I kväll var jag på Pustervik och snackade loss i Publicistklubbens panelsamtal om redaktörsskap (tillsammans med Johan Orrenius som är chefredaktör på Offside, Fanny Wijk som är GP:s nöjesredaktör och Nora Lorek som är bildjournalist). Mycket roligt! Vi pratade bland annat om vad som gör en bra redaktör och om hur vår roll och relation till frilansjournalister kommer se ut i framtiden. (Kommer redaktörer ens finnas kvar? Jag tror ja, såklart, men samtidigt är ju exempelvis bildredaktörer ett utdöende släkte på de flesta redaktioner, beklagligt nog. Så vem vet?)
Tänkte lite på det där med att vissa säger att de "är" sitt yrkesjag, medan andra säger att de "jobbar som". Jag har själv alltid sagt (och känt) att jag är journalist, och mer specifikt identifierat mig som utrikesjournalist även då jag inte jobbat med just det. Gör det nog fortfarande? Undrar vad det egentligen är som avgör vilken syn en person har på sitt jobbjag. Hur säger ni, är eller jobbar som?
Hur som helst, det var kul att få koppla på jobbhjärnan litegrann mitt i hemma med barn-varandet. Det satt dock rätt långt inne just idag för jag var verkligen helt slut i eftermiddags. Olle har precis fått sin första tand – sjukt gulligt – men det har genererat rätt kass sömn de senaste nätterna. Var ett trött lik innan jag svepte nån koffeindryck Axel hade i skafferiet och for mot stan.
Fick dock som vanligt mycket energi av att träffa mitt lilla gäng smarta, opretentiösa och roliga kvinnliga kollegor. Nej kompisar är de ju. Men som jag lärt känna genom jobbet på massa olika vis.
Som vi haft varandras ryggar, lärt av varann, lyft upp och fram varann och peppat varann de senaste åren. Urfint!
Tänkte lite på det där med att vissa säger att de "är" sitt yrkesjag, medan andra säger att de "jobbar som". Jag har själv alltid sagt (och känt) att jag är journalist, och mer specifikt identifierat mig som utrikesjournalist även då jag inte jobbat med just det. Gör det nog fortfarande? Undrar vad det egentligen är som avgör vilken syn en person har på sitt jobbjag. Hur säger ni, är eller jobbar som?
Hur som helst, det var kul att få koppla på jobbhjärnan litegrann mitt i hemma med barn-varandet. Det satt dock rätt långt inne just idag för jag var verkligen helt slut i eftermiddags. Olle har precis fått sin första tand – sjukt gulligt – men det har genererat rätt kass sömn de senaste nätterna. Var ett trött lik innan jag svepte nån koffeindryck Axel hade i skafferiet och for mot stan.
Fick dock som vanligt mycket energi av att träffa mitt lilla gäng smarta, opretentiösa och roliga kvinnliga kollegor. Nej kompisar är de ju. Men som jag lärt känna genom jobbet på massa olika vis.
Som vi haft varandras ryggar, lärt av varann, lyft upp och fram varann och peppat varann de senaste åren. Urfint!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar