Julen

Julen är nog de dagar på året som vi alltid tillbringar på exakt samma vis. Menar inte att vi på något sätt är unika i detta, men det känns nästan lite lustigt varje gång jag ska blogga ett inlägg om vad vi gjort eftersom det liksom är till punkt och pricka samma som föregående år. Julafton firas med båda våra familjer minus Axels bror + familj, vilka vi sedan firar med på juldagen hos Axels föräldrar. Och sen åker vi några dagar till Bexet med min familj.

Nytt sedan förra året är ju dock att julaftonen tillbringas hos oss och det är otroligt skönt. Slippa åka nånstans. Våra familjemedlemmar har dessutom den goda smaken att ta med sig en massa fantastisk mat. Själva hann vi inte alls laga allt vi hade tänkt eller ens dammsuga färdigt (ja tvåbarnskaos, jag tittrar på dig), men det gör ju inte så värst mycket eftersom de andra briljerade mat-wise. Axel gjorde dock en lax- och wasabikrämssushi som var sinnessjukt god, och vörtbröd som han lade ner hela sin själ i. (Any day bättre prio än dammsugning).

Gulligast på julafton var som vanligt Nils möte med tomten (morfar) och allt han hade att berätta för honom:
"Tomten, jag undrar en grej bara innan du går, får jag börja öppna mina presenter nu? Och tomten, en sista grej bara: Olle min lillebror kan inte öppna sina presenter själv! Är det okej om jag hjälper honom?"

Han hade ritat en teckning på vår familj i julklapp till mig. Förskolepersonalen hade laminerat den, och sen hade Nils slagit in den, kommit ihåg att ta med den hem och lagt den under granen. Började lipa så fint detta var. Jag hade min lilla My-frisyr och allt på bilden.

Fällde sedan en tår till när Nils öppnade paket med tröjor som mamma stickat till honom och Olle, blev så rörd både över hur otroligt fina tröjorna var och över att Nils var ett enda gull som kved "åh wow, tack!, nu blir jag så himla himla glad" efter varenda paket. (Ni får ursäkta floden av idylliska detaljer här men vill komma ihåg detta rara sen när han är tonåring och kanske inte tycker att något duger :)).

Och just det: en nyhet för året var att vi tog seden dit vi kommit och deltog i årets juldagsbad på Fiskebäcksbadet. Det vill säga havsbad med kanske 150 andra människor på juldagsförmiddagen. Det var kul! Kallt. Konstigt. Tänker mig att det var första gången av många.

Årets julklapp och att beggat är det nya svarta

Kändes bra (och inte så otippat) när det återvunna plagget blev årets julklapp 2018. Tycker verkligen det känns som att något hänt i år med mångas sätt att konsumera kläder. Är det inte så?

Jag har absolut handlat second hand eller redesignade/återvunna kläder tidigare också, men då mer som "en grej" då och då. I år har jag nästan bara handlat kläder på Tradera, både till mig och barnen. Ungarna har fått några nya butiksköpta plagg, men det är inte många. På Tradera har jag väl i och för sig kanske köpt mer än vi egentligen "behöver" (Olle har ju tex fått ärva alla Nils kläder så rent tekniskt behöver han väl inte ett enda nytt plagg...), men det känns ju ändå så mycket bättre när det handlar om kläder som någon annan redan haft, och som nu får ett längre liv. Har också varit bra på att sälja och skänka vidare en del kläder som våra barn vuxit ur.

Utöver att det känns som att man gör något litet men viktigt för klimatet och framtiden så är det ju också så mycket roligare att handla såhär? Bara det med att pengarna räcker till så mycket mer! (Stor brasklapp: Försöker såklart tänka att vi framför allt måste konsumera mindre för att rädda framtiden. Men det är svårt ändå att inte glädjas åt möjligheten att kunna få en hel drös plagg, ibland helt nya eller knappt använda, för en mindre summa än ett av plaggen hade kostat i butik). Har dessutom gått plus med råge på Tradera, alltså sålt mer än jag handlat för. Skön känsla ändå.

Inget av det här var väl egentligen en nyhet, men jag känner mig ändå inspirerad. Upplever att många av mina vänner också traderar mer än de handlar nytt nu för tiden. En kompis föreslog häromdagen att vi skulle byta lite färdiglekta leksaker med varann istället för att bara köpa massa butiksnytt till barnen i julklapp. Så enkelt och smart. En annan kompis tipsade då om att hennes familj använder sig av leksaksbiblioteket i Majorna, där man kan låna leksaker i en månad i taget. Också en briljant grej ju. (Liksom Jennys smarta idé om att låna 24 böcker på bibblan till barnens julkalender.)

