Borde inte ha jinxat

Det här med att jag skrev för mindre än 24 timmar sen att barnet väl kommer dra på sig förskolebaciller snart? So that happened. I morse lät Nils rosslig i halsen, som att han behövde hosta. Han var pigg i övrigt så vi gick till förskolan ändå (personalen tyckte också att han kunde vara där), men han hade liksom ett väsande ljud från luftvägarna hela förmiddagen. När vi kom hem eskalerade det och han hade det jättekämpigt en stund. Det var hemskt hemskt hemskt. Jag pratade med barnavårdscentralen som fixade en läkartid men sen hörde de Nils i bakgrunden i telefonen och sa att vi borde åka in akut istället. Tillbringade därmed hela eftermiddagen på akuten där han fick 40 graders feber och fick inhalera lite luftrörsvidgande medicin medan jag höll fast honom. Fy fan.

Självklart tajmar detta också med att Axel är bortrest fyra nätter (han är i Nice på svensexa). Tror dock det är värst för honom - inte vara hemma när ungen är sjuk är ju hemskt. Men men. Nils var en sån jädra trooper idag och höll humöret uppe. Min mamma höll oss sällskap på akuten och Axels mamma tog hand om Elsa så jag klarar mig fint trots bortrest barnafader.

Nu sover kiddot i alla fall och jag ska käka laxpasta med pesto, avo, feta, mozza, tomat, sojabönor, citron och cashew (note to self: kom ihåg den mixen, perfektion). Sen ska jag väl sova och vara beredd på att krama och trösta en liten hostande kropp på balkongen i omgångar. Buhu.

En dag i livet osv.

PS. Det här med svensexan i Nice. De är alltså 27 pers som hyrt tre stora hus med gemensam pool i bergen ovanför Nice där de ska hänga i tre dagar och bara ha det gött, äta god mat, dricka öl osv. Inte massa förnedringsgrejer utan bara fokus på njut. Med sol och pool och överraskningsresa som en go fond. Så sjukt fantastiskt upplägg för svensexa/möhippa! Min drömversion av en sådan. (Lägg gärna det på minnet vänner därute, hehehe.)

Kolla! Ett förskolebarn!!

I måndags vaknade vi upp som föräldrar till ett förskolebarn. Stort! Det ingav allt en liten milstolpskänsla att promenera till förskolan ihop med denne lille på morgonen (med pauser för att plaska i fontänen, plocka fallfrukt och slänga grus – det ska bli intressant att göra samma promenad under vanliga stressade vardagsmorgnar, hehe). Jag är i alla fall glad att Nils hann lära sig gå ordentligt innan starten så att han inte blir helt nermejad av de stora barnen (lika mycket). 

Det är 1-5-åringar i gruppen och det verkar han tycka är svinroligt. Barnen vi träffat hittills är ohyggligt rara, personalen verkar go och bra och gården (som ligger på baksidan av Kafé Kringlan och därför doftar nybakat, true story) grön och lummig. Skulle verkligen säga att inskolningen går finfint hittills, men då har vi i och för sig inte lämnat än eftersom jag är med hela tiden de första dagarna. Så den vanskligaste biten återstår. Hoppas väldigt mycket att han ska vara helt cool med att vara kvar där själv på fredag för hur sjutton löser man annars att gå därifrån?

Men ja. Nu är det bara att sitta och vänta på ett kommande vabb-maraton va? (En av pedagogerna berättade till exempel ingående idag om en hemskt elak halsfluss som två tvillingar nyss hade haft och som hon hoppades att de var helt friska ifrån. Jorå. Bara att vara beredd!)

Och hur som helst: Tack alla skattebetalare som gör att vi får allt det här superba varje månad för en fullt överkomlig peng. Det är faktiskt fantastiskt ju!

Nils, 16 månader

(Skrev detta för några veckor sedan men glömde posta det då. Eller hade inget wifi rättare sagt.)

Nils, Nobi, Puppy, Smulan, Räkan, älskade barn. Nu har du blivit 16 månader och är närmare att vara en ettochetthalvtåring än en ettåring! Så stor! Det är sommar och vi har långledigt, när jag skriver detta är det kväll och jag sitter på altanen i Bexet, månen glittrar i vattnet, du och alla andra sover. Det här är den bästa plats jag vet.

