Den där om "en olycka kommer sällan ensam". Den passar rätt bra på min och Linns hemresa i söndags kan man säga, när vi skulle åka tåg från Antwerpen till Amsterdam och därifrån flyga hem.
Vår dag i punktform:
1. Klockan är 05.50 och taxin vi beställt för att åka till centralstationen kommer inte i tid. Vi får ringa bolaget och hetsa.
2. När vi ska betala taxin vägrar föraren att ta emot visakort, trots att vi betalat taxi med visa dagen innan.
3. Taxiföraren går till slut med på att ta betalt med kort, men kräver 4 euro extra. Sen tar han betalt genom att ringa någon och läsa upp mitt kortnummer inklusive säkerhetskoden på baksidan. Helt normalt.
4. När vi kommer in på centralen visar det sig att mannen på biljettkontoret två dagar tidigare har gett oss biljetter till rätt dag (söndag), men klockslag för en vardag. Således går tågen till Amsterdam på helt andra tider än vi fått information om. Ett går till exempel en minut efter att vi kommit till centralen (en kvart innan "vårt tåg" skulle komma). Vi springer men missar det med cirka tio meter. Om inte taxin hade strulat hade vi hunnit med alldeles galant.
5. Höghastighetståget som normalt går mellan dessa städer är inställt på grund av vägarbete, så nu finns bara alternativet att vänta på nästa långsam-tåg. Det ska vara framme på Schipol i Amsterdam tio minuter efter att vår check-in stänger.
6. Vi ber nu biljettkontoret som gjort fel om hjälp med att ringa flygplatsen och avisera vår sena ankomst. Svar: Vi får inte ringa utlandssamtal härifrån. Amsterdam ligger ju i Holland.
7. Vi ber biljettkontoret som gjort fel att hjälpa oss ta fram telefonnumret till flygplatsen så att vi kan ringa själva dyrt från mobilen och avisera vår sena ankomst. Svar: Vi får inte använda internet under arbetet. (Alltså!!!)
8. Vi hittar ett Starbucks där vi försöker wifi:a fram detta telefonnummer. Expiditen säger att de är "det enda Starbucks i hela världen utan wifi". Men såklart.
9. Jag ringer hem och väcker Axel som kirrar ett telefonnummer. Vi ringer flygplatsen som är snälla men "inte kan lova något" (vilket vi förstås förstår).
10. Vi tar nästa tåg som kommer. Det innebär byte i Rotterdam, på grund av ännu ett vägarbete. Vi väntar jättelänge i Rotterdam.
11. Vi öppnar frukostpaket från hotellet, där någon naturligtvis lagt korv på de vegetariska mackor vi beställt.
12. När vi äntligen kliver på nästa tåg hör vi i högtalarna att det på grund av vägarbete mellan Amsterdam och Schipol "doesnt go any further". Vi tror inte att det är sant och kliver av igen för att fråga en tågstationsgubbe några meter bort. Han säger att det visst är det här tåget, att det ska gå till Schipol but not any further AFTER THAT. När vi vänder oss om för att gå på igen rullar tåget iväg, bort från oss.
Detta är dagens absoluta lågvattenmärke, lägre än så kan vi liksom inte komma.
13. Vi ringer flygplatsen och säger att vi blir jättejättesena, de behöver inte längre hålla checkin-disken åt oss. De ger oss ett nummer att ringa, eftersom SAS helpdesk på just Schipol inte är auktoriserad att sälja eller boka om biljetter (exakt VAD gör de då? undrar jag).
14. Vi ringer numret de gett oss. Det går till en helpdesk i Danmark. Som är öppen måndag till fredag, enligt en röst i luren.
15. Efter klockan tio kommer vi äntligen fram till helpdesken. Där meddelar en dansk man att vi hade kunnat boka om gratis om vi hade ringt en timme innan vårt första flyg skulle avgå. Jag: "Men det har vi ju gjort, med råge". Mannen: "Ja, men vid den tiden hade vi ju inte öppnat än". Jag: !!
16. Vi ringer helpdesken igen, för att prata med någon annan. En tjej som heter Lise säger att hon inte kan hjälpa oss. Då berättar jag om vår dag. Då vill hon hjälpa oss. Hon säger att vi måste köpa ny biljett men att det bara kostar 1000 kronor per person. Jag konfererar med Linn, vi blir överlyckliga över denna deal och ringer upp igen för att hugga biljetterna. Då svarar en annan kvinna. Nu kostar det istället 5700 DKK att köpa nya biljetter. Var Lise fick sina uppgifter ifrån har hon "ingen aning om". Kvinnan föreslår att vi ber flygplatspersonalen om hjälp eftersom helpdesken egentligen inte kan boka om vår biljett nu när det är så nära inpå den flight vi istället hoppas komma med.
