Om varför det står gästrum på husönskelistan

Vi funderar mycket över prioriteringar apropå det här husletandet. Det är väldigt lätt att komma på saker som vore härligt att ha, som stort vardagsrum, solig altan, nyrenoverade kök och badrum, läge nära stan och nära natur, kamin/öppen spis, bra planlösning, rimligt pris, fina golv och så vidare i all evighet. Men betydligt svårare är det ju att börja prioritera bort saker.

En av de grejer jag verkligen hoppas slippa prioritera bort är ett gästrum. Vill till exempel gärna att det ska kunna vara smidigt för kompisar att sova över om de varit på middag. Jag älskar att umgås så. Komma hem till sina vänner, känna sig som hemma, göra något kul med barnen, lägga barnen, käka middag, dricka vin, spela spel, äta godis. Sova över och käka frukost ihop. IDYLLEN. Så brukar vi göra när vi är hos Björn, Malin och Folke, senast nu i helgen. Förjävla mysigt var det. Grillade korv vid sjön nära dem och när kidsen somnat lagade vi (okej, Björn) middag medan övriga bastade och badade i sjön. (Inte jag, eftersom jag är inne på vecka tre av dödsförkylning, men Axel och Malin.) Och snabbt lägger jag nya saker på önskelistan. Som bastu. Som "sjö i närheten".

Alldeles i detta nu avslutas budgivningen på ett hus som hade nästan allt, och på en prisnivå som vi hade haft råd med, med lite marginal till och med. Vi velade ganska mycket kring om vi skulle lägga bud eller inte, men bestämde till slut att inte göra det eftersom huset inte hade någon skog i närheten. Kanske orimligt kräset, och kanske ångrar vi oss, men vi gillar ju skog. Och vi är inte direkt mindre sugna på "skog i närheten" efter helgen hos BMF.

Kommentarsfältens skärseld

Få saker gör mig mer irriterad än kommentarsfälten på Försäkringskassans facebooksida. Varför är folk idioter? Försöker de medvetet missförstå allting?

Exempel 1: Försäkringskassan meddelar att de skapat en version av sajten som nu är tillgänglig på flera språk; engelska, arabiska med flera. En superbra grej, förstås. Resultat: Folk blir arga (?!!). På vilket sätt kan det rimligtvis påverka någon människa negativt att viktig samhällsinformation finns tillgänglig så att fler kan tillgodogöra sig den? Undrar jag.
Exempel 2: Försäkringskassan lägger upp sina nya reklamfilmer som går ut på att få föräldrar att dela lika på föräldraledigheten (eftersom män i dagsläget ju generellt bara tar ut 25 procent). Också en superbra grej, FÖRSTÅS. Resultat: Folk blir arga.

Jag liksom kokar inombords märker jag. Varför är folk så dumma i huvudet? Kan inte se någon annan förklaring. Jag får hålla mig ifrån att skriva galna inlägg och börja facebookbråka med de här personerna. All cred i hela världen till dem på FK som sitter och svarar på kommentarerna i lugn och sansad ton. 

Portugal del I - Algarvekusten

Hej hej dagboken. Vi var ju i Portugal också i somras! Har inte hunnit blogga det tidigare för livet kom emellan. Som det gör. Men nuså.

Söndagen efter midsommar åkte vi. Det var Nils första flygresa och efter att min jobbarkompis Sanna berättat hur hon flög hem med sin ettåring från Dominikanska republiken i tio timmar och samtidigt var magsjuk kände jag att vi inte hade något att vara rädda för - klarar man det klarar man väl allt?!
Men istället gick det hela hur smidigt som helst. Nils somnade i mitt knä innan planet lyfte, sen körde han bagagevagnar vid gaten i Amsterdam och på nästa flight blev han allmänt gullad med av alla utom en sur tant i raden framför som höll för öronen och gav oss onda ögat (vem gör sånt?!!) när Nils gjorde minsta ljud. Önskade lite att han skulle börja skrika högt bara för att reta henne.

Vi hade hyrt ett hus men sov en första natt på ett hotell alldeles invid flygplatsen. Ganska ocharmigt ställe egentligen, men ändå så härlig känsla med flygresan avklarad och hela semestern framför oss. Så vi satt där på vårt rum, med en trafikerad väg som ljudmatta och bara en tandborstmugg att dricka ölen vi köpt på vägen ur, och hade en sån jädra fin kväll. Nils somnade på sängen med hotellrummets telefon i famnen och vi satt uppe länge på den pyttepyttelilla balkongen och kände semesterpirret i kroppen. Tog oss en taxfreewhiskey, fnissade åt gästerna som hängde vid poolen nedanför och gjorde fula svarta fläckar på väggar och tak när vi jagade och smäckte ihjäl alla mygg vi kunde hitta (många).

