Ett ganska trist inlägg

Den här grejjen snodde jag från Eff. Och eftersom jag inte har så värst mycket att säga idag tyckte jag att det kunde vara en kul grej. Eller inte egentligen, men åtminstone rätt mycket roligare än att inte skriva nånting.

1. Ryck närmaste bok i din omgivning
2. Öppna sidan 23 i boken
3. Leta upp femte meningen på den sidan
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner
5. Lägg gärna till bokens titel och författaren

"Revolutionärer, ofta på snabbt besök, har åkt iväg med fantastiska men skruvade berättelser; historien om de autonoma arbetarna bär så många drag av obefläckad socialism -ingen kapitalistisk logik, ingen leninistisk byråkrati, ingen reformistisk paternalism- att frestelsen är stor att tillskriva de argentinska arbetarna synen de aldrig haft."
(ur Americanos, ett reportage om latinamerikas nya rebeller, Magnus Linton, Atlas Förlag, 2005.)

Jag började läsa den här boken för nån vecka sen. Efter det fick vi i skolan en lista på böcker där vi ska välja en att recensera. Den här fanns med. Jättepraktiskt. Men nu när man tar en mening ur sitt sammanhang såhär känner jag att det kanske kommer bli rätt abstrakt. Haha. Svårt pretantiös mening, det där. (Tyst M, säg inget.) Men hemskt bra bok, so far!

Madeinusa

Det blev den här filmen vi såg igår. En peruansk film om livet i en isolerad by, om traditioner, om nyfikenheten på -och längtan till- civilisation och modernisering i Lima. Och om incest. Eftersom det är Perus Oscarsbidrag och jag dessutom var i landet nyligen var jag jättesugen på att se den. Men någon som sett den tidigare i veckan avskräckte mig genom att kalla den "äcklig och sjuk".
Jag tyckte att den var mycket bättre än så. Mycket mer nyanserad än jag väntade mig. Madeinusa är en bra film, den är vacker, stark och oförutsägbar. Och det hade verkligen kunnat bli en film som berör, men den sista lilla biten fattas och det gör att den inte når hela vägen fram. Någonting blir lite, lite platt, vilket är synd eftersom den kom så nära. Målet, inte mig.

OK GO

Världens överlägset bästa musikvideo. Någonsin. Varsågoda!
(Lägg märke till att det är taget i ett enda klipp. De måste ju ha gjort en miljon omtagningar. Men tufft blev det till slut! Helt klockrent. Jag kan titta 10 gånger i rad.)

Filmfestivalen

Ska gå på filmfestivalen med M i morgon och sitter nu och bläddrar i katalogen för att välja film. Finns hur många som helst jag vill se, men just när vi vill gå verkar det inte riktigt lika hett.

Den första jag hittade beskrivs såhär;

"Sex, frosseri och själv-uppstoppning (!) är ingen självklar kombination, men i den filmiskt begåvade György Palfis händer blir det till en åtminstone visuellt oemotståndligt cocktail av olika kvalificerat äckliga företeelser - den mest uppseendeväckande utan tvivel en ung man som först stoppar upp sin egen pappa och sedan ... sig själv! Tre olika historier från tre generationer av samma familj, en om en runkmanisk 'soldat-Svejk'-figur, en - den bästa - om hans sportätande son, en hysteriskt kul satir på det gamla östs fixering vid idrottslig broilerträning, utan störande mänskliga hänsyn. Slutligen en riktig rysare om sportätarens son uppstopparen, som prydligt och systematiskt lappar ihop fadern, när han följdriktigt exploderar. Skrämmande trovärdigt trots sina rent ut groteska excesser!"

"Skrämmande trovärdigt" är väl inte det första jag tänker på kanske. Känner mig inte sjukt sugen på att se denna film direkt.

Söndagsfilosofi

Har varit en helg med mycket alkohol och många vänner, såväl nya som gamla. Jätteroligt.
Idag träffade jag K, K och J, mina gamla kurskamrater, för en 3 timmarslunch i Haga. Känns som att vi sågs i förrgår eller så, men det är ett helt halvår sen. Förutom K då, som jag reste med hela hösten.

Festen igår var trevlig. M hade gjort sin vanliga bål, den med stjärnfrukt. Utgången uteblev men det var nog bra, ibland vinner balkongprat och kökshäng.

Lägenheten ser ut som ett jävla helvete nu men jag orkar verkligen inte. Kastar in handduken. Att städa passar inte in i mitt liv just idag. Ska se en film istället.

Stolt syster säger...

...spana in sida 105 i dagens GP! (Klicka på bilden för att läsa artikeln.)

