Klätteri klättera

Klättra i träd har ju alltid varit kul. När vi var små fanns det flera klätterträd runt Ådäljan som vi brukade klättra i. Ett kallades E-trädet av de äldre barnen och vi yngre fick aldrig veta varför. Vi gissade och gissade och gissade men jag undrar än idag vad det stod för. Hur som helst var det ett perfekt träd, med massor av "sittplatser" högt upp.
I ett annat träd hade vi ett hierarkiskt system som gick ut på att äldst sitter högst upp. Eftersom Martin, Kristoffer (som jag kallade Kristoffel) och Sofia G alla var äldre än jag och min bror satt vi rätt långt ner. Men jag minns när nån av de stora inte var där och man fick hoppa upp ett snäpp: oh denna glädje.

I lördags klättrade vi i träd här i Bern; jag, Sofia, Andreas och Philipp. De har nämligen en trädklätterpark i utkanten av stan. Vi tog på oss selar, lärde oss hur man gör och sen var det bara att klättra omkring högt ovan jord, kasta sig i lianer och åka mellan trädtopparna hängades i vajrar. Helt sjukt roligt.

Kvällen avslutades med mat, vin, grappa och TP på tv-spel hemma hos Sofia och Andreas, och sen ett par öl på en bar som är en omgjord gympahall mitt i stan. Den här stan bjuder på så mycket oväntat.

Vindruvspallning och sent-i-september-bad, i Genéve och Lausanne.

Igår kom Kalle hit från Bellinzona (en till innebandysvensk, Davids kompis) och drog med oss på en roadtrip till Genéve och Lausanne, och några småställen däremellan. "Oss" var mig och Linda, David var hemma och tvättade kläder och donade som en äkta hemmaman.

Roadtripen var mycket lyckad. Jag föreställde mig Genéve som väldigt steril, men det var helt fel. Snarare väldigt sydeuropeisk med gränder och kullersten, och väldigt glamourös. Hela vårt parkeringshus var fullt av så många fina dyra bilar att vi var helt säkra på att vi aldrig skulle ha råd att köra Kalles Mitsubishi därifrån igen.

Men det hade vi. Och det gjorde vi, efter att ha klättrat upp i tornet på en katedral och käkat dyr italiensk pizza på torget. På vägen till Lausanne såg vi massor av vinodlingar och stannade och pallade. Man vill ju att de ska vara godare än butiksdruvor och det var de också. Förmodligen spelade inbillningseffekten en roll, men vi bestämde oss för att det är såhär druvor ska ätas. Vi åt dem vid Genévesjön, och upptäckte snart att den nya sommarvärmen som kommit hit gjort vattnet varmt som under vilken högsommardag som helst. Jag lånade lite kläder av K, och sen hoppade vi i.

Lausanne blev kronan på verket. Hela befolkningen satt och drack vin i kvällssolen, 45-åriga män i kostym åkte sparkcykel längs den vackra hamnpromenaden och ungdomarna åkte en sorts miniskateboard: en liiten bräda med hjul under varje fot.

Det verkar inte som att det finns några direkt fula ställen i det här landet.

(fast en gång ramlade jag in i ett köksskåp)

Nu när vårt internet äntligen fungerar har jag lyckats uppdatera mig lite om vad som hänt i världen. Till exempel har ju Patrick Swayze gått bort. Först tänkte jag att han måste ha varit gammal som gatan nu, men det var han ju inte. Även om 80-talet känns längesen så var han ju bara 56. Trist.

Dirty Dancing var fanimej en betydelsefull film, säkert den jag sett allra flest gånger (i mycket hård konkurrens med Ronja Rövardotter). Jag och Anna Olsson brukade titta på den i hennes källare efter skolan på mellanstadiet, och vi fnissade alltid lite generat när Johnny juckade upp Baby på dansgolvet. Men vi gillade det, oh som vi gillade det. Det enda jobbiga var när någon förälder, till exempel Annas mamma Gullvi, råkade komma in i rummet - som att det var vårt fel att de snuskade sig på filmen. När det hände brukade Gullvi le och reta oss och då skämdes vi alltid.
Vi kunde alla repliker utantill, vi var lite kära i Johnny, vi ville lite grann vara Baby. Eller åtminstone dansa som hon. (Eller åtminstone ha hennes kläder, de är ju helt smashing. Kolla klänningen! Och skorna!)

Jag var väldigt förtjust i scenen där hon går ner för en lång trappa utomhus och övar danssteg fram och tillbaka. Så jag brukade alltid göra så om jag gick någonstans själv. Jag promenerade hem från skolan med min lilagröna ryggsäck och mina tygskor och bara kände mig så jäkla snygg och smidig, minns jag. Tripp tripp, två bak, tre fram, tralala....

Senare i livet har jag hyllat denna mästerliga film genom att leka "dirty dancing-lyft" i köket. Mot bakgrund av min akrobatiska förmåga skulle det möjligen kunna vara svårt att tro på, men mitt och J:s vad gör du när Kelda gör jobbet? var alltid just detta lyft, i köket på Solrosgatan. Vi blev rätt bra på det till slut.

Floorball Köniz leder ligan!

Härliga nyheter förstås för alla er som undrat hur det går med innebandyandet! :)

Visserligen var det seriepremiär igår och bara en omgång är således spelad (och vissa av lagen spelar först idag). MEN, eftersom "vårt lag" lyckades vinna med 10-3 i sin premiär ligger Köniz just nu överst i tabellen. Känns fint som snus. David blev intervjuad av en journalist på tyska och klarade det - liksom vid presskonferensen tidigare i veckan - alldeles utmärkt. Imponerande!
Det är annars lätt att göra små men betydande fel. Linda brukar till exempel säga "schwul" (bög) när hon menar "schwül" (kvavt). Det tycker schweizarna är skoj :)
Både David och Daniel var mycket glada och lättade efter vinsten igår och vi firade med dyr men god restaurangpizza, italian style.