Vi har en sån himla fin sommar. Midsommar firade vi här i Bexet, med Folke och Björn och Malin. Mormor och morfar var här också och dansade runt midsommarstången med dig, mormor hade gjort en fin krans till dig och du lät den till min stora förvåning sitta kvar på huvudet! Du ville bada och hoppa rakt ner i vattnet hela, hela tiden. Ropade ”dooda, dooda!” och grät av avund när någon annan badade medan du var tvungen att sitta kvar på altanen och äta frukost.
Några dagar senare åkte vi till Portugal. Det var din tredje utlandsresa (den första var weekenden i Köpenhamn i höstas, den andra Trysil i vintras). Det gick toppen att flyga, vi hade preppat med böcker, leksaker och russin och allt vi kunde komma på och du charmade alla utom tanten framför oss som suckade och blängde varje gång du pep till det minsta. Jag ville nästan att du skulle börja skrika bara för att reta henne.

Vi hyrde ett hus utanför Tavira på Algarvekusten ihop med Ted och Mania. Första natten sov vi dock på ett hotell nära flygplatsen. Där blev du helt besatt av hotellrums-telefonen, tryckte på alla knappar och sa hej hej i luren och låtsasringde till folk. Tror aldrig du ens sett en telefon som inte är en mobil tidigare. Det slutade med att du vägrade släppa den och fick somna med den i famnen.

Vi hade det jättefint i Portugal. Du fick bada i poolen och havet, och det älskar du ju. Poolen mer än havet – det var som att du blev lite rädd nästan för att havet och vågorna var så stora. Men när vi var på stranden hade du just varit sjuk ett par dagar och var inte riktigt dig själv ännu. Det var tredagarsfeber visade det sig, som kom en dag när vi hade åkt iväg på roadtrip längs kusten. Du blev alldeles ynklig i värmen, satt i våra knän och bara tittade. Sån typisk timing! Men du repade dig snart igen. Tror det var allra mest jobbigt för Axel, han blir så himla orolig för dig så fort du inte äter ordentligt som du brukar.

I slutet av resan sa vi hejdå till Ted och Mania och tog tåget till Lissabon bara vi tre. Där hade vi hyrt en helt fantastisk lägenhet med tre dubbeldörrar ut till en smal balkong med utsikt över slottet, taknockarna och havet. Den låg på högsta våningen, kanske sjätte?, utan hiss, med en superdupersmal trappa upp som vi fick bära dig och vagnen upp- och nerför flera gånger om dagen. (Jag hittade den på Airbnb och tänkte ”Skit samma, det ordnar sig! Den utsikten ska vi ha!”)
Vi älskade Lissabon, så vackert. Alla färgglada husfasader och mönstrade kakelplattor, det disiga ljuset, kullarna och de smala gränderna. Vi bara gick omkring hela dagarna. På kvällarna sov du och vi satt och läste och åt ost och drack vin på balkongen. Alla portugisiska tanter blev kära i dig, de busade med dig, du tjöt av skratt och viftade med dina långa ögonfransar. Vi firade både Axels och min födelsedag där och sedan flög vi hemåt igen.

Resten av sommaren har vi varit i Bergsvik och här i Bexet, två veckor på varje ställe. Vi badar och plockar blåbär och hallon och du har fått åka båt för första gången på båda ställena. Du har ett gemensamt ord för mormor, morfar, farmor och farfar: BOPPA. Det säger du om alla de fyra, och aldrig om någon annan. Ibland tar du våra mobiler (eller en fjärrkontroll eller något annat som ser ut som en mobil) och säger ”boppa, hej hej”. Då ringer vi till någon av dem och så pratar ni i telefonen, eller med Facetime så att du kan se dem samtidigt. Du älskar det! Du lyssnar i luren och berättar tusen obegripliga saker som svar.

Det största just nu är att du har lärt dig att gå, det gör dig väldigt lycklig märker vi. Så mycket frustration som försvann ur din lilla kropp när du äntligen vågade släppa taget om våra pekfingrar och gå själv! De första stegen tog du innan vi åkte till Portugal (någon vecka innan din femtonmånadersdag, här hemma i vardagsrummet) och nu har du fått ordentlig kläm på det och kryper ingenting längre. Du snarare springer! Och du har plötsligt blivit så himla artig. Du säger alltid tack tack när du får något, och ropar glatt HEJ till alla med en liten vink. När någon säger hejdå gör du först en slängpuss, sen vinkar du med handen och sen jättestort med hela armen när personen är längre bort. Mitt lilla gryn. Du har jättelångt lockigt hår som hänger ner i ögonen (vi måste verkligen ta och klippa dig snart) och du är alldeles solbrun på armarna trots att vi smörjer dig med 50 hela tiden. Du pratar en massa och kan till exempel de flesta djurläten, förutom att du av någon anledning fått för dig att alla fåglar och hästar säger BA-BA-BA (och kossan säger BU, men det är ju sedan gammalt).