Fredagsfilosofi

Idag hade jag min första deadline.
Phew.
Hej herr prestationsångest, sa jag igår.
Eller jag tänkte det.
Välkommen hit!
Sedan tog jag mig i kragen och gjorde vad jag skulle.
Det var roligt.
Tänk, jag har roligt hela tiden i skolan.
Hur trevligt är inte det?

Har styrt upp ett första samkväm med klassen.
Öl på Klara´s, ikväll.
Kan bli hur najs som helst.

För, som en kille i min klass sa igår:
"Man känner ju inte någon förrän man varit fulla ihop."

Mankind exstinguished

I morse vaknade jag och J efter att båda hade drömt att mänskligheten dog ut. Vi vaknade dessutom båda innan alarmet ringde klockan sex. Märkligt. Skulle vilja påstå att det nog nästan aldrig hänt tidigare. Jag brukar ju inte ens vakna när det ringer =)

I min dröm körde jag bil på E20 men ratten bara drog till vänster. Det gick inte att styra, så jag korsade de fem filerna (ja, vägen var mer big-city-like i min dröm) och körde in i en grässlätt. Sen kom bil efter bil och krockade med oss, och kroppar låg överallt. Det var som att människorna inte kunde kontrollera någonting längre. Jag mötte min pappa och bror, och vi bara stirrade på varann alla tre när vi insåg att vi blivit alldeles neonfärgade (gula och cerise). Som radioaktiva. Allt blev konstigare och konstigare, jag mötte vänner som inte betedde sig som vanligt och trots att folk dog runt om mig hade jag inte panik. Till slut var det bara jag och min farfar kvar. Vi satt i ett stort hus, med en sån där veranda som de har i amerikanska filmer. Allt trä bröts sönder runt oss. Farfar hade den gröna koftan som jag minns honom i, och hans var helt lugn trots det kaos som rådde runtomkring. Han var som jag minns honom från när jag var 6 år gammal. Lugn och snäll.

Och någonstans där, när hela mäskligheten till slut var utdöd, vaknade jag.

Karlar i duschen

Tidigt i morse var jag på Valhallabadet för att simma. Jag traskar in för att duscha före bassängdoppet, och upptäcker till min förvåning flera stycken inte helt ugly karlar på varsin stege, som står och lagar nödutgångslamporna. Rätt komiskt att de behövde vara 3 stycken, och laga varsin. På samma gång. Än mer underhållande var att se hur de stod där på stegarnas fjärde trappsteg och verkligen s-t-i-r-r-a-d-e, in i väggen. För att visa hur mycket de i-n-t-e tittade på kvinnorna i duschen.

Men sen skulle de ju ner för stegarna med.. Ansiktet korrekt vänt åt "rätt" håll, inga smygtittare här inte. Men vi alla såg ju pupillerna som satt fullkomligt fastklistrade i ögonvrån...diskret? Not so much.

Moahhaha.

Buenos Aires, my love

San Telmo, Buenos Aires, Argentina (Nov 2006)

Utdrag ur min dagbok:

"...ett ungt och gracilt par dansade tango på det lilla torget i La Boca. Vi åt lunch där och jag köpte två jättevackra svartvita foton av en fotograf vi mötte. Han var hemskt trevlig och vi pratade om Buenos Aires och konsten i nattfotografering medan jag försökte välja mellan hans många fantastiska bilder. Tog bussen från La Boca tillbaka hem till San Telmo, där vi hamnade på en gata med många små mysiga vintage-antik-butiker med gamla klockor, möbler, smycken och tavlor. På samma gata kan man köpa allt från gamla filmaffisher och Che Guevara-posters, till designkläder och skurkhattar från mer fancy butiker. Jag älskar den här stan!"

Smarta men roliga

I morse när jag vaknade kom det mänder av snö från himlen, men lyckligtvis var det snäll snö. Torr snö. Vit snö. För första gången på hela vintern. Idag var en dag för "första gånger", helt enkelt, eftersom det även var min första dag på journalistprogrammet.

Då den här staden och dess invånare brukar chockas svårt varje gång det börjar snöa, åkte jag hemifrån över en timme innan uppropet för att vara på den säkra sidan. Kom fram näst först av alla. Såklart. Gick omkring lite och låtsas-läste på alla affisher om allt och ingenting, och sneglade på alla nya elever som kom in (man ser ju direkt vilka de är; den stressade andhämtningen, den irrande blicken och de nyinköpta collegieblocken lämnar inte mycket utrymme för tvivel).

