Flight of the conchords -The humans are dead

Sluta regna NÅN JÄVLA GÅNG

Vad fan, måste det regna och hagla hela jävla tiden i den här stan? Vad. I. Helvete!?
Nu vill jag ha sol och vår och gröna små blad och sånt. Fåglar som kvittrar, öppna skor och slottskogshäng. Det lär ju dröja i och för sig, även om vi förra året kunde spela ölbrännboll där redan i mars.

Fast förresten, jag reviderar lite; det får gärna vara höstvinter-ruskigt ett litet tag till så att jag hinner uppleva te- och myspotentialen i nya lägenheten. DET vill man faktiskt inte missa.

Om 11 dagar...

...flyttar jag. Ljuvligt. Jag tänker konstant på var jag ska ha vilka möbler, hur många gröna växter jag ska köpa, hur jag ska ligga på tvären utspridd i min 140-säng och vilka färger jag ska ha på de tusentals blockljusen som ska matcha de minst 100 kuddarna i sängen. Jag tänker också lite (läs: oavbrutet) på var jag ska sätta upp hyllor och vilka foton och bilder jag ska ha på väggen.

Åh, härliga härliga tankar.

Jag hade dock en viss ångest igår när jag slutgiltigt skulle välja mellan två olika lägenheter. Det är såklart ett lyxproblem att behöva välja mellan två bra lägenheter. Men ändå. Jag tänker oja mig lite trots att det finns människor som inte har någon bostad och yada yada. Det får man.
(De ligger i samma stadsdel, nära Redbergsplatsen men åt olika håll. Båda kostar 4500/månad.)

Lgh 1: Mysiga landshövdingehus, väldigt fin innergård och omgivning, 45 kvm, charmig med trägolv och "gamla dörrar", jättenära spårvagnarna. Större badrum än lgh 2, men med lagom kul våttapet. Rolig planlösning, med ett "hål" i väggen mellan kök och vardagsrum.
Lgh 2: Högst uppe på berget = fin utsikt över hela stan (dock inte från lägenheten, men direkt utanför porten), 38 kvm, helt nyrenoverad och fräsch (men ett nytt men opersonligt kök). Yttepyttelitet men väldigt fint badrum med badkar.

Valet gäller alltså ungefär följande:
Charmigt vs Nyrenoverat,
Stort vs Fräscht,
Nära vagnen (slippa uppförsbacken) vs Utsikt
Hyra bostadsrätt vitt men inte helt säkert hur länge (dock minst ett år) vs Hyra hyresrätt svart men med större chans att hyra längre.

Valet kommer med allra, allra största sannolikhet att bli... Gissa/Tyck till! (Och säger ni fel lägenhet nu blir jag riktigt sur.)

Things as they are

Jag har ju tidigare skrivit om min förkärlek för såna där fantastiska böcker man vill ha men sällan unnar sig. Jag älskar verkligen att sätta mig i en djup fåtölj i en bokhandel och bara bläddra i alla fantastiska och coola fotoböcker. Och tänka att jag vill ha dem allihop. Och jag vill köpa såna där smala hyllor så att man kan ha böckerna på väggen hemma så att de syns och så att man kan titta på dem. Sådana böcker är det jag älskar.
Den senaste i raden är en bok jag gått och fingrat på länge; en snygg, intressant och grym bok som jag verkligen, verkligen ville ha.
I går fick jag en present, av D, för att det gått så bra på praktiken. Och i det silvriga paketet låg just precis den boken.

"Things as they are -World Press Photo"


Jag vill liksom ta på det snygga omslaget hela tiden och bläddra i den fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Snipp snapp snut, så var sagan slut.

GP-praktiken är över. Det känns 1. Tråkigt, för det var så jävla roligt. 2. Roligt, för att det gått bra och för att jag trivts.
På måndag börjar skolan igen, vilket känns lite märkligt faktiskt. Men kul. Jag saknar alla, jag saknar att ha ett slappare schema, och jag saknar den halvgoda kycklingbaguetten från skolcafét. Det ska bli intressant att se om vi alla nu har blivit lite, lite journalistigare än vi var tidigare.

