Så följer två veckor i Bexet, min plats på jorden. Termometern på altanen visar 35 grader och vi dukar upp fika med bryggan som bord, stolarna placerade i vattnet. Äter födelsedagstårta med abborrar simmandes runt fötterna. Vi badar och badar. Det är 28 grader i ytvattnet enligt ekolodet på båten.
Anders lagar paella och får en femkilosgädda. Paella är hans nya matgrej, eftersom han och Linnea just tillbringat några veckor på Mallorca. När vi hälsade på dem i Paris för några år sedan var hans besatthet dumplings, förra sommaren när vi var i Italien var det risotto. Nu: paella. Det blir svingott.
Han och Axel fiskar mycket, precis som alltid, och plötsligt nappar det som aldrig förr. De donar med sina fiske(lek)saker och sitter i t-shirt ända in på natten, drar upp (och släpper tillbaka) fler än 60 gösar på två veckor. Anders hinner få en till monstergädda, en sexkilos. Trodde verkligen inte att sådana fanns i vår sjö.
Våra vänner T och M kommer en kväll med en stor lånad husbil, på väg ner mot Österlen, och min bästis Sofia kommer förbi och stannar ett dygn på vägen från Göteborg till Kalmar. Som jag saknat henne. Vi ses alldeles för sällan. Vi har också blivit för dåliga på att prata i telefon och jag tänker att jag måste skärpa mig med det. Hon berättar som vanligt hisnande historier från sitt läkarliv och träffar Olle för första gången. Han lär sig vända sig från rygg till mage också och skrattar skrattar skrattar skrattar. Är en sån glad unge! Att han hade magknip ibland de första veckorna i livet känns så väldigt långt borta nu. Den här sommaren vandrar han från famn till famn, vill stå och balansera i ens knä och jollra små konversationer.
Jag och mamma åker till Halmstad en dag. Inser att jag knappt varit där förut och njuter kopiöst av att få strosa lite i en "ny stad". Ler lite åt det, snacka om tecken på småbarnsliv att känna LIVET I SIG av att gå en vända på Lindex i Halmstad. Det är hur som helst mysigt, vi äter en glass på torget och mamma pekar åt alla håll, berättar en anekdot från varje gathörn. Här bodde hon en gång, tre år på gymnasiet. En kvinna kommer fram och frågar om vi hittar väl i stan och jag svarar nej, mamma svarar ett självklart ja. Kvinnan frågar något som bara en initierad Halmstadbo kan vara uppdaterad om och mamma får erkänna att just det, kanske har det hänt lite på 50 år?
En kväll åker jag, Axel och Anders (och Olle) på bilbingo i Torup. Vi upptäckte den förra sommaren och det har redan blivit tradition. Så kul. Vi råkar fel-tuta en gång, sen får vi en treradsbingo, tutar igen och vinner 1200 spänn. Sedan tvåradsbingo och vinner 300 till. Axel socialiserar med pensionärerna i bilen framför, "nästa år har vi också med oss bord och stolar!".
Vi målar om huset och jag löser korsord med mamma och pappa. Värmen håller i sig. Anders tar med mig och Nils på en tur med båten, vi går iland på en liten ö mittemot vår udde där det finns en gammal övergiven fiskestuga han vill visa oss. Nils tycker det är hur spännande som helst. När vi hittar den har taket rasat in men man ser fortfarande tyget som ligger på träsängarna, en mineralvattenflaska från 1960-talet och en silversked som ser alldeles ren ut. Jag undrar vilka de var som bodde här. Vad som hände med dem sen och varför stugan bara blev stående.
Varje morgon när Nils vaknar springer han in till sin mormor och morfar i storstugan. Vi får lite sovmorgon. Han och mormor plockar blåbär, det finns en del trots torkan, och vi äter frukostar på bryggan. Tvättar håret i sjön – den här sommaren duschar jag inomhus en enda gång. Jag tror att jag ska hinna en massa saker, som att sy bebisfiltar och barnkläder, skriva texter, sortera bilder. Hinner inget av det. Tycker först att det är frustrerande och sedan lite skönt. Inga måsten. Inga deadlines.
Tidningarna skriver att det är den varmaste sommaren på 260 år. Nyheterna fylls av bilder från skogsbränder som rasar i olika delar av landet och som räddningstjänsten inte alls har kontroll över.
GP skriver att ingen nu levande människa har upplevt en varmare dag i Göteborg än den 31 juli och samma dag föds lilla Ester, våra vänners andra barn. Jag får fina bilder på sms från J och längtar efter att träffa dem.
Det är sommar och det är så skönt. När två veckor gått vill jag inte åka hem. Eller jag vill gärna hem, men jag vill inte bort från Bexet. Vill stanna där, vid sjön. Vid dimman över vattnet när jag ammar vid femsnåret om morgnarna och vid kluckandet från vattnet när vi simmar rakt ut. Vid eftermiddagsfika och vid att gå runt i badkläder från morgon till kväll. Det har varit världens bästa sommar och jag är inte redo för hösten riktigt än.