Jag gick käckt fram och hälsade på de (då fortfarande mycket få) andra personerna som också gick runt och låtsades vara intresserade av väggaffisherna, presenterade mig käckt, men de dök snabbt ner i varsin pocket. Okej, tänkte jag. Stelfika it is. Som sig bör första dagen.

Sedan började folk välla in, vi fick några introduktionsföreläsningar och fick höra om en blomstrande arbetsmarknad. Allt har tydligen vänt och nu ser det ljust ut för journalister... nice. Känslan av att ja, det är precis det här jag ska göra nu, infann sig, och från den stunden kändes allt riktigt, riktigt bra. Och spännande. Klassen verkar helskön, alla verkar vara riktigt mysiga individer. Verkligen en blandad kompott av människor och alla verkar smarta och roliga. (Precis som K sa till mig förra veckan; sluta oroa dig, ALLA journalister är smarta men roliga! Roligast var ju att hon satte ett men mellan de två orden. Som att det fanns en motsättning.)

Vi gjorde även den obligatoriska "stå upp och berätta lite om dig själv"-övningen, när var och en lite småstelt försöker vara jätteavspänd och trivsam och utstråla sig själv. Alltid kul, även om man ju undrar lite vad man själv hasplade ur sig.

Ser verkligen fram emot det här nu. Har en bra känsla. Det bådar gott.

Rockclimbing

Salaar de Uyuni, Bolivia (Nov 2006)

(Tilläggas bör kanske, för den roliga sakens skull, att mannen till höger 2 minuter efter att jag tog bilden var uppe på toppen, och klädde av sig helt naken i vinden. Skojigt.)

Nåväl

Detta får räknas som okej. 2. Godnatt.

Det seriösa livet

Imorgon börjar jag på JMG. Känns spännande och roligt. (Och lite, lite läskigt, men säg inte det till någon.)

Måste nog sätta igång med att vända tillbaka dygnet. Det har blivit så märkligt på senaste tiden och jag har vant mig vid att alltid lägga mig runt fyrasnåret. Fem, ibland.
Igår kväll somnade jag vid 2 och då kände jag mig jätteduktig för att jag "var ordentlig och lade mig så tidigt". Gotta make som changes here...

No hangings avaliable today... sorry.

Det här med statcounter är ju jävligt kul. Fixade en för en vecka sedan, så att man kan hålla kolla på statistik kring besökarna man har på bloggen. (Första chocken är ju att se hur många som faktiskt läser. Att någon läser över huvud taget. Och ännu mer chockerande; hur många som kommer tillbaka. Regelbundet. Tufft.)

Man kan se hur många besökarna är, hur många som återvänder, var de befinner sig någonstans, hur folk hittat hit och så vidare. Det går verkligen att få reda på allt. Du kan tom zooma in byggnaden ni sitter i, på en satellitbild. (Eller är det byggnaden där servern ligger, någon som vet? Antar att det är så... lite tråkigare.)

Roligast av allt är hur som helst att man kan se vad folk googlat på när de hittat sidan. Redan första dygnet hade någon googlat på Videoklipp med Saddam, och genom den sökningen hittat hit. Sedan under den senaste veckan har någon sökt på denguefeber (skriv en kommentar så kan jag maila dig det jag vet), skrivbordsunderlägg flyttfåglar (ehum...ledsen buddy), Amantani (du fick i alla fall en bild), och så hängningar. Igen.

Hjärtligt välkomna hit, allihop. Det här med hängningar verkar ju poppis nowadays, så ni som letade efter detta: ledsen att inte kunna bidra med en livehängning eller något sådant spektakulärt.

Hoppas ni hittar något annat av intresse.

Beijing

Beijing, Kina (Feb 2006)

Att gråta till Disney (eller "Jag är en tönt")

När jag var liten grät jag till Den lilla sjöjungfrun. Dock inte för att jag ogillade filmen. Tvärtom; Blunder var rolig, Ariel vacker, Ursula skojjigt ful och jag kunde texterna till alla sångerna utantill (Det händer fortfarande att jag trallar "Jag vill vara med, mitt bland människor, och jag vill se, jag vill se dem dansa...." i duschen ibland, när batterierna i duschankan råkar vara slut..)

Men.

När jag sett denna färgsprakande och fantastieggande Disneyproduktion kom jag ju oundvikligen alltid fram till slutet av filmen. Slutet där Ariel ska förvandlas till människa för att kunna vara med sin prins för alltid. Åh vad lyckligt tyckte alla andra 6-åriga barn. Inte jag. Jag bölade. Inte för att jag inte ville att hon skulle få prinsen, utan för att denna 'vinst' innebar att hon var tvungen att säga hejdå till sin pappa, havskungen. Ta farväl av sin pappa. Sin P-A-P-P-A. Jag rös i hela kroppen och grät i pappas knä i timmar, en scen som jag minns väl än idag, från vårt vardagsrum i Sävedalen någon gång runt 1990.