Här kommer på beställning några länkar till det jag skrivit. I morgon och på måndag publiceras några fler grejer, om hindunationalister i Indien och om afrikanska mästerskapen i fotboll.

18 januari: Översvämningar hotar södra Afrika
Mocambique, Zimbabwe, Zambia.
De senaste veckornas ihållande regn och oväder har orsakat kraftiga översvämningar i södra Afrika. Hus och odlingar spolas bort och krokodiler förs med vattenmassorna in i tättbefolkade områden, där de dödat flera människor.

16 januari: Kolleger hedrade död reporter
Afghanistan.
Artikeln handlar om efterspelet efter talibanernas senaste attack i Kabul (där en norsk journalist dödades) och om hur den blomstrande opiumhandeln finansierar talibanernas väpnade uppror och korrumperar den afghanska statsmakten.

15 januari: Har kämpat i över 40 år
Colombia.
Bakgrundsartikel om den colombianska Farcgerillan. En kortare "Detta har hänt"-text för dem som inte är insatta i landets kidnappningsdramatik och i alla politiska krusiduller den orsakat.

15 januari: Nu ska Clara Rojas lära känna sin son
Colombia.
Clara Rojas som släppts ur Farcgerillans gisslan efter sex år i fångenskap har återförenats med sin treårige son, som togs ifrån henne när han var 8 månader. Fadern är en av Farcrebellerna. Gerillan hade lovat att släppa honom i december enligt en uppgörelse med Chávez, men Colombias regering upptäckte att Farc inte hade pojken, utan hittade honom på ett barnhem i Bogotá. Där han återförenats med sin nu frisläppta mor.

12 januari: Hugo Chávez stora triumf
Colombia/Venezuela.
Frigivandet av Clara Rojas och Consulo Gonzales som suttit gisslan i djungeln hos Farcgerillan i sex år, blev en stor framgång för Chávez som agerat medlare mellan Farc och den colombianska regeringen. Colombias president Uribe har tidigare anklagat honom för att försöka föra gerillan till makten i landet.

11 januari: Sex år som gisslan är över
Colombia/Venezuela.
Den handlar om den colombianska Farcgerillan och om frigivningen av två kvinnor som suttit som gisslan i colombias djungel sedan sex år tillbaka. Venezuelas president Hugo Chávez har länge agerat medlare mellan Farc och den colombianska regeringen, och efter många turer och kontroverser har förhandlingarna gett resultat.

9 januari: Aborter stridsfråga när Latinamerika går åt vänster
Latinamerika (Uruguay, Bolivia, Brasilien, Colombia, Mexiko, Nicaragua, Chile, El Salvador).
Den kartlägger sexualpolitiska tendenser i Latinamerika. Framför allt handlar den om hur abortlagstiftningarna i flera av länderna ändrats de senaste åren och om hur den katolska kyrkan står för ett starkt motstånd mot alla former av abortlegaliseringar.

8 januari: Något är ruttet i Italien
Italien.
Artikeln handlar om sopkrisen i Neapel, där maffian har under årtionden dumpat giftigt industriavfall i regionen så att soptippar svämmat över. Nu är krisen akut och staden badar i 110.000 ton sopor. Giftig gas sprids i området när människorna börjat elda sopbergen.

Lite trevlig helgläsning :)

Här är min artikel från i onsdags. Den kartlägger sexualpolitiska tendenser i Latinamerika. Framför allt handlar den om hur abortlagstiftningarna i flera av länderna ändrats de senaste åren och om hur den katolska kyrkan står för ett starkt motstånd mot alla former av abortlegaliseringar. Väldigt spännande, läs den! :)

Här min artikel från igår. Den handlar om den colombianska Farcgerillan och om frigivningen av två kvinnor som suttit som gisslan i colombias djungel sedan fem år tillbaka. Venezuelas president Hugo Chávez har länge agerat medlare mellan Farc och den colombianska regeringen, och efter många turer och kontroverser har förhandlingarna gett resultat.

