Summera opp'et

Jaha. Så var det dags att summera sitt år och sånt. Det är just nu en alldeles förtjusande nyårsafton med frost och sol. Härlig kontrast till julaftonens regn och plusgrader. Jag kikade på förra årets nyårsinlägg och insåg att jag varit duktig och listat låtar och skrivit i punktform vad som hänt under året. Läsningen resulterade i två reflektioner:

1. 2006 måste ju för bövelen ha varit mitt livs roligaste år. Man vill ju gärna peaka varje år, men jag tror att jag kan få svårt att toppa årets "detta har hänt" med fjolårets, faktiskt.
2. Min blogg var ungefär 718 gånger roligare/intressantare/bättre skriven i dec 2006 än i dec 2007. Härligt att se sitt eget förfall.

Nåväl. Här kommer den. Detta har hänt i Johannas liv under 2007:

• Jag har läst 2 terminer på journalistprogrammet och träffat flera sagolikt härliga nya vänner.
  
• Jag har dykt en vecka i röda havet och sett massor av sköldpaddor och hajar och simmat omkring inuti stora vrak.
• Jag har lärt mig att surfa, och lyckades faktiskt ta flera riktiga vågor, inte bara skummet. (Det var när jag reste i sex veckor i Hongkong, Filippinerna, Indonesien, Malaysia och Singapore med Johan, Nicole och Martin. Fantastiskt på alla sätt och vis.)
• Jag har blivit bestulen på min Nikon d70 och köpt en d80 istället. Efter att ha ältat vilka objektiv som är bäst i minst 7 dagar.
  
• Jag har unnat mig att jobba en sista sommar på Ågrenska och insett att jag från och med nästa sommar borde bli vuxen och duktig och sommarjobba med något journalistiskt. Press press.
  
• Jag har till min stora lycka sett enorma, enorma manta rays (under dyk i Filippinerna).
• Jag har varit pris i en radio p4-tävling mellan Smålands alla turistbyråer.
• Jag har "förlorat" två av mina bästa vänner till studier i utlandet. Sofia i Danmark och Karin i Tyskland.
  
• Jag har flyttat ifrån solrosgatan och J. Vilket förmodligen är anledningen till att årets lista inte kändes lika peak som förra årets.
  
• Jag har kommit tvåa i Måndagspokern säsong 4. (Säsong 2 för min del). Det måste jag ändå räkna som någon form av bedrift.
  
• Jag har tillbringat två hela nätter i min skola. En gång när jag och D var inlåsta, en gång när jag och P satt och pillade klart detaljer i layouten på vårt uppsatsmagasin. Också en bedrift.
  

Så. Nu ska jag prova min spontaninhandlade guldiga nyårsklänning och slänga på lite matchande guldaktigt nagellack. Sedan ska jag äta nyårslunch med min fina familj innan jag och Nicole drar till Sofia och förbereder middag och fest och grejer. Wohoo.

Gott Nytt År, allesammen! Jag hoppas ni alla peakar 2008. ;)

Oblique i GP

Helsida med Oblique i dagens (torsdagens) GP.

Jul på Ådäljan

Så var klockan mer än tre och julafton är över. Jag hoppas ni alla haft en magnifik jul. Det har jag! Snölös men oerhört familjär och trevlig. Ungefär såhär blev den:

Hela familjen sov ut och åt frukost i sängen. Mysigt. Sen letade jag och Anders traditionsenligt efter varsin julklapp som "tomten varit inne och gömt under natten". Ja, jag är 23 år och min bror är 20, men vissa traditioner är helt enkelt för trevliga för att sluta med. I år låg klapparna under pianostolsfårskinnsfällen.
Vi hann precis med att tända ljus på farmors och farfars grav innan det var dags att bänka sig framför Kalle Anka. Jag älskar Kalle. Nicole sa idag att hon tyvärr tröttnade på det för några år sen, en känsla jag verkligen inte kan relatera till. Alls. Kalle ÄR julen, ju. Min familj brukar skratta extra mycket och kommentera under de här tillfällena: 1. När en av tomtens nissar målar ett schackbräde med rutig färg.
2. När en av askungens möss slickar på tråden, måttar, och sedan stoppar in hela armen i nålsögat.
3. När Piff kastar en röd kula på Pluto och han tar emot en grön.
4. När en av dvärgarna i Snövit drar sitt solo på gitarr och fingrarna liksom flyger omkring.

