Om en lärare

"Mohamed Sahari är 19 år. För knappt ett år sedan kom han ensam till Sverige från Syrien. Han kände ingen och visste inget om hur landet fungerar. Många gånger har han känt sig vilsen och deprimerad, men han har kämpat vidare.
Några nyckelpersoner har gjort stor skillnad. En av dem är läraren på språkintroduktionen där Mohamed kunde börja läsa svenska i januari.
– Han tog oss med ut i Göteborg, visade oss platser och gav oss uppgifter så att vi både lärde oss svenska och lärde känna staden. Han visade oss också alla möjligheter, hur vi kan studera vidare. Han gav oss energi."

Ur ett reportage i tidningen Dagens Arbete. Läraren som Mohamed Sahari pratar om i intervjun är Axel.

Och jag måste bara säga detta: Axel gör ett sånt jävla bra jobb. Han bryr sig så mycket om sina elever, engagerar sig så mycket, vill göra det allra allra bästa och mesta han kan i varje enskild situation. Nöjer sig inte med en millimeter mindre. Detta trots att läget just nu är extremt tufft. Jag önskar att alla nyanlända fick Axel (och hans kollegor) som lärare. Är det någon gång det är helt avgörande att ha att göra med bra människor måste det väl vara då?

Blir för övrigt så irriterad på allt snack om huruvida Sverige kan ta emot fler flyktingar eller ej. Alltså herregud. Vi har råd, vi har plats, vi har all möjlighet i världen. Vi kan tjafsa i all evighet om att alla länder i EU måste hjälpas åt och så vidare, men i slutändan handlar det bara om att se till att de som behöver hjälp får hjälp. Och det är många. Och de behöver hjälpen nu.