Snart kommer du att uppleva saker utan oss, för i mitten av augusti ska du börja på förskolan. Det blir spännande, både för dig och för oss. Min känsla är att du kommer älska det, hoppas hoppas hoppas.

Nä nu

Jag tittar vanligtvis aldrig på sport, det blir liksom bara inte av. Men OS! Älskar OS. Alltid gjort. Blir alltid tårögd när någon vinner en medalj osv. Jag sitter och smygönskar att jag vore supergrym på någon sköj sport och fick vara med där på ett hörn. Det verkar kul. Men i alla fall, nu var det en annan grej:

Det här.

Alltså att en tidning twittrar om en kvinna (Corey Cogdell-Unrein) som tagit guld och glömmer att skriva ut hennes namn, eftersom de beskriver henne som "frun till en spelare i Chicagos Bears" (am. fotboll). Jamen suck på den, ändå.

Tur att briljanta sportjournalister, tillika vänner till mig, som Malin Jonsson, Emma Lukins, Susanna Andrén med flera är på plats och får styr på rapporteringarna! 

Hösten

Så var sommaren slut. Ny årstid, ny epok; Nils börjar förskolan nästa vecka. Vad hände, redan ett förskolebarn? Som ska ha en vardag utan oss? Märkligt. Tror han kommer tycka det är jätteroligt, men det känns ovant (läskigt) att vi båda ska jobba och samtidigt lämna-rodda Elsa-hämta-träna-rodda allt annat utöver jobbtiden. Hittills har ju en av oss alltid varit hemma. Säkert därför jag hade lite extra söndagsångest inför den här veckan, inför att börja jobba igen efter semestern. Det kändes som att jag helt hade glömt bort hur man gör.

Nu är jag dock två dagar in och har väldigt skoj på jobbet – det botar ju den där jobbångesten rätt snabbt som tur är. Vädret just nu gör ju också sitt till för höstkänslan, det oktoberregnar varje dag. Får se de två kommande inskolningsveckorna som en extra liten semester efter semestern.

Men å. Jag hoppas SÅ att Nils kommer tycka om sin förskola. 

Skagen

Hej hej hallå dagboken. I helgen är Axel iväg och tältar och springer i skog med en kompis så jag och Nils är ensamma hemma. Igår körde vi Skagen över dagen med mamma och hennes bästis Else-Gun. Hade mycket roligt! Blev också väldigt väldigt trött, ety det blir man lätt av att åka på utflykt med en ettochetthalvtåring. Speciellt om den har för kul för att vilja sova middag, vill gå själv hela tiden och gärna hälla ut grötpulver i soffan på färjan och så vidare.

Humörmässigt var ongen dock i sitt esse! Han pratade med alla han såg, ropade WOW när han fick en pommes frites och var allmänt rolig, så det vägde upp. Skagen levererade och vi fick som en sista riktig sommardag. När vi gått till en strand däckade Nils till slut i min famn (då hade jag försökt övertala honom att sova i tre timmar; burit honom, låtit honom gå själv, låtit honom stå upp i vagnen, dragit vagnen baklänges och framlänges och spelat Babblarna osv osv osv, och svurit en del inombords) men sen fick jag ligga på en handduk och prata om livet med de mycket kloka och roliga kvinnor jag hade till resesällskap. En sån liten fin stund i livet.

Sen tog vi tåget tillbaka till Fredrikshamn. Barnet mitt high five-ade alla i kupén och erbjöd pussar till höger och vänster, och sen ville han inte sova på färjan heller. Dios mio! Jag stuvade ner mig själv i ett litet fack i fönstret i hopp om att han skulle vilja somna på min arm med havet som utsikt, men det ville han icke. Pigg som en lärka och glad som en sol även fyra timmar efter vanliga läggdagstiden, det får man ju ge honom cred för trots allt. (Det där med att inte bli det minsta trött förrän det roliga är över, och sen somna på en sekund när det väl är det, det har han efter mig. Kändes fint att se ett så tydligt släktskap.)