I år såg vi inte Kan du vissla Johanna som går efter Kalle varje år, men jag vill ändå skriva om den för vi har sett den rätt många jular och den är antagligen den allra finaste film som någonsin gjorts.

Vid maten som avnjöts en stund efter Kalle stod min pappa upp och introducerade "3 nya smaker på julbordet". Det var enbärsdricka, kallsupen och öl med chokladsmak. Den sistnämnda var väldigt intressant. Den smakade verkligen choklad, och öl. Samtidigt. Och det var inte alls äckligt men det konstiga tog liksom överhanden och det gjorde det svårt att säga att det var gott. Lite som oliver är innan man lär sig äta dem. Alltså finns det kanske hopp för den. (Banan-och-choklad-läsken som finns på Netto finns det dock inget hopp för. Jag smakade den en gång och är helt säker på min sak).

Efter maten drog pappa på sig sin fantastiska tomteutstyrsel och vandrade iväg för att tomta inne hos våra grannar. Han är en sagolikt vacker tomte varje år, med stor fårskinns-kappa, ullig vit luva, röda mysbyxor instoppade i rödrandiga stickade strumpor, stort skägg och träskor.
När han kommit tillbaka fick han slänga av sig de oerhört varma kläderna och så såg vi Karl-Bertil Jonssons jul. Den är verkligen så bra att man önskar att man hade gjort den själv. Jag älskar hur den är tecknad och hur Tage pratar. Vi ägnade finheten i filmen några kommentarer som "den är otroligt bra, och tänkvärd!" och sen tog vi itu med vår egen -gigantiska- julklappshög. Den var i år liksom varje år väldigt stor trots att vi alla sagt att vi "inte skulle köpa så mycket". Man kan verkligen undra hur det kan bli så varje gång. Men paket är ju oerhört skoj. Jag har väntat som ett barn hela dagen, och är stormförtjust över att få öppna paketen, även dem jag på förhand vet innehållet i. Årets skörd blev som vanligt en succé, jag fick bara bra saker. Jag är nog rätt lätt att ge saker till, ända sedan jag var liten har jag alltid blivit jätteglad för allting. Jag var/är en glad och tacksam unge :) Med en familj som alltid köper bra klappar.
Idag fick jag två jackor och en halsduk som kommer göra mig väldigt snygg i vår, pengar till ett kameraobjektiv och massor av andra saker. Till exempel ett TP. Men inte vilket TP som helst, utan ett TP Deluxe. Det är som vanligt TP fast med ett bonusvarv längst ut med några skojiga bonusregler. Hör ni nu alla som brukar vara med på TP-torsdagarna. Så fort jag skaffar mig en ny lägenhet ska jag bjuda in er oftare än ni orkar till mig och så kan vi spela TP tills vi spyr av all chokladtryffel jag kommer bjuda på. Idag har jag bakat väldigt mycket tryffel. Vit chokladtryffel med lime och brun chokladtryffel med mint. Receptet är choklad + smör + vispgrädde. (Därav insikten av att ni kommer att spy. Jag kommer själv självfallet inte göra det, jag är härdad).

Julaftonen här på Ådäljan rundades av med en invigning av ovan nämnda spel, en omgång som pappa föga förvånande tog hem. Jag kom väldigt, väldigt tätt bakom, flåsandes i nacken på far min. Sen spelade jag och bror poker, casino och stress. Jag vann rubbet. Annars brukar Anders ofta ha en otroligt stor, oförklarlig och helt ofärtjänt tur i kortspel.

I morgon åker vi till Hylte och Bexet och myser och spelar spel och äter mer julmat och träffar släkt. Jag längtar. Jag älskar att julen inte är slut ännu!

Hoppas ni haft en riktigt skön dag, allihop.

Har du bytt frisyr?

Jag har klippt mig. En tjej som nådde ungefär till min navel och som hade både kort och långt, rött och blont hår på samma gång klippte mig och plattade sedan hela håret spikrakt, som frisörer alltid gör.

Min pappas reaktion när han träffade mig var "Jaså har du klippt dig nu? Det är ju ingen skillnad. Hur kan de ta 500 spänn för det?!"
Sen jobbade jag, och en kille på mitt jobb (som känt mig i fem år) sa "Oj, det är ju du! Jag såg dig förut men tänkte 'undrar vem den där tjejen är'. Men det var ju DU. Har du bytt frisyr?".

