Alla som har ett Z i sitt företagsnamn är töntar

Är det bara jag som hatar KakelPalatzets tv-reklamer? De säger "En smak av xxx (där xxx alltid är ett trevligt resmål, som exempelvis Marrocko), endast 799 kronor..."
... sen kommer den, dödsstöten: ".... per kvadratmeter! Med våra kök kan du... bla bla"

På den lilla stunden där emellan har jag alltid hunnit tänka "grymt, dit vill jag åka, oj gud vad billigt, vad braaa, åh vad skoj, undrar om man måste åka inom en viss tidsperiod, vem kan tänkas vilja hänga på?". Sen får man veta att det är en jävla kökslucka man får för det priset. Och blir irriterad och lite besviken. Detta har hänt mig tre gånger nu. Dumma, dumma kakelpalatzet.

Om sovmorgon, poker, manlighet, Obliq och bra dagar.

Att inte behöva vara i skolan förrän på eftermiddagen på måndagar borde skrivas in i grundlagen eller nåt. Det är så fantastiskt. Jag har sovit ut, solen strilar in genom min träpersienn på Stockholmsgatan och jag ligger här i mina härliga randiga olivgröna lakan på alla mina miljontals kuddar i grönt och guld och det är ändå två timmar kvar tills jag måste göra något. Såhär borde alla måndagmorgnar se ut.

Helgen har varit väldigt bra. Jobb fredag-lördag med mina änglar till ungar på Ågrenska. Sen Pokerturnering hos Jonas i lördags kväll. 12 personer samlades i en liten lokal och började stacka marker. 12 personer = 11 män och jag. Poker är en manlig företeelse, om ni inte visste det. Så är även whisky, vilket också plockades fram, och där är jag bra faktiskt. Jag gillar att sippa whisky ur snygga glas och samtdigt göra smarta bluffbettar, taktiska minibettar och vettiga foldar. Härligt. Turneringarna gick okej spelmässigt, kom strax utanför pengarna i båda.

Söndagen var det familjedag med familjen Lagerfors och D. Vi gick på bio och såg den nya Morgan Pålsson-filmen, sen käkade vi pizza och efter det satt vi helt tysta i soffan och lyssnade igenom hela Anders och OBLIQs nya skiva som släpps alldeles snart. Jag hade tårar i ögonen för jag var så stolt, men jag torkade bort dem lite snabbt. Man vill ju inte visa vilken fjant man är. Hela albumet är fullkomligt sagolikt bra och den 14 mars är det relesefest på Musikens Hus. Jag rekommenderar verkligen er alla att närvara.

(Man kan lyssna på albumets första singel, Among the crowd, på Obliqs hemsida. Man kan också lyssna på både den och andrasingeln The loneliest figure på bandets Myspacesida)

Nattsudden

Radion äter upp mig den här veckan. Det gör inte så mycket, för det är väldigt skojigt att göra radio. Verkligen. Men jag blir inte så aktiv i alla andra delar av mitt lilla liv.

I morgon ska jag och Per vara programledare i ett entimmes-radioprogram, som ska handla om segregation och utanförskap. Det ska bli väldigt spännande. Per var här ikväll och vi ägnade kanske tio minuter åt lite upplägg och prator inför sändningen i morrn. Sen tog Per en öl och kollade på UEFAcup-fotboll, och jag laddade ner lite nya avsnitt av diverse serier. Man måste faktiskt få ha ett liv också.

Nu tänkte jag skriva att jag skulle vara en ansvarsfull programledare som går och lägger mig tidigt, men klockan är visst två. Så det kan gå. Jag förstår aldrig vad som händer de där snabba timmarna efter tolv..
__________________
Sen jag skrev texten ovan har letat upp en kamerasladd (har mitt första riktiga foto-jobb i morgon), pratat i telefon och satt upp gardiner. Klockan är 02.36. Nu ska jag sova.

