Jag kom hem från resan i lördags fm och var död fisk hela dagen. I söndags klev jag dock upp vid fem med Axel eftersom han skulle springa 43 kilometer i terräng i minusgraderna i skogen i Sandsjöbacka trail marathon. Och jag hade lovat att skjutsa till starten samt heja. Det här sånt som han gör, och det är ju inte utan att man tänker att han nog är en galen människa ändå (samt blir lite avis för att man själv också vill vara en sån som gör sånt. Herregud vad nöjd jag skulle vara med mig själv då. Nu... inte så nära att anmäla mig faktiskt. Fick iofs ett par löparstrumpor av A, som han vann på tävlingen men som var i liten storlek. Kanske kan de göra mig till asfantastisk skogslöpare?!).
Jallafall. 4 timmar och 28 minuter efter starten i Kungsbacka sprang Axel i mål, med massa energi kvar (!!) och lycklig som få. Så jävla bra, heja heja och hurra!
Mvh, stolt och impad tjej.
Jallafall. 4 timmar och 28 minuter efter starten i Kungsbacka sprang Axel i mål, med massa energi kvar (!!) och lycklig som få. Så jävla bra, heja heja och hurra!
Mvh, stolt och impad tjej.
1 kommentar:
Wow, jag är fett impad!!
Skicka en kommentar