Listonsdag

Lånar en lista av Cinderalley:

Förnamn + mellannamn tack
Karin Inez Johanna. Karin efter mormor (och mamma som också heter det i mellannamn), fast felstavat eftersom mormor stavade med C. Måste ändra detta någon gång. Eller? Inez efter farmor.

Stjärntecken?
Kräfta tror jag, om det inte ändrats. Visst ändrades alla datum nyligen? Är enormt ointresserad av stjärntecken.

Vilken är din favoritbokserie?
Två bra jag läste nyss (eller ja, förra året) var Ferrante-böckerna samt Mobergs Utvandrarna-svit. Gillade båda.

Vilken är din favoritsmak av de fem grundsmakerna?
Salt! Absolut. Gillar det dock väldigt mkt tillsammans med sött, tex flingsalt på glass eller turkisk peppar i samma tugga som en chokladbit. Det är livet det.

Vad är din största rädsla?
Att någon jag älskar ska dö! Är livrädd för det. Känns så otroligt oacceptabelt och orimligt att det kan (och någon gång kommer att) hända. Uäääh.

Vilka adjektiv använder du för att beskriva något bra?
Oj. Det beror ju på vilket sätt det är bra. Men säger nog "härlig" ofta om trevliga personer, och "så jävla roligt" om saker som hänt som varit roliga. Strösslar rätt mkt med superlativ och förstärkningsord. Det är ju härligt ;)

Vad är du peppad på just nu?
JULEN. Ledigt med familjen. Resan vi ska göra i januari.

Föredrar du att vara bakom eller framför kameran?
Absolut bakom. Tycker dock att det är lite lite trist att jag oftast tar alla bilder och att de som tas av mig därför blir dem som jag bett någon ta, och som därför aldrig är caught in the moment. Finns nog heller knappt någon spontan caught in the moment-bild av mig och Axel tillsammans.

Undantaget. Här är ju en omedveten bild någon tog av oss midsommar 2013.

Vad är det snyggaste du vet?
Förlåt för cheesy men: Axel!? Har ni sett honom!? Så jävla snygg ju. Hans fina armar, hans nästan serietidningsvågiga tjocka hår, hans perfekta skägg. Mmmm. Älskar att han är min.

Senaste filmen du såg?
Är dålig på film men ser mycket serier. Senaste film var nog "Husdjurens hemliga liv", med Nils på fredagsmyset. Creddigt!

Skolkade du i skolan?
Nej. Var nog sjukt ordentlig. Var dock borta en hel månad sista året i gymnasiet för att jag och min bästis gjorde vårt projektarbete i Nicaragua. Fortfarande så himla nöjd med det.

Morgonpigg eller nattuggla?
Verkligen nattuggla! Urpigg kvällstid.

Kan du jonglera?
Haha, nä. Kom nu att tänka på när alla anställda på ett tidigare jobb jag hade fick tre jongleringsbollar som julklapp, med företagets "värdeord" tryckta på. Och någon lapp om att "vi på XX har många bollar i luften". Hahaha. Togs inte emot med så glada miner kan jag säga.

En riddare och en julstjärna av kompostpåsar

Som vanligt är jag chockad över hur snabbt december går. Vadå två veckor kvar till jul? Fattar ingenting. Men vi har i alla fall avverkat några flaskor glögg, kollat alla avsnitt av julkalendern och pysslat små löv av lera att hänga i granen. Så julen är ändå igång får man säga.

Min kompis N messade att det ger henne ångest att se allas pyssel överallt för att hon själv vill pyssla men inte hinner, och herregudja vad vi nog alla kan känna igen oss i den känslan. Måste därför dela med mig av ett supersnabbt och resurseffektivt pysseltips jag hittat på diverse inredningskonton på insta: Vika julstjärnor av kompostpåsar! (OBS viktigt: Man måste alltså inte pyssla. Man är inte en dålig människa om man inte pysslar. Men om man gillar att pyssla och vara kreativ och vill göra det, men inte har så mycket tid, är detta ett toppentips!).