8 år...

...hade det varit idag. Du är den som känner mig allra bäst. Inifrån och ut. Den jag aldrig behöver göra mig till inför, den som alltid förstår hur jag fungerar. Den som bara vet. Du är en alldeles fantastisk människa, till och med i situationer där man inte behöver vara det.
Jag kan inte nog beskriva allt du betytt, och för all framtid kommer att betyda för mig. Det är klyschigt men alldeles sant. Du är min bästa vän. Och jag älskar dig för alla de sakerna.

Jul är kul

Idag har jag gått i stan hela dagen och nu har jag JÄTTEmånga kassar framför mig med JÄTTEfina julklappar till alla mina JÄTTEfantastiska vänner och familjemedlemmar.

Nu ska jag till Sofia och baka julgodis och äta räkor och dricka glögg och slå in alla presenterna. Mmm. Jag gillar jul.

Dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan

Jullov jullov julllov.

Eller ja, vi har opponering i morrn. SEN är det jullov. Veckan har hittills bjudit på:

• fest-måndag, på en fantastisk takterass, sen
• sova-nästan-precis-hela-dagen-tisdag följt av
• baka julgodis-tisdagskväll, hos en av bröderna Jihde med familj, tillsammans med D
• handla julklappar-onsdag som blev till en handla en julklapp och sen fika i två timmar-onsdag

Allt är så ju(v)ligt just nu att jag inte haft tid att blogga ordentligt. Det är sånt som händer. Hejdå, vi ses i morgon. Eller på fredag, eller så.

Notera tidpunkten

Hej.

En gång blev jag inlåst på skolan.

Nu har jag tillbringat den andra natten i mitt liv här, men den här gången var jag inte inlåst. Per och jag har skrivit på uppsatsen hela natten, och är klara rätt snart. Deadline är klockan åtta. Det är om två timmar.

Nu tjuter det väldigt högt, för Per försökte gå upp på fyran med sitt kort. Det får man tydligen inte.

Snart ska jag nog åka hem och äta frukost. Och kanske sova lite. Sen blir det säsongsfinal i måndagspokern OCH världens kanske mest efterlängtade klassfest någonsin. Jag anar många grova fyllor. Jag anar rolig kväll.

EDIT: Nu är klockan strax efter sex. Två väktare har varit här, eftersom larmet tjöt, och de har skrivit ner våra ID-nummer. Jag känner mig väldigt fnissig och lite trött. Hejdå.

Uppsatsplugg i skolan en sen kväll

Kom hit med ljus och sång förihelvete

Idag är det Lucia. Jag har inte lussat eller blivit lussad -jag hade sovmorgon. Faktiskt ett mycket bra val. Men jag önskar lite att någon kom in här och förgyllde vår uppsatsskrivardag med strålande ljus och finstämd sång.
Har ni tänkt på att en sak är lite snopen? När man själv var liten gick man minsann från hus till hus på Lucia och lussade och sjöng och var söt och frös om tårna i träskorna och spillde stearin på händerna (okej jag ljög, vi hade alltid elektriska ljus, men ni fattar grejen.)
Sen blev man för gammal för det, och väntar varenda år på att några andra gulliga ungar ska komma och sjunga i ens vardagsrum. Men inte fan händer det! Suck. Dagens ungdom. Jag säger då det. Vem kan man lita på egentligen?

För att orka med skrivandet utan strålande ljus och finstämda sånger, har vi nyss varit på Hemköp och på 4-Gott och jag har inhandlat:

2 avocado
2 clementiner
1 god fralla med ost på skalet
1 risi frutti sommarbär
1 liter apelsin- mandarin- och äppeljuice
1 påse väldigt gott godis

Och nu jävlar ska här redigeras! För sen ska jag och Wiman belöna oss med att gå till Jazzhuset och dricka glögg. Nu äre jul hörrni.

Kuklukt på JMG. (Premiäranvändning av det ordet. Då syftar jag inte på JMG)

Inne på den högra toaletten på plan tre på JMG har någon haft lite roligt. Jag är helt säker på det. Det luktar nämligen kön, på ett sätt som det inte luktar kön när människor har besökt en toalett med vanliga tråkiga avsikter.

Det finns inget som helst utrymme för att jag skulle kunna ha fel. Odören fullkomligen slog emot mig när jag öppnade dörren. Det festligaste är att vi nu suttit och diskuterat det hela en stund i datasalen, där det sitter ganska många personer. Risken/chansen att det är någon av dem känns rätt påtaglig. Haha. Hoppas att han (eller hon) inte känner sig alltför uthängd.

