Fackfest för journalister

Igår var vi på en stor och trevlig journalistfest på Street. En herrans massa av Stockholms journalister på samma ställe! Som man nästan hade kunnat vänta sig blandades glamour med nån sorts ruffighet -en man satt och sjöng vid en flygel i mitten av rummet där man kom in och vid baren serverades korv med bröd. På något sätt en typiskt journalistisk mix.

Det var väldigt mycket folk där, både från tidnings- tv- och radiovärlden, och väldigt många såna där ansikten som man känner igen men inte kan placera. Åtminstone inte jag, som är väldigt dålig på det där. Ett av de mest välkända ansiktena (Fredrik Virtanens) spelade skivor och när jag skulle gå hem vid tolvtiden fick jag en sån där "åh men nej din stackars stackare"-känsla, för det var liksom helt tomt framför hans coola DJ-bås. Alla hängde vid fåtöljområdet vid baren, i ett annat rum, där det var mycket varmare än i det kalla rummet med dansgolv. Hur som helst stod Fredrik där och spelade musik på ett rent hejdlöst hög ljudvolym (faktiskt, jag menar inte att låta som att jag är 68 år) och i mitten av dansgolvet, under en ihärdigt blinkande lila lampa, stod ett ensamt par och dansade tryckare. Mellanstadiedisco all over again.

Idag sa en kollega till mig att någon på festen hade kommit och frågat honom "vem den där johanna lagerfors är" och sagt att han (eller kanske hon, min kollega ville inte säga vem det var) hade läst artiklar jag skrivit och tyckte att jag var -citat- suuperduktig. Nu ska jag ägna resten av dagen åt att vara glad och lite mallig.