och hann just börja drömma något när det var dags att gå till jobbet.

Men det var det värt. Oh så värt.

* Nicole, som är ihop med Martin som snart är brandingenjör, kommer bli lite arg nu. Men Nic -bara för den här gången- bli inte det, vi hade faktiskt just bestämt att vi skulle flytta ihop och allt. Jag älskar dig för att du bryr dig om oss, och jag vet, det kan börja brinna av eld, men liksom ändå inte. För vi tog ett ljus som stod i en liten kopp och jag lovar att det är safe.