Inbillningssjuk

Min kollega sms:ar att hennes dotter är kräksjuk och att hon jobbar hemifrån i morgon för att inte smitta oss (sambon är föräldraledig så ingen behöver vabba). Tror i och för sig inte att hon smittar förrän hon eventuellt själv börjar kräkas (?), men det känns ju tryggt att hon jobbar hemma för säkerhets skull.

Ändå: sitter här och mår lite illa nu. Det räcker verkligen att bara läsa om kräksjuka för att skräcken ska komma krypande. Hu.

Styrka till er där ute som åkt på den, verkar vara många just nu. 

Nils tio månader

Tio månader idag – kanske VÄRLDENS roligaste ålder! Du är en sån himla skojig liten person nu och snart är du inte ens ett spädbarn längre utan en liten ettåring. Två månader kvar till födelsedag.

Den här tionde månaden i ditt liv har du fått se snö för första gången. Jättemycket snö, det har varit alldeles vitt i stan. Tjocka drivor. Otroligt vackert. Första dagen snön kom var en lördag, vi gick upp i Änggårdsbergen och vandrade med dig i bärryggsäcken och du blinkade mot de fallande snöflingorna och öppnade munnen för att smaka. Det var en sån där helt perfekt dag, jag älskar helgerna nu för då hinner vi hitta på saker och umgås jättemycket mer än på vardagarna när jag jobbar.

När jag är på jobbet brukar du och Axel ofta Gunnar och Theodor och deras pappor. Ni ses typ varje dag och hänger på barnavdelningarna på Stadsbibblan och Stadsmuseet och Världskulturmuseet och på torsdagar går ni till Valhalla och simmar. I torsdags hade du fått simma under vattnet massa gånger och tyckte det var jättekul. 

Du har börjat med en ny grej som är supermärklig: att föredra din mat kall (blä!). Du trilskades plötsligt med maten i några dagar, men vi upptäckte att du åt mycket bättre när vi inte värmde den och när du fick kall mat började du äta som en häst igen. Knäppis! Du har också börjat mata oss, gärna med macka, avocado eller clementin som är dina absoluta favoriter. Du har blivit jättebra på att äta små bitar själv och tycker nu att det är jätteskoj att stoppa in mat även i våra munnar. Himla generöst. Du ger lite till Elsa också, lutar dig över stolskanten och släpper ner en smörgåsbit eller två eller tre på golvet. Hon är smart nog att alltid vänta precis under din matstol…

Du sover oftast bra på nätterna. Efter kvällsgröt och tandborstning (nu lyckas vi borsta de små gaddarna igen!) läser jag eller Axel saga och sjunger lite ur din nya sångbok. Jag har sjungit ”Lilla videung” eller vad den heter för dig varje kväll i hela ditt liv, så jag misstänker att det är skoj för dig att få lite variation nu, hehe. Roligaste sången är Indialand, den om trollkarlen som dricker upp sig själv. När jag börjar sjunga på den rycker du till och tittar upp, du verkar verkligen gilla den. Ibland kittlar jag dig precis när du ska somna för det är ett sånt fruktansvärt härligt ljud när du skrattar. Jag kan inte låta bli. Förlåt.

Vid halv åtta-snåret på kvällarna somnar du, och brukar sova fram till fem eller så. Då ställer du dig upp i spjälsängen vid vår fotända och vi kommer och hämtar dig. Sen somnar du om mellan oss i vår säng. Du ligger ofta på min arm då och jag sticker näsan i din lilla halsgrop, det är så mysigt och du luktar så gott att det lätt väger upp för det obekväma i att ligga helt stilla och inte kunna vända sig om.

När vi vaknar på morgnarna sätter du dig upp i sängen, kollar att jag är vaken, att pappa är vaken, att Elsa är vaken. Du kryper runt och klappar på alla och pratar. Dadada. Sen säger jag okej nu tänker jag lampan! och då börjar du blinka jättesnabbt som att du blir bländad redan innan jag tänder.

Du älskar fortfarande din snuttefilts-elefant. Herregud vad du älskar den. Så fort du ser den – in i munnen. Från början sög du alltid på snabeln, sen på elefantfötterna, och nu för tiden trycker du in så mycket du kan av tyget i munnen när du ska sova. Eftersom det börjar lukta ”lite” suspekt nu, trots att vi tvättar den ofta, köpte Axel en till likadan häromdagen. Fast en tiger. Du tycker den är helt okej men den är ändå inte alls samma sak. Nä, det ska vara elefanten (som varit med dig ända sedan BB).

