Och apropå barnmorskor förresten. Vad är det med att så många (mvc-) barnmorskor är så himla väna och überpedagogiska? Ni som har barn, har era också varit så? Vår barnmorska är jätterar och snäll och så vidare, säkert duktig och erfaren också för den delen, men så himla himla inlindande och mjuk att det nästan blir komiskt. Mycket lägga huvudet på sned och le rart och prata jääättelångsamt.
Det finns säkert en tanke med det, men jag tycker att det är mycket enklare när man möter någon som är lite rapp och rejäl och vanlig, och som ger raka svar på det man undrar. Som barnmorskan som hoppade in under vår föräldrautbildning när den ordinarie var sjuk. Hon hade aldrig haft hand om någon sådan grupp förut, men jobbat på förlossningen i typ 30 år. Och det var verkligen perfekt. Någon i gruppen frågade om det finns förlossningsskador som kan ge men för livet, och istället för att slingra sig och svara något pedagogiskt sa hon bara Ja. Skulle jag säga annat skulle jag ju ljuga för er. Men det är inte så vanligt!
Så himla mycket skönare med raka rör. Tycker jag.
(Samma sak var det ju med förlossningsfilmerna vi fick se på de där kurstillfällena. Jättebra med information, men när en av mammorna i filmen glatt benämnde sin förlossning som "en festivaaal!!" och de bara visade några korta sekunder av när hon faktiskt hade ont kändes det kanske inte helt realistiskt..haha. Vi som var i samma grupp på mvc har nu en facebookgrupp som vi efter detta naturligtvis döpte till "Festivalfödslar".)
Kom förresten att tänka på ett minne från barnmorskebesöket i vecka 25. Har ni kommit in i några rutiiiner för bebisen än då? frågade vår barnmorska (med huvudet på sned) när vi pratat en liten stund. Vi fattade inte riktigt vad hon menade, sneglade på varann och log. Well bebisen är ju så att säga i magen dygnet runt, tänkte jag, i huvudet, men frågade istället om hon menade om vi märkt av vilka tider den brukar sova vs vara vaken. För det hade vi ju! Men det menade hon inte, hon undrade mer om vi hade börjat läsa sagor för bebben genom magen. Och sjunga vaggvisor. Särskilt bra tyckte hon det var om Axel valde ut en vaggvisa och sedan sjöng den för magen, alltid samma sång, varje kväll. Hehe.
Och alltså: vi har spelat en massa bra musik för bebisen, pratar med den, buffar på den när den sparkar och allt sådant. Har till och med kunnat hålla i en liten, liten häl mellan tummen och pekfingret nu på slutet, när ongen spjärnat ut med en liten fossing. Så självklart kommunicerar vi med den lille, och det är ju supersupermysigt. Men att läsa böcker för den, varje dag dessutom, känns kanske lite rimligare att vänta med tills efter födseln, eller? :)
Det finns säkert en tanke med det, men jag tycker att det är mycket enklare när man möter någon som är lite rapp och rejäl och vanlig, och som ger raka svar på det man undrar. Som barnmorskan som hoppade in under vår föräldrautbildning när den ordinarie var sjuk. Hon hade aldrig haft hand om någon sådan grupp förut, men jobbat på förlossningen i typ 30 år. Och det var verkligen perfekt. Någon i gruppen frågade om det finns förlossningsskador som kan ge men för livet, och istället för att slingra sig och svara något pedagogiskt sa hon bara Ja. Skulle jag säga annat skulle jag ju ljuga för er. Men det är inte så vanligt!
Så himla mycket skönare med raka rör. Tycker jag.
(Samma sak var det ju med förlossningsfilmerna vi fick se på de där kurstillfällena. Jättebra med information, men när en av mammorna i filmen glatt benämnde sin förlossning som "en festivaaal!!" och de bara visade några korta sekunder av när hon faktiskt hade ont kändes det kanske inte helt realistiskt..haha. Vi som var i samma grupp på mvc har nu en facebookgrupp som vi efter detta naturligtvis döpte till "Festivalfödslar".)
