Om freecycle och snälla människor

En februariförmiddag 2003 glömde jag och min kompis Sofia vår filmkamera i baksätet på en taxi i Darío, en fattig by i norra Nicaragua. Misstaget uppdagades bara en kort kort stund efter att våra lår hade ryckts loss från de klibbiga galonsätena, men då var bilen redan på väg bort. Vi sjönk ner vid vägkanten, och samtidigt som vi konstaterade att allt vårt material till projektet vi höll på med fanns på den kameran förstod vi att den nog var värd minst en månadslön, om inte mer, för mannen som körde bilen. Kört lopp, med andra ord. Det dröjde en stund, kanske två stundar. Sen kom han tillbaka. Ursäkta, ni glömde visst kameran, jag såg det inte förrän nu för den låg där bak ju. Ledsen att ni fick vänta.

Det var så otroligt snällt och fint av honom och jag minns det så väl helt enkelt för att jag aldrig kommer att glömma det.

Kontentan: det värmer i hela hjärtat när människor är sådär kravlöst snälla mot varann. Jag läste nyligen på Josefines blogg (som för övrigt är jättebra, tips tips!) om en site som heter Freecycle. Det är ungefär som blocket, men det handlar bara om att ge bort saker, allt måste vara gratis. Man kan lägga upp annonser för saker man har att skänka, eller saker man letar efter som man hoppas att någon annan vill ge bort. För att testa slängde jag upp en annons om att jag nyligen köpt en skivspelare, och frågade om någon möjligtvis hade LP-skivor hemma som bara låg och tog plats. 

Igår mailade en tjej mig. Hon skrev att hon hade ett gäng skivor, att jag gärna fick dem och att hon KUNDE ÅKA OCH LÄMNA DEM TILL MIG om hon fick adressen. Detta finner jag verkligen orimligt snällt. En liten stund senare, när jag lämnat lägenheten för att köpa sushi, stod det en kasse full av skivor utanför dörren och väntade. Bland många, många andra, dessa två:

Du Emma, vem du än är, som lämnade skivorna: Farao vad du är snäll!

Här ärn!

Hurra hurra, äntligen bor den här hos oss. Skivspelaren med stort S, den vi spanade in i USA, blev kära i och nästan kånkade med oss hem därifrån. Den som supersnälla Staffan och Karin sedan beställde till oss från Urban Outfitters UK, och gav oss i julklapp. NU är den på plats.

Den har stått i Jkpg och väntat på oss i flera månader och idag tog vi rycket. Vad är 30 mil i bil för att få hem en älskad familjemedlem liksom? Ingenting.

Säg mig nu, har ni någonsin sett något snyggare?

Lördagsloppis.

Vissa lördagar på sommaren är det loppis på Heden, ett stenkast från min lägenhet, och idag var jag, Diggi och Johanna där och fyndade lite goa vinylskivor. Håller nu på att längta IHJÄL mig efter vår skivspelare som står i Jkpg. Måste hämta snarast.

Hur som helst, vi fikade på Garbos också och då började vi prata om vad man skulle vara om man var en maträtt. Jag är tydigen "avocadomacka". Åh, sund och fräsch, tack! tänkte jag, men då förtydligade Martin genast; "Nej vi menar mer att du är lite slarvig och tar dig några mackor istället för riktig mat för att du inte orkar laga till något". Det kändes tyvärr lite mer träffande. 

Jag och Johanna var helt överens om att Martin är "kött, potatis och brunsås" men då tog han väldigt illa upp och motiverade det med att han "ju har rest mycket". Då fick vi enas om att det var okej att han är kött och potatis med nån form av het salsa till. Lite kryddigare liksom. 

Johanna W är en liten påse McDonalds-pommes frites. Inte mer med det.

En bra deal.

Köpte just åtta vinylskivor på Tradera för 7 kr. Ser nu att en av de skivorna (den jag ville ha) säljs för upp till 300 dollar på e-bay och för tusen spänn på Tradera. Kanske bättre skick och/eller annan pressning, vet inte riktigt, men det känns ändå som jag gjorde en hygglig deal.

Dagens loppisfynd!

Ibland är det så fint när det regnar och man får göra härliga inomhusgrejer. I morse hade vi (och Imma och Malin som är på besök) tänkt knalla upp på berget och äta frukost där, men vi vaknade till tät dimma och regn och åkte till favorit-brockin i Bümpliz istället. Det visade sig vara en vinst. David och jag gick bananas i plastbackarna med skivor och hittade flera fynd som inte fanns där sist, kolla bara här nedan!

(Hasselhoff-skivan är ju till exempel ett fantastiskt kap, herrn himself var faktiskt till och med här i Bern häromveckan. Men alla vi känner tycks ha missat denna stora händelse och grämer sig förstås mycket i efterhand. Då är en skiva bra plåster på såren.)

De fyra ovan var vi helt överens om. Sen var det två skivor som David valde och propsade på. Jag tror att jag möjligen är lite för ung för NKOTB, men David sa Nej nej, de är legendariska. De var ju som Take That! Intressant motivering.

Och så var där en skiva som jag var tvungen att ha. Väldigt oklart vem Mel Torme är, men alltså: mycket fint omslag. (Älskar att tjejens byxor har exakt samma nyans som mopeden och att hon lutar kinden mot, men bara så lite att det fortfarande ser glamouröst och inte ihopklämt ut. Proffsigt på något sätt). 

Grattis på föllsedan.

Igår fyllde David 31 (grattis!). Mycket vuxet gjort. I present fick han vinylskivor, en tröja och några finviner att lagra hemma i vinkällaren (läs: Ikea-vinstället i köket).

Det här med vinylskivorna har gjort mig helt besatt, det är ju hur kul som helst att gå och leta i backar på marknader och second hand-butiker. För att inte tala om Tradera. Kan inte sluta kolla Tradera, poppar upp massa kul saker hela tiden. Vi fick en supercool skivspelare av Davids pappa och hans sambo i julklapp, så nu längtar jag otroligt mycket efter att komma hem och spela de nya skivorna på den.

Måste bara öka min musikbildning lite så att jag köper rätt plattor. När jag sms:ade min rockstjärnebror häromdagen och frågade något om "den där svarta LP:n med en triangel i mitten", svarade han (jag citerar): "Haha, den svarta skivan med en triangel i mitten är världens kändaste platta, Dark side of the moon. Jag menar verkligen den kändaste all time history alla genrer!! ;) Vill inte håna dig men kunde inte låta bli". 

Känner mig med rätta lite pinig. Men några vändor till i skivbackarna så är jag förhoppningsvis proffs snart. Vi säger så.