Idag skriver jag uppföljning om Farcgrejen. Deadline är om 90 minuter för då ska jag ta färjan till Danmark för att hjälpa Sofia, som ska bli svensk igen, att flytta. Eftersom Stena Danica gick på grund igår (!) ska vi åka klockan 16 istället för klockan 19. Lätt stressad nu... Men det är väl sånt man ska klara som riktig journalist. Nu kör jag!

GP Utland, wanna marry me?

Jag ÄLSKAR att vara på GP Utland. Det är verkligen en drömarbetsplats, det har jag förstått efter de här tre dagarna! Det är så otroligt roligt och spännande och man får göra roliga jobb och får stor frihet över det man skriver och ÅH, vad jag är glad.

Jag som inte ens trodde att dagspress var kul. Så fel man kan ha. På Utland skriver de ju om vansinnigt intressanta och angelägna saker och gör fantastiska reportageresor! Idag satt jag inne på Marina Malmgrens fotofyllda kontor och hon berättade om resan hon gjorde till Tschad i november. (Bilderna ovan är hennes, därifrån) Hon berättade om jeepfärder, om flyktingläger med tiotusentals flyktingar och om hur hon fick flyga i läkare utan gränsers lilla propellerplan tvärs över landet. Det hela låter väldigt spännande. I december var hon i Thailand och nu ska hon eventuellt till Pakistan i februari och bevaka valet. En inte helt trist yrkesvardag :)

Här är min artikel som publicerades idag. Jag måste erkänna att det var hemskt kul att se sitt namn i tidningen, och speciellt som artikeln var så stor och på mittuppslaget. Sånt här är man ju då rakt inte van vid!
I morgon kommer en text som kartlägger vad som hänt de senaste åren med latinamerikanska länders abortlagstiftningar. Den är väldigt väldigt spännande faktiskt, tycker jag förstås själv eftersom jag valt att skriva om det. :)

Varm choklad och sopberg

En av de grymmaste sakerna med praktik på GP är den goda gratislunchen (med världens bästa salladsbuffé) och ännu bättre är den ännu godare varma chokladen som finns på redaktionens alladryckerivärlden-maskin.
Mmm.

Idag har jag skrivit om sopkrisen i Neapel hela dagen, om maffialigor, om våldsamma demonstranter, nattliga bränder, krisiga politikermöten och om de 100.000 ton sopor som hela Neapels nu badar i. Utrikesredaktionen skatoppa med min artikel i morgon. Å vad skoj! Jag är smått sugen på att gå upp klockan fyra när tidningen kommer och kika.

Jag har ett eget skrivbord så det så :D

Första praktikdagen är klar, och det känns otroligt bra eftersom 1. förstadagar alltid är hemska och 2. förstadagen inte var hemsk, utan jätterolig!

Den började med att jag fick vänta i GPs foaje en halvtimme, i en röd fåtölj, innan utrikeschefen kom inflängandes med andan i halsen. Han mumlade något i hissen upp om "journalistikens rolls royce" och sa sedan "sätt dig där, jag ska på morgonmöte nu, har bråttom, ses sen!". Försiktigt satte jag mig ner vid min lilla workstation med en dator och penställ med en massa olika pennor i. Jag tittade mig nervöst omkring, låtsades fingrandes på telefonen att jag var en riktig journalist och bet lite i en av pennorna. Jag hann även konstatera att unga killar och medelålders kvinnor är sådana som säger hej och välkommen. Unga tjejer och äldre män gör det inte. Popklädda Vikarie-Jonas från nyhetsredaktionen var hjärtligast av dem alla, och en av få som saknade måndagsmorgonstonefacet, hann jag tänka. Sedan kom bossen tillbaka. Då tog han sig tid med mig och vi satt och pratade länge och väl vid ett runt bord med en ny röd fåtölj, fast en annan stort, utanför hans kontor. Han berättade om sina visioner för utrikesjournalistiken, och han bjöd på många anekdoter från sina resor. De handlade om journalistkonversationer i hotellbarer och om en vild jeepfärd genom Nicaraguas inre, då han och en fotograf med ett journalistigt namn skulle träffa Contras någonstans i djungeln mitt i den nicaraguanska revolutionen. Och om mycket annat. Spännande.

