Karantänveckans...

... onlinemötes-insikt: hur mycket folk, inkl jag, tar sig i ansiktet hela tiden. Blir tydligt när man har teams-möte med alla kollegor som också jobbar hemma och ALLA sitta med sina händer i ansiktet 60 procent av tiden. Som hon som sa på nån presskonferens i veckan att man absolut inte ska peta sig i ansiktet pga smittorisken, och sekunden senare slickade sig på pekfingret för att kunna bläddra i sina anteckningar. Skrattade mkt åt detta. Det är tufft nu.

... tv-tema: Amerikansk politik! Har ägnat kvällarna åt samtliga avsnitt av Hillary-dokumentären och samtliga avsnitt av "Vem kan utmana Trump?" på svt samt lite poddar på temat.

... oväntade smakkombo: Grönkål och mynta!

... ljudbok: Klubben. Oh my.

... snacks: Chokladglass med diegestivesmulor dränkta i brynt smör. Varsågoda för tips!

... väder: Sool. Äntligen! Hopp om livet. Lunch lutad mot husväggen och ansiktet mot skyn.

... fan också: Fick ont i halsen igår. Det är typ redan över, men gör ändå att jag inte kunde åka till Bergsvik där Axel och barnen och hela Axels familj är över helgen. Kan inte fatta hur kass timing det är. :(  Men det har såklart sina fördelar att vara ensam hemma två dagar till, kommer tex hinna göra hur mycket hus-grejer som helst (hoppas jag). Längtar dock ihjäl mig efter barnen.

... störta hjärtknip: Att Nils fyller år på tisdag och att vi måste skjuta på hans efterlängtade maskerad-discokalas. Så hjärtskärande.

Annars rullar det väl mest på, karantänlivet.

På min hemmakontoor fahtess

Så anpassningsbar man är ändå. Plötsligt känns det helt vanligt att jobba hemifrån och bara se kollegorna vid ett digitalt morgonmöte 9.15 varje morgon. Tänker att man måste passa på att njuta av det mysiga med hemmajobbande också, även om orsaken såklart inte är den roligaste. För mysigt är det ju onekligen! Äta frukost utan stress, hinna vara mer med barnen, se sitt hem i dagsljus osv. Jobba med musik på eller i total tystnad utan att bli avbruten. (Just nu i alla fall, för Axel och barnen har åkt i förväg till landet eftersom vi ändå var lediga den här veckan. Skulle ju ha varit i fjällen. Jag jobbar nu men åker till dem på fredag.)

Apropå se sitt hem i dagsljus förresten - har upptäckt vilket i behov alla våra dörrfoder är av en ommålning. Det får bli hobbyprojekt två! Projekt nummer ett den här ensam hemma-veckan är att Olles rum äntligen ska få färg. Har bara tjatat om detta ett halvår eller så...
Målade hans tavellister i går kväll och eftermiddag och kväll blir det väggmålande i denna going till färg:

Dagens tumme att hålla: den för att min bästis S ska komma hem ifrån Thailand. Hon har varit där några veckor själv på semester och sitter nu på flygplatsen och hoppas på det bästa. Tillhör riskgruppen. De skriker också efter henne här hemifrån tydligen eftersom hon är läkare och behövs på sjukhuset. Vore trist om hon tvingas vara kvar i bkk.

Covid19-kaoset och att 2020 kanske varit lite mycket hittills?

Jag har ganska långt till oro. Har så himla mycket närmare till "det ordnar sig!" än till panik och ängslighet. Men med det sagt är det ju med en väldigt bisarr känsla en betraktar världen just nu. Allt känns lite som början av en katastroffilm, när man får följa människors vardag som steg för steg påverkas på olika sätt av ett nytt och oförutsägbart hot.

Hur snabbt har det inte gått från att vi såg några nyheter om ett virus i Kina till en nu definierad global pandemi, förbud mot folksamlingar, UD-avrådan för alla utlandsresor och order om att jobba hemifrån? Så svårt att få överblick och veta vad man ska tänka om alltihop. Tycker att jag hör lika många som tycker att myndigheterna är för lama och inte vidtar tillräckliga åtgärder (trots väldigt stora och historiskt helt unika åtgärder) som dem som tycker att allt blivit överdrivet, bortom rimliga proportioner och bara driver på någon sorts masshysteri. Jag tycker nog mest att det känns bra att Sverige ändå verkar basera alla beslut om åtgärder på faktiska analyser av läget.