Dagen därpå hyrde vi bil. När den sjukt dryga biten (ni vet den där de säljer på en en massa extraförsäkringar som man vet att man borde tacka nej till, men inte vågar, vilket man sen blir sur över) var över,  körde vi till huset vi hyrt på Airbnb och väntade in våra kompisar Ted och Mania. Sen hängde vi där en vecka. Bra vecka! Bra hus! Fem minuter från hav, restauranger och pool. Jättefint och stort med snygga badrum i platsgjuten betong, som dock luktade fränt av fukt som aldrig riktigt försvann. Bäst var "utevardagsrummet", komplett med vita tygsoffor, konstiga väggdekorationer, ett enormt middagsbord och en gömd tjock-tv under en filt.

Nils bästa plats var i poolen, där tillbringade vi mycket tid. Stranden låg på en lång smal sandbank utanför själva kustlinjen, vi fick ta en liten båt över sundet för att komma dit. Cabanas de Tavira som vi bodde i var verkligen fint, jag var tvungen att gå iväg på en liten promenad själv för att hinna fota allt tjusigt kakel. Varför ser inte alla hus överallt ut sådär? Världen skulle vara roligare.

En dag åkte vi på roadtrip längs kusten. Startade upp tidigt och tog oss allra längst bort, till de dramatiska stupande klipporna. Typiskt nog fick Nils feber precis när vi kom fram, så vi kunde inte annat göra än att vända och åka tillbaka till huset igen. Sån bummer. På vägen stannade vi till för att bada vid en av alla små stränder, tror det var strax utanför Lagos. Ja det finns tydligen ett Lagos i Portugal med. Eftersom vi tänkte att det kanske var jobbigt för Nils att vara utomhus när han var krasslig blev det ett snabbt femminutersdopp, som dock krävde en promenad på några hundra trappsteg för att vi skulle komma ner till stranden och sen upp igen. Men det var fem värda minuter. (Förlåt mig min son för att du fick uthärda detta bara för att din mamma ville bada.)

Nils kämpade på och repade sig efter några dagar. På morgnarna gick vi som ändå vaknade tidigt på grund av barn iväg och köpte bröd och bakelser på det lokala bageriet. Jag älskade den där lille promenaden i ottan. Vi gjorde tradition av att stanna på en liten kvarterspub och köpa kaffe (Axel) och varm choklad (jag) och klappa katterna (Nils). Sen kom vi hem lagom till när Ted och Mania vaknade, och kunde äta ihop. Ibland tränade vi ihop i trädgården på förmiddagarna. Vill gärna minnas det som något som skedde varje dag men det var nog egentligen bara en gång, kanske två.
På kvällarna åt vi oftast ute - några kvällar somnade Nils tidigt i vagnen och sov hela middagarna igenom, andra kvällar krävdes det några promenadvarv runt kvarteren först. Prickade sen in väldigt mycket god mat, Ted och Mania som är matnördar av rang satt konstant och scannade Trip Advisor för bästa restaurangerna. Resten av kvällarna satt vi i vårt utevardagsrum och spelade spel, mest Sushi GO.

Så gick en vecka och sen skiljdes vi från T och M som roadtrippade vidare till Spanien. Själva tog vi tåget till Lissabon. Men om det får jag skriva i ett annat inlägg.

Såhär såg det i alla fall ut på Algarvekusten!

Nils, 18 månader

Hej älskling!

Nu är du ett och ett halvt år. Ett förskolebarn! Du går på en förskolan här i Haga, det tar bara någon minut att gå från vår lägenhet så det är superbra. Förskolan ligger på en innergård bakom ett kafé och är jättemysig. Det luktar nybakat från fiket på er gård.

Inskolningen gick över förväntan, du gillade att vara där från första stund! Det kändes jättekonstigt första gången vi lämnade dig en hel dag, men vi förstod snabbt att du har skoj när du är där. Det är bara några få morgnar under hösten som du blivit ledsen när vi lämnat dig, oftast springer du rakt in och börjar leka med dina kompisar. Eller kör omkring med en dockvagn de har, den är din favvo! I gruppen går barn från 1-5 år, så det är full rulle. De andra barnen är så himla rara och ibland kommer någon av de lite äldre och berättar för oss att du brukar skratta jättemycket åt dem när de gör roliga miner.

De flesta dagarna lämnar jag dig halv nio och Axel hämtar dig halv fyra. Pedagogerna säger att du tar din snutte och går och lägger dig själv när ni ska sova middag, och att du oftast äter jättebra. Du äter själv nu, även när ni får soppa tydligen (!). Då brukar det synas på kläderna… En dag sa de att inga barn hade gillat dagens broccoligratäng, förutom du som hade ätit som en häst. Du gillar ost väldigt mycket också har de märkt (hehe, som om vi inte visste det redan!).

Du har absolut en egen vilja som du kommunicerar tydligt till omgivningen. Förra veckan ville du till exempel inte ha jacka på dig, du sa NEJ! och när vi ändå satte på dig den skrek du högt och ville vrida dig loss. Det var…ganska utmanande för tålamodet. Men sedan gick det över och nu är du fine med ytterkläder igen.

Det bästa i hela hela världen är dina pussar och kramar. Du gapar världens största gap när du vill pussas, det är SÅ OTROLIGT MYSIGT. Du pussar oss och du pussar Elsa på ryggen och du skickar slängpussar när du säger hejdå. Och du kan flirta! När jag frågar dig om du kan flirta med mamma blinkar du stenhårt med båda ögonen. Måste komma ihåg att filma det så att du får se själv sedan. Det är väldigt gulligt.

Att läsa böcker är det bästa du vet, antingen att vi läser för dig eller att du sitter och bläddrar själv. Du har en favoritbok just nu som du gärna vill läsa tre-fyra gånger varje kväll: Sagan om det röda äpplet som jag hade när jag var liten och som din mormor tagit hit. Du letar alltid fram just den i bokhögarna, och så säger du ”Den! Den! Den!”.

Vi läser alltid bok i vår säng på kvällen och sedan somnar du där på min eller Axels arm (vi brukar själva också däcka då, så den andre får komma in och väcka en). Sen lyfter vi över dig till spjälsängen i ditt rum, och ibland sover du där till morgonen men ofta vaknar du framåt tre och vill komma till oss. Då säger du HEJ till Elsa som också sover i vår säng, och sen ligger du mellan oss och gosar in dig. Lilla sked hos mig, lilla sked hos Axel. Herregud vad lycklig jag är då, med näsan tryckt mot din kind.

Du kan säga ganska många ord nu, en del riktiga och en del egna. Ett av de roligaste är wow! som du till exempel säger när du får någon god mat. På din ett och ett halvt-årskontroll på BVC pratade du loss som en tok med barnmorskan och byggde torn av klossar och hämtade bollar på beställning. Heja dig lillunge! Jag satt där stolt som en tupp.

Vi har börjat leta hus också förresten, för vi är så sugna på att ha en liten trädgård där du och Elsa kan springa omkring. Varje kväll ligger vi och scannar av Hemnet efter fina hus och radhus och klurar över var vi ska bo när vi flyttar från stan. Vi är ganska inne på Sävedalen eller Fiskebäck/Väster. Vi har också börjat tänka lite på syskon till dig och jag blir så upptagen av funderingar kring när det skulle bli bäst för dig att det hände. När du är 2,5, eller när du blivit lite större? Ingen aning! Det känns som att det finns fördelar med båda alternativen. Oavsett så är det en väldigt mysig tanke, att du i framtiden kanske kommer ha en liten lillasyster eller lillebror.

Jag älskar dig oändligt mitt roliga, mysiga, kramiga, urgulliga barn. Tänk att jag får vara din mamma!

Suuuuk

Jaha, här ligger jag hemma och är sjuk. Otroligt trökigt. Vaknade i morse med feber, men också bakis eftersom vi var ute med jobbet igår och vår vd kom ner från Sthlm och bjöd på hot shots och drinkar och vin och mat och gud vet vad. Väldigt roligt dock. Har världens roligaste jobbarkompisar.
Innan vi gick ut och åt på nya Teaterkällaren så var vi i Kviberg och körde skidskytte (!). Kände mig som Bambi och råkade fälla Per i stafetten genom att sätta min stav mellan hans skidor. Han föll som en fura vilket inte var helt dumt strategiskt eftersom han gått skidgymnasium och var hundra gånger snabbare än oss andra. Jag nailade dock skyttet! Satte alla skott. Var sjukt nöjd med det eftersom min tidigare skytteerfarenhet är begränsad till när jag sköt med luftgevär en gång på J:s land och hade geväret rakt framför tänderna som fick en hård smäll av rekylen. Like a baws.

Nu har alvedonen äntligen gjort sitt så att jag orkar halvsitta och kolla serier, ska dra ett avsnitt av The night of. Känns i alla fall mer värt än att bara ligga och stirra. Och så är det ju fredag idag. Det är bra.

Nä...