Jag kunde helt enkelt inte tänka mig något värre än det (och det kan jag nog fortfarande inte). Men man kan ju ändå vänta sig att man blivit något tuffare när man som vuxen ser den Disneyfilm på jobbet. Med barnen.

Så. Idag såg vi Björnbröder 2. Bara det faktum att det är en uppföljare till en redan trist film för barn upp till 12 gjorde ju att intresset från min sida i början var något beige och jag somnade efter två minuter i en puff (eller sackosäck, säg vad du vill).
Fem minuter innan filmens slut vaknade jag. Storebror björn var då på väg att dö, men lillebror björn gjort en önskan om att storebror ska få förvandlas [tillbaka] till människa och vara med sin kärlek [vad hon nu hette]. Vilket resulterade i tår 1. Men björnen kunde inte skiljas från sin lillebror (tår 2), så istället blev det flickan som fick offra sig för kärleken och förvandlas till björn. Men först tvingas hon förstås ta farväl av sin far (här kommer tår 3, som även rinner ner för min kind).

1. Vad är det med Disney och "förvandlas till en annan varelse för kärlekens skulle och därmed tvingas säga hejdå till sin pappa"-stories?
2. Vad är det med mig och ovan nämnda movieplot?

Jag grät till Björnbröder 2. På jobbet. Med barnen. Trots att jag sovit igenom nästan hela filmen. (Eeh?)
I bilen på vägen hem kom S och M fram till att det omöjligt kan bli töntigare än så. Omöjligt. But geeky is the new cool, or so I´ve heard.

Right?

Duschanka

Det här är min vän duschankan. När man tänker på det kanske världens allra bästa duschanka. Den är inte bara löjligt snygg, utan fungerar även som vattentät radio så att man i duschen inte bara kan sjunga, utan skråla till riktig musik. En helt fantastisk sak som jag fått av S en gång. Tack S, ankan är strålande. Fullkomligt strålande.

Makes everyday showering just a little more fun.

Hurtbulle

Var uppe och sprang i morse klockan 6.
Trots frost och totalmörker.
Känner mig rätt nöjd nu.
Bra J! Way to go!

(Har längtat ihjäl mig efter att kunna börja träna igen men är för snål för att köpa gymkort innan jag har ett kårkvitto som ger mig studentrabatt. Och utomhus har verkligen känts oövervinnerligt kallt och/eller regnigt. Men nu så, nu jävlar. Nu j-ä-v-l-a-r.)

Zach

Zach Braff. Vilken stjärna han är. Jag beundrar. I synnerhet efter Garden State, som är en fantastisk film med ett om möjligt ännu mer fantstiskt soundtrack. Jag har lyssnat på det nästan varje dag sedan det kom för 2 år sedan. Och det är inte ens en överdrift. Hur bra som helst. Verkligen.

Korta meningar är today´s special.

Jag är svårt bakis idag och ska nu slänga mig i soffan och beskåda den nya filmen med Zach; The Last Kiss (2006). Höga förväntningar? Svar Ja.

Ja må dem leva

Den här veckan har jag fyra födelsedagar att fira. Verkligen alla fyller år just nu.

Grattis R, 40 år, och tack för en vansinnigt kul fest.
Grattis H, 20 år, kul att du tyckte om klänningen.
Grattis T, 24 år, jag kommer sakna dig som fan när du flyttar tillbaka till Australien.
och idag, ett alldeles speciellt grattis till S, 23 år. Du är min stjärna.

Skurkhatt och fotoboksfrossa

Igår handlade jag två saker som jag verkligen ville ha. Det första är en skurkhatt. Jag tror på skurkhatt 2007. Fick nog för mig det i Buenos Aires, men stupidly enough köpte jag aldrig någon där så nu är jag mycket glad över detta substitut. Den är rutig och fin i sann gubbhattsanda. Precis som jag ville ha den.

Dagens andra "äntligen-är-den-min" är The Cities Book. Efter att ha smygtittat i den i bokhandeln 4 gånger tyckte jag att det var dags att unna mig den trots allt. Älskar böcker som denna, som kan ligga framme i köket för folk (läs: jag) att bläddra i medan man strimlar laxfilé lite snyggt. Eller som man kan ta fram när man bara vill sitta i sin stora fåtölj och mysa med en kopp te och vackra bilder.