Jag är inte så orolig för vår eller barnens skull när det gäller viruset, eftersom unga verkar drabbas lindrigt eller i alla fall rimligt. Jag oroar mig dock verkligen för mina föräldrar, och allra mest för pappa som definitivt tillhör riskgruppen. Hoppas innerligt att samhället med gemensamma krafter lyckas platta till den där omtalade kurvan, minska hastigheten på smittspridningen och därmed belastningen på sjukvården. Det är trots allt fint att se samhället på något vis kraftsamla gemensamt. Hade önskat att det fanns samma vilja till engagemang när det gällde exempelvis klimathotet! Vilka mirakel vi hade kunnat uträtta då.

Idag skulle vi ha åkt till Trysil med A:s föräldrar och brorsfamilj för en veckas skidåkning. Blev ärligt talat chockad häromdagen när beskedet att även Trysil stängde ner på grund av Coronaviruset kom. Det kändes annars som den optimala resan ju, smittsprinings-wise. Åka bil dit, bo i ett eget hus och vara utomhus hela dagarna. Men nu blir det inte så och jag försöker tänka att vi tar igen det en annan gång.

Som om det inte räckte med var 2020 hittills bjudit på (det vill säga väldigt många sjukdomsomgångar för barnen, översvämning vid sommarstugan,  en pappa som fick läggas in på sjukhus, stressig period på jobbet, allmänt coronaviruskaos och nu inställd skidresa) fick jag också magsjuka i fredags natt. Så nu ligger jag isolerad i sovrummet och tittar på Axel och barnen som leker ute på altanen. Må de förskonas från magsjukans klor. Och Coronavirusets, förstås. 

Dubbelkrisen

Brasan sprakar och värmer, jag är i Bexet. Ligger i soffan och genom fönstren i samtliga väderstreck ser jag en sjö, inte bara den vanliga utan den som omringar hela stugan eftersom vattnet stigit en meter på bara några dagar. Det är översvämning, större översvämning än den vi minns med fasa från 2002, och nästan hela viken här har legat under vatten sedan en vecka. Trädgårdarna, vägen, skogsdungarna. Många hus har tagit in vatten. Vårt har det inte, tack vare att min familj och mina släktingar varit här och slitit som galningar dygnet runt. Byggt vallar, fyllt sandsäckar, skyfflat grus. Lånat pumpar av räddningstjänsten och sedan skött dem, dygnet runt. Jag tror vi kommer klara det. Med tanke på att stugan ligger längst ut på udden och massor av hus fått in vatten är det helt otroligt.

Det har varit en sån himla tuff vecka. Mitt i kaoset hämtades pappa i ambulans, han och mamma och lillebror var här då. Ont i hjärtat hade han, och vi med, som inte förstod vad som hände. Anders ringde och beskrev att "grodmän" hade fått komma och hjälpa till eftersom vägen var översvämmad och ambulansen bara kom fram till Axelssons, flera hundra meter härifrån. Vår stugan var som en liten flotte mitt i vattenmassorna. Jag blev livrädd.

Men nu ligger jag här vid brasan. Har pumpvaktsskiftet inatt, men nu räcker det med eldrivna pumpar så jag behöver mest titta till dem och rensa bort lite löv då och då. Pappa mår bra, tack och lov, och vattnet börjar sakta, sakta dra sig tillbaka igen.

Jag tror att vi har klarat det. Jag tror att vi har klarat det. Jag tror att vi har klarat det.

Luggen

För att göra worst things worse tappade jag det lite på min för långa lugg och klippte den rätt av med kontorssaxen förut. Blev rätt nöjd. Min lugg är av förlåtande karaktär så det brukar funka okej att så att säga klippa i blindo.

Sen tvingade min kollega Nicklas mig att vara med på en bild till vår nya hemsida. Efter det har jag nu helt nya insikter i varför folk besöker frisörer även för snabba luggklipp. En liten kunskap rikare. 

