Vilse i Mölndal

Att köpa kamera var inte det lättaste ens när man bestämt sig och beställt. Först gick jag vilse i Mölndal. Jag hatar Mölndal. Ännu mer än jag hatar Hisingen. Jag visste eg var Scandinavian Photo ligger men hela det sjoket med hus låg ungefär 3 km längre ifrån stan än jag tänkte mig. Grr. Och det blåste åt fel håll sådär så att håret flyger i ansiktet. Det gör det alltid i Mölndal tror jag.

Nåväl. När jag väl hittat dit fanns ingen kamera undanlagd i mitt namn. De letade och letade, men nej. De frågade om mitt efternamn två gånger till. ("Ja precis. Laaaggerr, fors. Precis") No result.
Vem på xxx har du snackat med då? ville kassamannen veta.
xxx, sa jag, samtidigt som paniken växte för jag kom verkligen inte på vad han heter i efternamn. Totalt hjärnsläpp. Det är Js låtsasbror (som fixat ett bra pris till mig eftersom hans företag har Scand.Photo som kund) och jag vet mycket väl vad han heter i efternamn, såklart. Men det stod verkligen stilla. Jag stod där och våndades och funderade på att springa ut lite smidigt och kolla upp det, för jag visste att xxx sagt att jag är hans lillasyster, och jag kunde ju inte gärna säga ehm, jag har glömt hans efternamn när de frågar om min "bror". Liksom. Panik. Lyckligtvis kom namnet upp i huvudet på mig innan han hann fråga och jag sa självmant xxx xxx är det som lagt undan den. Han ringde er igår, och pratade med en Henrik. (Bra och faktaspäckat).

Inget hjälpte dock. Jag sa jag ringer honom!, och när jag fick tag i honom sa han till mig Johanna, du heter Johansson i efternamn va? Eh, nej, det gör jag ju inte. Alls. Jag kunde ju inte säga nåt högt, så jag sa bara Nä. xxx skrattade i andra änden. Jag räckte nervöst över luren till mannen i kassan. Plötsligt kom en annan man ut från lagret och ställde kameran på disken. Så härligt! Jag blev jätteglad. På lappen stod det "Johanna JOSEFsson". Men det var verkligen min kamera. Det kände jag så fort jag såg den. Som ett adoptivbarn på ett barnhem i en dammig indisk småstad.

Jag skämtade bort det hela och fick det att låta som att det måste "blivit fel nånstans". Vilket det ju bevisligen hade. Josefsson heter jag ju inte, skrattade jag. Det gick hem.

Sen stegade jag därifrån med ett soligt leende och på spårvagnen hem läste jag "Lycka till med ditt nya fotoliv" i manualen. Man tackar. Sen sa ett fyllo Lycka Till till mig när han gick av vagnen. Lycka till själv du, tänkte jag.

Halväckligt rödvin och nätpoker.

Jag är makalöst bra på många sätt. Men jag är makalöst dålig på att fatta beslut. Helt sjukt kass. Att köpa ny kamera har nästintill drivit mig till vansinne. (Vilket hus ska man ha? Vilka objektiv ska man ha? Prioriterar jag brännvidd eller stor ljusstyrka? VIll jag ha fast optik? Vill jag köpa det nu i så fall? Vill man köpa objektiven beggade eller nya? Vill man ha polfilter och uv-filter till? Hur mkt vill man i så fall lägga på dem? Var ska man köpa kameran? Nätet eller butik?)

Gah! Ibland förtjänar jag verkligen att någon ska slå mig i huvudet med en stekpanna. Eller så. Men nu har jag beslutat allting och känner mig sjuukt nöjd och lycklig. Hurra för mig! Och jag fick ett kanonpris tack vare lite kontakter. Det är så konstigt att allting alltid löser sig till det allra bästa.

Nu ska jag dricka halväckligt rödvin och spela nätpoker.

Im soo excited, I just can´t hide it

Nu ska jag köpa ny kamera!* Det pirrar i magen av förtjusning! Jag har nästan bestämt mig, och det blir nog en Nikon D80, vilket jag egentligen lutat åt hela tiden. Jag är så glad så glad, som den gladaste flickan i hela världen är jag. (med Ika i Rutan-röst)
På en fest jag var på för ett tag sen hade en tjej med sig en D80 med fast optik och jag kunde verkligen inte slita blicken från den. Till slut frågade hon om jag ville hålla i den, ungefär som ett spädbarn. Det ville jag. Den var fantastisk. Jag ville klappa på den. I det ögonblicket blev jag kär i Nikon D80. [Men inte på ett sexuellt sätt. Tidigare idag såg jag ett TV-inslag* med en kvinna som var kär i Berlinmuren. På ett sexuellt sätt. Det var väldigt märkligt faktiskt.]

Har ni ätit kanelbullar idag? Det är ju kanelbullens dag. Jag tycker att alla dagar som ger budskapet "idag MÅSTE du äta nåt göttigt fast det är onyttigt annars är du en jättedålig människa" är bra dagar. Kalasbra dagar.
Nu ska jag äta kanelbulle nummer två.

* Tidigare hade jag bl.a en Nikon D70, som tillsammans med en hel massa annat blev stulet i somras i Indonesien.
*2 Med Filip och Fredrik såklart. Vilka annars?