Du tycker att det är väldigt skoj att ”spela på din läpp” och du har lärt dig att göra det själv nu. Det och att slå handflatan mot munnen samtidigt som du gör en ton så att det låter roligt. Och så kör du pruttljud. Många roliga ljud nu. Du har även kommit på att det är gött att kissa precis när vi tar av dig blöjan, gärna på badrums- eller vardagsrumsmattan. Du sitter på pottan också ibland. Din favoritlek just nu är att lägga saker i saker (tex boll i burk, och ut igen, och in igen, och ut igen) och ibland när du ser att jag skalar en clementin blir du så glad att du vinkar till den.

Kiddo, jag misstänker att du redan har fattat detta, men alltså: jag tycker väldigt väldigt väldigt mycket om dig!

Gott i lådan

Bra grej med denna fredag (förutom det uppenbart bra:iga med att det är fredag): dagens matlåda. Laxsallad från i går kväll. Sjukt god och superdupersnabblagad. Skriver ner för att komma ihåg när fantasin tryter och jag kikar på recept-etiketten:

Gör så här:

Koka en god pasta. Stek laxfiléer i ganska mycket olja (gärna olivolja smaksatt med citron) och hacka sönder i pannan till en färs. Krydda med salt, peppar och kanske lite chilli eller cayennepeppar, och kläm över en limehalva eller två.

Skär skivor av röda småtomater (helst pärltomat eller nån annan fast, illröd och god sort), tärna fetaost och avocado (mycket) och blanda tillsammans med ruccola i en bunke. Krydda efter smak, tillsätt lite olja. Rör ned laxfärsen. Blanda ner pastan när den svalnat en aning. Servera med limekvartar och en kall sås (som du kirrat på en sekund genom att blanda ner lite wasabi i crème fraîche).

Så jädra gött, som Glenn Hysén skulle ha sagt. 

Förskoleförvirringen

Okej, vi sitter och läser på om förskolor eftersom det börjar bli dags att sätta upp Nils i kö. Och herregud, det är ju inte precis jättelätt att hitta rätt. Vi kan börja med att det finns 89 stycken förskolor i vårt närområde. Åttionio. "Ganska" många. Men som om det inte vore nog att det är svårt att läsa på om så många olika, så finns det också vansinnigt lite information att tillgå om varje. Har därför några stilla undringar:

1. Varför har inte varje förskola en hemsida som berättar om verksamheten?
2. Varför har inte varje förskola en hemsida som berättar om pedagogiken?
3. Varför har inte varje förskola en hemsida som berättar om personalen?
4. Varför har inte varje förskola en hemsida som berättar om förskolans genustänk, för vi får väl utgå ifrån att det finns ett sånt?
5. Varför har inte varje förskola en välgjord hemsida som berättar om lokalerna, maten, materialen osv, osv?

Fattar ju att det säkert kommer bli superbra till hösten när det är dags för Nils att börja någonstans (eller redan snart när vi hunnit gå på besök på några förskolor, eller hur man nu gör), men just nu känner jag lite såhär: Om vi ska anförtro er vårt barn måste ni ju för sjutton kunna lägga upp en vettig presentation om vilka ni är och varför ni skulle göra det bra? Det är väl ändå en rimlig önskan?

PS. Tips: Några bilder på lokalerna skulle till exempel vara intressanta att se. Bara en tanke.

Premiärhelg!

Fredag kväll och jag var trött som en död. Hade tänkt ta med Nils på ett event på Linns frilanskontor Taket efter jobbet men vi styrde om planerna i dörren och gick förbi 4 gott istället. Nils somnade tidigt och sedan drack jag och Axel öl i badrummet och pratade om veckan - han i ett rosa Lushbad och jag sittandes på toalocket. Älskar badrumshäng. Mat godis chips På spåret, sen valde jag att somna med ansiktet inborrat i Elsa i soffan medan Axel läste bok. (Han är redan uppe i fyra böcker sedan årsskiftet, jag en, så måste lägga på ett kol för att ligga bra i fas för det här 30 böcker under 2016-målet.)

