Mitt 2014 - the recap

Jag gör ju en sån här årsrecap varje år. Läser i slutet av min förra att Axel sagt inför 2014 att 'det här kommer att bli året då allt händer, året då allt kommer att vara magiskt´. Och alltså, ett väldigt bra år har det varit.  

Januari inleddes med stort nyårsgalej i den gamla sockerbruket vid Röda sten. Jag hade glittriga örhängen och min fantastiska julklappskappa från & other stories och hånglade med Axel under Älvsborgsbron på tolvslaget. Så var det nytt år. Den sjuttonde fyllde Sofia 30 och hon och jag bokade spontant en resa till Thailand för att fira. Det gjorde vi så jävla rätt i. Hade det briljant, som alltid när vi reser tillsammans.

Resan innebar maxat med avkoppling, men också stress eftersom jag skulle flytta några dagar efter hemkomsten. Den 1 februari blev jag och Axel sambos, i hans fina trea i Haga, även om nätterna vi sovit i varsin lägenhet de föregående elva månaderna var ganska få. Jag hade en gnutta separationsångest över att lämna min lilla pärla i Olskroken, men det var dags. I och med flytten till A blev jag ju också granne med Björn och Malin (hurra!) och Malin ställde till med rolig 30-årsfest. Dit var vi på väg på bilden nedan. Jag var också i Stockholm och var med på min första produktionsvecka som redaktör för Re:public.

I mars åkte jag och Linn fraktbåt till Antwerpen för ett reportage om nutida och dåtida sjömän. Det var skoj. Det kan man dock inte säga om hemresan som blev något av ett helvete. Den sjätte firade jag och A ett år, ett väldigt härligt år, och lite senare i månaden premiärtestade vi våra nyköpta touringcyklar för första gången, de vi köpt med målet att cykla till Paris. Jag inledde vår cykelkarriär med att ramla vid ett övergångsställe mitt på Linnégatan och dra med min Axel i fallet. Han fick jätteont. Var ändå en ängel och sa att "sånt händer alla" trots att det såklart inte gör det. I övrigt njöt jag maxat av att bo på världens bästa ställe och ha världens finaste kvarter runt husknuten. På morgnarna vaknade jag med ben och armar intrasslade i Axel och Elsa och åt många caféfrukostar på Haga nygata.

Det blev april och jag åkte på en reportageresa till Aten, med Erik. Vi följde death metalbandet Dark Tranquillity under Greklandsdelen av deras världsturné och drack sprit ur plastmuggar i logen för att smälta in i gänget. Vi skrev också om arbetslöshet och om en hemlös man med varmt hjärta – många greker har råkat illa ut i eurokrisens spår. Det allra bästa med resan var att jag var på plats något dygn före Erik och satt alldeles för mig själv och jobbade på en solig takterass och älskade mitt jobb ännu mer än vanligt.

I april fick min kompis Martin och hans Sofia en liten pojk, Einar, och Sofia och Andreas fick en liten Harry. Påsken firades i Bergsvik, det var en aprilhelg då det blev sommar för en stund. Det var riktigt varmt i solen och vi hoppade från bryggan ner i havet som var iskallt men så jävvla härligt. Mamma fyllde år på påskdagen och hon och pappa kom upp till Bergsvik på middag. Hemma renoverades vårt badrum, det tog hundra år men blev fint till slut, och en helg när Axel jobbade fick jag ett ryck och renoverade gå-in-garderoben som överraskning. Älskar när jag får känna mig händig. Det inträffar inte direkt varje dag.

I maj var vi i Bergsvik igen och testade cyklarna på vår första cykelutflykt - denna gång utan att ramla eller välta. Jag spelade ordspelet Ruzzle Adventure på iPhonen och vann en iPad pga kom tydligen längst av alla. Blev sjukt nöjd. Och så fick Axel ett till brorsbarn: lilla Lilly som föddes den sjätte. Så gullig! Det var helt klart babyboom under våren.