Julstjärna av papperspåsar

Du behöver:
Sju kompostpåsar av papper (eller andra papperspåsar).
Limstift.
Sax.
Ev ett tygband att hänga stjärnan i.

Gör såhär:
Lägg första papperspåsen med botten mot dig. Limma ett upp-och-ner-vänt T med limstiftet (det vill säga limma längs påsens botten och sen ett streck i mitten rakt upp). Lägg på nästa påse och upprepa tills du har en hoplimmat hög med sju påsar. Klipp sedan påsens överkant så att den blir en spets. Klipp ev ur jack på sidorna (som blir stjärnans hålmönster).
Limma på tygbandets ändar upptill på spetsen, kanske någon decimeter ner så att det håller, och "vrid sedan ihop" stjärnan och limma ihop påse 1 med påse 7.

KLART! Tar fem minuter och blir ganska fint. Använder du kompostpåsar blir stjärnan också enormt stor.
(Var beskrivningen obegriplig? Hojta i kommentarerna så fixar jag en steg-för-steg-guide!)

Slut på pysseltips för dagen.

Igår var det luciafirande på Nils förskola och redan i oktober bestämde han vad han skulle vara i luciatåget: Riddare. Mitt lilla hjärta.

Todo sobre 'el padre'

Ibland brukar jag ha svårt för när serier eller filmer är baserade på en sann historia utan att vara dokumentära. Jag blir – det är väl journalisten i mig - besatt av att veta exakt vad som är sant och vad som inte är det. Googlar i dessa fall hela tiden alla detaljer för att hålla koll på fakta vs dikt.

Just nu håller vi på att plöja Narcos, serien baserad på Pablo Escobars liv. Inte först på bollen direkt men nu har jag i alla fall blivit besatt av storyn om honom. Vill läsa mer mer mer, och Escobars son (som skrivit en bok om sin pappa) är tydligen arkitekt numera och bor i Palermo, de lite flådiga kvarteren i Buenos Aires där jag en gång fick mitt livs bästa klippning av en frisör i rosa skjorta som hoppade med saxen mellan min och mina två vänners stolar, samtidigt som han på ett lite misstänkt bekräftelsesökande sätt skröt om sin tid på glammiga salonger i New York. Men klipp klipp och håret föll som en dröm minns jag, så något gjorde han ju rätt! (Eller så var jag bara i ett extremt behov av en klippning efter några månader på resa i Central- och Sydamerika.)

Nu tappade jag eventuellt tråden här. Det jag skulle skriva om var den nyfunna besattheten av Escobar och Colombia. Har någon läst Pablo Escobar: Mi padre? Den borde ju finnas på engelska också, måste kolla upp detta. Och för att stilla det nya Colombiaintresset borde jag också beta av Ingrid Betancourts biografi om hennes tid som Farc-gisslan, som legat oläst på min hylla mer än lovligt länge. Eller "nya Colombiaintresset" förresten, nygamla snarare. Skrev till exempel en uppsats om inbördeskriget när jag pluggade fred- och konfliktvetenskap för några år sedan. Och ville så förtvivlat gärna hinna åka på reportageresa till Colombia och hälsa på Annika, Oscar och Gael i Bogotá medan de ännu bodde där.

Väldigt synd att jag var för långsam.

Här är förresten en bild som är tagen samma dag som den där klippningen i Palermo. Frippan andas kanske lite 2006 men minns hur jag kände att jag hade livets hårdag. Haha!

Julklappstips om du känner ett barn!

Ni vet hur jag berättade tidigare i höstas om surdegsbröd och marmelad hit och dit och att vi fyllt förrådet med cider från våra trädgårdsäpplen? Det finns tydligen ingen hejd på den här husligheten just nu för vet ni vad jag mer gjort i höst? Börjat sy grejer som jag säljer på Etsy och Tradera. Hehe. En klassiker under föräldraledighet!

Hörde någonstans att man ofta blir så kreativ som föräldraledig eftersom det är tillfredsställande att göra något "som blir något", mitt i allt diskplockande och bajstorkande en ägnar sig åt. Och kanske det! Det började i alla fall med att jag blev kär i en massa fina tyger i somras och så ursugen på att sy grejer till Nils och Olle. Sagt och gjort, men sedan tänkte jag att jag skulle testa att sälja lite för att gå plus minus noll på alla fina tyger jag köpte. Plus att det var roligt att sy lite mer. Ingen dum idé alls om jag får säga det själv!

