Thailand var ett stycke mycket härlig semesterbubbla. Jag och S njöt av solen, den totala o-stressen, plaskade i vattnet och funderade ut vad vi skulle äta och var. Ibland åt vi två middagar. För varför inte. En dag hyrde vi moppe och körde runt lite på ön, S körde superbra i de stupbranta backarna och jag satt bak och var livrädd för att vi skulle dö. Såg framför mig minnesbilder från när jag var femton och krockade med Jonas i parallelklassen, ville helst inte uppleva det igen. Vare sig med Jonas eller något fartblind thailändare. Men moppen tog oss i alla fall på en go dagsutflykt på öns södra udde, och vi dog inte! (Fast ungefär var tredje person vi såg hade bandage lite här och var. Just sayin.)
Vi hittade ett favvoställe där vi hängde nästan varje dag i solnedgången. Ibland drack vi kaffe läsandes i hängmattor, ibland drack vi Chang, ibland massa mojitos. Förutsägbart nog läste jag 438 dagar och Sofia boken om paret som grundade Läkare utan gränser i Sverige. Vi bodde på två olika ställen som vi gillade jättemycket, en Nashville-liknande bunge med mintgrön fondvägg, utebadrum (älska utebadrum) och veranda. Det andra ett soft rum på ett hostel i en stor palmträdgård. Båda på rekommendation av två vänner till A som driver en restaurang på Lonely beach. Dem hängde vi lite med också! En natt var det storm och dörren blåste upp av vinden trots att den var låst.
Hemresan tog som sagt 51 timmar dörr till dörr, men det var det verkligen (så. jävla.) värt.
 |
| Jag skickade telefonpussar hem till A och när S fick syn på det skrattade hon m-y-c-k-e-t. |
3 kommentarer:
Men holey smoke vilken vecka!!! Liiiite avis, det måste jag erkänna, en aaaaning faktiskt!
Japp, det satt fint med lite värme och kompishäng, det gjorde det verkligen! Så fint att det extremt försenade bagaget inte störde alltför mycket faktiskt.
Bilderna. Jag dör!
Skicka en kommentar