17. Vi kommer fram till flygplatsen. Vi hälsar tjejen vid SAS-disken att helpdesken i Danmark hänvisat till dem. En snäll kvinna, hon vi talat med i telefon halva dagen, försöker hjälpa oss. Hon får en kollega på kroken, men kollegans chef slår fast att eftersom vi bokat en så billig biljett från början och det bara finns dyra biljetter kvar till den flight vi nu försöker komma med, så kan de inte hjälpa oss.
18. Vi drar fram mobilen för att köpa helt nya biljetter online. Då säger hon som sitter vid en SAS-informationsdisk men som man ändå inte kan köpa SAS-biljetter av, att det är "vanskligt att köpa biljetter på nätet så nära inpå". Det finns en risk att betalningen inte hinner gå igenom och då förlorar vi några tusenlappar till, och kommer ändå inte hem.
19. Vi stirrar rakt ut i luften ganska länge. Tjejen får dåligt samvete och säger att vi ju "kan chansa".
20. Till slut köper vi nya biljetter på sas.se, som enligt SAS själva (surprise) är det pålitligaste. Det kostar oss 3500 kronor per person.
21. Vi hinner inte köpa mat, men snart sjunker vi ner på ett plan till Oslo. Vi drömmer om en macka eftersom vi inte ätit på hela dagen, men allt man får är te. Jag hittar en go wrap i menyn som jag tänker köpa men somnar innan flygvärdinnan kommer.
22. Ett litet miniplan tar oss från Oslo och hem. Vi landar, trots allt, bara två timmar senare än det var tänkt från början.
Såatt. Härlig dag osv. Tur i alla fall att vi hade varann och kunde garva lite mellan frustrationsattackerna.
(Själva fartygsresan och Antwerpen var trots alla dessa fadäser på slutet helt fantastiska. Får blogga om detta annan dag. När ilskan över "jag förstår att det är min kollega som gjort fel, men vi får inte använda telefoner eller internet på jobbet så jag kan inte hjälpa er över huvud taget"-inkompetensen dämpats en aning..)
Vår dag i punktform:
1. Klockan är 05.50 och taxin vi beställt för att åka till centralstationen kommer inte i tid. Vi får ringa bolaget och hetsa.
2. När vi ska betala taxin vägrar föraren att ta emot visakort, trots att vi betalat taxi med visa dagen innan.
3. Taxiföraren går till slut med på att ta betalt med kort, men kräver 4 euro extra. Sen tar han betalt genom att ringa någon och läsa upp mitt kortnummer inklusive säkerhetskoden på baksidan. Helt normalt.
4. När vi kommer in på centralen visar det sig att mannen på biljettkontoret två dagar tidigare har gett oss biljetter till rätt dag (söndag), men klockslag för en vardag. Således går tågen till Amsterdam på helt andra tider än vi fått information om. Ett går till exempel en minut efter att vi kommit till centralen (en kvart innan "vårt tåg" skulle komma). Vi springer men missar det med cirka tio meter. Om inte taxin hade strulat hade vi hunnit med alldeles galant.
5. Höghastighetståget som normalt går mellan dessa städer är inställt på grund av vägarbete, så nu finns bara alternativet att vänta på nästa långsam-tåg. Det ska vara framme på Schipol i Amsterdam tio minuter efter att vår check-in stänger.
6. Vi ber nu biljettkontoret som gjort fel om hjälp med att ringa flygplatsen och avisera vår sena ankomst. Svar: Vi får inte ringa utlandssamtal härifrån. Amsterdam ligger ju i Holland.
7. Vi ber biljettkontoret som gjort fel att hjälpa oss ta fram telefonnumret till flygplatsen så att vi kan ringa själva dyrt från mobilen och avisera vår sena ankomst. Svar: Vi får inte använda internet under arbetet. (Alltså!!!)
8. Vi hittar ett Starbucks där vi försöker wifi:a fram detta telefonnummer. Expiditen säger att de är "det enda Starbucks i hela världen utan wifi". Men såklart.
9. Jag ringer hem och väcker Axel som kirrar ett telefonnummer. Vi ringer flygplatsen som är snälla men "inte kan lova något" (vilket vi förstås förstår).
10. Vi tar nästa tåg som kommer. Det innebär byte i Rotterdam, på grund av ännu ett vägarbete. Vi väntar jättelänge i Rotterdam.