En torsdag i januari

Herregud vilken pissmorgon jag hade idag. Den började fint med glada ungar och nybakat bröd. Sen blev N var arg för några orimliga saker, bland annat att O hade tagit på sig jackan före honom. Kaos uppstod, kaos eskalerade, och jag tänkte att jag nog aldrig någonsin mer kommer komma fram till jobbet. Ni vet som när man drömmer att man springer och liksom inte kommer framåt? Så var det. Bröt ihop inombords. Och efter en stund även litegrann utombords. Till slut visade det sig att N egentligen inte var arg på sin bror, eller mig, utan bara supernervös för gymnastiken som han ska börja på i eftermiddag (som han längtat efter i ett år). När vi väl kom på det blev han som ett fromt litet lamm och ville bara prata av sig om vad som ska hända där osv. Lilla hjärtat. Lilla fyrasnartfem-åring. Så många känslor. Så konstiga sätt att kanalisera dem på. Så trött mamma idag.

Årslistan 2019

1. Hände något/gjorde du något i år som aldrig hänt förut? 

Nej! Typ inte. Ganska få nya influenser faktiskt. Eller, jag besökte en Kanarieö i början av året, det har jag faktiskt aldrig gjort förut! Det var underbart. 

2. Höll du dina nyårslöften?

Lovade detta: 
1. Träna 130 träningspass (snitt 2,5 pass i veckan), varav springa 40 mil (7,5 km i veckan). 
2. Se till att få tid att göra sånt jag gillar utöver jobb och familjehäng, som att sy, skriva och pyssla. 
3. Dagligen använda tandtråd/mellanrumsborstar trots dödligt trist.

Resultat: 
1. Bommade definitivt träningen, jobbade för mycket och prioriterade inte träning mitt i allt. Det vill jag ändra på till 2020. 
2. Men BOY DID I LYCKAS med mål nummer två: att få tid att pyssla och sånt! Startade ju för tusan till och med en sybusiness och har skeppat vimplar, handtryckta filtar och annat till länder i både Europa, Nordamerika, Sydamerika och Asien. Helt sjukt! Superglad över detta. 
3. Halvklarade det där med tandtråden. 

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Jajjemän! Acke och Johanna fick en dotter och F och S:s tvillingar fick en lillebror! Min kollega Per, min kollega Elin och min f.d. kollega Hanna fick också barn 2019. Som alltid rädd att jag glömt någon. Har säkert glömt någon. 

4. Dog någon som stod dig nära?

Nej, tack och lov. 

5. Vilka länder besökte du? 
Spanien (Teneriffa med familjen) och Portugal (Lissabon med jobbet). 

6. Är det något du saknar år 2019 som du vill ha år 2020?

Mer tid, alltid mer tid. 

7. Vilket datum från år 2019 kommer du alltid att minnas?

Oj det här var svårt faktiskt. Kommer minnas många fina saker som hänt men få kopplade till specifika datum, tror jag. Förutom barnens födelsedagar och sånt men det går väl without saying?

8. Vad var din största framgång 2019?

Privat kanske att vi lyckats jonglera det nya "två barn på förskolan och två heltidsjobbande föräldrar"-livet på ett ändå himla bra sätt.
Jobbmässigt att jag faktiskt helt på egen hand kirrade en ny och sviiiinrolig organisation som kund till vår byrå, som jag nu har förmånen att jobba jättemycket med. (Okej ska inte vara kryptisk: det är Bris). Är stolt över detta och jätteglad över att få skriva om barnrättigheter, göra fina böcker om barns inflytande och allt annat roligt och viktigt som följer med Bris-samarbetet. Kul! (Plus visste ni att FN:s barnkonvention blir lag i Sverige IDAG, när jag skriver detta? 1 jan 2020. Mäktigt.)

9. Största misstaget?

Att vi inte tog oss i kragen och började planera ett bröllop inför nästa år. Eller i år alltså. Hade gärna gift mig sommaren 2020 känner jag nu! Så bra år också, tjugitjugi, ligger bra i munnen. Men det får bli en annan sommar. Eller så får vi panik-ta tag i det nu-nu (kommer vi nog inte göra, nej).