Till exempel syr jag sådana här vimplar:

Och sådana här, lite mindre, som exempelvis passar fint att hänga i barnvagnens ligg- eller sittdel:

Har också sytt ett gäng babyfiltar i "bubblig" bomull, och ett lövformad lekfilt som man kan lägga sin bebis på (japp just som ni tänkte nu: idén till det där lövet har jag snott från Lagerhaus som har ett liknande. Förlåt Lagerhaus):

Kanske vill någon av er beställa något?! Kanske till ett barnrum, eller som julklapp till någon gravid eller nyförlöst, eller till någon unge som ska ha kalas eller så? Vimplarna är också rätt fina att bara hänga på nån krok någonstans om jag får säga det själv. Jag kan självklart anpassa både färg och form efter önskemål.

(För de stora vimplarna, löv-lekfilten och baby/barnfiltarna tar jag 250 kr och för de små vimplarna 70. Eller lite mer i min Etsy shop, men vill såklart ge lite bloggrabatt :) Och så bjuder jag på frakten! Skriv i kommentarsfältet eller kontakta mig någon annanstans om du vill köpa, vilket som går fint! Tyckte först att det var lite pinsamt att ens fråga, men nu kör jag bara. :))

Se nedan tyger och mönster att välja bland. Alla tyger är i hundra procent bomull, och de flesta mönstrade tygerna är handtryckta.

Flygmeck del IIVIVIIIIVIVVIVIVVIIII

Apropå grejer som inte är hundra för föräldraledighetsplånboken (och även apropå saker som gör en trött):
Jag upptäckte häromdagen av en slump att en av flygbiljetterna vi köpt till vår resa i januari (förlåt förlåt klimatet..!) hade fel namn. Datorn har autocorrectat Nils namn till "Johanna" när jag fyllt i vårt efternamn. Hans datum stämmer, men förnamnet har blivit fel.

Vad kostar det att ändra namn på en biljett då? undrar ni nu. Jo, det kan jag berätta. Tvåtusensexhundrafyra kronor. Känns jävligt rimligt. Inte. Jag mailade bokningsbolaget och frågade om det verkligen inte fanns något billigare sätt att ordna detta. Nej, svarade de. Hmmmm, tänkte jag (med ganska mkt ont i magen). Sedan kom jag på att biljetten ju inte ens kostade så mycket per person från början, så det borde bli billigare att köpa en helt ny än att korrigera namnet. Jaa, SÅ kan du ju göra!, svarade de.

Så det försökte jag göra ikväll.

Men.

Det visade sig naturligtvis att det inte går att köpa en biljett till ett barn utan att det finns en vuxen person på samma bokningsnummer. Så nu ska bokningsbolaget kolla med de två berörda flygbolagen om de kan tänka sig att ändra datum på biljetten om jag köper den med fel födelsedatum för att komma igenom bokningssystemets spärrar (deras eget förslag).

Alltså...

Djupt andetag på detta. Snart är det jul. Snart är det jul. 

Fint ändå att var tolfte dag i livet är en decemberdag!

Jag har varit så trött på sistone. Olle har varit förkyld och sovit som en kratta i flera veckor, men nu verkar det äntligen börja gå över. Att jag fick sova några riktigt bra ostörda timmar inatt fick min hjärna att skena iväg i drömmar om att jag hade egentid och skulle få dra till en solstol någonstans för att ligga och läsa bok...haha. Vaknade med en helt utvilad känsla. Ibland räcker det med det lilla!

Älskar att det är december äntligen. I helgen maxade vi detta genom att åka på julmarknad på Tjolöholms slott med några kompisar och min mamma. Det var svinmysigt förutom att N och hans kompis G bråkade så sjukt mycket, gah. Det händer nästan aldrig annars men just de två har haft några månader av maktkamp så fort de ses, vilket driver oss föräldrar till.. ja rätt nära vansinnets rand. Sen plötsligt är de sams igen och håller hand och gullar. Hoppas verkligen att det där kraftmätandet bara är någon treårsgrej och att de snart blir bästisar igen (de har känt varann sedan de föddes).
Folk på Tjolöholm visste hur man tar betalt; förutom att alla fick betala för att parkera på en leråker tog de också 140 spänn per person i inträde, och 90 kronor per person för pannkaksbuffé med vakuumförpackade helfabrikatspannkakor. Kalla mig snål men det var inte precis vad min föräldraledighetsplånbok behövde just nu.

