Mitt 2015 - the recap

Så var den här, ganska mycket sen, men ändå – fjolårets recap! Det har varit ett roligt, fint och händelserikt år. Vi har blivit tre. Börjat på nya jobb båda två. Förlovat oss. Som vanligt gör jag en liten sammanfattning av året, månad för månad. Here goes 2015 – ett riktigt jävla fantastiskt år.

Januari inleddes med nyårsaftonens skaldjursmiddag med trippla efterrätter hos Björn och Malin på Plantegegatan. Två av fem var gravida. En av dem var jag. På tolvslaget stor vi uppe vid Skansen Kronan och såg hela staden glittra av fyrverkerier, och Emma halkade i leran med sin snygga klänning.
I januari läste vi på om olika barnvagnar och blev förfärade av terrorattacken mot Charlie Hebdo. Kontraster. Jag började sy igen, Gunnar föddes och från att graviditeten innan dess känts blixtsnabb kändes det plötsligt låångt kvar till vårt BF-datum. Bebisen sparkade i magen och ibland kunde vi se en fot sticka ut och svepa från magens ena sida till den andra. Unreal.

I början av februari var jag i Stockholm och gjorde sista numret av Re:public på länge, samt hälsade på syskon och vänner. Var livrädd att bebisen skulle få för sig att komma medan jag var där minns jag, sex veckor tidigt, men det gjorde den som tur var inte.
Den här månaden såg det ut som att jag hade en fotboll innanför tröjan och jag och Axel åkte på SPA. Det var totalt underbart. Sen åkte vi till Bexet en helg med min familj och tog igen att vi missat mellandagarna där vid jul, när vattenpumpen hade pajjat. Nu var det snö och vintervackert och Axel badade.

Mars. En sån månad i livet den var. Vem kunde ana att en mars kunde vara så fantastisk? Jag jobbade fram till mars början, bebisen var beräknad till den fjortonde. Gick hemma och hade det så himla bra, pysslade och hängde med vänner och var lättad över att jag hunnit klart med alla reportage i god tid.
Den sjätte, en fredag, firade jag och Axel att det var två år sedan vi träffades. Då passade jag på att fria, efter att Axel idogt ofta frågat ska du inte fria till mig snart?, med en överraskningspicknick framdukad inuti en liten stenglugg högst upp i Skansen Kronan. Det var kallt men förjävla vackert med en guldig kvällssol och utsikt över hela stan. Han sa ja (satt och tänkte friar hon inte nu så är det ju helt sjukt när jag pratade, och så trädde vi på varsin låtsasring på fingret. Dagen efter gick vi till Hagas guldsmed och klurade på hur de riktiga ringarna skulle se ut. Sen tog det ett halvår innan vi fick tummen ur att beställa dem, men till slut så. Tyckte det var fantastisk kul att förlova oss.

Den 14:e kom ingen bebis. Jag mådde bra och som vanligt och började nästan tro att någon räknat fel på en månad. Men så satte allt igång med ett ryck (dvs vattnet gick, likt på film) på kvällen den 23:e, och den 24:e mars föddes Nils, efter en intensiv men smidig förlossning. Sen låg vi på BB några dagar. Den lyckan. Herregud. Likt ingenting annat.

I april, och resten av våren, levde vi i bebisbubblan. Axel var hemma i tre veckor efter förlossningen och sedan var jag och Nils ensamma på dagarna. Jag minns allt det här som en så sjukt mysig tid. Tänk att få vara hela dagarna med sin lilla unge. Våren kom och allt blommade. Påsken firade vi i Bergsvik och vädret tajmade in soligt och fint precis som året innan. Påskbadade dock inte som året innan. När jag ser alla bilder nu igen kan jag inte riktigt fatta hur miniliten Nils var!

Valborgshelgen i början av maj var vi i Bexet. Sen blev det kristi himmelfärdslånghelg och då var vi i Bergsvik igen. Den här våren var väldigt mycket vara på landställen med våra familjer och ha det gött. (Sommaren: likadant). Vilket var ett väldigt skönt upplägg med ny bebis. Och annars med för den delen.
Vi gjorde fotavtryck med akvarellfärg och hängde mycket med andra nyblivna föräldrar i vänkretsen. Är så väldigt glad för timingen att få barn ungefär samtidigt som så många vänner. Bebisar överallt.

Juni. Sommar! Jag upplevde min första mors dag, och mamma och pappa firade att de varit gifta i 30 år. Axel gick på åtta veckor långt sommarlov och det firade vi med att se Les big byrd på Pustervik. Sen hade vi namnkalas för Nils i mammas och pappas trädgård. Våra föräldrar hjälpte till med att baka bisarra mängder kakor och bullar, och jag och Axel gjorde en tårta med namnet Nils och en elefant på.
Vi firade midsommar på Loberg med Johanna och Erik och Gunnar, och åkte sedan vidare till Bergsvik. Det var ovanligt kallt (början på en ovanligt kall sommar..) och två dagar efter midsommar fick jag och Johanna kräksjukan. Vidrigt. Var det. Men Axel googlade hur man skulle göra för att hålla igång amningen och såg till att jag hällde i mig vätska, så det gick fint. Förutom kräksjukan var midsommaren topp. Och några dagar senare föddes Folke! Han och Nils var oavsiktigt klädda i likadana byxor första gången de träffades och Nils såg ut som en bjässe bredvid nyfödingen. Vi avslutade juni med härliga dagar med Sofia på Öland.

