Just det ja, Stockholm! Åkte vi ju till på novemberlovet. Älskar tanken på att alltid ha novemberlov och sportlov och så vidare, ska göra mitt bästa i livet för att lyckas vara ledig då även när jag inte är föräldraledig (Axel är ju lärare och alltid ledig på lov, SÅN LYX. Tolv veckor om året peeps, tolv veckor).
I alla fall. Vad härligt det är att vara iväg någon annanstans än hemma med sin familj! Vi var alla väldigt peppade på detta avbräck i vardagen. Första dygnet tillbringade vi hos våra kompisar Johan och Lisa och deras ungar Vidar och Ruben i Huddinge. Svinmysigt. Vi käkade hämtpizza, badade badtunna i regnet och pratade om deras deterministiska livsåskådning, om moraliska aspekter av adoptioner och om hur man tidsoptimerar sin småbarnsvardag. Bland annat.
Johan är ju förresten mitt ex och jag tycker det är så gulligt att han och Axel bondat så. Det var Axel idé att jag skulle "ringa Johan och säga att vi vill komma dit och sova över, så vi hinner umgås ordentligt".
Dag två chillade vi i deras hus under förmiddagen medan de åkte till jobb och förskola, och sen åkte vi till Östermalm och installerade oss hos Axels syster Linnea. Hon var gullig nog att låna ut sin fina etta och själv flytta till en kompis eftersom vi inte kunde få plats allihop samtidigt. Så skönt för våra föräldraledighetstunna plånböcker att slippa bo på hotell.
Väl framme upptäckte vi att vi att vi glömt iPaden i Huddinge. Trist. Jag och Olle tänkte "vad är väl en eftermiddag av att ta en liten tupplur i godan ro?" och tog på oss att åka tillbaka och hämta den. Tunnelbana, pendel, buss och promenad tog mig tillbaka till Johans hus, där jag... inte hittade paddan. Eftersom den var i en av våra väskor hela tiden. Såatte.
JAJA. Som jag skrev i min instastory (parentes: har bloggen blivit det nya "print" nu eller - dvs något man gillar men som är helt efter alla snabbare kanaler?) var jag mest impad över att ingen blev sur över denna retliga händelseutveckling. Kände i efterhand att det kanske lät förmätet att kommentera det, men det var ju för att jag blev så chockad. Hade i normalfallet blivit sjukt irriterad över att lägga tre timmar på att åka någonstans helt i onödan - onödan är min sämsta grej - men allt med konceptet "lediga", "tillsammans hela familjen" och "på resa" gjorde mig bara oändligt nöjd med allt, tydligen.
Sen gjorde vi massa goa grejer de följande dagarna. Åt frukost länge (inte på flådigt brunchställe utan hemma i ettan), var på Naturhistoriska (roligt med djuren med ljudnivån?! Majgad) och Junibacken. På Junibacken var det väldigt, väldigt mycket folk. Nils var helt rädd för alla vilda barn första halvtimmen men hittade sedan sitt A-game och lekte loss halva eftermiddagen. Vi älskade sagotåget. SÅ HIMLA FINT. Astrid Lindgren alltså, geni.
Jag och A fick också gå till två barer jag redan glömt namnet på och dricka drinkar en kväll medan Linnea lade båda barnen. Det var ganska välkommet! Få prata i hela meningar med varandra en hel stund och allt det där. En annan kväll åt vi middag hos några kompisar och träffade deras bebis Bertil för första gången.
Sen blev det söndag och vi åkte tåg hem igen. Tre plus tre timmar eftersom vi hade snålat och valt nån biljett med omväg till Karlstad. Bestämde oss för att äta lunch direkt när vi klivit på tåg nummer två, i Karlstad, och hade peppat Nils på bistrovagnen lagom tills vi upptäckte att det tåget inte hade någon bistro. Vilket tåg har inte mat ombord!? Vårt, tydligen. Trodde detta skulle generera en kris men med chokladboll och en ny jämnårig kompis som satt mittemot oss gick det hur bra som helst att vänta tre timmar med lunchen. Löste situationen på Burger King sekunden efter att vi klivit av på Göteborgs central. (Där vi sedan glömde Nils nya mössa och fina hemstickade buff, men sånt händer.)