Anders lagar paella och får en femkilosgädda. Paella är hans nya matgrej, eftersom han och Linnea just tillbringat några veckor på Mallorca. När vi hälsade på dem i Paris för några år sedan var hans besatthet dumplings, förra sommaren när vi var i Italien var det risotto. Nu: paella. Det blir svingott.
Han och Axel fiskar mycket, precis som alltid, och plötsligt nappar det som aldrig förr. De donar med sina fiske(lek)saker och sitter i t-shirt ända in på natten, drar upp (och släpper tillbaka) fler än 60 gösar på två veckor. Anders hinner få en till monstergädda, en sexkilos. Trodde verkligen inte att sådana fanns i vår sjö.
Våra vänner T och M kommer en kväll med en stor lånad husbil, på väg ner mot Österlen, och min bästis Sofia kommer förbi och stannar ett dygn på vägen från Göteborg till Kalmar. Som jag saknat henne. Vi ses alldeles för sällan. Vi har också blivit för dåliga på att prata i telefon och jag tänker att jag måste skärpa mig med det. Hon berättar som vanligt hisnande historier från sitt läkarliv och träffar Olle för första gången. Han lär sig vända sig från rygg till mage också och skrattar skrattar skrattar skrattar. Är en sån glad unge! Att han hade magknip ibland de första veckorna i livet känns så väldigt långt borta nu. Den här sommaren vandrar han från famn till famn, vill stå och balansera i ens knä och jollra små konversationer.
Jag och mamma åker till Halmstad en dag. Inser att jag knappt varit där förut och njuter kopiöst av att få strosa lite i en "ny stad". Ler lite åt det, snacka om tecken på småbarnsliv att känna LIVET I SIG av att gå en vända på Lindex i Halmstad. Det är hur som helst mysigt, vi äter en glass på torget och mamma pekar åt alla håll, berättar en anekdot från varje gathörn. Här bodde hon en gång, tre år på gymnasiet. En kvinna kommer fram och frågar om vi hittar väl i stan och jag svarar nej, mamma svarar ett självklart ja. Kvinnan frågar något som bara en initierad Halmstadbo kan vara uppdaterad om och mamma får erkänna att just det, kanske har det hänt lite på 50 år?
En kväll åker jag, Axel och Anders (och Olle) på bilbingo i Torup. Vi upptäckte den förra sommaren och det har redan blivit tradition. Så kul. Vi råkar fel-tuta en gång, sen får vi en treradsbingo, tutar igen och vinner 1200 spänn. Sedan tvåradsbingo och vinner 300 till. Axel socialiserar med pensionärerna i bilen framför, "nästa år har vi också med oss bord och stolar!".
Vi målar om huset och jag löser korsord med mamma och pappa. Värmen håller i sig. Anders tar med mig och Nils på en tur med båten, vi går iland på en liten ö mittemot vår udde där det finns en gammal övergiven fiskestuga han vill visa oss. Nils tycker det är hur spännande som helst. När vi hittar den har taket rasat in men man ser fortfarande tyget som ligger på träsängarna, en mineralvattenflaska från 1960-talet och en silversked som ser alldeles ren ut. Jag undrar vilka de var som bodde här. Vad som hände med dem sen och varför stugan bara blev stående.
Varje morgon när Nils vaknar springer han in till sin mormor och morfar i storstugan. Vi får lite sovmorgon. Han och mormor plockar blåbär, det finns en del trots torkan, och vi äter frukostar på bryggan. Tvättar håret i sjön – den här sommaren duschar jag inomhus en enda gång. Jag tror att jag ska hinna en massa saker, som att sy bebisfiltar och barnkläder, skriva texter, sortera bilder. Hinner inget av det. Tycker först att det är frustrerande och sedan lite skönt. Inga måsten. Inga deadlines.
Tidningarna skriver att det är den varmaste sommaren på 260 år. Nyheterna fylls av bilder från skogsbränder som rasar i olika delar av landet och som räddningstjänsten inte alls har kontroll över.
GP skriver att ingen nu levande människa har upplevt en varmare dag i Göteborg än den 31 juli och samma dag föds lilla Ester, våra vänners andra barn. Jag får fina bilder på sms från J och längtar efter att träffa dem.
Det är sommar och det är så skönt. När två veckor gått vill jag inte åka hem. Eller jag vill gärna hem, men jag vill inte bort från Bexet. Vill stanna där, vid sjön. Vid dimman över vattnet när jag ammar vid femsnåret om morgnarna och vid kluckandet från vattnet när vi simmar rakt ut. Vid eftermiddagsfika och vid att gå runt i badkläder från morgon till kväll. Det har varit världens bästa sommar och jag är inte redo för hösten riktigt än.
4 kommentarer:
Låter fan helt magiskt! :)
Så fint Johanna!
Efter att ha läst här ett bra tag fattade jag NU att det är DET Bexet du skriver om:) Har aldrig varit där men åker förbi ibland på väg från Bolmen till västkusten!
Ja det var ljuvligt med sommar. Men som alltid för kort :) Borde vara halva året!
Lina: ah vad skoj! Konstigt namn, borde ju inte finnas fler ställen som heter så.
Skicka en kommentar