Var det DU?

In your face, chokladadventskalendern

Jag gjorde just nånting som jag aldrig har gjort förut. Någonsin. Jag åt morgondagens choklad från chokladadventskalendern. Det får man ju inte. Men jag förtjänade det, för nu har jag skrivit klart 3 texter till B-uppsatsen. Och räknat ut massa resultat från vår undersökning med miniräknare, och sen analyserat dem fint i text med pratminus från diverse utrikesredaktioner på svenska dagstidningar, (från intervjuerna vi gjorde i Stockholm). Jag känner mig nästan lite journalistig igen, efter en flera veckor lång "vad-i-helvete-jag-har-ju-glömt-hur-man-skriver-nåt-annat-än-fnösktorr-skit"-period.

Ps. Jag insåg just att klockan är mer än tolv. Den är noll-tre-tolv. Det är alltså den tolfte december. Då får man ju äta chokladen bakom lucka tolv. Så skönt. Jag är laglig. Jag har inte förstört julen. Tomten kommer.
Ps 2. Chokladadventskalendern är ett jättelångt ord. 23 bokstäver långt.

"I would have stayed up with you all night"

Just idag är jag upp över öronen förälskad i albumet How to save a life med The Fray, och i låten Little House i synnerhet. Hela den skivan går för övrigt väldigt bra ihop med Oh Lauras Oh Laura. Jag har provat. Det blir ungefär som Buenos Aireskt kött med västargentinskt rödvin till. Och det gillar man ju.

A-rotation

Min bror har varit här, och uppdaterat mig lite om hur det går med skivinspelningen och allt jox inför skivsläppet. Det går satans bra, tydligen. Jag blev alldeles till mig när jag såg den här radio-listan där de listar vilka låtar som fått a-rotation (dvs spelas en gång varannan timme) och vilka som har B- och C-rotation. Bland banden som spelas lika ofta som Oblique finns bland annat Arctic Monkeys. Bland banden/artisterna som spelas mer sällan än Oblique finns Bloc Party, Jens Lekman, Gwen Stefani, Stereophonics, Kapten Röd m.fl, m.fl.
Lotsa STIM-stash Im telling you. (Bilden är väldigt klickvänlig)

Sen vill myspace.com göra massa reklam för dem på myspace startsida inför skivsläppet, också grymt.

Tror ni att jag är världens stoltaste syster? Tror ni det? Ha?

Ett av de värsta snusken som finns...

Roligaste löpsedel-ordet på väldigt länge:

KÖTTSNUSK
(Från Expressen häromdagen)

Stockholm i mitt hjärta

DEL I; Resans syfte och inledning: I tisdags kväll åkte vi fem personer i en väldigt liten bil hit till Stockholm, och dagen därpå intervjuade jag och Wiman en kvinna på Expressen, till vår B-uppsats. Det var intressant att se hur flashiga alla kvällstidningsmedarbetare är. Vi gick omkring på redaktionen och kände oss ganska små, när backslick-män och "jag har världens största stövlar"-kvinnor utbytte dialoger i stil med -Har du läst? -Ja. Fruktansvärt. Fruuktansvääärt. -Vi får snacka om det sen. -Verkligen.
Efter intervjun spankulerade vi omkring i stan och hade en fantastisk dag. Vi fikade på ett källarfik i gamla stan från halv tolv till kvart över fyra, exempelvis. Sen tjatade vi [jag] till oss [mig] att få gå ut på altanen på Kulturhusets tak och fota julvimlet lite.


 





 DEL II; Vilse i Pannkakan. Dag två blev lite mer...actionfylld. Den började med en intervju med utrikeschefen på DN. Sen skulle vi ta oss till söder för att intervjua Andreas från nyhetsbyrån IPS. Vi visste att vi skulle ta buss 4, och det gjorde vi. Sen hände följande:

Någonstans i närheten av Fridhemsplan konstaterade vi att vi åkte åt fel håll. Vi hoppade av i en korsning och bytte sida. Efter en stund kom det på en man som såg ut ungefär som..tja..Becks granne. Han skällde ut oss efter noter, men utan att tala direkt till oss. Istället berättade han högljutt för alla passagerare vilka hemska människor jag och Wiman är, för att vi satt på "tant med käpp"-platserna. Vidare utvecklade han att kärringar tydligen heller inte förstår nånting, och absolut inte invandrare.
En stund senare passerade vi Mariatorget, och där kom Kristoffer Bergström på bussen. (En kompis till oss som jobbar på Aftonbladet nu.) Vi hade pratat om honom precis och det kändes såklart helt absurt att han bara klev på vår buss sådär. Vi pratade ironiskt nog med honom om "att hamna fel när man åker Stockholms kollektivtrafik", och ändå visste vi föga av vad som komma skulle...
Vi gick alla av vid Gullmarsplan. Där skrattade två busschaufförer åt oss länge och väl, när vi sa att vi skulle ta buss 43. "Ni är HEEELT fel" sa de. Heeeeelt fel!" En av dem erbjöd sig att skjutsa oss i en tom buss (...), men vi avböjde. Istället tog vi buss 4 igen, samma buss tillbaka som vi redan åkt med både länge och väl åt alla möjliga håll. Vi åkte hela vägen tillbaka och gick av nära ändhållplatsen i andra änden, när chauffören sa till oss att vi var vid "roslagsgatan" dit vi tydligen skulle enligt honom. Jag hade ringt Andreas på IPS, som bekräftade att vi skulle av på en gata som hette "ros, nånting".
Väl framme frågade vi folk vart vi skulle. En dam sa "Jag har bott i Vasastan i TJUGOSEX ÅR, och jag har ALDRIG hört talas om den vägen". Jag tänkte Vasastan!? vadå där är vi väl inte? Vasastan ligger inte på söder, och vi ska till söder... Men jag sa inget, utan lät Wiman fråga vidare. Nästa man sa samma sak. Vi ringde Andreas igen. Han kiknade av skratt, och meddelade att vi var i helt fel stadsdel. Igen.

Nu övergav vi bussjävlarna och tog tunnelbanan, vilket var mycket lyckat. När vi äntligen var på rätt spår ringde Johannas mamma, som hade budat fram en tågbiljett hem åt sin dotter via Tradera. "Johanna, jag har betalat den nu men det står att det är från Göteborg till Stockholm på den. Det är ju fel håll!" sa hon. Såklart. Vad kunde inte gå fel den här dagen?
Vi gick av vid Mariatorget och när vi började gå insåg vi att vi var vid hållplatsen där Kristoffer hade stigit på, för kanske tredje gången. Vi hade bara aldrig fattat att vi skulle av där...Haha! Jag har -på riktigt- aldrig känt mig mer vilse i en stad. Någonsin.

Sen hände det bästa av allt. Den sura roliga gubben från bussen dök upp! Igen! Helt fantastiskt skoj! Han stod och skällde på en trafikvakt och vi var tvungna att smygfota honom.

DEL III: Epilog. Johanna kom hem till slut. Hennes fantastiska mamma köpte en ny dyr SJ-biljett åt henne så hon slapp åka nattbuss i 7 timmar med 2 timmars paus i Jönköping. Jag själv stannade ett dygn till i huvudstaden och sista kvällen var vi ute och drack öl ett gäng på diverse märkliga barer på söder. En av dem såg ut som Koh Pha Ngan i Thailand. En hade kristallkronor, boule och pingis. En var bara trevlig och gammal och fin.

Top secret!

En sak intresserar och förbryllar mig väldigt mycket. Det är "flyglarmet" som tjuter över hela stan (landet?) klockan 15 den första måndagen i varje månad. Det är så oerhört konstigt, och medför så många frågetecken. Var sitter högtalarna? Hur i helvete kan det låta så högt, och liksom lika högt överallt? Hur högt låter det om man står nära ljudkällan? Blir man döv då? Hur många är högtalarna, och hur är de placerade?

Det ryktas att informationen om varifrån man styr flyglarmet är hemlig, så att ingen ska kunna ta sig dit och sätta igång det när det inte är en krissituation. Det är ju lite kul att det är hemligt. Ännu roligare är det att fundera på vem det är som har som jobb att gå till det hemliga rummet och trycka på den hemliga knappen en gång varje månad.

Jag drabbas av en sån lust att ta reda på allt om det här! Om jag någon gång kommer göra radio ska jag ha temat "ta reda på saker man inte vet men som man vill veta". Sen ska jag ägna en dag åt att researcha det här och intervjua han (eller hon, för all del) som trycker på knappen.