Vi gjorde en oas på balkongen med olivträd och pelargoner och ljuslyktor, och försökte odla ungefär tusen (tio) sorters grönsaker. Det var roligt men gick väldigt dåligt. Det mesta planterades aldrig över från försådden, förutom squashen som bara blev helt enorm. Vi skördade sammanlagt noll ätbara grönsaker.

Juni kom. På Kristi himmelfärdshelgen åkte jag, Axel och hans familj till vackra Arild på Kullahalvön i Skåne eftersom Axel skulle springa Kullamannen. Det är 5,7 mil löpning i terräng. Så knäppt. Men vi hejade på massa olika platser längs vägen och han klarade det galant!

Vi gjorde ett nytt nummer av Re:public i Stockholm och hade releasefest med mens-tema i Malmö, med anledning av det stora mens-reportaget som jag och Johanna Wiman skrivit. 2014 var året då det började pratas om mens och förtryckande menstabun lite överallt i svensk media, och vi var några av dem som var först! Liv Strömqvist kom och läste upp sina grymma mens-seriestrippar på releasen. Redaktionen hade "visions-helg" också, på Annas landställe utanför Flen. Vi pratade och planerade hela dagarna och vandrade genom en kohage för att doppa oss i sjön bredvid korna på kvällen.

Sen föddes Nicole och Martins Ella. Och så blev det midsommar och vi firade i Bexet, som vi gjort ganska många år nu i lite olika konstellationer. Jag och Sofia A gick till stranden för att plocka blommor till kransarna, och jag viskade till henne lite i hemlighet vid hallonsnåren att det kunde vara så att jag var gravid.

Den fjärde juli fyllde Axel 29. Det var en fredag, och jag gick upp hur tidigt som helst och kissade på en sticka innan jag kom med frukost och paket på sängen. Vi vände på stickan och tittade tillsammans, och där fanns två streck. Sån otrolig grej. Vi åkte till Bexet efter jobbet och dagen efter fyllde jag 30.

Sen gick jag på en sju veckor lång semester, vilket var magiskt. Vi inledde med det stora cykeläventyret, vars mål vi vid det här laget hade styrt om från Paris till Köpenhamn som vi tyckte låg på lite rimligare avstånd givet antal dagar vi tänkt vara borta. Det var nog bra. Resan var så jävla härlig, vi vaknade i vårt tält i nån skogsdunge vid havet om morgnarna, tog ett dopp, åt frukost. Cyklade typ nio-tio mil om dagen. Jag fick inte dricka öl förstås men i övrigt blev allt som planerat. I Köpenhamn åt vi gott hela tiden och pratade om hur vi vill vara som föräldrar. Veckan efter landade vi i Bexet en vecka med min familj. Anders och Axel fiskade och fiskade och fiskade, jag låg och läste på bryggan.

I augusti var jag fortfarande ledig. Jag njöt av det. Vi var i Bergsvik och massa kompisar hälsade på där. Sofia, Jimmy, Johanna och Erik, Sofia och Andreas och Harry. Hemma i Haga målade jag om ett gäng bokhyllor när Axel börjat jobba, åkte till havet, hängde med vänner.
Jag och mamma var på Arken Spa också, så himla mysigt hade vi det. Jag var gravidtrött precis den här perioden så timingen var perfekt: vi bara latade oss, badade i olika varma pooler och bastus och låg på ett hav av varma stenar och läste böcker.

Och så var det ju Way out west förstås. Festivalhäng blir kanske inte riktigt lika eptiskt utan öl som med öl, men vi hade roligt. Det var sol och totalt ösregn blandat. Den spelning jag minns bäst var Les big byrd, som var så himla himla bra. Och så såg vi Röyksopp och Robyn, Outcast, The national, Annika Norlin, Highasakite, och massa fler.