Dagens låt

(eller nattens blir det väl)

... "Just for now" med Imogen Heap.

Sunflower Street

Om man Google Earth:ar* min adress får man upp en bild av min lägenhet tagen från vår innergård, i somras på min födelsedag. Vi var hemma den dagen, så om man haft super-avancerade datorer och program som i alla amerikanska filmer och tv-serier, hade alla kunnat skymta mig genom fönstret på fotot, när jag springer omkring i trosor med otvättat hår...scary!
*(Nej förresten, det är på hitta.se man får fram den bilden, google earth har en lite mer suddig en.)

Organizacion de Revolucionarios Discapacitados

Leon, Nicaragua (Okt 2006)

Tandläkare Ulf

Min tandläkare heter Ulf. Han är väldigt bra, och snabb. Förra gången jag var där upptäckte han ett litet hål, så litet att det nästan inte behövde lagas. Nyckelord; nästan. För det var precis tillräckligt stort för att vi trots allt skulle behöva göra något åt det, som Ulf sa.

Jag kommer tillbaka ett par veckor senare för att laga mitt första hål. Ever. Lider inte alls av tandläkarskräck så jag tyckte inte att det var så farligt.

-Med eller utan bedövning? frågar Ulf.
-Eeh.. vad brukar folk ta? undrar jag, och känner mig hur dum som helst.

Jag får veta att ungefär hälften av patienterna kör bedövning, och hör sedan av någon outgrundlig anledning mig själv säga "Äh, jag klarar mig bra utan!", samtidigt som mitt inre skriker av ren och skär ångest. Smärta är jag inte så bra på.
Det tog ca 18 sekunder. Sen avbröt Ulf och sa "Jag kommer välja åt dig Johanna. Jag tror vi kör på bedövning ändå. Innan du går upp i brygga här på bänken".

Ja, jo, det var en smula genant.

Tango

Buenos Aires, Argentina (Nov 2006)

Orkan i Göteborg

O-r-k-a-n. Här. Vaknar av att folk ringer för att se till att vi hört att vi inte får gå ut. Det blåser så mycket att det är farligt. S ringer från stan där hon var tvungen att gå en liten bit, och berättar att hon håller på att blåsa bort. "Gå INTE ut" hör jag henne ropa men det brusar så mycket att rösten nästan försvinner. Hon skrattar åt situationen men tar skydd mellan hus och kan nästan inte ta sig framåt.

Först översvämningar i hela stan i december, flyttfåglar som är tillbaka i januari samtidigt som smultoronen blommar, och sedan orkan. Vad händer härnäst? Det känns som att allt detta har hänt i en BOOM det senaste halvåret. Något väsentligt har förändrats. Det börjar bli mer akut, miljöförstöringen gör sig påmind hela tiden. Den lilla människan blir medveten.

Hoppas att det hjälper.

Tjuvlyssnat

Jag vet att alla redan känner till den här sidan. Men om någon av er ännu inte besökt den; gör det! Jag skrattar högt och hysterisk åt varje inlägg. 18 januari kommer de ut med en bok också. Den blir nog hemskt kul.

(citerat från Tjuvlyssnat!):
Tre män ~40 år, kommer fram till entrén. Den första mannen blir stoppad i dörren.
Vakten: Tyvärr gäller skjorta och slips på klubben ikväll.
Man 2 (strax bakom): Det är lugnt, han är med mig. Jag är företagare!

Man ~50 och kvinna ~45 är på väg till stan och pratar om vilka affärer de ska till.
Man: Clas Ohlson också, jag behöver ett skrivbordsunderlägg. Och en musmatta.
Kvinna: Ja.
Man: Fast musmattan kanske inte behövs?
Kvinna: Vad, tänker du använda skrivbordsunderlägget istället?
Man: Precis.
Kvinna: Det fungerar inte - det är helt olika ytor. Du behöver en musmatta för att kunna spamma.
Man: Oh.

"Busschaufför ~30 med troligen, afrikanskt ursprung sitter och trummar på biljettautomaten till reggae-musik i väntan på avgångstiden när en äldre dam ~70 kliver på bussen.
Dam: Går den här till sjukhuset?
Chaufför (leende) : Vet inte.
Dam: Eh, när avgår du då?
Chaufför (ännu mera leende): Vet inte.
Dam (kommer av sig, vet inte riktigt vad hon ska säga): Jaha...
Chaufför: Det är lugnt, hoppa på. Allt fixar sig."