DOCK, sjuk mysigt. Peaken var när N och G gick fram till tomten för att förmedla sina önskelistor. Nils önskade sig "en häxleksak med en knapp så att den kan flyga runt av sig själv, och Rockys bil. Samt en napp till lillebror!". Sedan gick han fram till tomten en stund senare och uppmanade denne att INTE GLÖMMA hans önskningar. Tomten lovade.

Julmysgrej nummer två var gårdagens adventsfika med Axels släkt, som i år hölls hos oss. Min familj kom också så vi blev 24 pers. Efter Olles namnkalas förra helgen är vi ju vana vid att ha hela huset fullt av folk – julafton då vi kommer vara elva personer här känns plötsligt som de lugnaste eventet någonsin.

Så blev det måndag och i eftermiddag har vi bakat pepparkakor med några kompisar. Vi var tre mammor, tre treåringar och tre bebisar. SEX BARN! Ingen sov den minsta lilla sekund och ändå gick detta finfint. N och G lekte som små änglar och kanske kanske kanske betyder det att den frustrerande fasen av kiv dem emellan går mot sitt slut. Visst gör det det?

Olle Erik Astor

Med en färdigbyggd altan, nysått gräs och rekordvarm sommar hade vi tänkt göra Olles namnkalas till en trädgårdsfest på sensommaren. Nu fick vi inte riktigt till det där när allt kom omkring, så det fick bli ett novemberkalas istället. Som vi hade i söndags! 

Det blev bra det med. Alltid fint med kalas i lama november ju. Och om man bortser från att jag fick svinont i halsen samt feber natten innan kalaset (så typiskt, har inte varit sjuk på hela året annars!) var vi väldigt peppade, inte minst Nils. Precis som på hans namnkalas för tre år sedan körde vi på menyn "bubbel och kakbuffé", och eftersom Axel ju är inne i någon slags bak-fas i livet bakade han bröd och tusen olika sorters bullar. Jag och Nils bidrog med kladdkaksmuffins som fastnade i sina formar. Jaja.

Så nu är även Olle namnkalasad, den lille gullrumpan. Olle Erik Astor heter han; Olle efter Axels morfar, Erik eftersom alla män på Axels sida av släkten heter det, och Astor efter min farfar. Men också förstås eftersom vi tycker att det är fina namn. 

Nils instruerade alla 35 gäster att sätta sina "fingerfotavtryck" på trädet som vi hade målat i pysselrummet för nu har vi äntligen ett pysselrum! Eller, det är väl tekniskt sett ett gäst- och arbetsrum men där finns symaskin och pennor och papper och penslar och färger och tejp och lim och pärlor och ja, ni hör ju. Jag är mycket förtjust i detta rum. Fram tills nyss har det varit vårt "kaosrum", som vi ibland öppnat dörren till för att kasta in något och snabbt stänga igen, men nu har vi äntligen röjt där och gjort det till en hängvänlig plats. Fångade dock inte pysselrummet på bild, får göra ett sånt där före/efter-inlägg nån annan dag. 

Novemberlov i huvudstad

Just det ja, Stockholm! Åkte vi ju till på novemberlovet. Älskar tanken på att alltid ha novemberlov och sportlov och så vidare, ska göra mitt bästa i livet för att lyckas vara ledig då även när jag inte är föräldraledig (Axel är ju lärare och alltid ledig på lov, SÅN LYX. Tolv veckor om året peeps, tolv veckor).

I alla fall. Vad härligt det är att vara iväg någon annanstans än hemma med sin familj! Vi var alla väldigt peppade på detta avbräck i vardagen. Första dygnet tillbringade vi hos våra kompisar Johan och Lisa och deras ungar Vidar och Ruben i Huddinge. Svinmysigt. Vi käkade hämtpizza, badade badtunna i regnet och pratade om deras deterministiska livsåskådning, om moraliska aspekter av adoptioner och om hur man tidsoptimerar sin småbarnsvardag. Bland annat.
Johan är ju förresten mitt ex och jag tycker det är så gulligt att han och Axel bondat så. Det var Axel idé att jag skulle "ringa Johan och säga att vi vill komma dit och sova över, så vi hinner umgås ordentligt".