Emma frågade något i en tidigare kommentar om hur det funkar med innebandyfruandet här nere... Ja, inte är det några leopardmönstrade tights, läppstiftsläppar och high heals på mig och Linda i alla fall. Snarare jeans och tygskor, och en släng mascara. Ibland piffar vi till läktaren med att bära kjol. :) Bland de andra "fruarna" är inte särskilt många närvarande faktiskt, hittills har jag träffat två. Den ena är runt 30, trevlig och inte så piffig. Den andra är 21 år och ser ut ungefär som beskrivningen ovan med läppstift, minst ett leopardplagg och skyhöga klackar. Även när det rör sig om en träningsmatch ute i skogen. Hon är alltid glad, stavar sitt namn med Z, pratar gärna engelska eftersom hon varit i Australien nyss och älskar att nämna att hennes kille tycker att hon pratar lika bra engelska som damen i högtalarna på en flygplats. Hon gillar även att säga "oh my Goooood". Vi gillar henne.

Och just det ja - jag har fått jobb också! Som frukostvärd på det mysiga familjehotellet Pension Martahaus. Jag ska berätta mer om det, men jag börjar inte "på riktigt" förrän den 1 oktober. Vilket känns rätt gött. Au revoir!

(Bilderna från matchen är tagna av fotografen Fabian Trees och stulna från www.imagepower.ch)
EDIT: Även efter hela första omgången leder Köniz. Ser ju stabilt ut det här.

En hund, en sensommar och en liten utflykt.

Glöm det där jag sa om att det snart blir kyligare. Den här veckan har sommarhettan verkligen varit här och eftersom killarna varit på träningsläger uppe i Alperna några dagar har jag och Linda och Oliver mest slappat, solat och badat. Oliver börjar verkligen gilla mig, se bara hur han sover med mig som kudde i solen!* (Jag är mäkta stolt). Han gillar dock fortfarande matte och husse bäst.

Häromdagen spelade grabsen match i Spiez en liten bit härifrån, och där ser det ut såhär:



Man får inte bara se en match, utan även ett Sagan om Ringen-landskap.
... Och just det ja, själva matchen. De vann. (Vi alltså, men så får man inte säga för D om man inte var på plan själv. :)) Visserligen var det denna gång en cupmatch mot ett dåligt lag, men min väldigt amatörmässiga analys säger mig att det ser bra ut inför seriestarten som kommer rätt snart. Det blir skoj! Jag och Linda övar våra "innabandyfruskills" för fulla muggar. ;)
__________________________
* (Emma: Hundbilderna ovan är especially for you, och du går numer under beteckningen Emma som berömde er hund på bloggen här)

Say cheese.

Och så blev det helg igen. Det är konstigt, men trots att alla dagar egentligen är precis lika mycket helg här, känns alltid fredag-lördag-söndag lite extra härliga. Kanske är det för att alla schweizare också är lediga och stan är full av människor som går och handlar gourmetmat på lördagsmarknaden.
Vi gjorde marknadsmänniskorna sällskap idag. Vi köpte kantareller och stark ost (schweizarna är bäst i världen på ostar), svarta morötter, grovt joghurtbröd och hemmagjord äppelsaft.






Det märks att det är lite kallare i luften nu. Man kan fortfarande gå i kjol och linne i solen men kvällarna börjar bli kyliga. Häromdagen var vi med om det galnaste åskvädret någonsin, jag har aldrig hört ett sådant dån förut i hela mitt liv. Inte undra på att folk förr trodde att gudarna var förbannade när det small.
Jag stod entusiastiskt i fönstret och försökte fota blixtarna, trots att hällregnet bildade en smärre sjö på sovrumsgolvet (på Davids kläder, förlåt D) och på mina underarmar. Lyckades inte riktigt att få en snygg blixtbild, men här ser ni åtminstone hur mycket blixtarna lyste upp vår utsikt över restaurang Dörfli.













Och just det! Dagens biotips: Inglorious Basterds, Quentin Tarantinos senaste masterpiece. Otroligt bra. Vi såg den igår i "Westside" där butikerna är öppna till 22 på fredagar. Bara en sån sak. (Annars är det i Bern på torsdagskvällarna folk hänger i stan, för då är hela stan öppet till sent).

Nu ska vi käka med D och L och ladda för VM-kvalmatchen i fotboll. Herrå.

... och så en tisdag.

Igår fick vi verkligen utlopp för vår fäbless för nöjesparker! Jag och David, Daniel och Linda gick upp i gryningen och åkte till södra Tyskland och Europapark. David har länge matat oss med nygooglad information om deras berg- och dal-bana "Silver Star" (73 meter hög, 130 km/h) och redan på parkeringen fick vi syn på den.
Med uppspelta barns ivriga steg kutade vi fram till den så fort vi betalat inträde och premiäråkte. Tuffa satte vi oss längst bak och förutom att vi alla trodde att vi skulle dö på toppen, så var den SÅ häftig, och alldeles underbar. Linda skrek "Det var det bästa jag gjort i mitt liv" när den började sakta in efter den hysteriska färden, och det var ungefär så det kändes.

Hela dagen hade vi smällsol och en bra bit över 30 grader varmt.