onsdag 1 januari 2020

1 januari 2020

Traditionsenligt en första januari har vi inte gjort någonting idag. Mest gått runt och nött på varann. Ganska skönt ändå med en slappedag. O har haft feber. Vi har käkat hamburgare. Kollat film. Pysslat. Varit raslösa över att inte hitta på något aktivt men ändå inte hittat på något aktivt. Fast jag sprang en vända nu på kvällen! Drömmen om det intensiva träningsåret 2020 lever än.

Igår var vi på nyårsmiddag hos grannarna och Olle sov trots sin feber helt ostört i vagnen i deras skafferi hela kvällen. Otippat och välkommet! Vi som trott att vi skulle få vara varannan timme med honom här hemma och varannan timme på middagen med Nils. Men nu sov han gott, vaknade kvart i tolv och fick vara med om alla fyrverkerier som folk i kvarteret sköt upp. Titta där! Ute! MammaPappaNinni! Mitt lilla gull.

Innan festen igår var jag och Nils nere vid havet och tog årets sista dopp. Eller Nils gjorde inte det, men jag. Han hejade på från klippan. Solen sken, äntligen sken solen, kom knappt ihåg hur sol mot hud kan kännas. Så mjukt trots årstiden. Och det var vindstilla. Jag badade i ungefär tre sekunder. Inte så imponerande. Men nu är det bara våren kvar, sen har jag badat minst en gång i månaden i ett år.

Apropå traditioner förresten: det här med nyårslöften. Helt enligt traditionen lovar jag mig själv följande:

* Snitta tre träningspass i veckan (bonuslöfte: blir bekväm med att springa en mil).
* Få gjort fotoböcker av alla miljarrder bilder.
* Börja använda någon form av vettig hudvårdsrutin istället för att som nu tvätta ansiktet med tvål eller inte alls.

Har haft samtliga punkter som nyårslöfte tidigare som den uppmärksamme kanske noterar, men skam den som ger sig va? Och varför döda en bra tradition?

1 kommentar:

Peppe sa...

Gott nytt år, kompis! Så inspirerad av träningen OCH doppet.