För några månader sedan åkte jag och mina kollegor bil hem från Stockholm. Vi hade varit på julfest, var lite bakis men det var snöstorm och inställda tåg, så vi hyrde en bil och lät en av alla strandsatta tågresenärer på centralen (en barnpsykolog från Holland, visade det sig) åka med gratis mot att hon körde halva vägen. I bilen började vi ha högläsning av Glenn Hyséns krönikor, och skrattade tills vi grät. Denna människa. Så galen, men varm. Totalt naiv, men uppriktig. Och så inihelvete barnslig. Vi konstaterade att "någon någon gång m-å-s-t-e göra reportaget om varför Glenn Hysén är som ett barn". På riktigt.
...Och nu har jag gjort det! I Två Dagar-numret som kom på påskafton porträtterade jag honom i ett reportage som handlar om livet, berömmelsen, alkoholen, föräldraskapet, hur man tämjer en katt och mycket annat, men mest handlar det om varför han inte riktigt vill växa upp.
Jag och fantastiske Nicke Johansson som tagit bilderna knackade på hemma hos Glenns flickvän med en propellerkeps, en bild av Glenn som ung fasttejpad på en kartongbit, en egenbyggd kartongsarg och två kassar bollhavsbollar, och Nicke tog sedan bilder som är to die for, se nedan. (Nicke är ett geni). Och sedan dess har jag fått så himla många fina mail från människor som tyckte om reportaget, vilket gör mig så jädrans glad för det var ett av de klurigare jag skrivit. Jag ville vara respektfull men absolut inte göra något platt. Ville vara rolig men inte plojig. Våga göra vinkeln fullt ut, men utan att göra narr av Glenn. Det var en balansgång!
Här kan ni läsa, om ni vill (eller förresten bättre att göra det på min hemsida i så fall, för där är styckeindelningen lite vettigare än på GP-webben där allt verkar hamnar lite hipp som happ).
Häpp, nu kör vi helg!
...Och nu har jag gjort det! I Två Dagar-numret som kom på påskafton porträtterade jag honom i ett reportage som handlar om livet, berömmelsen, alkoholen, föräldraskapet, hur man tämjer en katt och mycket annat, men mest handlar det om varför han inte riktigt vill växa upp.
Jag och fantastiske Nicke Johansson som tagit bilderna knackade på hemma hos Glenns flickvän med en propellerkeps, en bild av Glenn som ung fasttejpad på en kartongbit, en egenbyggd kartongsarg och två kassar bollhavsbollar, och Nicke tog sedan bilder som är to die for, se nedan. (Nicke är ett geni). Och sedan dess har jag fått så himla många fina mail från människor som tyckte om reportaget, vilket gör mig så jädrans glad för det var ett av de klurigare jag skrivit. Jag ville vara respektfull men absolut inte göra något platt. Ville vara rolig men inte plojig. Våga göra vinkeln fullt ut, men utan att göra narr av Glenn. Det var en balansgång!
Här kan ni läsa, om ni vill (eller förresten bättre att göra det på min hemsida i så fall, för där är styckeindelningen lite vettigare än på GP-webben där allt verkar hamnar lite hipp som happ).
Häpp, nu kör vi helg!
3 kommentarer:
Så bra reportage. DU är bra.
Å vad kul att du läste! Och kul att du gillade. Tack!
Superbra reportage!
Skicka en kommentar