Hej hej dagboken. Vi var ju i Portugal också i somras! Har inte hunnit blogga det tidigare för livet kom emellan. Som det gör. Men nuså.
Söndagen efter midsommar åkte vi. Det var Nils första flygresa och efter att min jobbarkompis Sanna berättat hur hon flög hem med sin ettåring från Dominikanska republiken i tio timmar och samtidigt var magsjuk kände jag att vi inte hade något att vara rädda för - klarar man det klarar man väl allt?!
Men istället gick det hela hur smidigt som helst. Nils somnade i mitt knä innan planet lyfte, sen körde han bagagevagnar vid gaten i Amsterdam och på nästa flight blev han allmänt gullad med av alla utom en sur tant i raden framför som höll för öronen och gav oss onda ögat (vem gör sånt?!!) när Nils gjorde minsta ljud. Önskade lite att han skulle börja skrika högt bara för att reta henne.
Vi hade hyrt ett hus men sov en första natt på ett hotell alldeles invid flygplatsen. Ganska ocharmigt ställe egentligen, men ändå så härlig känsla med flygresan avklarad och hela semestern framför oss. Så vi satt där på vårt rum, med en trafikerad väg som ljudmatta och bara en tandborstmugg att dricka ölen vi köpt på vägen ur, och hade en sån jädra fin kväll. Nils somnade på sängen med hotellrummets telefon i famnen och vi satt uppe länge på den pyttepyttelilla balkongen och kände semesterpirret i kroppen. Tog oss en taxfreewhiskey, fnissade åt gästerna som hängde vid poolen nedanför och gjorde fula svarta fläckar på väggar och tak när vi jagade och smäckte ihjäl alla mygg vi kunde hitta (många).
Dagen därpå hyrde vi bil. När den sjukt dryga biten (ni vet den där de säljer på en en massa extraförsäkringar som man vet att man borde tacka nej till, men inte vågar, vilket man sen blir sur över) var över, körde vi till huset vi hyrt på Airbnb och väntade in våra kompisar Ted och Mania. Sen hängde vi där en vecka. Bra vecka! Bra hus! Fem minuter från hav, restauranger och pool. Jättefint och stort med snygga badrum i platsgjuten betong, som dock luktade fränt av fukt som aldrig riktigt försvann. Bäst var "utevardagsrummet", komplett med vita tygsoffor, konstiga väggdekorationer, ett enormt middagsbord och en gömd tjock-tv under en filt.
Nils bästa plats var i poolen, där tillbringade vi mycket tid. Stranden låg på en lång smal sandbank utanför själva kustlinjen, vi fick ta en liten båt över sundet för att komma dit. Cabanas de Tavira som vi bodde i var verkligen fint, jag var tvungen att gå iväg på en liten promenad själv för att hinna fota allt tjusigt kakel. Varför ser inte alla hus överallt ut sådär? Världen skulle vara roligare.
En dag åkte vi på roadtrip längs kusten. Startade upp tidigt och tog oss allra längst bort, till de dramatiska stupande klipporna. Typiskt nog fick Nils feber precis när vi kom fram, så vi kunde inte annat göra än att vända och åka tillbaka till huset igen. Sån bummer. På vägen stannade vi till för att bada vid en av alla små stränder, tror det var strax utanför Lagos. Ja det finns tydligen ett Lagos i Portugal med. Eftersom vi tänkte att det kanske var jobbigt för Nils att vara utomhus när han var krasslig blev det ett snabbt femminutersdopp, som dock krävde en promenad på några hundra trappsteg för att vi skulle komma ner till stranden och sen upp igen. Men det var fem värda minuter. (Förlåt mig min son för att du fick uthärda detta bara för att din mamma ville bada.)
Nils kämpade på och repade sig efter några dagar. På morgnarna gick vi som ändå vaknade tidigt på grund av barn iväg och köpte bröd och bakelser på det lokala bageriet. Jag älskade den där lille promenaden i ottan. Vi gjorde tradition av att stanna på en liten kvarterspub och köpa kaffe (Axel) och varm choklad (jag) och klappa katterna (Nils). Sen kom vi hem lagom till när Ted och Mania vaknade, och kunde äta ihop. Ibland tränade vi ihop i trädgården på förmiddagarna. Vill gärna minnas det som något som skedde varje dag men det var nog egentligen bara en gång, kanske två.
På kvällarna åt vi oftast ute - några kvällar somnade Nils tidigt i vagnen och sov hela middagarna igenom, andra kvällar krävdes det några promenadvarv runt kvarteren först. Prickade sen in väldigt mycket god mat, Ted och Mania som är matnördar av rang satt konstant och scannade Trip Advisor för bästa restaurangerna. Resten av kvällarna satt vi i vårt utevardagsrum och spelade spel, mest Sushi GO.
Så gick en vecka och sen skiljdes vi från T och M som roadtrippade vidare till Spanien. Själva tog vi tåget till Lissabon. Men om det får jag skriva i ett annat inlägg.
Såhär såg det i alla fall ut på Algarvekusten!
Söndagen efter midsommar åkte vi. Det var Nils första flygresa och efter att min jobbarkompis Sanna berättat hur hon flög hem med sin ettåring från Dominikanska republiken i tio timmar och samtidigt var magsjuk kände jag att vi inte hade något att vara rädda för - klarar man det klarar man väl allt?!
Men istället gick det hela hur smidigt som helst. Nils somnade i mitt knä innan planet lyfte, sen körde han bagagevagnar vid gaten i Amsterdam och på nästa flight blev han allmänt gullad med av alla utom en sur tant i raden framför som höll för öronen och gav oss onda ögat (vem gör sånt?!!) när Nils gjorde minsta ljud. Önskade lite att han skulle börja skrika högt bara för att reta henne.
Vi hade hyrt ett hus men sov en första natt på ett hotell alldeles invid flygplatsen. Ganska ocharmigt ställe egentligen, men ändå så härlig känsla med flygresan avklarad och hela semestern framför oss. Så vi satt där på vårt rum, med en trafikerad väg som ljudmatta och bara en tandborstmugg att dricka ölen vi köpt på vägen ur, och hade en sån jädra fin kväll. Nils somnade på sängen med hotellrummets telefon i famnen och vi satt uppe länge på den pyttepyttelilla balkongen och kände semesterpirret i kroppen. Tog oss en taxfreewhiskey, fnissade åt gästerna som hängde vid poolen nedanför och gjorde fula svarta fläckar på väggar och tak när vi jagade och smäckte ihjäl alla mygg vi kunde hitta (många).
Dagen därpå hyrde vi bil. När den sjukt dryga biten (ni vet den där de säljer på en en massa extraförsäkringar som man vet att man borde tacka nej till, men inte vågar, vilket man sen blir sur över) var över, körde vi till huset vi hyrt på Airbnb och väntade in våra kompisar Ted och Mania. Sen hängde vi där en vecka. Bra vecka! Bra hus! Fem minuter från hav, restauranger och pool. Jättefint och stort med snygga badrum i platsgjuten betong, som dock luktade fränt av fukt som aldrig riktigt försvann. Bäst var "utevardagsrummet", komplett med vita tygsoffor, konstiga väggdekorationer, ett enormt middagsbord och en gömd tjock-tv under en filt.
Nils bästa plats var i poolen, där tillbringade vi mycket tid. Stranden låg på en lång smal sandbank utanför själva kustlinjen, vi fick ta en liten båt över sundet för att komma dit. Cabanas de Tavira som vi bodde i var verkligen fint, jag var tvungen att gå iväg på en liten promenad själv för att hinna fota allt tjusigt kakel. Varför ser inte alla hus överallt ut sådär? Världen skulle vara roligare.
En dag åkte vi på roadtrip längs kusten. Startade upp tidigt och tog oss allra längst bort, till de dramatiska stupande klipporna. Typiskt nog fick Nils feber precis när vi kom fram, så vi kunde inte annat göra än att vända och åka tillbaka till huset igen. Sån bummer. På vägen stannade vi till för att bada vid en av alla små stränder, tror det var strax utanför Lagos. Ja det finns tydligen ett Lagos i Portugal med. Eftersom vi tänkte att det kanske var jobbigt för Nils att vara utomhus när han var krasslig blev det ett snabbt femminutersdopp, som dock krävde en promenad på några hundra trappsteg för att vi skulle komma ner till stranden och sen upp igen. Men det var fem värda minuter. (Förlåt mig min son för att du fick uthärda detta bara för att din mamma ville bada.)
Nils kämpade på och repade sig efter några dagar. På morgnarna gick vi som ändå vaknade tidigt på grund av barn iväg och köpte bröd och bakelser på det lokala bageriet. Jag älskade den där lille promenaden i ottan. Vi gjorde tradition av att stanna på en liten kvarterspub och köpa kaffe (Axel) och varm choklad (jag) och klappa katterna (Nils). Sen kom vi hem lagom till när Ted och Mania vaknade, och kunde äta ihop. Ibland tränade vi ihop i trädgården på förmiddagarna. Vill gärna minnas det som något som skedde varje dag men det var nog egentligen bara en gång, kanske två.
På kvällarna åt vi oftast ute - några kvällar somnade Nils tidigt i vagnen och sov hela middagarna igenom, andra kvällar krävdes det några promenadvarv runt kvarteren först. Prickade sen in väldigt mycket god mat, Ted och Mania som är matnördar av rang satt konstant och scannade Trip Advisor för bästa restaurangerna. Resten av kvällarna satt vi i vårt utevardagsrum och spelade spel, mest Sushi GO.
Så gick en vecka och sen skiljdes vi från T och M som roadtrippade vidare till Spanien. Själva tog vi tåget till Lissabon. Men om det får jag skriva i ett annat inlägg.
Såhär såg det i alla fall ut på Algarvekusten!
2 kommentarer:
Gud i London vad jag blev ressugen nu!
Det är lätt att bli det.. Alltid :)
Skicka en kommentar