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Som småbarnsförälder avlöser förkylningarna varann såklart men har mest varit frisk ändå. Ska ej klaga. 

11. Bästa köpen?

Mina trådlösa små minihörlurar från Jabra kanske? Älskar dem. Plus fina tyger och sånt. Cykel till Nils för det var underbart att se den lyckan.

12. Vad spenderade du mest pengar på?

Lite osäker men eventuellt typ mat? Inga gigantiska specifika utgifter i andra kategorier i år, tror jag.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Japp!! Det jag önskade mig under punkt sex i förra årets lista, och som faktiskt hände. Förlåt för kryptiskt svar men det rör mest någon annan än mig. Kommer avslöja senare.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2019?

Amasons album Galaxy I.
Fast det rimligaste svaret är nog: allt med Tänketankar, Pappa Kapsyl, Kiss och Twisted Sister. Nils favoritmusik alltså. Går varmt här hemma och är väl därmed det absolut sannaste soundtracket till vårt liv 2019.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Skulle säga att det varit ett ganska jämnt år. Inga galna berg- och dal-banor. Har varit mest glad! (Förutom vid pms, hehee. Då blir det ju rätt mörkt ibland. Tycker detta har blivit mycket värre efter graviditeter, så störigt.)

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Sovit kanske. Men det är för kul att vara vaken!

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Är en oerhörd samtidsklyscha nu men: slökollat mobilen.

18. Hur tillbringade du julen 2019?

EXAKT som förra årets svar. ("I vårt hus, med bådas familjer. Finfint. Juldagskalkon hos Axels föräldrar och sen ett häng i Bexet med min familj i mellandagarna."). Mina bästisar garvar åt att jag är så himla keen on traditioner på jul. Men gillar ju jul. Och älskar att våra familjer trivs med att fira tillsammans, hemma hos oss, så att vi kan vara med alla utan att behöva förflytta oss nånstans. SÅN LYX. 

19. Var du kär i år?

Alltid. Alltid. Det är faktiskt inte klokt hur man kan vara så kär ännu efter snart sju år tillsammans. 

20. Favoritprogram på tv / streamade favoritserier?

Vi har nyss bland annat kollat på filmatiseringen av första Ferrante-boken Min fantastiska väninna (så bra), Lukas Moodyssons Gösta, och i våras såg vi ju som alla andra sista ever säsongen av Game of Thrones (inte min kopp te egentligen men maffigt att det kom ett slut, till slut). Och dokumentärer, minns särskilt Tell me who I am (alltså herregud). När jag suttit och sytt på kvällarna har jag slökollat bland annat Good Wife, Robinson, Gift vid första ögonkastet, Expeditionen och Arvinge okänd med ena ögat.

21. Bästa boken du läst i år?

Jag har läst otroligt få böcker i år, kan vara under tio. Ska sammanställa dem med. Senaste var Arv och miljö av Vigdis Hjorth som jag läste (lyssnade) klart bara för en stund sen, den var bra! Otroligt språk. Måste som alltid ta reda på vad som är baserat på verkligheten och inte, kommer googla loss här snart. Apropå googla loss efter att ha läst en bok: Allt jag fått lära mig av Tara Westover var också en otrolig bok från i år! Googlade loss mycket efter den också, på Tara, hennes familjemedlemmar osv. 

22. Största musikaliska upptäckten eller upplevelsen?

Har eventuellt inte upptäckt NÅGOT nytt band/artist i år. Kul musikperson jag är, inte. 

23. Något du önskade dig och fick?

Jajjamän, bland annat en pappersskärare och en stor skärmatta av Axel i julklapp. Har ALLTID velat ha en skärmatta och en rullskärare. (Kanske ett aningen ytligt svar här, förra året svarade jag "ett friskt barn" :))
Önskade mig också att komma iväg på en resa med familjen (alltså min familj och min ursprungsfamilj) och det gjorde vi ju!
Plus det jag skrev om under punkt 13.

24. Något du önskade dig men inte fick?

Tid att renovera syrummet/gästrummet. Fast fick och fick, det är väl egna prioriteringar det kommer an på. 