Den ovanliga tröttman berodde nog mest på att det igår var premiärlördag för första numret av Två Dagar! Det firades med tårtor i GP-huset i fredags. Nysatsningen på Två Dagar innebär att den blir mer som ett magasin nu, mindre i storlek och med ny form och bra papper. Jätteskillnad. I första numret har vi bland annat ett reportage om klimatsmart tänk när finkrogarna i Göteborg börjat använda bifångst som tidigare bara hivades överbord ute till havs, porträtt på Fredrik Önnevall - journalisten som förra året tog en syrisk flyktingpojke till Sverige under inspelningen av SVT:s Fosterland, och en krönika av Navid Modiri som handlar om att alla frågor om integration måste få ställas, även de som är dumma. Och mycket mer, förstås.

Här svarar jag och min kollega Per på lite frågor från GP:s chefred Cecilia Krönlein.

Det känns sjukt kul att folk äntligen ska läsa, men också lite sårbart och läskigt. Vi vill ju så gärna att folk ska älska vad de ser. Vill inte nöja mig med någonting mindre än det.


Hur som helst. Igår kväll hade vi Ted och Mania på middag och inatt hade Nils den goda smaken att sova tolv timmar. (Efter att ha vaknat fem två morgnar i rad var det väldigt, väldigt välkommet.) Så nu har vi en lugn söndag och jag känner mig till min förvåning närapå utvilad. Axel är iväg och fotograferas för någon tävling som hans frisör ska ställa upp i (Frisören: Kan jag få göra vad jag vill med ditt hår och skägg? Axel bara Javisst.) Nils sover sin långa lur (som sedan Axel tog över föräldraledigheten är två eller TRE timmar mitt på dagen) och jag ligger i soffan, mölar julgodis som aldrig tar slut och sträckkollar The Affair på HBO. Sen ska vi ner på stan en sväng och avsluta dagen med att fira min svärmor som fyller år. Bra söndag!

(Helgens absolut SÄMSTA: Att mina föräldrar fått influensa! Fy farao. Vill bara åka hem och pyssla om dem men vågar inte eftersom jag verkligen inte kan bli sjuk just nu. Mapa, om ni läser: krya krya krya krya <3 p="">

En helg i januari

Aaah, älskar att det slagit till och blivit vintervinter nu, ännu mer bullerbysnö! Ibland oroar jag mig för att det aldrig ska bli riktig vinter mer, när vädret fjösar omkring med regn och sju grader plus hela tiden. Trots att jag vet att forskningen säger att den globala uppvärmningen på sikt kommer medföra kallare vintrar här. Nåja. Nu är det i alla fall kallt och snö och vackert. Gott så.

I helgen gjorde vi det här:

I fredags var jag ute och åt med min familj och med min lillebrors tjejs familj, eftersom Linnea fyllde 30 i torsdags. (Weyy grattis!) Och min brolla var nominerad till P3 Guld-galan som ju var kvällen efter för han är bäst.

Axel var hemma med Nils och laddade för ett maraton som han klev upp på lördagsmorgonen och sprang. Helt vanlig grej. Jag och Nils tog en chill förmiddag och gick och hejade vid målgången på Slottsskogsvallen. Axel hade istappar i skägget när han kom. Tog ett tag att tina.

Sen medan Axel åt varm soppa och kurerade sin trötta lekamen gick jag och barnet på stan och spanade in rean. Har inte hunnit det förrän nu, men det fanns mot förmodan ändå en del kvar. Köpte några plagg varav två kostade så lite att jag nästan skäms (vadå jeansskjorta för 60 spänn, tisha för 20!? Orimligt) och en tröja som var ganska dyr fortfarande trots att den var på 50 procent. Blev såklart mest nöjd med de billiga och ångrade mig lite på dyringen. Typiskt. Men jaja.

Så kom söndagen som inte var en riktig söndag eftersom jag gick in och jobbade (intensiv vecka eftersom vi på onsdag lämnar första Två Dagar-numret till tryck!!). Det var skoj på jobbet men lite segt att se genom fönstret att det var århundradets vackraste dag ute. Smällsol och snö. Själva satt vi och tryckte Max-burgare och Riesen och korrade sida efter sida efter sida efter sida. Men jag fick i alla fall en vacker promenad genom stan på väg till jobbet på morgonen.

Happ, det var det! 

