Om tidernas mest ouppstyrda (men väldigt roliga) nyårsafton

Om det blev nyårsmiddag från donken? Jamen såklart. Har man en gång fått en så briljant idé i huvudet så kan man ju inte bara ignorera den sedan, som ni förstår. Här kommer en sammanfattning av kvällen, i suddiga och extremt kassa mobilbilder.

Vi inledde nyårsaftonen med att käka lunch hos Johan och Lisa och lilla Vidde i Solna. Det var fint, vi köpte med oss grillad kyckling och Lisa plockade fram supergod lakritschokladkola ur kylen. På detta blev det dock ingen bild alls tagen.

Resten av dagen hängde vi hemma hos S, och vi hade tänkt städa undan alla kläder vi vräkt överallt men orkade inte riktigt. Så det såg ut såhär ungefär. Mycket rofyllt.

Glitterlacket jag hade kvar sedan julafton var målat i så många lager att ett helt sjok föll av och fastnade i min knäck. Wtf?!

Jag tänkte att svart klänning på nyår är så väldigt förutsägbart och slängde på dig den här färgklicken. Välkommen du neonsprakande 2013.

Sen följde alltså donken-middagen. I sista stund fick vi sällskap av Sofias nya grannbekantskap Martin som tyckte att idén var härlig och erbjöd sig att fixa god förrätt och efterrätt hemma hos sig om vi köpte med hamburgare även till honom. Så det gjorde vi.

Vår värd bjöd på chêvresallad med spenat, valnötter och honung till förrätt, och hjortronpannacotta till efterrätt. (En jävla tur, för det gav liksom ett uns av värdighet till middagen). Vi bjöd på McFeast, double cheese burger och chili-cheese-toppar som vi doppade i donkens ostsås. Sofia åt som vanligt med stor finess och grace, se bild här ovan.

Sen sa vi hej hej till Martin och drog vidare till Debaser medis där vi hade köpt biljetter för att där fanns biljetter kvar att köpa. Det var utsålt på Södra Teatern och Berns och vi tänkte "bättre säkra upp med biljetter nånstans än att stå i nån himla kö på nyår". Vad vi missat var att det var hbtq-tema på Debaser. Verkligen inget fel i det såklart, men känslan var att vi inte riktigt passade in och det var inte ens särskilt peppig stämning därinne. Alls. Vi kom ungefär tio i tolv, tog ett varv, tittade på varann, skrattade lite. Bestämde oss efter två-tre minuter för att gå igen men att först fira tolvslaget ute på trappen. För plötsligt var klockan tolv och det nya året bara vräkte in.

Och där stod vi alltså under de första minuterna av 2013! Jag, S, massor av fjäderboor och män i tjusiga klänningar och raketer över Medborgarplatsen. Vi gav varann en fet nyårspuss och när dansgolvet där innanför spelade nån låt med texten standing here with someone that I love så kände vi att ja, det gör vi ju i alla fall! Och sen lämnade vi Debaser åt sitt öde och gick vidare i natten.

S ville dra en sväng till Morfar Gringo Ginko eftersom det jobbade nån kul person där som hon inte hade träffat på två år (sicken kanonidé...well). Ett gäng som vi snackat lite med utanför Debaser hakade på vår plan och vi letade oss fram på Söders gator. Efter mycket om och men kom vi rätt. Dock var det stängt.

Sen gick vi runt lite till, gick in på nåt ställe en stund och sen hakade vi på en kort sväng på efterfest hos gänget vi hade lurat med till Morfar Gringo Ginko. Den visade sig vara i en stor överklasslägenhet i Gamla stan och på väggen hängde konst som föreställde flera Fantomenfigurer i röda trikåer som smiskade kvinnor. Classy. Vi sa tack och hej ganska snabbt. Sen mötte vi upp Sofias granne igen, som kom tillbaka från en fest vi med facit i hand kanske borde ha tackat ja till att följa med på från första början.
Och senare, när jag bäddade ner mig på Sofias sköna soffa för att sova ett gäng timmar innan jag skulle till centralen och ta tåget hem, så var klockan hur mycket som helst.

Jag har alltid undrat vem som egentligen går ut på nyår. Själv har jag alla tidigare nyårsaftnar i livet styrt upp fina och smarriga trerättersmiddagar med vänner, oftast följt av roliga hemmafester. Med bubbel och skål och lyckönskningar. Det känns som att det är så man "ska" fira nyår, och ganska mycket som att det också är så man vill fira nyår. Men ibland är förutsättningarna annorlunda (man är plötsligt singel och typ alla man känner har rest bort och man orkar inte engagera sig) och då är det bra att veta att allt inte måste vara sådär perfekt som det brukar för att vara roligt. Också bra att ha en bästis som sitter i exakt samma båt exakt samtidigt.

Det var kanske inte så mycket (läs: inget) under detta nyår som blev som det brukar, eller som vi hade tänkt oss (eftersom vi inte hade tänkt alls). Men bra, och fyllt med massor av skratt, det blev det verkligen ändå!

Du och jag S, du och jag. ♥