Kom förresten att tänka på ett minne från barnmorskebesöket i vecka 25. Har ni kommit in i några rutiiiner för bebisen än då? frågade vår barnmorska (med huvudet på sned) när vi pratat en liten stund. Vi fattade inte riktigt vad hon menade, sneglade på varann och log. Well bebisen är ju så att säga i magen dygnet runt, tänkte jag, i huvudet, men frågade istället om hon menade om vi märkt av vilka tider den brukar sova vs vara vaken. För det hade vi ju! Men det menade hon inte, hon undrade mer om vi hade börjat läsa sagor för bebben genom magen. Och sjunga vaggvisor. Särskilt bra tyckte hon det var om Axel valde ut en vaggvisa och sedan sjöng den för magen, alltid samma sång, varje kväll. Hehe.
Och alltså: vi har spelat en massa bra musik för bebisen, pratar med den, buffar på den när den sparkar och allt sådant. Har till och med kunnat hålla i en liten, liten häl mellan tummen och pekfingret nu på slutet, när ongen spjärnat ut med en liten fossing. Så självklart kommunicerar vi med den lille, och det är ju supersupermysigt. Men att läsa böcker för den, varje dag dessutom, känns kanske lite rimligare att vänta med tills efter födseln, eller? :)
6 kommentarer:
Hehe, med min första hade jag just en sådan - en vän liten varelse med huvudet på sned som sa att allt var normaaalt. Vid ett tillfälle under graviditeten besökte jag gynakuten och träffade en barnmorska som sa att hon vanligtvis jobbade på min ordinarie mottagning. Hon syntes och hördes och pjoskade inte ett dugg. Henne ska jag ha! om jag skulle få ett barn igen, tänkte jag. Och nu sitter jag med en sexveckorsgos i famnen, som bara har träffat tant Lena i magen. Fungerade mycket bättre för mig. Klart en vill ha lite raka rör! Hoppas att du får en fin förlossning! Du verkar ha sån bra attityd och vara så chill, så det blir nog finemang!
Haha! Relaterar så överjävulskt mycket. Höll på att bli TOKIG på det väna, mjuka. När jag väl fick träffa en läkare på förlossningen som talade i siffror, pekade med hela handen, och hade raka, medicinska besked ville jag omedelbart gifta mig med honom för att jag blev så sjukt lättad. Hade mycket lättare att ta när någon gav mig order, än när någon bad mig "lita på känslan" eller "gör som du vill, det kan vara väldigt olika". Men, ja. Jag antar att det är... eh... olika, det där.
Så sjukt spännande, hörru! Snart är du någons mamma!
Jag tror det är olika med olika barnmorskor. Jag har aldrig råkat på en som betett sig så som du skriver. Min ordinarie var asbra och uppmärksam på MIG eftersom jag hade hyperemesis. Hon hade full fokus på att JAG skulle må bra. Inga vaggvisor eller sagostunder här inte :)
Haha, stor igenkänning även här. Tyvärr gäller detta även vår Bvc-sköterska, håller på att bli galen på detta väna "huvudet-på-sned"....,
Tänk då att ha en sådan när du är gravid med barn nummer två! ibland känns det som att jag vet mer än henne om hur det är att vara gravid?
Haha det verkar ju vara ett väldigt vanligt fenomen i alla fall...! Jag föreställer mig att det är lite mer raka rör på förlossningen eftersom det på något vis måste vara det. Hoppas.
Anna: tur att du fick en som hade en annan approach, det hade ju varit helt absurt om hon hade pratat om sagoböcker när du mådde så fruktansvärt dåligt...!
(Jag får nog vara tacksam att vi kunnat fokusera på att prata om sådana saker, det är ju för att graviditeten i sig varit så problemfri, inser jag nu..)
Skicka en kommentar