Bokåret 2015

2015 hade jag som mål att läsa minst tolv böcker, en i månaden, och som föräldraledig blev det rätt lätt att uppnå. 20 böcker blev det till slut, enligt min lista på Goodreads:

• Stoner av John Williams
• Att föda: En barnmorskas tankar, råd och erfarenheter av Gudrun Abascal
• Idag ska vi inte dö: Fångar i krigets Syrien av Magnus Falkehed och Niclas Hammarström
• Eleanor & Park av Rainbow Rowell
• Förlossningen av Måns Wadensjö
• Löparens hjärta av Markus Torgeby
• Alla dessa vackra nederlag av Jess Walter
• Att föda ett barn av Kristina Sandberg
• Hönan som drömde att hon kunde flyga av Sun-mi Hwang
• Hur ska det gå för Pinnebergs? av Hans Fallada
• Joburg blues av Nthikeng Mohele
• Kvinnan i rummet (Avdelning Q #1) av Jussi Adler-Olsen
• Fasanjägarna (Avdelning Q #2) av Jussi Adler-Olsen
• Flaskpost från P (Avdelning Q #3) av Jussi Adler-Olsen
• Livet efter dig av Jojo Moyes
• Ett år av magiskt löpande av Kenneth Gysing
• Mellan Rummen av Alexander Mahmoud
• God Jul: En berättelse av Jonas Karlsson
• Det är något som inte stämmer av Martina Haag
• Djupa Ro av Lisa Bjärbo

Mesta läsupplevensen tillskriver jag Alex bok Mellan Rummen, den kom mig närmast. Kanske för att jag känner Alex, men kanske var det ändå inte mest därför? Jag tror att den kom mig nära för att den är så bra, så himla modigt skriven, och så himla angelägen. Just nu, men också... jämt?

Roligaste överraskningen var den koreanska boken Hönan som drömde att hon kunde flyga. Kände mig djupt skeptisk till fabel-formen, undrade hur kul grejen med talade djur egentligen kunde bli. Jätte, insåg jag snabbt. Så gripande och fin berättelse. Grät till exempel.

Mesta tappa hakan-effekten: Martina Haag-boken. Jeez. Det är ju såklart uppenbart att den handlar om hennes egen skilsmässa och dramat kring den. Jag kände lika delar att Erik Haag verkar ha hanterat det hela som en röv (om Martinas ord stämmer någotsånär) och lika delar att det trots allt är lite konstigt att hon skrivit boken. Är det inte det, ändå? Liksom så hämndstyrt. Kände mig snaskig som läste. (Jag skulle av flera anledningar inte ge den här boken något toppbetyg, men det känns ju i alla fall som att hon skriver väldigt ärligt om sorgen. Vilket säkert inte var lätt.)

Mesta klassikern var Hur ska det gå för Pinnebergs? skriven 1932 i Tyskland. Förutom en fin skildring av två unga föräldrars vardagliga kamp med livet och föräldraskapet, var det intressant att läsa om nazismens framfart beskriven redan åren innan andra världskriget bröt ut.

Bästa reportagebok var Idag ska vi inte dö, dagboken från de två svenska journalisternas fångenskap i krigets Syrien. Ångesten ständigt närvarande magen; det har blivit så jävla farligt, mer än tidigare, för journalister i konfliktzoner. Skönt dock att under hela läsningen veta att Magnus Falkehed och Niclas Hammarström till slut tog sig levande därifrån. Kuriosa: Det var den här boken jag läste sista raden i bara sekunder innan vattnet gick.

Sammanfattningsvis...:

...har jag läst tjugo böcker och totalt 5741 sidor (enligt Goodreads). Tio av tjugo böcker är skrivna av svenska författare. Två av dem känner jag personligen, eller tre om definitionen av "känner personligen" är väldigt väldigt generös. Totalt kommer författarna från sju länder i fyra olika världsdelar (Sverige, USA, Storbritannien, Sydafrika, Sydkorea, Danmark och Tyskland). Jag läste ingen bok på ett annat språk än svenska. Ska tänka på det till nästa år och utnyttja chansen att hålla liv i språkkunskaperna. Av de nitton olika författarna är bara sju kvinnor, vilket förvånar mig och stör mig lite. Fyra av tjugo böcker är dokumentära, eller kanske sex av tjugo? Beror på hur jag räknar.

Mest glad är jag i alla fall över att läsglädjen är tillbaka, glömde bort den ett tag. Nu tänker jag inte släppa den igen!

Under 2016 har både jag och Axel som mål att läsa 30 böcker, alltså två och en halv i månaden. Minst en ska vara på ett annat språk än svenska. 