... det gick inte riktigt i lås. Tummarna jag bad er hålla var för ett godkännande av ett bytköp vi hittat på Hemnet, där motparten skulle få vårt förstahandskontrakt i stan och vi skulle få köpa deras hus till ett överenskommet pris. Allt var klart förutom godkännande från vår hyresvärd, som dock tydligen alltid säger nej till sådana byten. (Privata värdar brukar godkänna sådana byten men inte de kommunala värdarna.) Häpp, trist. Huset låg 5 minuter från havet, 5 minuter från våra nära kompisar och 5 minuter från busshållplats som tar en in till Järntorget på 6 minuter. Hade ju suttit som ett smäck så att säga.

Men men, nu är det i alla fall fredag och jag ska åka till Kalmar med min ena bästis efter jobbet, för att hälsa på min andra bästis över helgen och kolla på den nya läggan hon köpt sig. Och slappa, och dricka vin. Längtar ihjäl mig. 

Dante och Maria

Vi var på bröllop i helgen. Barnvakt över natten, hotell bokat, planerad roadtrip dit med några vänner osv. Ni fattar. Go plan. Dog därför när Axel vaknade klockan tre på natten innan vi skulle åka med jättehög feber. Vad är oddsen?! Feber har man ju typ aldrig längre. Så sjukt irriterande dålig timing. Dock var han en superhjälte som åkte ändå, och med lite god vilja och rätt många värktabletter så pallade han med dagen och kvällen. Tur tur för det var himla skoj. Älskar bröllop. God mat, roliga människor. Och många garv när brudgummen deklarerar att han glömt ringen, hehe.

Blir väldigt sugna på att gifta oss. Måste ta och ta tag i det där någon gång!

Nu har Axels virus tyvärr hoppat vidare till mig så i morse var det ett matt mamma som tog "jo du måste faktiskt ha jacka på dig"-fighten innan förskolan. Men nu jobbar jag hemifrån. Det är smutt ändå. Har redan hunnit äta glass och långfrulle. Och blogga, uppenbarligen, vilket jag aldrig hinner på kontoret.

Idag får ni förresten gärna hålla tummarna för oss! Det har med husköp att göra, mer får jag berätta senare. (Förlåt för cliffhanger.)

Septembers slut

September gick. Det har varit sensommar och vissa dagar behövdes ingen jacka när jag cyklade till jobbet. Den lilla lyxen. Vi har tittat på massa hus på Hemnet och det är roligt men det får mig också att känna mig lite rotlös på något konstigt sätt. När vi nu väl vet att vi ska flytta någonstans någongång rimligt snart är ju hjärnan halvt på väg redan. Då känns det så konstigt att inte veta var det är vi ska bo. Det kommer bli bra var det än blir förstås, men det är konstigt att inte veta. Känner ni igen känslan? Jag inser ju också att jag kommer sakna stan, sen. Älskar att bo just här där vi bor. Mitt i allt. Det är bara det att jag älskar tanken på en egen altan och lite mer plats mer. Men det är att välja mellan två up:s, det är det verkligen.

Nu svänger jag mellan ämnena här, men det jag verkligen inte kunnat släppa sedan igår är att omröstningen av fredsavtalet i Colombia resulterade i ett nej. Vad hände? Jag trodde det var en formalitet bara. Så många års grym och blodig konflikt som äntligen verkade vara över. Precis som Cinderalley skriver börjar man lätt fundera på det här med demokrati, det är en sån bra grej fram till den dagen folk börjar rösta dåligt. När folk som röstar inte alls tänker efter, eller inte röstar, eller röstar baserat på helt felaktig propaganda. Det har funnits så många sådana exempel i världen den senaste tiden känns det som. Blir så frustrerad över det. Demokrati bygger såklart på att alla har rätt till sin röst, men det är inte långt till att tänka att folket bannemig inte vet folkets bästa. Måsåvara en elitistisk tanke.

Jaja. Ämnesbyte igen: I helgen åkte vi till Bergsvik med Wiman-Weimanns. Det var gött. Vi lagade panerad ost och vietnamesiska vårrullar (ej samtidigt) och hade picknick i trädgården. Gjorde ett försök att plocka kantareller, men det slutade med att vi fick bära barnvagnarna över täta snår och blev attackerade av älgflugor. Hu. Äckliga rackare de där. Ändå väldigt go helg. Insåg att jag känt Johanna i prick 10 år den 3 december (råkade komma ihåg vilket datum vi gjorde antagningsprovet till journalisthögskolan och bondade i JMG:s foajé) och att detta datum i år infaller på en lördag.

Om vi ska fira denna vänskap med drinkar på stan den 3:e december? Hell yes! Efter det har två fina män och två fina ungar tillkommit. Livet ändå.