Dag två chillade vi i deras hus under förmiddagen medan de åkte till jobb och förskola, och sen åkte vi till Östermalm och installerade oss hos Axels syster Linnea. Hon var gullig nog att låna ut sin fina etta och själv flytta till en kompis eftersom vi inte kunde få plats allihop samtidigt. Så skönt för våra föräldraledighetstunna plånböcker att slippa bo på hotell.

Väl framme upptäckte vi att vi att vi glömt iPaden i Huddinge. Trist. Jag och Olle tänkte "vad är väl en eftermiddag av att ta en liten tupplur i godan ro?" och tog på oss att åka tillbaka och hämta den. Tunnelbana, pendel, buss och promenad tog mig tillbaka till Johans hus, där jag... inte hittade paddan. Eftersom den var i en av våra väskor hela tiden. Såatte.

JAJA. Som jag skrev i min instastory (parentes: har bloggen blivit det nya "print" nu eller - dvs något man gillar men som är helt efter alla snabbare kanaler?) var jag mest impad över att ingen blev sur över denna retliga händelseutveckling. Kände i efterhand att det kanske lät förmätet att kommentera det, men det var ju för att jag blev så chockad. Hade i normalfallet blivit sjukt irriterad över att lägga tre timmar på att åka någonstans helt i onödan - onödan är min sämsta grej - men allt med konceptet "lediga", "tillsammans hela familjen" och "på resa" gjorde mig bara oändligt nöjd med allt, tydligen.

Sen gjorde vi massa goa grejer de följande dagarna. Åt frukost länge (inte på flådigt brunchställe utan hemma i ettan), var på Naturhistoriska (roligt med djuren med ljudnivån?! Majgad) och Junibacken. På Junibacken var det väldigt, väldigt mycket folk. Nils var helt rädd för alla vilda barn första halvtimmen men hittade sedan sitt A-game och lekte loss halva eftermiddagen. Vi älskade sagotåget. SÅ HIMLA FINT. Astrid Lindgren alltså, geni.

Jag och A fick också gå till två barer jag redan glömt namnet på och dricka drinkar en kväll medan Linnea lade båda barnen. Det var ganska välkommet! Få prata i hela meningar med varandra en hel stund och allt det där. En annan kväll åt vi middag hos några kompisar och träffade deras bebis Bertil för första gången.

Sen blev det söndag och vi åkte tåg hem igen. Tre plus tre timmar eftersom vi hade snålat och valt nån biljett med omväg till Karlstad. Bestämde oss för att äta lunch direkt när vi klivit på tåg nummer två, i Karlstad, och hade peppat Nils på bistrovagnen lagom tills vi upptäckte att det tåget inte hade någon bistro. Vilket tåg har inte mat ombord!? Vårt, tydligen. Trodde detta skulle generera en kris men med chokladboll och en ny jämnårig kompis som satt mittemot oss gick det hur bra som helst att vänta tre timmar med lunchen. Löste situationen på Burger King sekunden efter att vi klivit av på Göteborgs central. (Där vi sedan glömde Nils nya mössa och fina hemstickade buff, men sånt händer.)

Så nöjd med denna semester. Längtar nu väldigt mycket efter jullovet då vi går på en två månader lång gemensam ledighet.

Stockon here we come

Jag och Nils har haft en pågående diskussion de senaste dagarna. Den handlar om namnet på staden vi ska åka på semester till i morgon, och resten av veckan. Jag tycker att den heter Stockholm. Nils tycker att den heter Stockon. Han är mycket tydlig på denna punkt. Nej den heter inte S-t-o-c-k-h-o-L-M mamma, den heter Stockon! Det vet du!

Hur som helst ska vi tillbringa hela resten av detta höstlov där och jag längtar ihjäl mig. Till och med efter tågresan längtar jag (kommer ev känna annorlunda efteråt men låt det bara vara okej?). Sen på plats bara göra mysiga saker med barnen, träffa Linnea och några kompisar, inte ha vare sig tider att passa eller hus-saker att fixa. Det blir grymt.

Har dock inte varit i Stockholm särskilt mycket med barn, så mottager tacksamt tips på dos and donts! Är junibacken till exempel för crowded under höstlovet? Cosmonova funkis för en treåring? Skansen skoj i november? Och var äter man bäst frukost/brunch/lunch/fika etc med en treåring och en kladdande sexmånaders? Andra mer ogivna tips på saker att göra?

