Jag har varit så trött på sistone. Olle har varit förkyld och sovit som en kratta i flera veckor, men nu verkar det äntligen börja gå över. Att jag fick sova några riktigt bra ostörda timmar inatt fick min hjärna att skena iväg i drömmar om att jag hade egentid och skulle få dra till en solstol någonstans för att ligga och läsa bok...haha. Vaknade med en helt utvilad känsla. Ibland räcker det med det lilla!
Älskar att det är december äntligen. I helgen maxade vi detta genom att åka på julmarknad på Tjolöholms slott med några kompisar och min mamma. Det var svinmysigt förutom att N och hans kompis G bråkade så sjukt mycket, gah. Det händer nästan aldrig annars men just de två har haft några månader av maktkamp så fort de ses, vilket driver oss föräldrar till.. ja rätt nära vansinnets rand. Sen plötsligt är de sams igen och håller hand och gullar. Hoppas verkligen att det där kraftmätandet bara är någon treårsgrej och att de snart blir bästisar igen (de har känt varann sedan de föddes).
Folk på Tjolöholm visste hur man tar betalt; förutom att alla fick betala för att parkera på en leråker tog de också 140 spänn per person i inträde, och 90 kronor per person för pannkaksbuffé med vakuumförpackade helfabrikatspannkakor. Kalla mig snål men det var inte precis vad min föräldraledighetsplånbok behövde just nu.
DOCK, sjuk mysigt. Peaken var när N och G gick fram till tomten för att förmedla sina önskelistor. Nils önskade sig "en häxleksak med en knapp så att den kan flyga runt av sig själv, och Rockys bil. Samt en napp till lillebror!". Sedan gick han fram till tomten en stund senare och uppmanade denne att INTE GLÖMMA hans önskningar. Tomten lovade.
Julmysgrej nummer två var gårdagens adventsfika med Axels släkt, som i år hölls hos oss. Min familj kom också så vi blev 24 pers. Efter Olles namnkalas förra helgen är vi ju vana vid att ha hela huset fullt av folk – julafton då vi kommer vara elva personer här känns plötsligt som de lugnaste eventet någonsin.
Så blev det måndag och i eftermiddag har vi bakat pepparkakor med några kompisar. Vi var tre mammor, tre treåringar och tre bebisar. SEX BARN! Ingen sov den minsta lilla sekund och ändå gick detta finfint. N och G lekte som små änglar och kanske kanske kanske betyder det att den frustrerande fasen av kiv dem emellan går mot sitt slut. Visst gör det det?
Älskar att det är december äntligen. I helgen maxade vi detta genom att åka på julmarknad på Tjolöholms slott med några kompisar och min mamma. Det var svinmysigt förutom att N och hans kompis G bråkade så sjukt mycket, gah. Det händer nästan aldrig annars men just de två har haft några månader av maktkamp så fort de ses, vilket driver oss föräldrar till.. ja rätt nära vansinnets rand. Sen plötsligt är de sams igen och håller hand och gullar. Hoppas verkligen att det där kraftmätandet bara är någon treårsgrej och att de snart blir bästisar igen (de har känt varann sedan de föddes).
Folk på Tjolöholm visste hur man tar betalt; förutom att alla fick betala för att parkera på en leråker tog de också 140 spänn per person i inträde, och 90 kronor per person för pannkaksbuffé med vakuumförpackade helfabrikatspannkakor. Kalla mig snål men det var inte precis vad min föräldraledighetsplånbok behövde just nu.
DOCK, sjuk mysigt. Peaken var när N och G gick fram till tomten för att förmedla sina önskelistor. Nils önskade sig "en häxleksak med en knapp så att den kan flyga runt av sig själv, och Rockys bil. Samt en napp till lillebror!". Sedan gick han fram till tomten en stund senare och uppmanade denne att INTE GLÖMMA hans önskningar. Tomten lovade.
Julmysgrej nummer två var gårdagens adventsfika med Axels släkt, som i år hölls hos oss. Min familj kom också så vi blev 24 pers. Efter Olles namnkalas förra helgen är vi ju vana vid att ha hela huset fullt av folk – julafton då vi kommer vara elva personer här känns plötsligt som de lugnaste eventet någonsin.
Så blev det måndag och i eftermiddag har vi bakat pepparkakor med några kompisar. Vi var tre mammor, tre treåringar och tre bebisar. SEX BARN! Ingen sov den minsta lilla sekund och ändå gick detta finfint. N och G lekte som små änglar och kanske kanske kanske betyder det att den frustrerande fasen av kiv dem emellan går mot sitt slut. Visst gör det det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar