Drömpuff

Alltså den här. Önskar SÅ att det var jag som skrivit denna pufftext. (Klippt från bt.se)

En torsdag vecka 35

Jaha, där poppade ett stressmunsår upp som en liten klump i läppen. Det är liksom en sån vecka. Det har känts som att så många stora viktiga beslut plötslig hägrar även om det egentligen inte är jättebråttom med något av dem. I huvudet virvlar tankar om jobb, om husköp (var? när?), bröllop (var? när?), planering av Köpenhamnsweekend och ringköp och tusen andra saker. Roliga saker enbart inser jag nu, men det blir lätt för mycket att tänka på på en gång. Blir helt slut.

Kul förresten att jag trodde häromdagen att Nils börjat sova hela nätter. Han sov tio timmar i sträck en natt, sedan nästan likadant natten efter, och då tänkte jag Nu gäller det, tre dagar i rad är en trend, nu är vi kanske klara med nattamningen! Hehe. Så kom den tredje natten och då var vi tillbaka på amningstiderna 21 - 00 - 04 - 07. Såatteh. Dock sover han alltid jättegott varenda minut emellan amningarna, så jag ska inte klaga. Jag behöver ju knappt vakna till. Men det är ju en skoj tanke att inom rimlig tid få sova en hel natt igen. Det är det ju.

Just nu sitter jag och strötittar på Peppes kille Magnus tvprogram om gamlingar som dejtar och blir helt tårögd. Gamla människor alltså, de är så himla fina. Eller så går det förstås inte att generalisera, men nu gör jag det ändå. Ofta är de fina känns det som. De har liksom ett fint sätt att se på saker. Kanske är det det som händer när en levt ett helt långt liv?

Nähä, nu ska jag ta tag i dagen. Ge oss ut i det himla ösregnet och köpa simbrallor till Nils för i morrn börjar babysimmet (!!). Är otroligt peppad på det, tror han kommer tycka att det är jätteroligt (och jag med).

När värmen kom till byn

Ah sicken vecka. Det här blev veckan då den riktiga värmen äntligen kom, veckan då vi åkte till havet och badade nästan varje dag, veckan då vi tog igen ganska mycket av kompishänget som missats när vi varit bortresta under sommaren. Och så var det veckan när det hände något som eventuellt kommer att totalförändra hela min jobbsituation när jag börjar jobba igen.

Det får bli en vecko-recap:

MÅNDAG.
Förra veckan ringde en person som ville träffa mig angående ett oerhört intressant jobb, bara sådär. Väldigt roligt. Jag kan inte berätta så mycket här ännu (och framför allt är ingenting alls klart heller!), men det är väldigt spännande och har upptagit många av mina tankar i veckan. Så, i måndags bytte jag sommarens slackershorts mot riktiga kläder, tog med Nils och åkte på ett möte om det här jobbet. Sen drog vi till havet och njöt av sommaren!

TISDAG.
På tisdagen drog vi till havet igen, med Björn och Malin, och njöt av sommaren ännu lite mer. Badade, låg i länge. Torunn och kidsen var också där och det var denna dag jag lyckades gå ifrån Elsa. Hehe. Stackars bortglömda hund. Och så fick Nils sin första tand! En sylvass liten rackare i underkäken.

ONSDAG.
Här körde vi en liten liten paus från havet, träffade föräldragruppsmammorna i Slottsskogen istället. Så många bebisar på ett och samma ställe! Det hände också något väldigt stort: jag lagade en middagsrätt med tre sorters bönor i, och älskade den! Jag som ju hatar bönor. Hatar jag inte bönor längre? Vem är jag? (Allt tack till Mera Vego-Lisa, din kokbok är fantastisk).

TORSDAG.
Så blev det torsdag och jag och Nils, Malin, Björn och Folke åkte till Wiman-Weimanns och fikade. Det är kul att två av våra närmsta kompispar heter såhär: Wiman-Weimann och Jansson-Jonson. Perfekta dubbelnamn om de gifter sig. I alla fall, fikat blev första träffen för gubbtrion Gunnar, Nils och Folke - bedårande naturligtvis.
Vi fortsatte till havet, igen, där vi tog ett dopp, och vidare in till stan för storkonsumtion av glass med Sofia och Harry. När jag träffar Harry blir jag helt chockad över hur stora barn blir på bara ett år. Han är ju ett helt barn nu, lillungen! Det visade sig förresten också att Sofia och Andreas kommer att buda på precis samma hus som Malin och Björn tänkt buda på, en villa vid en sjö i Lerum. Kan ju så att säga bli en nagelbitare.

