En vecka i huset

Hej hej dagboken, i morgon är det en vecka sedan vi flyttade till huset. Största glädjen hittills: att kunna gå rakt ut. Springa barfota mellan trädgård och vardagsrum, äta frukostmackan med tårna i gräset sittandes på trappen. Plantera lite kryddor och ställa dem i drivhuset. Älskar att hon som bodde här innan oss har lämnat så mycket trädgårdsgrejer! Förvisso lämnade hon även ett rostigt symaskinsbord som väger ett ton, en lite udda staty och ett trasigt handfat med planterad mossa i (?!), men det där går ju att flytta på. Nils gräver i jorden, krattar och verkar gilla HUUSET väldigt mycket.

Det bor massa barn här. De kommer och ringer på och går ut med Elsa hundra gånger om dagen, och det kommer vi såklart bli galna på några gånger också, men mest? Så jädra härligt. De stora barnen kommer och drar runt på Nils i en pulka på vår gräsmatta och första dagen frågade Nils den jämnåriga grannpojken om han ville hålla handen, och det ville han. Då bubblar det i den här mammans hjärta.

Inomhus är det fortfarande ett smärre kaos med flyttkartonger överallt, vi har inte kirrat alla förvaringsmöbler än så det går inte att packa upp allt på en gång. Det ligger verktyg bland matvarorna, lösa skruvar på fönsterbrädorna och matbordet är provisoriskt - mitt rangliga gamla slagbord - men inget spelar någon roll för nu är vi här. Allt annat får ta sin tid.

Och igår gifte sig E och T, Axels bror och fru som bor rättså nära oss här, på klipporna nere vid havet. Vi var vittnen! Stod båda två och lipade i samma stund som vigselförrättaren sa "okej då sätter vi igång".

Och, ett till och, i morgon är det inte heller vilken dag som helst, min pappa fyller 70! Vi har tagit ledigt och ska åka ner utmed kusten och landa i Båstad för att bo på hotell och bada och basta och lyxa oss. Är väldigt nöjd med tillvaron just nu! Slut på meddelande.