Toscana och Ligurien

Det fanns väl stunder den här våren när vi undrade om det verkligen var så smart att boka in en Italienresa ungefär samtidigt som husflytt (well inte jag då, jag tycker aldrig att en resa är en dålig idé). Men nu med facit i hand vet vi med säkerhet: det var ju ett av de bättre besluten vi fattat. Så skönt att lämna uppackningsjoxet härhemma och dra iväg till Toscana en vecka!

Är väldigt förtjust i att AirBnb:a och det gjorde vi även denna resa. Med vi menar jag vi, våra kompisar Björn och Malin med Folke som fyllde två år på midsommarafton, samt min lillebror Anders plus Linnea. Sånt bra gäng!

Huset vi hyrt överträffade alla våra höga förväntningar. Det visade sig ligga på toppen av ett berg med milsvid utsikt både från köket, sovrummen, vardagsrummet, terassen, balkongen och poolen. Våra enda grannar var ett gammalt italienskt par i ett urgammalt stenhus, tanten åkte förbi på sin gamla puttrande traktor i blommigt nattlinne om morgnarna och ropade buongiorno till Nils och Folke som vinkade imponerat. Så kul det är att resa med tvååringar förresten? Bäst. Förutom när de bråkar om samma poolleksaker och så förstås, vilket de ju gör. Men de satt också med huvudena ihop och ritade, fnissade, lekte outtröttligt i poolen och ropade varandras namn det första de gjorde när de vaknade om morgnarna. "Måste öppna dörren! Folke vaken?"

Och så säger de ju så roliga saker hela tiden. Nils kallade hela tiden Björn för "Isbjörnen", tror han blandat ihop de två björn-sorterna litegrann, och i slutet av veckan hittade han självmant på ett smeknamn till Folke som han sedan använde konsekvent: Krabban. Så roligt. "Kom Krabban så plaskar vi i poolen!"

En dag åkte vi till Cinque Terre över dagen, valde Riomaggiore som är den södraste av de fem små byarna. Det var precis så fint som google och en miljon resereportage redan berättat för oss. Förstås. Trånga gränder och färgglada hus och bullrande hav. Kändes ovant med så mycket folk och turister i jämförelse med på vår ensamma bergstopp.

En annan dag åkte vi till grannbyn för en fika, Nils och Folke fick varsin pelargon av en tant och blev SUPERGLADA, själv plockade jag fikonsticklingar vid träden längs vägkanten att ta hem för att plantera. Mycket tveksamt om detta kommer lyckas, men än lever hoppet. Och så åt vi såklart nästan bara vitlökspasta med olika ostar och charkisar, och drack limoncello och annat gött. Det goda livet.

Resans absolut enda minus var ut- och hemresaorna som inte direkt kommer att gå till historien som de smidigaste. Tänk glömda pass (my bad, vi hann dock hämta dem), försenad flight och missad anslutning, en extra natt på flygplatshotell i Frankfurt och en hyrbilsfirma som strök vår bokning när vi ringde och sa att vi skulle bli sena till upphämtningen (!) Trots att vi skulle betala samma summa och alltså bara slita på bilen en dag mindre. Förstår fortfarande inte logiken. Ganska många telefonsamtal för att kirra nya bilar. Sen: Sms från Anders om att Linneas pass hade gått ut. (De åkte dagen efter oss). Med provisoriskt pass i hand höll de sedan på att råka ut för samma sak som vi och missa sitt anslutningsflyg på grund av försening, men de hann med en hårsmån. Vi alla sammanstrålade i hyrhuset exakt samtidigt sent på torsdagskvällen, efter att ha kört från varsitt håll på de oändligt smala och slingriga vägarna. Några av oss ett drygt dygn försenade.

Så hemresan. Efter att vi checkat pizza och lutande torn i Pisa var flighten inställd eftersom vårt plan hade landat i Bologna istället för Florens. Nytt flygplatshotell som vi först råkade boka på fel datum så att det blev dubbelt så dyrt. Hoppas Lufthansa står även för drullemisstag. Innan vi somnade sa Axel "erkänn att du innerst inne gillar sånthär?" och alltså jag skulle ju inte välja inställda plan, det skulle jag inte, men de är ju ändå lite en del av äventyret. Jag gillar ändå grejen med att man kan hamna var som helst när man reser. Som på ett hotell nånstans där man får äta en supergod gorgonzolarisotto från room servicen och vakna 03.15 när ens son förklarar att "flygplanet gick sönder, åka annat flygplan nu!".

Här kommer som vanligt lite för många bilder, hej hej:

VACAY!