FREDAG.
Vi körde minigolf och hör och häpna – jag ledde nästan hela rundan. En smärre chock. Dock gick Björn the little bastard om och vann, jag knep andraplatsen. På kvällen tog vi med oss pizza och öl till Skansen Kronan och njöt av kvällssol och utsikt över stan. Borde verkligen knalla upp dit mycket oftare, så vackert.

LÖRDAG.
Sen kom helgen. Vi hade tänkt beställa förlovningsringar men glömde (förlovade ju oss precis innan Nils kom, så vi körde låtsasringarna ett bra tag och sedan har det liksom bara inte hunnits med). Istället städade vi läggan, mamma och pappa tittade hit, och sen åkte vi till Utby och käkade middag hos Sara och Johan. Att se Nils leka med andra barn är typ det finaste jag vet. Vilka rackartyg han ska hitta på med sina sysslingar om några år!

SÖNDAG.
Vi avslutade veckan med att åka till havet, igen, med Ted och Mania. Sista bad-dagen för i år gissningsvis, för i veckan som kommer ska det regna regna regna.
Men ja, sån himla go vecka detta blev ändå. Är glad att det fick bli lite varmt innan hösten slår till.

"Amningshjärnan"

Två saker jag lyckats med den här veckan:

1. Glömma min hund vid havet. (Hann till bilen där jag just packade in Nils och vagnen när Gustav, fem år, kom springande med kopplet i handen. "Du glömde Elsa!")

2. Ägna en hel förmiddag åt att vika tvätt. Synd bara att jag råkade vika den smutsiga tvätten som Axel hade sorterat och lagt fram i högar. (On the bright side: vi luktar ju uppenbarligen inte alltför illa eftersom jag inte märkte att kläderna luktade något annat än tvättmedel).

Det går bra nu, osv. 

WoW 2015

En liten recap av Way Out West 2015 skulle låta ungefär såhär:

Det började med att jag och Johanna pratade tidigare i somras om att vi skulle gå en sväng, sen bestämde vi oss för att inte göra det (det skulle ösregna på lördagen). Sen kom wow-helgen och det var tokfint väder ändå, tokfint, men såklart utsålt och för sent att ångra sig. Axel sa klart du ska gå, vi kollar Blocket efter biljetter! och jag sa jag måste ju ändå gå ut och amma emellan, det kanske blir krångligt, är det verkligen värt tusen spänn om man ändå bara vill gå en liten del av dagen? Det vore smidigast om nån bara ville ge mig en biljett gratis...hehe.

Alldeles efter det ringde min bror och gjorde just det: bara gav mig en biljett gratis (!). Han hade fått en VIP-biljett men kunde själv inte gå på lördagen eftersom han skulle spela på Hultsfred med Pale Honey.

Så det blev Way out West till slut! Johanna hade åkt till Jämtland men jag mötte upp Emma och Sofia. Nu låter det som att det var jättesmidigt att bara mötas upp och det var det såklart inte, det gick ju som vanligt inte att ringa eller smsa eftersom det var för mycket folk på samma ställe och i början stod jag själv i ett ösregn och kände mig helt ensam i själen bland 30 000 festivaldeltagare. Tänkte: Klart jag kan se en konsert själv, det är väl inga problem! Kände: Å var ääär alla? Vad gör jag här? Varför är jag inte nere hos Björn och Malin med Axel och Nils? Jag saknar dem...buhuu.

Men sen så! Sen slutade det regna, jag lyckades lokalisera både Emma och Sofia och vi hängde resten av kvällen. Det var jätteroligt. När det var dags för amning kom Axel och Nils och mötte upp mig utanför Slottsskogen så att jag fick mata och pussa på min unge och väl tillbaka inne på festivalen spelade Alt-J som var precis så bra som jag hoppats (dvs jätte). Och Patti Smith! – så härlig.

Precis när jag skulle gå hem några timmar senare kom ösregnet tillbaka och jag gick Linnégatan ner med varmt strilande regn i ansiktet och kände mig ung i sommarnatten.

Självbehärskningen

Axel började ju jobba i tisdags så i måndags sa vi att vi skulle lägga oss till med lite bra vardagsrutiner igen. Det vill säga inte köra på livet är en fest så låt oss äta godis varje dag som vi kört under sommaren (well, sedan Nils föddes snarare..). Vi sa även att vi ska äta ute lite mer sällan nu när vardagen drar igång.

En hel dag höll vi den nya planen! Dag två, igår kväll, avslutade vi barnvagnspromenaden med att äta veggieburgare i kvällssolen på det där stället vid kanalen. Och på hemvägen köpte vi godis. Hehe.

(Bild från rätt hamburgerställe fast fel dag, tog ingen bild igår.)

Om att bo

Det här med var man vill bo. Det funderar jag en hel del på nu för tiden. Just nu älskar jag att bo exakt här där vi gör (mitt i stan, nära till allt), men ganska snart tänker vi att vi vill köpa ett hus eller ett radhus eftersom vi längtar efter att kunna öppna dörren till en egen trädgård, ha nära till skog och natur, få plats bättre än vi gör här. Det kommer att bli magiskt när vi väl hittat vårt ställe, det är jag säker på.

Men HU vad jag inte längtar efter processen det kräver. Har Hemnetappen i telefonen men jag orkar liksom inte öppna Pandoras ask och börja leta. Men om vi skulle vilja flytta om, säg ett år, då är det väl nu vi borde börja? Känns som ett ganska krävande heltidsjobb som ska inledas, fullt av svåra avvägningar och budgeträkningar och kompromisser och förlorade budgivningar och tvång på att fatta superstora beslut superfort. Ew.

Helst vill en ju dessutom inte kompromissa alls, utan direkt hitta ett lagom stort hus, med vackra golv och fönster, perfekt planlösning och mysig men inte för stor trädgård, som ligger nära naturen men också rätt nära Göteborg, nära superbra förskolor och skolor OCH helst jättenära alla våra kompisar. Rimligt. Det där sista är ju redan nu omöjligt eftersom de som redan börjat flytta ut från innerstan har bosatt sig åt helt olika håll. Det leder såklart inte till att vi inte ses mer, men antagligen, på sikt, att det blir mer sällan? Jag får separationsångest! Vill bo nära alla våra vänner så att vi kan spontanhänga ofta, som nu, och hämta varandras barn på förskolan ibland i framtiden, och allt sånt. Vill samla tio-tjugo vänner, välja ut ett område och bara "nu flyttar vi hit alltihop, okej?".

Nåja, det ger sig väl till slut. Sen vi kom hem till Göteborg igen för någon vecka sedan har vi i alla fall ägnat nästan varje dag åt kompishäng i olika konstellationer. Vi har till exempel ätit kvällspicknick vid havet med Johanna och Erik som, apropå hus, flyttade till Fiskebäck för ett halvår sedan:

Och så åt vi middag på Nicoles och Martins supersoliga balkong i deras sprillans nya hus bortanför Mölndal (måste lära mig vad det heter där...). Får se detta som bevis på att det faktiskt går fint att ses även efter husflyttar!

(Precis som när vi träffade Folke senast hade Nils som ni ser råkat matcha sig med sin kompis: denna gång Ella och banantema!)

Hej vardag

Idag började Axel jobba igen efter semestern. Det ösregnar ute, kompishänget med Johanna och Kerstin + ungar blev inställt på grund av att ena ungen (G) blivit dunderförkyld och när jag ringer Försäkringskassan för att ställa en fråga om föräldrapenning har de så hård belastning att jag inte ens hamnar i kö, utan bara får uppmaningen att återkomma någon annan gång.

Hehe, var det nu sommaridyllen tog slut och hösten kom, eller? 

Pale Honey

Förra veckan var vi också på Nacksving på releasefest för Pale Honeys nya album, som min bror producerat. De har spelat in den i Göteborg och i Paris när Anders och Linnea bodde där. Pale Honey är en Göteborgsduo och Anders har spelat mycket med dem under året, både på massa håll i Sverige och på en Europaturné. Och i höst ska de turnera i USA! Lyssna in dem om ni inte redan hört dem på radion, de är skitbra.

På releasen gjorde de en intim liten spelning med publiken sittandes på golvet i studion och jag älskar att se min bror spela. Är så sjukt stolt över denna människa. Så begåvad (ett stort välkänt skivbolag bara "Anders vi vill att du gör en soloplatta också! Hur du vill! Du får fria händer!") och så är han en sån superfin person dessutom. Som äntligen äntligen snart flyttar hem till Göteborg tillsammans med sin lika fantastiska tjej. (Deras lägga ligger på Linnégatan typ 50 meter från oss. Är. Så. Peppad. Vi kommer kunna spontanhänga jämt!)

Hur som helst, releasen var Nils livs första konsert och Anders hade fixat honom VIP-lounge (en lugn och ljuddämpad del av studion). En fin kväll!

Dagboken Bergsvik, eller "Vi hade i alla fall tur med maten"

Efter veckorna i Bexet åkte vi till Bergsvik i två veckor och hängde med Axels familj. Det var görhärligt. Regnigt utav bara helvete ena veckan. Liite soligt också mellan varven. Många salta (men tämligen svala..) bad, många utlästa böcker.
Det är fint när man har ledigt så pass länge att man inte behöver planera saker på förhand. Vi har tagit dagarna som de kommit, en dag ägnade vi åt en utflykt till Ikea på Torp för att köpa en skärbräda. En annan dag kom Filip och Sussie och hälsade på. En morgon klockan fem var det så fin soluppgång att Axel fick mig att kliva upp och ta en bild på honom och hans cykel så att han kunde vinna massa cykelprylar i en fototävling. (Vi glömde naturligtvis att skicka in bilden).

En dag testade jag att löpträna lite. Jag tränade rätt snart efter förlossningen men hade inte testat att springa än, och det kändes skitbra, blev mycket glad för det. Var dock mycket pedagogisk mot mig själv och sprang så überkort (en kvart?) att jag inte hann bli trött, utan bara peppad. Bra sätt att lura sig själv på!

Gustav och Lilly gullade massor med Nils och när alla kom hem till Göteborg igen vägrade Gustav, fem år, tydligen att tvätta sitt linne eftersom "det luktade Nils". Har ni hört nåt så jävvla gulligt??

Grönt är skönt

Vi tänkte göra något enkelt till lunch och enades om pastasallad. "Då handlar vi feta, rödlök och avo" sa jag, för det är det jag brukar ha i pastasallad. Axel ville ha lite mer finess och kom på att vi kunde göra ärtpesto. Så himla gott blev det, och sjukt smidigt! Måste skriva ner för att komma ihåg. Såhär:

Jag mixade fem deciliter gröna ärtor, tre pressade vitlöksklyftor och en och en halv deciliter olivolja. Tillsatte 100 gram riven parmesan. Smakade av med salt och citronpeppar och vände ner peston i pasta. Sen rev jag två buffelmozzarellor i bitar och hade i en förpackning sojabönor som jag kokat i nån minut och sedan dränkt i smör och salt. Strödde slutligen över rostade pinjenötter och serverade med en avocadohalva. Illgrönt och snyggt. (Nästa gång tänkte jag pressa en halv citron också i peston, tror det skulle passa bra! Och om inte Axel varit allergisk mot sugar snaps hade sådana nog varit en hit med, ni vet de krispiga bulliga?)

Dagens följ

Annika tipsade på instagram om det här kontot (abdoudiouf1993), tillhörande en Abdou Diouf i Dakar, Senegal.

"Today I start a new dream. Today I start my travel to Europe for a better future for my family. I will be telling all my trip here. The good and bad moments". 

Så börjar kontot. Vilket samtidsdokument. Ju mer jag läser om Abdous och andras öden desto mer angelägen känns boken om flyktingströmmarna över Medelhavet som jag och Erik började skissa på för längesedan, innan föräldraledighet och annat försenade processen. Kanske blir det tillfälle att ta tag i den när jag börjar jobba igen, eller på annat sätt berätta om det som hela tiden pågår på vid Medelhavet, sida vid sida med turisthotellen och alla semesterfirande nordbor som flytt vår regniga sommar.

Hur som helst: Följ detta konto! Det var allt.

UPPDATERING: Det var visst inte vad det såg ut att vara.