Vi hälsade på Sofia på Öland och Axel nästan bodde i poolen. Vi hade tänkt åka till Paris också, men sköt upp det till hösten. Vips flyttade Anders och Linnea dock plötsligt därifrån till Stockholm innan vi hann göra slag i saken, så det blev ingen repris på Parisresan. Det var synd. Men vi hälsade på i Stockholm istället i november.

September inleddes med den årliga familjehelgen i Bexet. Sen åkte vi flotte på Klarälven (jag, Axel, Linn och Ellinor) för ett resereportage jag och Linn gjorde. Helt klart ännu ett "jag gillar mitt jobb"-moment, speciellt som det blev toksoligt och varmt just denna helg och flottfärden blev mer än lovligt idyllisk. Vi kunde bada från flotten!

Samma helg var det också val och Sverigedemokraterna fick ofattbara 13 procent, med politiskt kaos som följd. Det skrämmer mig in i märgen att så många människor i Sverige röstat på ett sådant parti. Jag hade aldrig väntat mig det, kanske var det naivt av mig.

I september åkte vi också på kickoff med frilanskontoret, jag och Wiman hade valt Hållö som destination. Det visade sig vara en fantastisk ö, helt bestående av klippor. Fanns inte ens några stigar, bara klippor, klippor klippor och ett vandrarhem mitt på. Så vackert! Jag kunde inte sluta tänka på att jag vill åka dit någon gång under 2015 med Axel och vår bebis.

I oktober kom täta rapporter om ebolautbrottet i Västafrika. Sofia ville åka dit och jobba, men fick inte eftersom hon fortfarande gör AT. Vi gjorde ett nytt nummer av Re:public som innehöll Alexanders fantastiska reportage om Grimslöv, där Sverigedemokraterna är starka. Det lästes och hyllades av hela Sverige kändes det som. Så fint att känna att journalistiken vi gör med Re:public faktiskt spelar roll
och kan göra skillnad.

Jag och A var halvvägs in i graviditeten och gjorde ultraljud på Östra sjukhuset. Vi ville inte veta könet på barnet, bara att allt såg bra ut med den lille krabaten. Och det gjorde det! Hurra! I slutet av månaden åkte jag till Georgien på reportageresa och passade på att hälsa på Lotta.

I början av november var jag fortfarande i Georgien. Sista dagarna åkte jag och Lotta upp i Kaukasus. Kasst väder men ändå så knäppt vackert. Sen hade jag 30-årsfest, fyra och en halv månad i efterskott. Vi var 35 personer i vår trea och Leif och hans kompis stod i mitt kök hela dagen innan gästerna kom och lagade en helt magiskt god buffé. Så himla snällt.

Min och andra Johannans magar växte och växte och de dagar vi var på kontoret samtidigt pratade vi orimligt mycket om hur härligt vi ska ha det när vi är föräldralediga tillsammans. Jag fortsatte att må bra, inga konstiga gravidsymtom. Jobbade dock helt sjukt mycket under några veckor i november och december. Plötsligt hade jag fyra-fem superlånga reportage att göra på en och samma gång, det var roliga jobb men ganska stressiga och jag räknade verkligen ner dagarna till jullov.

December blev lugnare, om än med nöd och näppe. Hann kanske inte riktigt ta det så lugnt som jag hade hoppats sista tiden innan jul, men tänker kompensera det i januari. Jag hann i alla fall få julkänsla baka massa julgodis, tända mängder av ljus om kvällarna, planera och köpa alla julklappar. Axel skrev sin sista uppsats efter tusen år som student (well sju eller så), och blev erbjuden två jobb samtidigt. (Han är gymnasielärare i samhällskunskap och svenska som andraspråk). Att de drar i honom förvånar mig inte det minsta. Han är bäst ju. Julen var fin, nyåret likaså, och mitt jullov är inte ens slut än.

Det var en extremt komprimerad sammanfattning av året, det. Längtar så mycket efter allt som kommer framöver. Efter barnet, efter sommaren då jag och Axel tänkt vara lediga evighetslänge båda två. 2015, jag är redo!