  

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2019?

Vi var hemma i Fiskebäck och vädret var (som alltid den 5 juli!) superfint. Vi badade vid Fiskebäcksbadet med våra kompisar Andrea och Staffan plus barn, sen grillade vi allihop på vår altan på kvällen. Då kom också Nicole dit. Jag fick Yrjö Edelmanns tavla föreställande papper och tejp av Axel i present, från Galleri Gullmarn nära Bergsvik. Älskar papper och tejp, älskar den tavlan. Vi har spanat på den förut där så det var en kul present!
På Axels födelsedag dagen före min var han och Nils i Malmö på inspelning av Sommarlov med barnens farbror och kusiner.
Sen firade vi oss båda och min lillebror med familjen i Bexet veckan därpå eller så. 

26. Finns det någonting som skulle ha gjort ditt år ännu bättre?

Kanske att jag hade jobbat lite mindre och sovit+tränat lite mer, faktiskt. 

27. Vad fick dig att må bra?

Bland annat att få vara kreativ på andra sätt än på jobbet, tex när jag suttit och sytt. Så otroligt rogivande och inspirerande. Har delat mycket av det där med min kompis Andrea som startat en webshop (Teenytiny) och det har varit fint att dela det vid sidan av att vi också delar det mesta på vårt vanliga jobb.

28. Vad minns du tydligast ur nyhetsflödet det här året?
Det givna: klimatförändringarna och Greta Thunbergs otroliga genomslag med fredagsstrejkerna. Och alla bränder, nu senast de fruktansvärda som härjar över hela Australien. Också: Brexit-crazinessen, Sveriges många och ibland mycket dåligt underbyggda utvisningar av afghanska pojkar och unga män, kuppen som avsatte Evo Morales i Bolivia, när Julian Assange greps i London, branden i Notre Dame, protesterna i Hong Kong, Trumps... ja "politik". 

29. De bästa nya människorna du träffade/lärde känna under året? 

Osäker på om jag träffat så många nya faktiskt. Har nog mest vårdat de jag har. Men fick ett par nya roliga kollegor på jobbet!

30. Vad har du för nyårslöften inför 2019?

Jojo nu kör vi: 

1. Snitta minst tre träningspass i veckan. Bli "en löpare" och få milen att bli min vanliga distans istället för 5 km:arn jag oftast kör nu. 
2. Göra fotoböcker av mina bilder. Bland andra Jenny kommer väl skratta åt detta löfte som hängt med många, många år nu! Tradition som sagt. Nån gång händer det (dagdrömmer om att skada mig på något sätt så att jag måste vara sjukskriven ett litet tag och då kan fokuserat ägna mig åt detta roliga). 
3. Skaffa mig en värdig hudvårdsrutin. 

Det får räcka. 
Hejdå 2019!

Tre dagar, två bästisar, två städer

Jag minns så väl den dagen hon skrev att hon kommit in. Kommit in, fast i Danmark. Min bästa kompis S, som jag gjorde precis allting tillsammans med och som hade sökt till läkarlinjen nio gånger men lottats bort varje gång trots sina 20,0 i betyg. Så kom hon in ändå till slut, i Århus. Och skrev att hon skulle flytta. Det trycket över bröstet jag kände då. Vi umgicks ju jämt.

Kanske var det 2007 och vi var en trio förresten, vi är fortfarande en trio, jag, S och N. Men det var jag och S som gjorde alltid likadant och tillsammans. Vi gick i samma klass hela grundskolan och gymnasiet. Vi skaffade vårt allra första extrajobb på samma ställe, där vi sorterade videofilmer för 53 kronor i timmen på lördagar. Vi fixade också vårt andra extrajobb på samma ställe, där vi jobbade med barn med olika funktionsnedsättningar under somrar och helger i många, många år. Alltid med exakt samma schema. I samma arbetsgrupper. Vi reste ihop, vi tränade ihop, vi tillbringade all fritid med varandra. Vi åkte till andra sidan jorden ihop en månad sista terminen på gymnasiet, vi gjorde alla skolarbeten ihop och slappade hemma hos varann övrig tid. Om inte, pratade vi i telefon.

