Idag känner jag två saker. Dels fasan och rädslan över vidrigheten i terrorn, oavsett var i världen, när och mot vilka den sker. Och oavsett vem som ligger bakom. Dels fasan och rädslan över att det finns folk som kommer dra helt fel slutsatser av det här. Som inte kommer förstå att det som hänt i Paris är precis det som människorna som nu kommer till Europa har flytt ifrån. Det är det här de varit utsatta för, men i större skala, större omfattning, och i flera års tid. Det finns inga, inga andra lösningar än att hjälpa varandra så långt det bara går, att stå enade mot våldet.
Känner förresten en sak till: oändlig tacksamhet över att Anders och Linnea hunnit flytta hem. De bodde tidigare i samma område som både Charlie Hebdo-redaktionen och konserthallen, och Anders gillar dessutom bandet som spelade. Hade mycket väl kunnat köpa biljetter. Det är omöjligt att inte tänka tänk om, för tänk om.
Känner förresten en sak till: oändlig tacksamhet över att Anders och Linnea hunnit flytta hem. De bodde tidigare i samma område som både Charlie Hebdo-redaktionen och konserthallen, och Anders gillar dessutom bandet som spelade. Hade mycket väl kunnat köpa biljetter. Det är omöjligt att inte tänka tänk om, för tänk om.
 |
| A och L, Paris, augusti 2013 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar