En tid i Bergsvik

Två veckor i Bergsvik och vi har vackert väder hela tiden. Vattnet är ovanligt salt och Olle somnar som en sten i vagnen så fort vi kommer ner till bryggan, det gungar så sövande där. Han lär sig vända sig från mage till rygg, och nästan också från rygg till mage. Får bada i havet när det blir för varmt.

Det märks att vi har två barn nu, tiden blir mer uppstrukturerad på något vis. Jag brukar hinna plöja kanske tre böcker från svärfars medhavda sommarbokshög men i år hinner jag bara en. Ibland när de små liven somnat om kvällarna går jag och A ner till bryggan för ett kvällsdopp. Det är fullt av mareld trots att det bara är mitten av juli.
Axel tappar en håv i vattnet där det är åtta meter djupt och jag dyker till botten och hämtar den. Blir lite stolt. Han bakar någon sorts långjäst pizzadeg som vi grillar på pizzastenen, bjuder in alla grannar att smaka innan det blir förbjudet att grilla på grund av torkan. Gräsmattan ser ut som hö.

Nils leker med sina kusiner och med alla grannbarn i olika åldrar, han känns så självständig plötsligt. Gör sin grej. Bygger barndomsminnen. Åker ring med sin faster efter Erik och Torunns nya båt men blir lite rädd efter hundra meter, deklarerar sedan stolt att det var JÄTTEroligt och gick JÄTTEfort.
Han bråkar med kusin Lilly om småsaker och vill ändå vara med henne hela hela tiden. De fiskar krabbor från bryggan, fyller hela botten av hinken med dem.

Nils sover sitt livs första natt i tält, med Axel på utkiksplatsen på toppen av berget. De vandrar iväg med varsin ryggsäck, nallarna och gosedjurens huvuden sticker upp ur facken. Redan vid änden av trädgården blir Nils trött i benen och får sitta på Axels axlar, ovanpå ryggsäcken, hela vägen upp till toppen. På kvällen hälsar jag, farmor och Olle på dem och Nils visar ett eget hallonsnår bakom tältet.

På lördagarna lyssnas det som vanligt på Ring så spelar vi och när Leifs slutsiffra i telefonnumret dyker upp får jag hans telefon tryckt i handen av de andra. Vi ringer in, kommer med. Får kallprata i vad som med radiomått mätt verkligen är evigheter och svarar sedan rätt på frågan om ingredienser i öl. Puh. Jag vinner ett presentkort och önskar svärfars favoritlåt: Silver machine med Hawkwind. Jag sitter på altanen och de andra står i klunga i köket och fnissar.
Vi har en fin heldag på Nordens ark, ser tigrar och bävrar och snöleoparder och röda pandor, klappar kaniner och griskultingar. Nils går runt med kartan i handen i flera dagar efteråt och pekar ut var vi åt lunch och var tigrarna fick mat. En annan dag åker vi till Galleri Gullmarn som ska stänga ner och ägarna säljer ut sina samlingar. Jag hittar en abstrakt skiss över lite hav och klippor som jag köper och låter rama in. ("Han är ju ingen jättekändis precis" säger galleristen om konstnären, men jag gillar tavlan).

Så får jag ryggskott. Har varit med om värre ryggsmärta tidigare men den här gången liksom låser sig ryggen så att jag inte kan stå riktigt rakt. Ser inte klok ut. Det är frustrerande. Axel springer LUR-loppet för tredje sommaren men vrickar foten efter åtta varv och bryter (ändå nästan fem och en halv mil!). Samma dag springer Nils och kusinerna Lilla Gårviksloppet. Jag kutar med Nils de 800 meterna runt och vi ligger näst sist hela vägen. Varje gång flickan framför oss börjar gå säger Nils "nu går hon igen, bäst vi också går lite!". Solidariskt.

Det är ljuvliga dagar och när två långa fina veckor går mot sitt slut åker vi hem, mellanlandar och drar vidare till nästa sommarstuga: Bexet.