Slask, jobb och d-droppar

Lika härligt som det är att få krispig vinter en ledig lördag i Göteborg, lika mjäkigt är det när det omedelbara och väntade bakslaget kommer: det djupa täcket med avgasfärgad slask som täcker hela stan. Tror dessutom att det ska frysa på igen strax. Frusen hal brun snögegga i veckan alltså. Det blir kul!

Men men. I övrigt har vi på jobbet just gått in i produktionsmode för första Två Dagarnumret, så nu jobbar vi extra intensivt ett tag. För när första numret blivit klart ska vi ju - ehe - lyckas producera ett nytt nummer VARJE vecka, så tempot better stay high, så att säga. Men det ska nog gå bra. Fortfarande väldigt kul, men just nu har jag inte rum för mycket annat än deadlines och textkorr och mötestider och sidplanering och sånt i huvudet.

D-droppar till exempel, har visst fallit bort ur medvetandet! Vi upptäckte igår att ingen av oss gett Nils d-droppar på typ... en månad? Vi har tydligen bara slutat med dem och sen glömt att de existerar. Great parenting. (Sorry Nils, det kommer inte att hända igen.) (Förutom nu ikväll då, när vi var väldigt nära att glömma dem en gång till.)

En lördag med Bullerbysnö

Så kom äntligen gårdagen - en riktig vinterdag med minusgrader, knarr under skorna och snöflingor stora som bomullstussar. Magiskt. Idag börjar allt redan slaska till sig på gatorna (såklart, nersidan av att bo i Göteborg), men igår var hela världen ett enda krisp. Vi åt långfrukost och bylsade på oss för att gå upp i Änggårdsbergen med Nils. Det är så sinnessjukt vackert där. All sorts natur finns representerad. En liten del av Änggårdsbergen utgörs ju av Botaniska Trädgården och även skogarna runt om har växtlighet från olika delar av världen; här finns berg, sjöar och bäckar, barrträd, lövträd och små stigar. Och en karg bergstopp. Allt på nära gångavstånd från oss trots att vi ju bor mitt mitt mitt i stan. Helt knäppt är det. Lylligt.

Ibland blir jag avundsjuk på Linnea i USA:s fantastiska bilder på storslagen nordamerikansk natur, på att ha det där pampiga runt husknuten. Men igår fick jag ett riktigt åh det där finns minsann här också-moment. Framför allt när vi gick i den "japanska tallskogen", se nedan. Vi bestämde att vi måste göra utflykter mycket oftare på helgerna för den här lördagen var en tiopoängare.

Kiddots första snö - check!

Mitt 2015 - the recap

Så var den här, ganska mycket sen, men ändå – fjolårets recap! Det har varit ett roligt, fint och händelserikt år. Vi har blivit tre. Börjat på nya jobb båda två. Förlovat oss. Som vanligt gör jag en liten sammanfattning av året, månad för månad. Here goes 2015 – ett riktigt jävla fantastiskt år.

Januari inleddes med nyårsaftonens skaldjursmiddag med trippla efterrätter hos Björn och Malin på Plantegegatan. Två av fem var gravida. En av dem var jag. På tolvslaget stor vi uppe vid Skansen Kronan och såg hela staden glittra av fyrverkerier, och Emma halkade i leran med sin snygga klänning.
I januari läste vi på om olika barnvagnar och blev förfärade av terrorattacken mot Charlie Hebdo. Kontraster. Jag började sy igen, Gunnar föddes och från att graviditeten innan dess känts blixtsnabb kändes det plötsligt låångt kvar till vårt BF-datum. Bebisen sparkade i magen och ibland kunde vi se en fot sticka ut och svepa från magens ena sida till den andra. Unreal.

I början av februari var jag i Stockholm och gjorde sista numret av Re:public på länge, samt hälsade på syskon och vänner. Var livrädd att bebisen skulle få för sig att komma medan jag var där minns jag, sex veckor tidigt, men det gjorde den som tur var inte.
Den här månaden såg det ut som att jag hade en fotboll innanför tröjan och jag och Axel åkte på SPA. Det var totalt underbart. Sen åkte vi till Bexet en helg med min familj och tog igen att vi missat mellandagarna där vid jul, när vattenpumpen hade pajjat. Nu var det snö och vintervackert och Axel badade.

