.. and then it was monday, again.

Helgen var skitkul. I fredags minglade jag och Nicole runt bland massa läkarstudenter och blev serverade starka drinkar av Sofia som stod i baren. (Jag hade fina skor som planerat och fick skoskav, som oplanerat, men det försvann helt i jämförelse med hur trevligt det var att slippa conversen). På vägen hem började en tjej förklara på engelska var tunnelbanan låg, vilket var kul, dels för att hon pratade engelska utan anledning, och sjukt dåligt dessutom, och dels för att vi inte behövde hennes berättelse om hur man hittade till T-banan. Vi sneglade på varann och bestämde oss för att skona henne och inte avslöja att vi var svenskar. Hon var ju snäll, liksom. Det blev dock svårare när hon frågade "ok... so where are you guys from?". "eh,...sverige", sa jag. Då skämdes hon, och erkände att hon -citat- "hade hoppats att vi kom ifrån nåt sånt där lite konstigt land där de inte är så bra på engelska". Ser vi ut att vara från Djibouti!?

På lördagen när vi hejade på Martin som sprang Lidingöloppet var vi bäst i världen på att heja. "Jag blev skitglad och lade in en växel till, såg ni det?" sa han efteråt. OM vi såg. Han var lätt bäst på banan, speciellt efter våra hejarop och highfives.
Lördagkvällen var vi hos Sofia en hel drös med folk och jag myste lite över att jag hade ett liv i den här stan som inte bara var jobb, det var fint. Vi hade en 'sitta i soffan och prata i timmar'-kväll och vid ett tillfälle sa jag till Martins komips Malki att hans oförmåga att våga laga mat utan recept nog hörde ihop med hans tycke för det militära där det också är klara direktiv och noll spontanitet och eget tänkade som räknas. Det var inte illa ment på något sätt men jag kände mig lite analytisk för att jag såg sambandet. Under kvällen diskuterade vi militären, Sverigedemokraterna, journalistik, bajs och gamla människor. I omvänd ordning faktiskt.

Min arbetstelefon ser ut som att den har 30 år på nacken minst men nu är det friday, baby!

Idag kommer Nicole hit och förärar oss med sitt sällskap! Vissa människor saknar jag väldigt mycket när jag bor här, och Nicole är en av dem. Jag ska se till att vi dricker varma drycker på caféer i helgen, flera koppar caféthé, och kanske ska jag köpa några stickade plagg för jag längtar verkligen efter hösten. Jag har mina peruanska lamaullvantar i väskan varje dag men än så länge har den kalla klara luften inte behagat komma. Och varje gång jag tittar ut genom köksfönstret ser jag en stor illröd lönnlövskrona och det gör mig alldeles varm i hjärtat. Kom igen nu hösten! Jag ska också dricka massor av vin, prata ikapp mig med tjejerna och kanske ha på mig andra, och finare, skor än dem jag brukar ha på jobbet. För att känna att det är helg och att jag har ett liv som inte bara är journalistik. (Och lite för att jag tvättade mina vita converse med en röd handduk i tvättmaskinen klockan sju i morse.)

När Nicole har kommit ska vi och Björn dricka vårt vin och sen ska vi gå på nån studenikos studentfest som heter något med gasque och träffa alla Sofias läkarstudentvänner.

Lukas.

Jag vill inte hålla på och länka till mina artiklar, men jo, idag vill jag faktiskt det.

Här är berättelsen om Lukas och hans familj. En väldigt fin familj, och en väldigt stark pappa. Jag hoppas så att artikeln kommer att bidra till att familjen får hjälp snabbt. Den här veckan har jag verkligen känt att jag skriver om något som berör mig, och det gör det både lätt och svårt.

(Dock saknas i nätversionen av artikeln en liten sido-intervju där kommunen ställs till svars och bollar tillbaka allt på Försäkringskassan, och det förstör väldigt mycket att den inte är med. Men, what to do?)

En festlig sång...

... med en festlig video.

Lyxlir

Den här helgen känner jag mig lyxigast i hela världen. Igår var jag på Gotland och gjorde ett reportage, och sen hade jag scamat till mig det smarta "när jag ändå är ute och flyger kan jag ju lika gärna flyga hem till Göteborg på torsdag, och 'jobba hemifrån' på fredagen". Mmm, ljuva hem. Ljuva David, ljuva eklandagatan, ljuva pizzakväll. Och ljuva sovmorgon. När jag väl hade vaknat till liv i morse gick jag ner till Klubbhuset och hängde lite på Davids jobb. Jag gillar alla ställen som är nishade för folk som älskar en viss sak. Klubbhuset är verkligen ett sånt ställe -ett mecka för innebandylovers. Och bjuder man på chips sådär helt spontant vinner man hjärtan även hos folk som inte är lika inbitna innebandyfreaks. Dubbla poäng.
Efter hänget där kom det lyxigaste av allt. Sagolika fina David hade köpt en massage till mig, så jag gick med lyxiga och lyckliga steg till Institut Harmoni på Södra Vägen och fick en 'Hot Stone Massage'. Bara själva grejjen "massage med heta stenar" låter ju jävligt coolt och det var det också. Helt fantastiskt! Massörskan Jenny drog lena, svarta, varma stenar över hela min kropp och efteråt kändes det som att jag flög fram på små moln. Varenda muskel var genomarbetad och mjuk.