Juli var en enda lång hänga på landet-månad. Först var vi lite i Bergsvik, sen två veckor i Bexet, sen två veckor i Bergsvik igen. Det var en ovanligt sval, well kall, sommar. Det gjorde inga under för badtemperaturen men det var smidigt bebisväder. Vi promenerade i skogen och plockade kantareller och badade trots att det var kallt i vattnet. Jag lade mig längst ut på bryggan de korta stunder solen tittade fram. Minns att jag tänkte då, att i den där årsrecapen på bloggen kommer jag att skriva att i juli låg jag på bryggor och lyssnade på vattnets kluck och frös men var så jävla lycklig. För just så var det. I juli låg jag på lite olika bryggor och huttrade och var himla lycklig.
Våra båda födelsedagar var förresten de vädermässiga undantagen den här sommaren, både 4:e och 5:e juli var det sol och 30 grader varmt! Flax ändå.

I augusti kom vi tillbaka hem till stan och hade fortfarande lite sommar kvar. Vi funderade över framtida husköp och åt kvällsmat vid havet och grillade hos vänner. Sen kom Way out West vi hade inte tänkt gå, men så gav Anders mig ett gratis VIP-band så jag gick dit och mötte upp Sofia och Emma i olika omgångar och såg några spelningar, tex den med Alt-J. Gick ut och ammade Nils på en bänk på Linnéplatsen mellan konserterna.

Axel började jobba igen och på dagarna åkte jag och Nils med Malin, Björn och Folke till havet typ varje dag för att kräma ut det sista av sommaren. Det blev nämligen lite varmt till slut. Någon gång i den vevan blev jag uppringd angående det där jobbet som Två Dagar-redaktör som jag senare blev erbjuden och tackade ja till. Fick panik först eftersom jag trivdes så bra med att frilansa, men det blev verkligen himla bra till slut. Gillar jobbet väldigt mycket.

I september åkte vi på Nils första utlandssemester: en weekend i Köpenhamn. Det var fint. Nils satt upp i sin liggdel och alla tyckte att det såg roligt ut (för det gjorde det). Hösten drog igång ordentligt och jag och Nils hängde mycket på bibliotek och muséer med de andra bebisarna och föräldralediga mammorna.
I början av månaden publicerades bilden på den drunkade syriske pojken och det blev på något sätt verkligt för så många vilken fruktansvärd katastrof som pågår och hur många som flyr för sina liv. Vi skänkte pengar, hjälpte till som volontärer på ett projekt men allt kändes ändå så futtigt. Maktlösheten.
Nils sexmånadersdag den 24 september blev en mardrömsdag, för han brände sig på hett vatten och vi fick åka ambulans. Fy fan. Må du aldrig skada dig igen någonsin, unge. Han fick ha foten omlindad i flera veckor, men var lyckligtvis relativt opåverkad av foten redan dagen efter och hade inte ont alls efter det. Några dagar efter olycksdagen åkte jag och Nils till Stockholm för att vara med på ett hörn på Re:public-produktionsvecka, och passade på att hälsa på en massa folk. Anders o Linnea, andra Linnean, Emma, Johan och Lisa.

I oktober repade sig Nils fot sakta men säkert, och han började äta mer och mer riktig mat med god aptit. Det blev höst och vi grillade korv i Änggårdsbergen med Björn, Malin och Folke, som också sålde sin lägenhet här i stan och köpte hus i Lerum.
Mina svärföräldrar firade också 30-årig bröllopsdag med att bjuda oss alla på en väldigt go spa-helg på kurortshotellet i Varberg. Det hände många roliga saker i följd här – sista helgen i oktober åkte vi till skånska Kullahalvön eftersom Axel skulle springa Kullamannen. Vi bodde på Grand hotell i Mölle och jag och Nils promenerade omkring bland höstlöven och hejade på Axel och Pär på olika ställen längs vägen.

Så blev det november och jag hade min sista föräldralediga månad, i alla fall i det här första svepet. Anders var med på babysim med Nils (han fick äntligen bada igen med sin fot), och Axel hade sin första Fars dag. En av Axels nyanlända elever berömde honom i en intervju i en tidning, och jag fick tillbaka min kapade hemsida. Och så åkte vi till ett kallt och krispigt Bergsvik.

I december började jag jobba igen. Fast på nya jobbet. Det var intensivt direkt, men kul, och Axel älskade att få gå hem och vara med Nils på heltid. Jag hade min första natt någonsin borta från Nils, när jag var i Stockholm med kollegorna på företagets julfest. Vi höll på att fastna där pga snöstorm och inställda tåg, men hyrde bil och tog oss hem. Pale Honey som min bror spelar med nominerades till P3 Guld, och sen blev det äntligen jul. Den var härlig och efterlängtad. Kvällen firade vi med både Axels och min familj hos mina föräldrar, och sen var vi som vanligt i Bexet i några dagar och träffade släkten i Hylte. 

På nyårsafton åt vi lunch hos mina föräldrar och var kvar där hela dagen. Framåt kvällen lade de Nils och jag och Axel var på middag hos Jesper och Ollie i deras nya hus, med Nicole och Martin och Ted och Mania och en massa fler.

Slut på livets bästa år!