Replokalen i Gårda

Utgång igår, en ypperligt fin sådan. Jag hade på mig ett par vinröda pumps och var tämligen säker på att jag skulle dö av smärta innan jag nått spårvagnen. För säkerhets skull fanns converse och raggsockar i handväskan, man vill ju inte vara oförberedd. Jag mötte Johanna på Olskrokstorget och vi inledde kvällen hemma hos Martin L & Andreas, där vi halvtittade på melodifestivalen och drack rödvin ur Johannas medhavda Bag in Box. Sedan gick allihop till Uppåt Framåt och premiären av klubben Replokalen i Gårda, som med sitt alldeles fantastiskt briljanta namn var hela anledningen till att jag ville gå ut. Replokalen i Gårda visade sig vara riktigt bra, precis som jag tänkt mig och hoppats. De fina pojkarna i Samtidigt Som spelade på scen, Kitty Jutbring skällde ut Martin på toan med frasen "Jag HATAR när killar bara kan gå före kön sådär!" (när han gick till pissoaren) och i baren såldes turkos "punk-öl" för 45 kronor. I burk. Alldeles strålande.
Bäst av allt var att det var så många jag kände där. Från alla möjliga gäng. Det är kul att kombinera sina olika vänkretsar ibland, och det hela kändes mycket lyckat. David anslöt efter hemkomsten från grannlandet, och nån gång i slutet av kvällen stod han, jag och Martin L och spelade Black Jack inne på Sticky. Vi gick plus. Sen vinglade vi hem och när jag gick från taxin insåg jag att jag hade klarat av att gå i pumps hela kvällen utan att på något sätt avlida. Det är en seger, måste jag säga. Hurra! Jag trodde bara att flickor som exempelvis Karin F klarade av det, men tydligen kan även jag. En stor upptäckt.

Idag har jag lite ont huvudet, men det är ändå världens bästa söndag. Bara så ni vet. Per och David är här och jag ska laga min bästa svamppaj till dem. Sen ska vi "plugga" (Läs: spela sällskapsspel på mitt golv).

Barnförakt bland journaliststudenter

(Härom-)dagens bästa journalisttips från Malin Jonsson:

"Intervjua aldrig barn! De är helt dumma i huvudet... och de kan inte ens prata ordentligt!"

Polishmannen

Igår när jag kom hem stod en man utanför min port och meddelade att det kunde bli lite svårt att komma hem under eftermiddagen idag eftersom de skulle rengöra trapphuset och kleta på massa polish på golvet. På vägen hem idag funderade jag lite över detta. Jag hade ju inga planer på att hänga kvar i stan hela kvällen, så jag var fullt inställd på att ta mig in. Skulle mina converse bli kletiga? Skulle jag lämna märken efter mig som syntes så att någon arg tant sedan skulle kunna skälla på mig varje gång jag kom hem?

Nej, det kom inte på fråga. När jag kom hem stod nämligen polish-mannen här och vaktade så att ingen gick in. Jag fick helt enkelt inte tillåtelse att gå in i min lägenhet före klockan fem. Jag tog en promenad, handlade godis, hängde lite på pizzerian utan att köpa nåt, och kom tillbaka åtta minuter i fem.

-Det är åtta minuter kvar tills polishen har torkat", sa mannen.
-Okej, log jag, satte mig på stentrappan och fingrade på Ipoden.
-För polish är som målarfärg. Det är samma sak, bara det att det är genomskinligt. Annars är det precis samma. Du skulle ju inte vilja kliva i grå målarfäg, till exempel, sa mannen.
-Nej, det förstås. Jag väntar gärna, sa jag.
-Vi står här, varje dag, i fem timmar och glor och väntar tills polishen har torkat, fortsatte polishmannen.
-OJ, fick jag fram. OJ. Det låter inte så roligt.
- Nej, det är ju nästan som att stå och se målarfärg torka...

Sen erbjöd han sig att se om polishen var torr. Det var trots allt bara fem minuter kvar. Han bytte försiktigt om till ett par svarta små tofflor, som han noga förklarade var platta på undersidan och därmed okej att gå med. Efter en stunds inspektion bestämde han sig, två minuter i fem, för att jag kunde få gå in. Han bad mig ta av mig skorna, och följde mig upp. Jag log entusiastiskt och berömde honom för att det såg så rent och fint ut i trappen. Då log han som en sol och sa "Åh, tack, ja visst blir det?" och tackade mig sedan ytterligare tre gånger. Jag tror inte att alla människor har vett att visa uppskattning inför sin polish-man.

Kontenta I: Det är jävligt coolt att någon kan vara så urbota rar att han lyckas få mig att stå och frysa utanför min lägenhet i en hel timme när jag verkligen vill in, utan att jag blir det minsta lilla irriterad. Heja polishmannen!

Kontenta II: Jag bor i en lägenhet där de lägger fem lager polish i trappen då och då. Det känns ganska ombonat och trevligt faktiskt.

Min stora hemliga dröm, samt en liten fundering kring överkastets vara eller icke vara.

Sådär! Nu har min benlösa sängbotten på golvet förvandlats till en fantastisk dubbelsäng med sängstomme, nya apdyra påslakan, ett överkast (!), en filt och tusen kuddar. Pappa har varit här och hjälpt mig med sängstommen, medan jag tog mig an det minst lika svåra sängbordet. Det är ju inte direkt en slump att mitt hemliga drömyrke är möbelsnickare...!
(Okejdå, det var inte SÅ himla svårt. J brukade skratta åt mig i uppskattningsvis 38 minuter varje gång jag nämnde det där med möbelsnickare. Men jag är åtminstone väldigt bra på att "snickra" Ikea-möbler.)