Kvinna ~30 frågar kvinnlig apotekare angående ett dagen-efter-piller. Samma apotekare sätter sig sedan i kassan för att ta betalt efter att hon hjälpt kvinnan.
Apotekaren: Var det bra?
Kvinnan (studerandes på läkemedelskartongen): Ja absolut, det var jättebra, men du kan ju tänka dig hur min kille känner nu...
Apotekaren: Ursäkta, jag menar... var det BRA så?
Kvinnan (med extremt darrande röst): Jahaaa... eh, jo, ja det blir bra så...

En kille ~20 står och spanar in en något yngre, väldigt söt tjej i kön i kassan på videobutiken i Tomelilla. Han tittar rätt länge på henne innan han vänder sig om mot kassören igen och betalar. Efter ett tag vänder han sig mot tjejen igen.
Kille: Alltså är det du som luktar så gott?
Tjej: Ähum, bra fråga...
Kille (tittar på sina arbetskläder): Det är inte jag i alla fall. Men skulle inte jag kunna få ditt nummer så att jag kan få veta vad du har för parfym för jag tänkte köpa en parfym till min mormor men vet inte vad hon gillar, och ni verkar liksom ha ungefär samma stil.

Sjuksyster 1 ~25 till kollega: Har du ett limstift?
Sjukyster 2 ~ 50: Nej, det tror jag inte..
Sjuksyster 1: Kan man laga elektroniska saker med lim?
Sjuksyster 2: (förvånad): Nej, du får väl be en reparatör...
Sjuksyster 1: Orka!

Hiphoppare ~20 sitter och pratar med två tjejer
Hiphoppare: Alltså, jag ville döda henne, verkligen döda henne. Jag har aldrig varit så arg. (Är tyst ett tag.) Men sen fick jag en mycket bättre present.

Två tjejer ~20 sitter och pratar.
Tjej 1: Jag funderar på att gå med i "Planka"
Tjej 2: Vad är det?
Tjej 1 förklarar konceptet, att man betalar en medlemsavgift och sen får sina kollektivtrafiksböter betalda.
Tjej 2: Hur finasierar de det?
Tjej 1: Med medlemsavgiften så klart!
Tjej 2: Aha...
Tjej 1: Det är en sjukt stor organisation, den är typ statlig...

No hangings avaliable... sorry.

Det här med statcounter är ju jävligt kul. Fixade en för en vecka sedan, så att man kan hålla kolla på statistik kring besökarna man har på bloggen. (Första chocken är ju att se hur många som faktiskt läser. Och ännu mer chockerande; hur många som kommer tillbaka. Regelbundet. Tufft.)

Man kan se hur många besökarna är, hur många som återvänder, var de befinner sig någonstans, hur folk hittat hit och så vidare. Det går verkligen att få reda på allt. Du kan tom zooma in byggnaden ni sitter i, på en satellitbild. (Eller är det byggnaden där servern ligger, någon som vet? Antar att det är så... lite tråkigare.)

Roligast av allt är hur som helst att man kan se vad folk googlat på när de hittat sidan. Redan första dygnet hade någon googlat på Videoklipp med Saddam, och genom den sökningen hittat hit. Sedan under den senaste veckan har någon sökt på denguefeber, (skriv en kommentar så kan jag maila dig det jag vet), Amantani (du fick i alla fall en bild), skrivbordsunderlägg flyttfåglar, (ehum...ledsen buddy) och hängningar. Igen.

Hjärtligt välkomna hit, allihop. Det här med hängningar verkar ju poppis nowadays, så ni som letade efter detta: ledsen att jag inte bidrar med en livehängning eller något annat spektakulärt.
Hoppas ni hittar något annat av intresse.

Tomten

Idag såg jag en gammal man här utanför. Han hade långt vitt skägg och bar tomtekläder. Samt "halvstödde" sig på två kryckor på ett ytterst märkligt sätt. Den kala hjässan, den stela gången och den glesa tandraden vittnade om hans förmodligen ganska höga ålder. Hela vägen till spårvagnen funderade jag över om han
1. är en riktigt rolig morfars-filur som vill skoja med alla och tar på sig tomekläder i januari.
2. är hemlös och helt enkelt kommit över just en tomte-utstyrsel (tvättlinan han använde som skärp stöder helt klart denna teori).
3. är en gammal och förvirrad man som helt enkelt inte insett att han bär just -tomtekläder.

Man skulle ju vilja veta.

Vegetables

Granada, Nicaragua (Okt 2006)

An Inconvenient Truth

Förresten, på tal om global warming och förödande miljömässiga konsekvenser av människans bisarra leverne; se An Inconvenient Truth.