I eftermiddags slog jag ihop datorn, tog jag min lilla Doktor Westerlundspelargon under armen, sa hejdå till kollegorna och checkade ut för SJU veckors semester. Tror inte det har sjunkit in än. Nu ska jag bara glida runt och ha det gött i nästan två månader, det är ju inte riktigt klokt. Eller det är just vad det är. Klokaste jag gjort.

Vi inleder sommaren med att åka till Italien ihop med en kompisfamilj och min bror och Linnea. Efter detta har jag längtat halvt ihjäl mig i några veckor nu. Förra veckan när mina kollegor på jobbet blev magsjuka ville jag närapå strypa någon, eller åtminstone fly hem, blev så otroligt rädd att bli smittad. Mars 2017 har satt sina spår så att säga. Men so far so good (NO JINX).

Jag har köpt en randig baddräkt i franska färger och har någon sorts vision om hur jag ska ligga på en solstol vid poolen vid huset vi hyrt i den och nån linneskjorta och läsa böcker och se ut över vinodlingarna och bergen och se kontinental ut. Har iofs ingen linneskjorta. Men ändå bra målbild för semestern. Kommer eventuellt bli lite mer livat än så med två tvååringar i poolen, tur att det även är skoj att göra bomben osv.

Illustrerar med bild från tidigare ikväll när vi plockade jordgubbar med grannbarnen istället för att börja packa väskorna. Radhuslivet ändå va?

PS. Kolla vilket fynd jag gjorde häromdagen: en gigantisk pion i trädgården! Där finns också rosor som snart verkar slå ut, och jordgubbar. Känner mig mycket tacksam gentemot de förra ägarna. Häromdagen tog vi ner några enorma enar i den ena trädgården (finns en på varje sida av huset, en helt privat och en mer social) och jag ömsom glädjs åt hur stort och ljust allt blev, ömsom ångrar det eftersom det var så fint att titta in i en vägg av grönt. Men har googlat "köp ett träd" och det verkar lovande.

Efter en husköpsvår och två flyttar

Så trött jag varit den senaste veckan (-orna). Varje dag på dagen har jag jättemycket energi och tänker på allt jag ska hinna med efter jobbet. Köpa lackfärg, måla en stol, packa upp fler flyttlådor (vi är inte helt klara med det än, nej), köpa nya jeans, klippa mig, hitta en elektriker som kan fixa några lösa sladdar i köket. Plantera lite i pallkragarna och sätta upp några tavlor och kanske foga klart listerna i vardagsrummet? Bygga ett matbord? Beställa en vägglampa?

Sen kommer jag hem från jobbet. Klockan rusar, läggningen blir supersen eftersom det är typ midnattssol ute och därefter är jag: helt död. Stensomnar tidigt.

Eller okej nu är klockan visst halv två här, inte så himla tidigt, men jag VILLE stensomna redan vid tio. Känns mycket obekant men gissar att det betyder att semestern som kommer snart är ganska välbehövd.

Fast nu först: Stockholmstripp torsdag-fredag, på grund av (tack vare) jobbfest. Vi är 95 pers som ska åka någon båt och sen äta trerätters på Winterviken och sen ha "fest/craziness" enligt mailutskicket. Vet inte så mycket mer men det låter ju härligt?!

Farvälet

Så blev det en tisdag i juni och Nils allra sista dag på förskolan i Haga. Efter sommaren börjar han på en ny som ligger nära nya huset, vilket såklart är logiskt. Men det känns ändå konstigt! Vi hämtade honom båda två idag och när en av förskolepedagogerna sa "Vi kommer verkligen sakna dig Nils, lycka till med allt i livet" grät jag en liten sentimental tår. Hade lätt kunnat släppa på den kranen alltså..

Sedan gick vi iväg i solen (äntligen äntligen sol!), Nils fick köpa en ny snutte på Liten Karin och så åkte vi hem och drack olika versioner av bubblor i trädgården. Mineralvatten till barnet och fir-bubbel till de vuxna, för nu har Axel och Nils sommarlov till mitten av augusti. Jag jobbar en vecka till, sedan joinar jag semesterligan.

Och nog är det magiskt att kunna sitta här i vår egen trädgård, men en dag som denna tillåter jag mig att vara lite sentimental över Haga ändå. Också. När vi nu inte ska dit till förskolan varje morgon har vi ju flyttat därifrån på riktigt. Så märkligt. Inget mer nära exakt allt. Butiker, barer, restauranger och Slottsskogen. Hagabion/Kino. Skansen Kronan och alla fik. Kullerstensgatorna i Haga, vår lilla oas mitt i stada. På dem vandrade vi hem efter roliga kvällar och på dem gick vi ut med Elsa i pyjamasbyxor. På dem gick vi barnvagnspromenader och det slår mig: ska jag inte gå där varje dag längre? Hur konstigt är inte det?
I Haga träffades vi, där flyttade vi ihop, där gjorde vi Nils, förlovade oss och var småbarnsföräldrar. I Haga hände allt det bästa.

