Okej rubriken kanske är en gnutta tillspetsad här. Jag har inte ringt till djävulen. Men nyss ringde jag i alla fall Magnus ****** från Borås, som är vd för företaget som kapade min hemsidesdomän i våras (johannalagerfors.se). Trodde kanske att han skulle hävda att han inte visste vad jag pratade om, men det gjorde han inte. Vi pratade i tjugo minuter. Jag skällde (fast civiliserat och välformulerat). Han bad om ursäkt säkert tio gånger. "Beklagade". Erkände att de skapat en sida som handlade om samma sak som min (journalistik) för att dra nytta av trafiken som sajten genererar, till annonser för deras kunder. Sa att "vi kanske inte lyckats lika bra som en riktig journalist hade gjort med att göra en proffsig sajt..." (eh nej, sajten såg ut som om en mellanstadieelev hade gjort den, hence the ångest) "...men det stod ju inget konkret om dig på sidan. Så ingen som själv är journalist kunde ju tro att den tillhörde dig".
JO DET SKULLE DE KANSKE KUNNA TRO EFTERSOM ADRESSEN VAR JOHANNALAGERFORS.SE OCH DE FÅTT ADRESSEN AV MIG PERSONLIGEN OCH DEN ENDA JOHANNA LAGERFORS SOM EXISTERAR I VÄRLDEN ÄR JAG
sa jag. Och då höll han med. Och beklagade igen. Sa att det inte vad meningen att det skulle drabba någon. Att allt skedde automatiserat. Och - hör här - att det hade hänt tidigare att folk som råkat ut för samma sak hade hört av sig och varit upprörda. Två av de gångerna hade det till och med gått till ATF, alltså en sådan tvistlösningsförfarande hos Internetstyrelsen i Sverige som jag också fick ta till som sista utväg. Och det var ju beklagligt tyckte han. "Vi hade släppt domänen direkt om du fått tag i oss, synd att du inte fick det". (Då försökte alltså både jag, webhotell-leverantören och IIS under totalt flera månaders tid att komma i kontakt med dem. Jag kom så långt att jag pratade med en kollega till den här vd:n i telefon, men han sade sig inte känna till detta alls, det var "det konstigaste han hade hört". Så det var ju synd, ja. Slut parentes.)
Jag är i alla fall nöjd med att ha fått ranta över det i 20 minuter, nöjd med att han lyssnade, förklarade hur det gått till samt bad om ursäkt. Det blir ju någon form av psykologisk upprättelse. Krävde också att de ska stå för tvistlösningskostnaden på 5000 kronor och det tyckte han var rimligt. Han lovade återkomma. Vi får se hur det blir.
JO DET SKULLE DE KANSKE KUNNA TRO EFTERSOM ADRESSEN VAR JOHANNALAGERFORS.SE OCH DE FÅTT ADRESSEN AV MIG PERSONLIGEN OCH DEN ENDA JOHANNA LAGERFORS SOM EXISTERAR I VÄRLDEN ÄR JAG
sa jag. Och då höll han med. Och beklagade igen. Sa att det inte vad meningen att det skulle drabba någon. Att allt skedde automatiserat. Och - hör här - att det hade hänt tidigare att folk som råkat ut för samma sak hade hört av sig och varit upprörda. Två av de gångerna hade det till och med gått till ATF, alltså en sådan tvistlösningsförfarande hos Internetstyrelsen i Sverige som jag också fick ta till som sista utväg. Och det var ju beklagligt tyckte han. "Vi hade släppt domänen direkt om du fått tag i oss, synd att du inte fick det". (Då försökte alltså både jag, webhotell-leverantören och IIS under totalt flera månaders tid att komma i kontakt med dem. Jag kom så långt att jag pratade med en kollega till den här vd:n i telefon, men han sade sig inte känna till detta alls, det var "det konstigaste han hade hört". Så det var ju synd, ja. Slut parentes.)
Jag är i alla fall nöjd med att ha fått ranta över det i 20 minuter, nöjd med att han lyssnade, förklarade hur det gått till samt bad om ursäkt. Det blir ju någon form av psykologisk upprättelse. Krävde också att de ska stå för tvistlösningskostnaden på 5000 kronor och det tyckte han var rimligt. Han lovade återkomma. Vi får se hur det blir.
2 kommentarer:
Bra!
Ja vad bra gjort! Vad hade han för förklaring på att de hade varit oanträffbara?
Skicka en kommentar