Mars. En sån månad i livet den var. Vem kunde ana att en mars kunde vara så fantastisk? Jag jobbade fram till mars början, bebisen var beräknad till den fjortonde. Gick hemma och hade det så himla bra, pysslade och hängde med vänner och var lättad över att jag hunnit klart med alla reportage i god tid.
Den sjätte, en fredag, firade jag och Axel att det var två år sedan vi träffades. Då passade jag på att fria, efter att Axel idogt ofta frågat ska du inte fria till mig snart?, med en överraskningspicknick framdukad inuti en liten stenglugg högst upp i Skansen Kronan. Det var kallt men förjävla vackert med en guldig kvällssol och utsikt över hela stan. Han sa ja (satt och tänkte friar hon inte nu så är det ju helt sjukt när jag pratade, och så trädde vi på varsin låtsasring på fingret. Dagen efter gick vi till Hagas guldsmed och klurade på hur de riktiga ringarna skulle se ut. Sen tog det ett halvår innan vi fick tummen ur att beställa dem, men till slut så. Tyckte det var fantastisk kul att förlova oss.

Den 14:e kom ingen bebis. Jag mådde bra och som vanligt och började nästan tro att någon räknat fel på en månad. Men så satte allt igång med ett ryck (dvs vattnet gick, likt på film) på kvällen den 23:e, och den 24:e mars föddes Nils, efter en intensiv men smidig förlossning. Sen låg vi på BB några dagar. Den lyckan. Herregud. Likt ingenting annat.

I april, och resten av våren, levde vi i bebisbubblan. Axel var hemma i tre veckor efter förlossningen och sedan var jag och Nils ensamma på dagarna. Jag minns allt det här som en så sjukt mysig tid. Tänk att få vara hela dagarna med sin lilla unge. Våren kom och allt blommade. Påsken firade vi i Bergsvik och vädret tajmade in soligt och fint precis som året innan. Påskbadade dock inte som året innan. När jag ser alla bilder nu igen kan jag inte riktigt fatta hur miniliten Nils var!

Valborgshelgen i början av maj var vi i Bexet. Sen blev det kristi himmelfärdslånghelg och då var vi i Bergsvik igen. Den här våren var väldigt mycket vara på landställen med våra familjer och ha det gött. (Sommaren: likadant). Vilket var ett väldigt skönt upplägg med ny bebis. Och annars med för den delen.
Vi gjorde fotavtryck med akvarellfärg och hängde mycket med andra nyblivna föräldrar i vänkretsen. Är så väldigt glad för timingen att få barn ungefär samtidigt som så många vänner. Bebisar överallt.

Juni. Sommar! Jag upplevde min första mors dag, och mamma och pappa firade att de varit gifta i 30 år. Axel gick på åtta veckor långt sommarlov och det firade vi med att se Les big byrd på Pustervik. Sen hade vi namnkalas för Nils i mammas och pappas trädgård. Våra föräldrar hjälpte till med att baka bisarra mängder kakor och bullar, och jag och Axel gjorde en tårta med namnet Nils och en elefant på.
Vi firade midsommar på Loberg med Johanna och Erik och Gunnar, och åkte sedan vidare till Bergsvik. Det var ovanligt kallt (början på en ovanligt kall sommar..) och två dagar efter midsommar fick jag och Johanna kräksjukan. Vidrigt. Var det. Men Axel googlade hur man skulle göra för att hålla igång amningen och såg till att jag hällde i mig vätska, så det gick fint. Förutom kräksjukan var midsommaren topp. Och några dagar senare föddes Folke! Han och Nils var oavsiktigt klädda i likadana byxor första gången de träffades och Nils såg ut som en bjässe bredvid nyfödingen. Vi avslutade juni med härliga dagar med Sofia på Öland.

Juli var en enda lång hänga på landet-månad. Först var vi lite i Bergsvik, sen två veckor i Bexet, sen två veckor i Bergsvik igen. Det var en ovanligt sval, well kall, sommar. Det gjorde inga under för badtemperaturen men det var smidigt bebisväder. Vi promenerade i skogen och plockade kantareller och badade trots att det var kallt i vattnet. Jag lade mig längst ut på bryggan de korta stunder solen tittade fram. Minns att jag tänkte då, att i den där årsrecapen på bloggen kommer jag att skriva att i juli låg jag på bryggor och lyssnade på vattnets kluck och frös men var så jävla lycklig. För just så var det. I juli låg jag på lite olika bryggor och huttrade och var himla lycklig.
Våra båda födelsedagar var förresten de vädermässiga undantagen den här sommaren, både 4:e och 5:e juli var det sol och 30 grader varmt! Flax ändå.