Nu har vi åkt till Danmark och medan David och Söder lirar lite floorball med sitt lag ligger jag på hotellrummet och äter mörk choklad. Lyx, som sagt. Snart kommer de tillbaka och då ska vi ner och götta oss i restaurangen. Som jag skrev till David innan jag flög hem: jag är nästan avundsjuk på mig själv.

Jag tror att hösten är på väg nu

Oh, ljuva helg.

David har varit här i helgen och det är ju extremt ljuvligt i sig. Vi har sovit, gått omkring på stan sådär planlöst och skönt, lagat egenkomponerad flygande Jacob i Sofias lånade lägenhet med utsikt och kollat på film utan att titta på filmen. Bland annat.
Idag träffade vi Kristoffer Bergström för lunch (Kristoffer Bergström är en sån som jag alltid benämner med både för- och efternamn, utan att veta varför). Vi åt någon form av kolgrillad mat på söder, sen gick vi omkring lite i trivsamt tempo. Sen åt vi gigantiska chokladmuffins på muffinsfabriken, och sen (jag vill inte göra det här till ett 'det här har jag gjort i helgen'-inlägg men nu blir det lite så, ändå) gick jag och D på bio på en biograf som K beskrev som "inte alternativ, men lite alternativ". Det lite alternativa bestod nog i att själva salongen hade tre rader. Med 5 stolar i varje rad. Skärmen var mindre än den i Davids vardagsrum, men det var väldigt mysigt och stämningen var att ingen kunde titta snett på en om man ville dra av sig skorna.

Förresten, förut när vi gick genom parken till tunnelbanan, såg vi 'skogränsen'. Synd att det är så kallt såhär års, det blir lite svårt att lyda uppmaningen. Det hade jag gärna gjort annars. Men jag ler ju varje gång jag går förbi, så stort tack till den festliga glädjespridande människa som gått dit och målat så fint.

Sexx Laws

I måndags tränade jag 3 gånger på ett dygn så nu skriker min kropp av träningsvärk. Det börjar gå ifrån "aj, jag avlider", till "yeah, jag är hur fit som helst". Medan jag legat här i min nästan-säng och tyckt synd om min muskulatur har jag repeatkollat på den här videon. Den är så sjukt bra. Speciellt tycker jag om att titta på den lilla "jä!"-rörelsen Beck gör med handen vid 0:29. Samt de goa dansstegen 3 sekunder senare. Vad tycker du bäst om?

Nu går min tankekedja såhär: Beck - David har lärt mig lyssna på honom - Jag längtar efter David - David kommer HIT OM TVÅ DAGAR. Det är en go tankekedja.

Nighty then!

Einflyttnungsfescht, som den heter på Facebook.

Lördagens inflyttningsfest blev en härlig överraskning i hur många vänner vi kunde skrapa ihop i Stockholmstrakten. Många fler än vi trodde, över 30 personer var här och förgyllde vår kväll. Vi fick fina presenter, bland andra dessa:

• Ormsalva, echinagaard och flourtabletter, av Per.
• En ovanligt ståtlig ananas -med ett kort på- och en flaska fin, av Kristoffer Bergström.
• Insexnycklar (ja, det heter så), kanske av Erik.

Lilla Asien

Woho, fredag igen! Den här veckan har Johan varit och hälsat på här och det har varit jätteskoj. Han har flängt runt lite och göttat sig i sin ledighet och jag har jobbat mycket, men vi har hunnit med några luncher och ett och annat häng. Ikväll exempelvis åts det buffé på Lilla Asien tillsammans med Björn, Martin och Per, som också är på besök. Jag hade jobbat över till 7, var helt slut och precis när jag lämnade DN hade hela gänget, som satt hemma hos oss, styrt upp mat och öl och det var precis vad som behövdes. Lilla Asien är restaurangen som ligger på bottenplan i huset bredvid vårt och efter att ha varit där flera dagar i rad, både på lunchbuffé under arbetsdagarna och på kvällsöl efter jobbet, misstänker jag att det kommer bli vårt stammishak framöver. Ölen är gigantisk, personalen är rara och säger L istället för R och maten är utsökt. What else is there to wish for?

Hur mycket jag saknar David just nu?

Så krångligt är det väl ändå inte?

Idag kom en vikarie till min redaktion, en tjej som jobbat i somras också och som nu är tillbaka. Och när jag gick för att hälsa på morgonmötet såg jag att det var min kusins kusin, Hanna!

Men OJ, är ni släkt?! sa cheferna på mötet.
Ja, hon är min kusins kusin, svarade vi samtidigt.
Jaha... är ni KUSINER? sa cheferna.
Nej.. kusins kusin. Alltså vi har gemensamma kusiner, sa vi.
Jahaaa, sysslingar! sa cheferna.
Nej. Alltså, min moster är gift med Hannas farbror, sa jag.

En till chef kom in på mötet. Då sa chef nummer ett:

Vet du?! Johanna och Hanna är.... ehm, släkt med varandra!

Det är uppenbart att ingen, fortfarande, förstår hur det ligger till. Men det känns väldigt bra att ha en släkting på redaktionen! Idag var jag och Nat och lunchade med Hanna och en Emma och nu känns det som att vi har några vänner på bygget. Finfint.