Supertacksam om ni med koll vill dela med er!

Panelmedlem och tröttmössa

I kväll var jag på Pustervik och snackade loss i Publicistklubbens panelsamtal om redaktörsskap (tillsammans med Johan Orrenius som är chefredaktör på Offside, Fanny Wijk som är GP:s nöjesredaktör och Nora Lorek som är bildjournalist). Mycket roligt! Vi pratade bland annat om vad som gör en bra redaktör och om hur vår roll och relation till frilansjournalister kommer se ut i framtiden. (Kommer redaktörer ens finnas kvar? Jag tror ja, såklart, men samtidigt är ju exempelvis bildredaktörer ett utdöende släkte på de flesta redaktioner, beklagligt nog. Så vem vet?)

Tänkte lite på det där med att vissa säger att de "är" sitt yrkesjag, medan andra säger att de "jobbar som". Jag har själv alltid sagt (och känt) att jag är journalist, och mer specifikt identifierat mig som utrikesjournalist även då jag inte jobbat med just det. Gör det nog fortfarande? Undrar vad det egentligen är som avgör vilken syn en person har på sitt jobbjag. Hur säger ni, är eller jobbar som?

Hur som helst, det var kul att få koppla på jobbhjärnan litegrann mitt i hemma med barn-varandet. Det satt dock rätt långt inne just idag för jag var verkligen helt slut i eftermiddags. Olle har precis fått sin första tand – sjukt gulligt – men det har genererat rätt kass sömn de senaste nätterna. Var ett trött lik innan jag svepte nån koffeindryck Axel hade i skafferiet och for mot stan.

Fick dock som vanligt mycket energi av att träffa mitt lilla gäng smarta, opretentiösa och roliga kvinnliga kollegor. Nej kompisar är de ju. Men som jag lärt känna genom jobbet på massa olika vis.
Som vi haft varandras ryggar, lärt av varann, lyft upp och fram varann och peppat varann de senaste åren. Urfint!

Oktobersommaren

Som om det inte räckte med en tropisk tremånaderssommar kom det visst en värmesläng till i mitten av oktober. I helgen har vi: badat. Gått barfota. SJUKT JU. Okej att det var isande kallt i vattnet, men ändå.

Idag har jag förresten också jobbat min första dag sedan Olle föddes. Ska göra några uppdrag för Ågrenska under hösten (där jag är redaktör för skrifter om sällsynta syndrom). Börjar sedan inte jobba på riktigt förrän i februari. Men idag skulle jag alltså till Ågrenska och Axel hade därför med Olle på sitt jobb, medan jag var hemifrån i hisnande 10,5 timmar utan att amma. Var lite rätt att brösten skulle gå sönder på något vis, men det gick bra!

Dock hyfsat bristande exekutiva förmågor från min sida (apropå symtomen för syndromen jag ofta skriver om). Vi har pratat sedan länge om hur vi ska lösa logistiken dessa två dagar, ändå lyckades jag helt missa att vi båda behövde bilen och att jag därför hade lovat att låna en. Kom på det av en slump sent igår kväll och fick låna grannarnas bil i sista stund (tur att vår granne är så snäll att han cyklade till jobbet för att kunna låna ut bilen! Räddningen. Jag tackade med det enda rätta: bubbel och choklad).

Hade inte heller löst det faktum att licensen för Word gått ut på min dator. Och så vidare. Skyller på amningshjärna. Älskar att kunna skylla på det, blir liksom okej att vara disträ. Så lustigt förresten att alla på mitt riktiga jobb tror att jag är ordningssinnet personifierad. Att jag har en struktur för allting och aldrig missar något. HAHA. Älskar att jag lyckats ge detta sken.

Allt löste sig i alla fall idag och det var roligt att jobba, tänka jobbtankar, känna sig lite snygg i vanliga kläder och smink samt inte ha någon som ropar på mig alternativt kräks på mig hela tiden. Nog för att det är ett himla mys att vara hemma med barn, jag älskar det och vill att det ska vara ännu längre, men boy do I have hål i huvudet ibland.

Pyntar inlägget med bildkavalkad från helgens Bergsvikshäng:

Och från gårdagens lekplatshäng, som var superhärligt en stund (tex när bilderna togs) och sedan inte lika mycket så, när Nils vägrade gå hem därifrån och försökte slå världsrekord i högt skrik för att demonstrera detta. Hehe. Livet.