Mitt 2012 - the recap

Jag tänkte att jag inte orkade. Sen kickade ordningssinnet in, föga oväntat. Så här kommer den, årssammanfattningen över det bitvis så briljanta men stundtals också riktigt överjävliga 2012. Håll till godo. 


Året inleddes med en härlig nyårsfest med ambitiös sexrättersmiddag ute på den halländska obygden. Sen kom januari, inte helt ovanligt efter en nyårsafton, och jag flyttade in i mitt frilanskontor och satt och dagdrömde om pärmar och tidskriftshållare och annat roligt. Älskar kontorsgrejor. Älskar att ha ett kontor. Januari var också månaden då jag var på en pubquiz och mitt lags val av gruppnamn blev något av en epic fail. 

Nico skålar med sig själv, Miranda och Kalle hånglar och elden sprakar. Just här började året.

I februari fick jag raseriutbrott på bokföringsprogrammet jag skaffat. David åkte till USA på sitt första uppdrag som förbundskapten för Kanadas innebandylandslag (i VM-kvalet) och sen åkte vi ihop till Schweiz och hälsade på Sofia och Andreas och alla andra där. Underbart såklart. Bern kommer alltid ha en särskild plats i hjärtat. Och så skaffade jag Instagram och blev ganska besatt av det.

Vi återupplevde vårt Schweizliv under ett par dagar i februari.

I mars fick jag ett långvik på GP utland och hyrde ut mitt älskade kontor i andra hand i sex månader, medan jag dubblade med heltidsjobb på GP och massa frilans på samma gång. Det var nog lite för mycket, såhär med facit i hand. Det var mycket som fick prioriteras bort, saker jag inte hade velat prioritera bort. Mitt i allt åkte jag också till Dublin på reportageresa för ett resemagasin, och David fyllde 32 vilket jag firade genom att göra en liten skattjakt åt honom hemma. Och så kom Karin och hälsade på från Berlin! 

I Dublin prickade jag in sol och värme. "Det här var nog årets sommar det" sa
folk, trots att det bara var mars.

I april pysslade jag som en maniac och gjorde fruktskålar och högtalarskydd av gamla virkdukar. Jag passade mina älskade kusinbarn och köpte de där löparskorna som jag gillade så mycket att jag fick säkert sju bloggläsare att köpa likadana. Vi firade Davids farfars 90-årsdag och det var slutspel i Superligan och jag skrek mig hes tills jag fick blodsockerfall på läktaren när Pixbo spelade sina kvart- och semifinalmatcher.

Linnea och Klara lekte i vårt kök.

I maj kom våren. Den var välkommen men det är den väl alltid? Jag och Robin Aron blev skickade till Aten av GP med en timmes varsel för att skriva om ekonomiska krisen, sjukt spännande såklart. Och den 18:e var det dags för en av årets absoluta höjdpunkter: min älskade kusin Sara gifte sig med sin Johan på altanen vid vår sommarstuga. Det var otroligt fint och en dag jag aldrig glömmer. Jag hade den stora äran att få vara fotograf (och eftersom jag nojat så mycket över bilderna och att de måste bli PERFEKTA så ser jag nu - när jag gör den här recapen - att jag fortfarande inte ansett mig tillräckligt klar för att ens göra blogginlägget. Herregud. Det ska jag fasen ta tag i å det snaraste, hur kan jag inte ha bloggat opp en av ÅRETS absolut viktigaste händelser?). 
I slutet av maj hade vi möhippa för Nicole (som jag - well - inte heller har bloggat än pga samma stresspanik jag skrev om i parentesen ovan. Måste sluta tänka att jag ska hinna göra allt perfekt och bara bli en doer. Det här håller ju inte.). 
I maj åkte jag också till Bryssel på nån EU-konferens och tappade min kamera i golvet när en tant ramlade på mig på en buss. Objektivet pajjade och istället för att lämna in det direkt väntade jag många månader och saknade det hela hela tiden. Idiotiskt.  

Bröllop i Bexet!