Klockan 23.30, fem meter från Stenaterminalen, somnade Nils. Och i morse vaknade han kvart i sju som vanligt, ingen kompensations-sovmorgon här inte. Men det var det värt!

Till er som använder Goodreads

Har ni också problem med att Goodreadsappen (och sajten) sorterar böcker helt fel? Ingenting stämmer på mitt konto.. Böckerna under "lästa" hamnar helt hipp som happ hos mig oavsett vad jag väljer att sortera på. MEST fel blir det när jag väljer att sortera på när böckerna markerats som lästa (och alltså inte på när de lagts till) - då stämmer ingenting. I äkta ilandsproblemsanda stör detta mig mycket. Någon som känner igen sig och har löst det? Speak up por favor. 

Sommarstugeturnén del två: Bexet

Hej dagboken. Här kommer en helt unik upptäckt: sommaren går för fort! Nu närmar den sig redan sitt slut, vi är hemma för en sista semestervecka i stan innan jag börjar jobba på måndag. Sex och en halv vecka bara rusade iväg. Men herregud så goa de varit ändå! Efter Bergsvik åkte vi direkt till Bexet och hängde där i två veckor med min familj. Vi hade jättefint väder (det blev 27 grader varmt i sjön!!) och var utomhus nästan hela tiden. Det är tur eftersom det blir lite trångt i stugan annars när alla är där samtidigt.

2016 känns som någon form av rekord-år i naturen, det finns rekordmånga blåbär, rekordmycket hallon, rekordmånga getingar och rekordmånga humlor. Osv. Vi utnyttjade verkligen bärbonanzan, plockade blåbär med Nils varje dag på udden bakom stugan och några gånger tog vi långa skogspromenader och fyllde våra bunkar. Anders skulle ta en springtur hem från skogen men kom tillbaka skräckslagen efter tre minuter – han trodde att han höll på att bli överfallen av vildsvin. Men det var tydligen tre fasanser/tjädrar eller dylikt. Mycket underhållande!

En dag åkte vi på auktion i Nickelsbo. Kändes som en väldigt Astrid Lindgren thing to do, och det var väldigt roligt. Anders ropade snabbt hem ett gammalt arkivskåp för 50 spänn och jag fick puls som en liten hare. Spänningen! Därefter upptäckte vi att skåpet dels var låst, dels nog inte skulle gå in i bilen. Det löste sig dock. Jag fick syn på två pinnstolar (som jag senare googlade mig fram till var Arka-stolar av Yngve Ekström!) och blev helt kär i dem, kunde inte tänka på något annat än att buda hem dem. Vi väntade i flera timmar och när det väl var dags hade någon lagt ett jättehögt förhandsbud. Sen gick det upp en bra bit till, till 2000 för en hel och en trasig stol. Himla danskar till att komma och buda på alla bra grejer. Träffade också en trevlig hipster-barnfamilj från Göteborg som budade på EXAKT samma saker som oss, bland alla hundratals föremål - då kände vi oss härligt icke-unika. Hehe. Blev inga Arkastolar för mig, men väl en fotoskrivare. Var sjukt nöjd eftersom jag hade tänkt köpa en sån. Utroparen trodde det var "någon teknikpryl, en liten radio?" så ingen sa emot när jag tjoade ja! efter hans "har jag 20 kronor?"

Jaha, vad hände mer? En dag körde vi swimrun - simmade över sjön och sprang tillbaka x två varv. Det var kul. I övrigt tränade jag mycket mindre än jag hade tänkt. (Ligger verkligen efter nu i mitt 3 gånger i veckan-mål för 2016.) Anders och Axel fiskade väntat nog som galningar de flesta kvällarna och deras interna tävling slutade 3-3 i gös. Sista kvällen hängde jag med i båten. Fick kissa i öskaret. I övrigt en totalt perfekt kväll, månsken och allt. Nils fick äntligen ordentlig kläm på att gå under de här veckorna, och sprang snart runt som en galning. Då försvann all frustration han kände veckorna innan när han ville gå men inte riktigt vågade släppa taget. Så fantastiskt härligt att se honom kuta omkring. Hade velat leva i den här semesterbubblan några veckor till.

Avslutar som vanligt med ett litet urval bestående av en miljon bilder. Håll till godo!

(Och nej Jenny, fotoböckerna är ännu inte påbörjade. En vacker dag osv!)