Jag kommer vara den där mamman som säger vet du att DÄR bodde vi när du föddes! till Nils varje gång vi går förbi, för all framtid, och han kommer säga jaa, det har du sagt tusen gånger. Han kommer kanske inte minnas men han kommer tro att han gör det, för att vi tjatat om det och visat och pekat.
För lite lite hemma kommer det alltid att vara där. Nu börjar nya roliga kapitel men Haga kommer alltid att vara a love story.

Pillet

Kom på en sån oerhörd grej igår: att det går att skrapa av den mörknade lacken från min jordglob så att de pastelliga ursprungsfärgerna kommer fram igen! Trodde att själva kartan blivit missfärgad, och att missfärgningen blev större och större, men insåg alltså att det bara var ytlacken som påverkats av tidens tand. En sån upptäckt! Började således skrapa. Axel tyckte att jag var en "mycket, mycket speciell människa" när jag satte igång, med en liten, liten gaffel, millimeter för millimeter.

Det kan nog ta en stund, det här. Men fint blire! Se bara:

Sjuttioåringen

Så kom juni, och min fina, fina, kloka och roliga pappa fyllde 70 år. Det regnade sinnessjukt mycket hela veckan, konstant stormväder förutom två dagar: den femte och den sjätte. Precis de dagar som vi åkte på en tripp till Båstad med familjen för att fira födelsedagen. Vi lunchade i Varberg på vägen och kom fram till en dröm, ett sånt himla fint hotell alldeles vid stranden. Barfotaväder och solnedgång. Champagne på balkongen och finmiddag. Kvällsbad alldeles ensamma i utomhuspool och ett litet spring ner till havet för ett kvällsdopp.

Den här nationaldagshelgen kommer jag bära med mig för alltid.

Lika bra att vänja sig

Och för att väga upp det sockerstinna förra inlägget kan jag ju också lägga till att packningen till tvättmaskinen läcker en gnutta (i tvättrummet som hantverkarna skulle renovera innan vi flyttade in, men nu siktar på att göra "efter sommaren"), vi har upptäckt att spisplattorna på vår spis tar en kvart på sig att bli varma och vi har råkat gipsat in en vägg som vi sedan kommit på att vi nog måste dra en elkabel i. Hehe. Livet med hus!

En vecka i huset

Hej hej dagboken, i morgon är det en vecka sedan vi flyttade till huset. Största glädjen hittills: att kunna gå rakt ut. Springa barfota mellan trädgård och vardagsrum, äta frukostmackan med tårna i gräset sittandes på trappen. Plantera lite kryddor och ställa dem i drivhuset. Älskar att hon som bodde här innan oss har lämnat så mycket trädgårdsgrejer! Förvisso lämnade hon även ett rostigt symaskinsbord som väger ett ton, en lite udda staty och ett trasigt handfat med planterad mossa i (?!), men det där går ju att flytta på. Nils gräver i jorden, krattar och verkar gilla HUUSET väldigt mycket.

Det bor massa barn här. De kommer och ringer på och går ut med Elsa hundra gånger om dagen, och det kommer vi såklart bli galna på några gånger också, men mest? Så jädra härligt. De stora barnen kommer och drar runt på Nils i en pulka på vår gräsmatta och första dagen frågade Nils den jämnåriga grannpojken om han ville hålla handen, och det ville han. Då bubblar det i den här mammans hjärta.

Inomhus är det fortfarande ett smärre kaos med flyttkartonger överallt, vi har inte kirrat alla förvaringsmöbler än så det går inte att packa upp allt på en gång. Det ligger verktyg bland matvarorna, lösa skruvar på fönsterbrädorna och matbordet är provisoriskt - mitt rangliga gamla slagbord - men inget spelar någon roll för nu är vi här. Allt annat får ta sin tid.

Och igår gifte sig E och T, Axels bror och fru som bor rättså nära oss här, på klipporna nere vid havet. Vi var vittnen! Stod båda två och lipade i samma stund som vigselförrättaren sa "okej då sätter vi igång".

Och, ett till och, i morgon är det inte heller vilken dag som helst, min pappa fyller 70! Vi har tagit ledigt och ska åka ner utmed kusten och landa i Båstad för att bo på hotell och bada och basta och lyxa oss. Är väldigt nöjd med tillvaron just nu! Slut på meddelande.