Så nöjd med denna semester. Längtar nu väldigt mycket efter jullovet då vi går på en två månader lång gemensam ledighet.
I alla fall. Vad härligt det är att vara iväg någon annanstans än hemma med sin familj! Vi var alla väldigt peppade på detta avbräck i vardagen. Första dygnet tillbringade vi hos våra kompisar Johan och Lisa och deras ungar Vidar och Ruben i Huddinge. Svinmysigt. Vi käkade hämtpizza, badade badtunna i regnet och pratade om deras deterministiska livsåskådning, om moraliska aspekter av adoptioner och om hur man tidsoptimerar sin småbarnsvardag. Bland annat.
Johan är ju förresten mitt ex och jag tycker det är så gulligt att han och Axel bondat så. Det var Axel idé att jag skulle "ringa Johan och säga att vi vill komma dit och sova över, så vi hinner umgås ordentligt".
Dag två chillade vi i deras hus under förmiddagen medan de åkte till jobb och förskola, och sen åkte vi till Östermalm och installerade oss hos Axels syster Linnea. Hon var gullig nog att låna ut sin fina etta och själv flytta till en kompis eftersom vi inte kunde få plats allihop samtidigt. Så skönt för våra föräldraledighetstunna plånböcker att slippa bo på hotell.
Väl framme upptäckte vi att vi att vi glömt iPaden i Huddinge. Trist. Jag och Olle tänkte "vad är väl en eftermiddag av att ta en liten tupplur i godan ro?" och tog på oss att åka tillbaka och hämta den. Tunnelbana, pendel, buss och promenad tog mig tillbaka till Johans hus, där jag... inte hittade paddan. Eftersom den var i en av våra väskor hela tiden. Såatte.
JAJA. Som jag skrev i min instastory (parentes: har bloggen blivit det nya "print" nu eller - dvs något man gillar men som är helt efter alla snabbare kanaler?) var jag mest impad över att ingen blev sur över denna retliga händelseutveckling. Kände i efterhand att det kanske lät förmätet att kommentera det, men det var ju för att jag blev så chockad. Hade i normalfallet blivit sjukt irriterad över att lägga tre timmar på att åka någonstans helt i onödan - onödan är min sämsta grej - men allt med konceptet "lediga", "tillsammans hela familjen" och "på resa" gjorde mig bara oändligt nöjd med allt, tydligen.
Sen gjorde vi massa goa grejer de följande dagarna. Åt frukost länge (inte på flådigt brunchställe utan hemma i ettan), var på Naturhistoriska (roligt med djuren med ljudnivån?! Majgad) och Junibacken. På Junibacken var det väldigt, väldigt mycket folk. Nils var helt rädd för alla vilda barn första halvtimmen men hittade sedan sitt A-game och lekte loss halva eftermiddagen. Vi älskade sagotåget. SÅ HIMLA FINT. Astrid Lindgren alltså, geni.
Jag och A fick också gå till två barer jag redan glömt namnet på och dricka drinkar en kväll medan Linnea lade båda barnen. Det var ganska välkommet! Få prata i hela meningar med varandra en hel stund och allt det där. En annan kväll åt vi middag hos några kompisar och träffade deras bebis Bertil för första gången.
Sen blev det söndag och vi åkte tåg hem igen. Tre plus tre timmar eftersom vi hade snålat och valt nån biljett med omväg till Karlstad. Bestämde oss för att äta lunch direkt när vi klivit på tåg nummer två, i Karlstad, och hade peppat Nils på bistrovagnen lagom tills vi upptäckte att det tåget inte hade någon bistro. Vilket tåg har inte mat ombord!? Vårt, tydligen. Trodde detta skulle generera en kris men med chokladboll och en ny jämnårig kompis som satt mittemot oss gick det hur bra som helst att vänta tre timmar med lunchen. Löste situationen på Burger King sekunden efter att vi klivit av på Göteborgs central. (Där vi sedan glömde Nils nya mössa och fina hemstickade buff, men sånt händer.)
Så nöjd med denna semester. Längtar nu väldigt mycket efter jullovet då vi går på en två månader lång gemensam ledighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar