Ledigast är bäst.

Klockan är 16.34 och jag ligger fortfarande i sängen. Detta är farao den ledigaste måndagen på länge.

Jävlar vad jag är värd den här dagen

Idag är jag helt ledig. Heelt ledig. Hela dagen. Kan ni förstå hur underbart det känns? Antagligen kan ni det, eftersom jag förmodligen inte är den enda som uppskattar att vara ledig och hemma och få göra som jag vill.
Jag började dagen med att sova tolv timmar, lite som för att kompensera för att jag oftast är uppe lite senare än man bör och därmed vanligtvis inte brukar sova så himla mycket. Det var sagolikt. Jag drömde att jag skulle på semester och att vi mellanlandade i Hongkong och att Si kom och sa hej och att jag kände igen skyskraporna på andra sidan Tsim Sha Tsui från planets lilla fönster. Precis den här bilden såg jag framför mig:


(Hongkong Island, Hongkong, Kina, Juni 2007)

När jag vaknade vid halv 12 steg jag upp och drog på mig min farfars gamla skjorta som han jobbade i på järnvägen på fyrtiotalet, och nu sitter jag i köket i min härliga fåtölj med datorn i knät helt stormförtjust (ett ord Per T konfunderades över häromdagen) och försöker välja vilken film jag ska se och vilket godis jag ska äta upp först.

Choklad, någon?

Hace sol hoy!

Sol! Ledigt!
Peppad och preppad för sol och bad med röda tånaglar, röda shorts och snygga röda gigantiska solglasögon.

Jä.