11. Vi öppnar frukostpaket från hotellet, där någon naturligtvis lagt korv på de vegetariska mackor vi beställt.
12. När vi äntligen kliver på nästa tåg hör vi i högtalarna att det på grund av vägarbete mellan Amsterdam och Schipol "doesnt go any further". Vi tror inte att det är sant och kliver av igen för att fråga en tågstationsgubbe några meter bort. Han säger att det visst är det här tåget, att det ska gå till Schipol but not any further AFTER THAT. När vi vänder oss om för att gå på igen rullar tåget iväg, bort från oss.
Detta är dagens absoluta lågvattenmärke, lägre än så kan vi liksom inte komma.
13. Vi ringer flygplatsen och säger att vi blir jättejättesena, de behöver inte längre hålla checkin-disken åt oss. De ger oss ett nummer att ringa, eftersom SAS helpdesk på just Schipol inte är auktoriserad att sälja eller boka om biljetter (exakt VAD gör de då? undrar jag).
14. Vi ringer numret de gett oss. Det går till en helpdesk i Danmark. Som är öppen måndag till fredag, enligt en röst i luren.
15. Efter klockan tio kommer vi äntligen fram till helpdesken. Där meddelar en dansk man att vi hade kunnat boka om gratis om vi hade ringt en timme innan vårt första flyg skulle avgå. Jag: "Men det har vi ju gjort, med råge". Mannen: "Ja, men vid den tiden hade vi ju inte öppnat än". Jag: !!
16. Vi ringer helpdesken igen, för att prata med någon annan. En tjej som heter Lise säger att hon inte kan hjälpa oss. Då berättar jag om vår dag. Då vill hon hjälpa oss. Hon säger att vi måste köpa ny biljett men att det bara kostar 1000 kronor per person. Jag konfererar med Linn, vi blir överlyckliga över denna deal och ringer upp igen för att hugga biljetterna. Då svarar en annan kvinna. Nu kostar det istället 5700 DKK att köpa nya biljetter. Var Lise fick sina uppgifter ifrån har hon "ingen aning om". Kvinnan föreslår att vi ber flygplatspersonalen om hjälp eftersom helpdesken egentligen inte kan boka om vår biljett nu när det är så nära inpå den flight vi istället hoppas komma med.
17. Vi kommer fram till flygplatsen. Vi hälsar tjejen vid SAS-disken att helpdesken i Danmark hänvisat till dem. En snäll kvinna, hon vi talat med i telefon halva dagen, försöker hjälpa oss. Hon får en kollega på kroken, men kollegans chef slår fast att eftersom vi bokat en så billig biljett från början och det bara finns dyra biljetter kvar till den flight vi nu försöker komma med, så kan de inte hjälpa oss.
18. Vi drar fram mobilen för att köpa helt nya biljetter online. Då säger hon som sitter vid en SAS-informationsdisk men som man ändå inte kan köpa SAS-biljetter av, att det är "vanskligt att köpa biljetter på nätet så nära inpå". Det finns en risk att betalningen inte hinner gå igenom och då förlorar vi några tusenlappar till, och kommer ändå inte hem.
19. Vi stirrar rakt ut i luften ganska länge. Tjejen får dåligt samvete och säger att vi ju "kan chansa".
20. Till slut köper vi nya biljetter på sas.se, som enligt SAS själva (surprise) är det pålitligaste. Det kostar oss 3500 kronor per person.
21. Vi hinner inte köpa mat, men snart sjunker vi ner på ett plan till Oslo. Vi drömmer om en macka eftersom vi inte ätit på hela dagen, men allt man får är te. Jag hittar en go wrap i menyn som jag tänker köpa men somnar innan flygvärdinnan kommer.
22. Ett litet miniplan tar oss från Oslo och hem. Vi landar, trots allt, bara två timmar senare än det var tänkt från början.
Såatt. Härlig dag osv. Tur i alla fall att vi hade varann och kunde garva lite mellan frustrationsattackerna.
(Själva fartygsresan och Antwerpen var trots alla dessa fadäser på slutet helt fantastiska. Får blogga om detta annan dag. När ilskan över "jag förstår att det är min kollega som gjort fel, men vi får inte använda telefoner eller internet på jobbet så jag kan inte hjälpa er över huvud taget"-inkompetensen dämpats en aning..)
 |
| Det är ändå en tapper Linn som kliver på sista planet! Det får man ge henne. |
5 kommentarer:
Men vilken jävla dag! Jag hade nog gråtit ihjäl mig av frustration.
Alltså. Alltså!!
Vilken dag!!!
Ja fy fan alltså..
Men hur mycket kan få gå fel samtidigt, egentligen? Skönt att ni tog er hem men oj så irriterande - och onödigt dyrt!
Skicka en kommentar