Någonstans där nämnde jag att Nicaragua är mitt absoluta favoritland och att jag är intresserad av hela Latinamerika, som ligger nära mitt hjärta. Det var ett smart drag. Då sa bossen nämligen, till min stora förvåning: "men skriv något om Latinamerika då! Nåt du tycker är intressant". Jag blev alldeles paff. Jag har fått helt fria händer och får skriva om vad jag vill. Hur roligt som helst! Det är ju min dröm! Jag är så glad! Aaah!

Jag satte mig och funderade över vad som är tillräckligt intressant för att skriva om, tillräckligt aktuellt för att skriva om, men samtidigt inte dagsfärskt eftersom det ska in på onsdag. En stund senare smög jag in till bossen och sa att jag ville skriva om abortlagstiftningarna i latinamerikanska länder och om hur utvecklingen sett ut det senaste året angående det, och angående andra sexualpolitiska tendenser. Chefen gillade min idé så nu håller jag på med en artikel om det. Det känns bisarrt, men väldigt kul, att få skriva en riktig artikel om något jag själv "hittat på".

Heja Utlandsredaktionen!

Ringa?

I morgon börjar jag min tvåveckorspraktik på GP Utland. Det ska bli ganska spännande och förhoppningsvis även roligt. Då jag inte hunnit få något svar på mitt "vilken tid ska jag komma?"-mail vet jag inte när jag börjar, men jag tänker mig kvart i 9. Det är väl en normal tid att komma? När jag frågade ett par av klasskompisarna, visade det sig att samtliga ringt och talat med sina redaktionschefer i telefon. Det är såklart så man gör! Jag hade helt glömt bort att det finns telefoner och tanken att ringa dem och fråga slog mig faktiskt aldrig. Nåväl. Hoppas de är redan på förhand förtjusta i en praktikant som de bara haft e-mail-kontakt med. Och att de ger mig roliga uppdrag och kanske skickar mig på en tvåveckorsresa till Georgien, eller så. Nej just det ja, Jan Arell är redan där.

I själv verket kommer jag förstås vara oerhört tillfreds om jag får sitta vid en dator på utrikesredaktionen och skriva om lite byråartiklar till eget material och sätta mitt namn under. Bara det är ju faktiskt jätteroligt. Och jag tänker absolut inte bli nervös.

CH Hermanssons köttgryta och en fin slida

Igår bjöd Martin mig och Wiman på CH Hermanssons köttgryta, en rätt som blivit tradition i Martins familj. CH Hermansson var en vänsterpartiledare på sextio- och sjuttiotalet, och var den som på en partikongress myntade uttrycket Kamrater, någon ordning får det väl vara. Köttgrytan var väldigt god och innehöll mycket muskot, som enligt martin själv tas upp ännu bättre om man har vanlig köttfärs, till skillnad från quornfärsen vi körde med då wiman ju inte äter kött.

När vi ätit, druckit, pratat och beundrat Martins utsikt (jävlar vad vi ska krypa ut på det där mjuka taket utanför fönstret och dricka vin och titta på Älvsborgsbron och hamninloppet varenda vårig vårdag framöver) gick vi till Henriksberg där Erik och Samtidigt Som spelade. Roligast under hela kvällen var när Wiman berättade att hennes gynekolog sist hon var där sagt "Du har verkligen en fin slida". Vi tänker oss att "fin" nog betyder "frisk" på gynekologspråk, men det var ändå väldigt roligt. Man vill ju tänka sig att hon menade fin som i snygg/vacker. Wiman var hur som helst väldigt, väldigt nöjd med det hela, och vem hade inte varit det?

Nyårsfirande på mimersvägen