KOLLA!

Jag stötte på ett par på Ulmiz idag med en korg full av gult. Blev helt till mig och följde efter dem, i smyg. Själv hittade jag bara två. Inte liter, utan stycken. Men jag när ett gott hopp om resten av veckan. Herregud vad här ska plockas. David har till och med uttryckt en önskan att följa med ut på letning. Sen ska vi äta kantarellstuvning varje dag resten av hösten.

 PS. Nån som förstår det här med "förvälla" som man tydligen ska göra? Vad är det? Räcker det inte att bara smörsteka dem?

Ulmiz I love you.

Jag har verkligen saknat mitt berg; Ulmizberg. Världens bästa. Det ligger precis bakom vår lägenhet och är alldeles lagom högt - det tar en och en halv timme att promenera upp till toppen och ner igen - och det finns massor av vägar att välja mellan. 

En av vägarna, kanske den vackraste, går genom en gård som ligger i en sluttning nära toppen, och där bor en hund som jag hela våren var livrädd för. Men så en tidig morgon i veckan mötte jag honom och hans ägare, en jättefin gammal dam, som var ute och gick med nattlinne och rullator i morgonsolen. Ett sånt där tunt, skirt nattlinne som alla mormorar har. Hunden och två katter hade hon med sig, de sprang och lekte framför henne och väntade in henne när hon dröjde.

Jag stannade och pratade lite och gosade med katterna, världens keligaste verkligen, och nu plötsligt är hunden inte alls arg på mig längre. Nu sover den bara när jag går förbi, helt utan att skälla hysteriskt. Och korna bara glor på mig med sina snälla ögon. Känner att vi bondat nu, tanten och jag.

En annan dag i veckan när jag kom förbi gården igen frågade hon om jag inte ville låna med mig ett paraply, det såg ju ut att komma regn... 

De är för goa ibland, di dära schweizarna. I går hade ett gäng någon sorts firma-event på toppen så när jag kom upp, svettig och törstig, och sträckte mig över den gamla drickbrunnen ville de bjuda på bärs istället. Och parmaskinka. Något oväntat. 

En torsdag vid Marzili

En onsdag vid Marzili

Jetzt bin ig wieder zurück in Schliern!

"Hemma" i Bern. Det känns bra. Det har regnat och varit soligt om vartannat idag, men bäst av allt är att det är alldeles ljummet. Jag sitter på vår stora balkong och har det bra. Umgås flitigt med tanken att aldrig lämna den, inte ens i vinter.

Resan hit gick bra. Var dock inte så nöjd med mig själv när jag glömt koden till mitt schweiziska bankkort, hade 0,0 kronor på både min svenska och min schweiziska telefon och exakt 23 och en halv frassar i kontanter, när tågbiljetten från Zürich kostar 25. Det löste sig dock till slut. 

Bäst under dagen var helt klart frukosten på flyget! Himmel, vad underbart. Två tjocka brieostskivor, färska frallor, juice, grönsaker. Drickyoghurt. Jag blev alldeles till mig och flygvärdinnan log lite nedlåtande och tänkte nog "herregud, blir du SÅ glad för en macka stackare". Det blev jag. 

Innan jag for hemifrån i morse, vid 5-tiden, kunde jag inte låta bli att fotografera en rolig vana som Nicole och Martin har.* Det är att ställa fram alla frukostgrejer redan på kvällen. Tallriken, skeden, flingorna. Allt är där. "Så kan man bara gå raka vägen från sängen och börja äta". Very clever indeed. Lägg märke till att det redan är vatten i glaset.

 _________________________

* De ska ju bo i min och Davids lägenhet när vi är i Schweiz och flyttade in redan 1 aug, så vi har varit sambos några veckor. 

Därför längtar jag hem till Bern just nu.

Hotell Fridhemsgatan

Nu är jag hos Sofia i Stockholm och hälsar på. Hon jobbar idag och jag hänger i hennes lilla lägenhet (och skriver detta på min iPhone.. Coolt!) Roligaste detaljerna hittills:

1. S har typ ingenting i kylen, eftersom hon varit i Gbg. Men en sak har hon: den största burk med jordnötssmör jag någonsin sett. Den tar upp halva kylen. Bakom den står en "vanlig" burk jordnötssmör. 

2. Det finns en liten, liten fjärrkontroll som styr alla lampor. Den har S handlat på Clas Ohlson. Väldigt spexigt och väldigt Sofia. Hon har ju alltid det senaste från Clas O, liksom. I vår ungdom var hon tex först med (läs ensam med) headset istället för lur.