Innan känner man en viss skepticism och tänker "politisk-strategisk produkt" (Al Gore har gjort filmen), men det är en riktigt bra dokumentär faktiskt. Välgjord, skrämmande. Den når sitt syfte, och det enda man vill efter att ha sett den är att börja cykla varje dag, källsortera och bli en bättre människa. Rädda världen.

En på många sätt viktig film.

Alla fåglar kommit re(da)n?

Något är fel. Väldigt fel. Igår kväll öppnade vi fönstret lite på glänt innan vi gick och lade oss. Då hördes alla vårfåglar sjunga utanför fönstret. Högt och ljudligt kvitter, som höll i sig hela natten.
Vackert förstås, och något man längtar efter hela "vintern". Men i januari? 11 januari! Klockan 3 på natten! Brukar de inte komma framåt April?

Allt jag kunde tänka på var hur sjukt det är att de stackars fåglarna lurats hit av värmen. Men sen undrar man ju hur de kan veta att de blivit så varmt här? Har det varit för varmt i länderna där de spenderar vintern också?

Världens största stad

Mexico City, Mexico (Sep 2006)

...och här kommer facit!

I början när alla gissade samma befarade jag att jag var den mest förutsägbara människan på jorden och helt oförmögen att ljuga. Så tack till er som svarade fel till slut ;)
(och grattis till alla er som svarade RÄTT, alltså: nummer FEM var ljug).

1. Jag har en gång suttit på den lilla flaket till en pickuptruck i 10 timmar tillsammans med 21 människor, ett traktordäck och en moped.
Ja, det var i Kambodja 2004. Vansinnigt trångt och hett, men roligt. Dammet gjorde att jag fick tvätta håret 7 gånger efteråt och snöt ut brun sörja ur näsan i en vecka. Oerhört sexigt.

2. Jag har haft denguefeber.
Stämmer dessvärre. Thailand 2004. Låg på sjukhus med dropp i en vecka och höll nästan på att stryka med.

3. Det finns en skola för funktionshindrade barn i norra Nicaragua som är uppkallad efter mig och min vän.
Long story men sann. Känns häftigt och roligt. Men också märkligt och inte minst fullkomligt ...bisarrt. Berättar mer en annan gång.

4. En gång tittade jag på en digital klocka som visade 22.23, och sa då "nej det är fel, den borde vara 22.22" varpå den gick tillbaka till 22.22.
Den här trodde jag att fler skulle välja som lögn. Men det är faktiskt sant. Och nej, jag såg inte fel. Hade inte trott på mina egna ögon men en till person, F, var med och ropade rakt ut "Men VA?! Hur visste du DET!?" innan jag ens hann säga något. Hon blev livrädd och pratar fortfarande om det när vi ses. Jag tror inte att det var övernaturligt alls men det var det -i särklass- sjukaste jag varit med om. Ever.

5. Jag har hoppat bungyjump från en bro.
Lögn. Har dock flugit skärmflygning =) Vill gärna testa fallskärmshoppning med, men inte bungyjump. Min granne gjorde det på sin möhippa, fastnade i linan som slet av hennes knä. Hon hängde i skinnet och musklerna. Var gipsad till höften på sitt bröllop. Så bungy? Tack men nej tack.

Taktiken var att ni skulle läsa och tänka "nu skriver hon massa detaljer för hon tror att vi kommer tro att hon skrivit det för att vi ska tro att det trots allt INTE är sant" och sedan säga att det är ljug. Funkade dock sådär ;)

Bloody razorblade

Brukar ni också slica upp hälsenan varje gång ni rakar benen eller är det bara jag?

Mannen i hatt

Amantani, Lago Atitlan, Peru (Okt 2006)

Doable?

Efter att ha varit ledig länge har det varit riktigt kul (och bra för plånboken) att jobba lite de senaste dagarna.

Igår kväll kom jag hem från jobbet vid midnatt. Lämnade lägenheten klockan 6 i morse och åkte tillbaka hit. Nu ringde min chef på jobb nr.2 och frågade om jag kan tänka mig att jobba natten. Detvarkris. "Okej" sa jag, varpå hon meddelande att det var bra om jag kunde komma 16.30. ("Natten" liksom?) Och eftersom jag slutar 16.30 här så blir det 0 minuter emellan. Chefen hämtar mig dock här. Snällt.

Okej så 24,5 timmars nonstop work måste väl funka?