Sedan jag fick det där sms:et om flytten till Danmark för kanske 13 år sedan har vi inte bott i samma stad mer. Nästan, för en höst något år senare bodde vi i Stockholm samtidigt, när jag jobbade på DN och S hade kommit in på läkarlinjen där istället. Men förutom det har vi bott i olika städer hela tiden. Hon i Århus, Stockholm, Kalmar, Kampala och nu Malmö. Jag saknar henne jämt. Jag är skitdålig på att ringa, verkligen skitdålig, men jag saknar henne jämt.

I helgen åkte jag och N äntligen och hälsade på! Det har vi såklart gjort förut, jag har hälsat på S i alla städer hon bott i. Kampala också. Men nu var det längesen och helvete hörrni vad fint det är att få få hänga helt ostört i flera dagar med sina äldsta vänner. Dricka vin. Äta godisglasschips. Kolla på film men prata hela tiden under filmen. Hänga i S:s lägenhet (som visade sig vara en 120 kvm stor sekelskiftesvåning som hon lyckats få förstahandskontrakt på). Åka till Köpenhamn och äta svinbra mat och prata mer och inte behöva bakgrundsförklara en enda grej eftersom de vet ändå.

En sån helg var helgen som gick. Uppskattade den otroligt mycket. Mina fantastiska väninnor, för att citera Ferrante. Vi kan bli frustrerade på varann sådär som man kan bli på syskon, för att vi är så nära, men jag skulle också göra vad som helst för dem.
Nu för tiden är det jag och N som har alla de där gemensamma faktorerna. Vi som bor i Göteborg, vi som köpt hus, vi som skaffat män och två barn var. Vi som inte kan spontanåka till Etiopien när S slänger ut ett sms med några veckors varsel. Men oavsett livssituation, geografi och allt annat jox kommer vi alltid att vara den här trion. Och som jag älskar den.

Fotnot: 
Bilderna ovan är på mig och N, förutom den lila skuggan som smälter ihop med väggfärgen på bilden med en dansk tonfiskmacka nere till vänster. Det är S. Vacker som en dag men envis som en get har hon nämligen inte varit med på bild ordentligt under de senaste 22 åren. Så kan det gå.

1 januari 2020

Traditionsenligt en första januari har vi inte gjort någonting idag. Mest gått runt och nött på varann. Ganska skönt ändå med en slappedag. O har haft feber. Vi har käkat hamburgare. Kollat film. Pysslat. Varit raslösa över att inte hitta på något aktivt men ändå inte hittat på något aktivt. Fast jag sprang en vända nu på kvällen! Drömmen om det intensiva träningsåret 2020 lever än.

Igår var vi på nyårsmiddag hos grannarna och Olle sov trots sin feber helt ostört i vagnen i deras skafferi hela kvällen. Otippat och välkommet! Vi som trott att vi skulle få vara varannan timme med honom här hemma och varannan timme på middagen med Nils. Men nu sov han gott, vaknade kvart i tolv och fick vara med om alla fyrverkerier som folk i kvarteret sköt upp. Titta där! Ute! MammaPappaNinni! Mitt lilla gull.

Innan festen igår var jag och Nils nere vid havet och tog årets sista dopp. Eller Nils gjorde inte det, men jag. Han hejade på från klippan. Solen sken, äntligen sken solen, kom knappt ihåg hur sol mot hud kan kännas. Så mjukt trots årstiden. Och det var vindstilla. Jag badade i ungefär tre sekunder. Inte så imponerande. Men nu är det bara våren kvar, sen har jag badat minst en gång i månaden i ett år.

Apropå traditioner förresten: det här med nyårslöften. Helt enligt traditionen lovar jag mig själv följande:

* Snitta tre träningspass i veckan (bonuslöfte: blir bekväm med att springa en mil).
* Få gjort fotoböcker av alla miljarrder bilder.
* Börja använda någon form av vettig hudvårdsrutin istället för att som nu tvätta ansiktet med tvål eller inte alls.

Har haft samtliga punkter som nyårslöfte tidigare som den uppmärksamme kanske noterar, men skam den som ger sig va? Och varför döda en bra tradition?