Över till överkast: I helgen lät jag mor min köpa ett sådant åt mig, något man ju tror att man aldrig kommer använda. För att man är en lat jävel. Jag och mamma enades om att det är en generationsfråga, hennes generation har överkast på sängen alternativt ett sovrum dit gästerna inte går. Min generation bor alla i trånga lägengheter där man slänger sig på den överkastlösa sängen så fort man besöker någon. Men nu måste jag erkänna: det blev hur fint som helst med överkast! Sängen fick den här "Lager-på-lager-så-som-det-bara-ser-ut-på-hemtex"-looken. Mammor har visst alltid rätt.

Förmodligen världens bästa spårvagn (eller "Mitt nya kvarter")

Vet ni om att det finns en spårvagn i Göteborg som heter Johanna? Det gör det. Första gången jag såg den var förra veckan när jag och Johanna Wiman stod på Järntorget och hade filmat lite till vår sexfilm (se föreg inlägg). Johanna sa "Oj, kolla! Den heter Johanna". Jag tänkte "åh, den heter som du", men innan jag hann säga det högt kom jag på att jag ju också heter Johanna. Det är litegrann vår egen spårvagn. Den heter som oss.

Ikväll var vi några stycken hemma hos Calle-Sebbe. Vi drack öl och vin, tittade på när Martin gjorde sin Dallas-walk och pratade ganska mycket om klassangelägenheter som Sebbes skånska vänner förmodligen inte tyckte var så spännande. Och så kollade vi hur många som kan ställa sig upp från sittande läge utan att ta händerna i golvet. Det vara bara jag som kunde det. Det är mitt allra bästa partytrick och jag tror att gud lärde mig det som kompensation för att jag aldrig kunnat hjula.

När jag, Wiman, Ann och hennes David skulle åka hem berättade jag om Johanna-vagnen och precis då kom just den! Johanna-vagnen tog mig hela vägen från Kaverös hem till Bagaregården,och på den lilla promenaden från Redbergsplatsen fick jag chansen att småanalysera utbudet på Ånäsvägen som är något utav "mitt nya neighborhood". Det gav en hel del faktiskt. På min gata ligger:

• Retrobutiken "Retro", som har JÄTTE-fina saker. Lampor, stolar, tavlor, telefoner. Jag stod en lång stund och gluttade genom fönstret. Det såg ut exakt som det gjorde hemma hos min farmor och farfar på Galoppvägen 2b i Partille någon gång på nittiotalet när de båda fortfarande levde och farfar alltid hade en grönsvart kofta på sig.
  
• En fotobutik. Bra.
  
• Ett café. Väldigt praktiskt att ha i sitt närområde. Speciellt när det heter "Café med mera". Det låter ju väldigt praktiskt, men jag vet inte vad "mera" det är de erbjuder. Kanske är det en resebyrå, kanske ett bibliotek. Who knows?
• Sävedalens Boupptäcknings-bla bla. Jag vet knappt vad en boupptäckning är för något, men det märkliga är ju "Sävedalens". Jag är uppvuxen i Sävedalen och det ligger faktiskt inte här. Sådetså.
  
• Stork Zoo. De har en stor skylt med texten "Hund, Katt" så att man inte ska tro att de bara säljer storkprylar.
• En second hand-butik för böcker och skivor.
  
• Ett glasmästeri. Alldeles perfekt när man behöver en glasmästare som kan skära till en spegel med exakta mått när man köpt en konstig rostig spegelram i ett konstigt afrikanskt land och släpat hem den. Jag gör sånt då och då.
• Frisörsalongen Bed Head. Det finns nog en 3-4 frisersalonger (heter det frisersalong eller frisörsalong!?) men jag väljer att bara kommentera Bed Head, för dess coola namn. Alla vet ju att man är snyggast när man sovit på sitt hår. Klipper de "bed haircuts" lär de ju gå hem riktigt ordentligt hos kunderna.
• Videobutik med massa, massa filmer som man får hyra i fem dagar. De har öppet till 23 varje dag. Bara hela konceptet med att hyra film känns lite retro och lite trevligt, tycker jag.
• Någon form av cybercafé. Jag trodde inte att sådana fanns längre, eller alls, i Sverige.
• En hel stor butik med massa coola lampor.
• Ganska långt ner på gatan ligger det jag förmodligen kommer att ha minst nytta av: "Bygg och Anläggningsinstrument. Laser och geodesi". Förväntas man veta vad geodesi är?
• Ånäs pizzeria. Och en thairestaurang. Och en pizzeria till och ett kebabställe. Okej, det passar kanske inte så väl in med resten, men det är Faen så gott att ha lite restauranger och hämtmatsalternativ nära sin lägenhet. (Nu citerade jag Wiman, inte på hämtmatsgrejjen, men på "Faen").
  