Än roligare är att arbetsgivare nr.1 just frågade om jag kan tänka mig att komma hit i morgon med. 30 minuter efter att jag går av natten. Då blir det 34 timmar nonstop work. Så nu sitter jag och funderar på om man pallar det. Jag tror på allvar att det går. Andra andningen och allt det där.

Finn Ett Fel

Jag har efter (trevliga!) påtryckningar från en annan bloggare nu följt strömmen och skrivit en "gissa vad som inte är sant"-lista. Följaktligen kommer här en fem påståenden varav 4 är alldeles sanna och ett är fullkomligt ljug. Gissa nu!

1. Jag har en gång suttit på den lilla flaket till en pickuptruck i 10 timmar tillsammans med 21 människor, ett traktordäck och en moped.

2. Jag har haft denguefeber.

3. Det finns en skola för funktionhindrade barn i norra Nicaragua som är uppkallad efter mig och min vän.

4. En gång tittade jag på en digital klocka som visade 22.23, och sa då "nej det är fel, den borde vara 22.22" varpå den gick tillbaka till 22.22.

5. Jag har hoppat bungyjump från en bro.

Girl in the war

Tvådagarssemester

Efter 2 dagar i Norge har jag fått följande bekräftat:

* Oslo. Cool stad. Trevligt och snyggt.
* Alla norrmän, killar och tjejer, ser precis sådär fräscha och coola ut som man tror. Ja, alla.
* Norge är apdyrt. 60 norska kronor i timmen för parkering. 185 NOK för en hämtpizza. Galet.

The Cities Book

Jag tycker om att smita in till bokhandlar ibland. Knäppa upp jackan, hitta en fåtölj och sen sitta och smygbläddra i böcker som jag inte har råd att köpa. Eller som jag rättare sagt bara inte unnar mig att köpa. Oftast handlar det om fotoböcker, stora tunga böcker fulla av vackra och intelligenta foton av allt möjligt. Har en stark förkärlek till dessa verk.
Den senaste bok jag spanat in på detta vis är "The Cities Book", (publicerad mars 06 av LP) som innehåller foton och små intressanta fakta/iakttagelser från 200 olika städer världen över. Självklart är New York, Buenos Aires och Bangkok med, men också riktigt små städer som man inte alls kände till sedan innan. De listar några basic facts såsom invånarantal och storlek, men också roligare läsning som filmer staden medverkar i, vad människor brukar syssla med och vilka ämnen som diskuteras på stadens fik och caféer. Trevligt.

"...the 200 most vibrant, diverse, hypnotic and chaotic cities in the world. /../ Taking our cue from the buzz on the street, we have captured the essence of each city through the eyes of a local. The Cities Book is our love letter to the bustling metropolis"

Check it out.

Check, check, check, check.

Det finns många fördelar med att bo i staden man kommer från. Men nackdelar också. Man kan ju inte åka hem på samma sätt. Och inte åka tillbaka bort därifrån igen. Över jul är i alla fall de flesta utomstäders studerande vännerna hemma i Göteborg, och självklart vill man hinna träffa dem alla. Fika. Luncha. Prata. Catch up.

Problemet är att det är så svårt att hinna med. Hur gärna man än vill och hur mycket man än längtat. Även om man tar "en om dan" blir det en väldigt flängande. Var därför mycket stolt igår när jag [i brist på ett bättre uttryck] bockade av hela 4 sådana "måste passa på att ses lite innan du drar hem alternativt börjar jobba igen-projekt".

14:00 Lunch med barndomsvän P. Har inte sett honom på hemskt länge. Vi åt thai. Pratade om min resa, om hans plugg. Och om att vi borde ses oftare.

15:30 Fika med barndomsvän K och hennes nya best-friend M, som jag knasigt nog känt sedan jag var 6 år, men inte sett sedan vi talades vid hastigt på parkeringen utanför gymet en regnig tisdag för ungefär 2,5 år sedan. Pratade mest skit om gamla gemensamma vänner, i sann "jag är inte sån här egentligen men tycker ändå att det är lite roligt med skvaller"-anda.

17:15 Fika med L. Satt på franska cafét vilket påminde mig om förra årets ständiga fikande just där. Talade om allt som hänt i hennes liv det senaste året. Fast i fast forward, eftersom de stängde klockan 18 och vi kom dit 17.35.

21:00 Middag och film hos M. Det bjöds på julskinka och brunkål. Och grillchips. Är väldigt glad att jag har M. Han känner mig inside out. Det är skönt att veta ibland.

Little Miss Sunshine

Dagens filmtips: Little Miss Sunshine. Intelligent och rolig film. Fantastiska karaktärsgestaltningar. Se genast.

New Years Eve