I augusti kom vi tillbaka hem till stan och hade fortfarande lite sommar kvar. Vi funderade över framtida husköp och åt kvällsmat vid havet och grillade hos vänner. Sen kom Way out West vi hade inte tänkt gå, men så gav Anders mig ett gratis VIP-band så jag gick dit och mötte upp Sofia och Emma i olika omgångar och såg några spelningar, tex den med Alt-J. Gick ut och ammade Nils på en bänk på Linnéplatsen mellan konserterna.

Axel började jobba igen och på dagarna åkte jag och Nils med Malin, Björn och Folke till havet typ varje dag för att kräma ut det sista av sommaren. Det blev nämligen lite varmt till slut. Någon gång i den vevan blev jag uppringd angående det där jobbet som Två Dagar-redaktör som jag senare blev erbjuden och tackade ja till. Fick panik först eftersom jag trivdes så bra med att frilansa, men det blev verkligen himla bra till slut. Gillar jobbet väldigt mycket.

I september åkte vi på Nils första utlandssemester: en weekend i Köpenhamn. Det var fint. Nils satt upp i sin liggdel och alla tyckte att det såg roligt ut (för det gjorde det). Hösten drog igång ordentligt och jag och Nils hängde mycket på bibliotek och muséer med de andra bebisarna och föräldralediga mammorna.
I början av månaden publicerades bilden på den drunkade syriske pojken och det blev på något sätt verkligt för så många vilken fruktansvärd katastrof som pågår och hur många som flyr för sina liv. Vi skänkte pengar, hjälpte till som volontärer på ett projekt men allt kändes ändå så futtigt. Maktlösheten.
Nils sexmånadersdag den 24 september blev en mardrömsdag, för han brände sig på hett vatten och vi fick åka ambulans. Fy fan. Må du aldrig skada dig igen någonsin, unge. Han fick ha foten omlindad i flera veckor, men var lyckligtvis relativt opåverkad av foten redan dagen efter och hade inte ont alls efter det. Några dagar efter olycksdagen åkte jag och Nils till Stockholm för att vara med på ett hörn på Re:public-produktionsvecka, och passade på att hälsa på en massa folk. Anders o Linnea, andra Linnean, Emma, Johan och Lisa.

I oktober repade sig Nils fot sakta men säkert, och han började äta mer och mer riktig mat med god aptit. Det blev höst och vi grillade korv i Änggårdsbergen med Björn, Malin och Folke, som också sålde sin lägenhet här i stan och köpte hus i Lerum.
Mina svärföräldrar firade också 30-årig bröllopsdag med att bjuda oss alla på en väldigt go spa-helg på kurortshotellet i Varberg. Det hände många roliga saker i följd här – sista helgen i oktober åkte vi till skånska Kullahalvön eftersom Axel skulle springa Kullamannen. Vi bodde på Grand hotell i Mölle och jag och Nils promenerade omkring bland höstlöven och hejade på Axel och Pär på olika ställen längs vägen.

Så blev det november och jag hade min sista föräldralediga månad, i alla fall i det här första svepet. Anders var med på babysim med Nils (han fick äntligen bada igen med sin fot), och Axel hade sin första Fars dag. En av Axels nyanlända elever berömde honom i en intervju i en tidning, och jag fick tillbaka min kapade hemsida. Och så åkte vi till ett kallt och krispigt Bergsvik.

I december började jag jobba igen. Fast på nya jobbet. Det var intensivt direkt, men kul, och Axel älskade att få gå hem och vara med Nils på heltid. Jag hade min första natt någonsin borta från Nils, när jag var i Stockholm med kollegorna på företagets julfest. Vi höll på att fastna där pga snöstorm och inställda tåg, men hyrde bil och tog oss hem. Pale Honey som min bror spelar med nominerades till P3 Guld, och sen blev det äntligen jul. Den var härlig och efterlängtad. Kvällen firade vi med både Axels och min familj hos mina föräldrar, och sen var vi som vanligt i Bexet i några dagar och träffade släkten i Hylte. 

På nyårsafton åt vi lunch hos mina föräldrar och var kvar där hela dagen. Framåt kvällen lade de Nils och jag och Axel var på middag hos Jesper och Ollie i deras nya hus, med Nicole och Martin och Ted och Mania och en massa fler.

Slut på livets bästa år!