• Sist men inte minst. Min närmsta närbutik: Karamell Gubben. Han säljer Lös Godis. Höhöhö. Det finns några tobaksbutiker till, som också särskriver. En heter "Blosset". Snyggt.
  

...och jag som var så sugen på att bo i Majorna för att få en gata med mysiga ställen på. Här har jag ju kommit till ett fantastiskt ställe! Och då är ändå inte Ånäsvägen NÅNTING jämfört med Danska vägen här i närheten, som jag inte ens börjat tänka på än. Där finns Lejonet och Björnen-glass och en möbelbutik, bland annat. Wohoo, jag har ett neighbourhood. Det vet man ju.

En liten film om att förlora sin oskuld

Den här veckan har vi fått fria händer att göra små kortfilmer i skolan och idag var det visning av dessa. Ämnen och teman blandades verkligen hejvilt. Skitskoj att se, alla var kanonbra.

Min och Jo´s film har balanserat på tråden mellan komik och allvar i vår lilla film med namnet "Första gången -en liten berättelse om att förlora sin oskuld". Den inleds med en lite novellfilm Bullen-stuk med Calle-Sebbe som helt fantastisk, skånsk berättare. Vi har bildsatt den med snygga hångelscener från Kommendörsgatan, där Johanna och Erik (tack Erik!) verkat statister. Erik ställde upp på det mesta, inklusive att kissa framför kameran. Roligt, tyckte vi.
Novellfilmen följs av två intervjuer där Chris och Emma i klassen berättar om sina sexdebuter. Väääldigt intressant kan jag berätta. Chris fick på nån minut in följade fraser:

"..det var med en tjej som hette Karin, i folkmun kallad Skabb-Karin. Lite orättvist, men ändå inte helt ogrundat".
"...jag var nöjd bara jag fick stoppa in min snopp någonstans."
och
"Jag tog ut den och åkte hem. Håret fladdrade i vinden och jag kände att.. ja, nu är det överstökat."

Christoffer Friman är en citatmaskin. Fantastiskt. Hurra!
Emma var också väldigt rolig, stort tack till henne också. Hon pratade väldigt ärligt och öppenhjärtligt, och sa bland annat att det "gjorde ont när hennes huvud dunkade i spjälorna i sängen" och "skit i ljusen, skit i musiken. Man vill ju inte höra Håkan Hellström dra igång när man ligger där".

He.

Rödvin och mormorskakor på Stockholmsgatan

Det har hänt ett flertal blogg-worthy saker den här veckan. Till exempel har jag flyttat, gjort en dokumentär om sexdebuter, invigt mitt nya kök med att laga världens godaste köttfärssås med D och traskat omkring på Coop med J när han handlade middag åt sin nya dejt. Om man ska följa kronologin borde jag berätta om alla möjliga saker, men nu skiter jag i kronologin och tänker endast blogga om min fina onsdagskväll i mina fina nya lägenhet.

Jag fick besök ikväll, av mansduon. De kom hit runt midnatt, efter att ihärdigt ha redigerat film i skolan hela kvällen. Jag bjöd på rödvin och mormorskakor, och en plats på golvet (eftersom jag hittils har ungefär en möbel i mitt vardagsrum) där vi snackade om tatueringar, kondomer, livet, oskulder, mobiltelefoner, tapeter, sex och annat intressant. (Ganska många av samtalsämnena kommer från inspiration av de kortfilmer vi just nu gör i skolan. Jag kommer förmodligen att berätta om min och Johannas sexfilm en annan dag.)

Här ska det ligga en bild på mig och mansduon. Det är en tjusig bild som vi tog med självutlösaren på min kamera. Om minneskortet (som är sprllans nytt och heter något med ultra och därför borde vara jävligt bra) hade funkat som det skulle hade den bilden legat här nu.

En sista sak: Jag lovar härmed att jag ska bli en bra bloggare igen. En sån som bloggar bra, och roligt, minst varannan dag och som varvar bilder och text på ett bra sätt. Det enda Ni behöver göra är att lova att läsa, jämt, och att kommentera, jämt, för när jag får många kommentarer väcks narccisisten i mig och jag blir alldeles till mig av fötjusning och vill blogga hela tiden. Och det har mänskligheten en hel del att vinna på, sägs det.

Dagens bild

Bexet Juni 2007