Juni började med att Nicole och Martin gifte sig och jag var både tärna och fotograf och talhållare och bartender. De var så fina så fina och jag kommer såklart för alltid att minnas deras tokfina dag och roliga fest. 
I juni hade min släkt också den årliga familjehelgen i Bexet och sen firade vi även midsommar där i stugan. Med ungefär 30 personer. Kanske att jag tog mig lite vatten över huvud men det var det värt, för det blev roligt och ganska somrigt trots det trista vädret. Och på junis sista dag hade vi fruhippa för Sara. Jag vill typ gifta mig bara för att få ha en hippa pga hippor = mkt roliga. 

Familjehelg i stugan. Klara mkt taggad!

Midsommar i Bexet känns redan som tradition.

I juli fyllde jag 28 år och tyckte för första gången att jag var ganska gammal. Jag jobbade fortfarande som en liten galning och en av de GP-texter folk snackade med mig om mest efteråt var en om industrin för vaginala blekningskrämer i Indien. Linn hyrde ett hus på Brännö där jag och den andra Johannan hälsade på. En förmiddag på jobbet trodde jag att jag tappat bort guldarmbanden jag ärvt efter mormor och fick en panikattack. Cyklade gråtandes hem och kom först där på vilket litet knasigt litet fack det var jag hade lagt dem i. (Lättnaden!) Den 22:e var det årsdag av Utöyatragedin och jag åkte tillbaka till Oslo för uppföljningsreportagen. Bet mig i kinden flera flera gånger för att vara proffs och inte låta mig påverkas av berättelserna jag fick höra. 
Och - det tveklöst bästa med juli - var min och Davids Londonresa. Den som han hade vunnit genom att skriva en rolig slogan (geni uppenbarligen). Detta var för mig årets första, och nästintill enda, semester/ledighet och det var alldeles underbart. Vi gick på festival i Hyde Park och såg Springsteen (där Paul McCartney dök upp som surprise!), promenerade runt en massa och åt och drack gott. Fler dagar som dessa borde året 2012 ha bestått av. Det sista säger jag med eftertryck.

Hard Rock Calling i Hyde Park, med Mr Springsteen på scen.

Augusti var OS-tittande, grillkvällar på Smithen och lite, lite bad, de få dagar den här skitsommaren som hade sol. Johan och lille Vidde kom till Göteborg en vända och jag hängde en dag vid Delsjön med dem och Johans alla syskon (nåja nästan alla). Sen kom månadens topp, då Sara och Johan hade sin bröllopsfest friends edition! (Själva vigseln i Bexet i maj firades med närmaste familjen). 

I början av september slutade mitt GP-vik och jag återgick till att "bara" frilansa heltid igen. Linn tog en powernap på vår matta första dagen och jag kände ett stort lyckorus över att få tillbaka all frihet som frilanslivet innebär. Även om det som alltid var trist att sluta på GP. 
Vi fick ommålat väggarna i hallen och sovrummet och levde i ett litet renoveringshelvete nån vecka eller två. Men sen åkte jag och Linn till Elba i Italien för att skriva reserep och där var det precis hur vackert som helst. 

I oktober skulle D ha åkt till Bexet med min lillebror för att fiska, men fick förhinder. Jag, mamma och pappa åkte med istället och det blev en helg då vi plockade en miljard liter trattkantareller och jag hittade jättefina gamla kakburkar på en loppis i Rydöbruk. 
Resten av oktober var mest mörk och ledsen om jag ska vara ärlig. Jag fick magsjuka. Någon sparkade sönder min cykel. Sen fick D magsjuka. Och sen pratade vi plötsligt om oss en fredagsmorgon och allt blev chock och ledsna insikter och livskris. 

Det var något med hösten 2012. Så många så många har sagt att den var skit, så många har krisat i sina relationer eller varit ledsna på annat vis. Nico sa till mig igår att det till och med stått i GP att psykologer hävdar att ovanligt många mått kasst andra halvan av det här året. Just november är ju i alla fall i de flesta avseenden alla års bottenskrap och för mig var november 2012 verkligen ingen hit. Det var bara... näeh. Det enda ljusa var väl att Obama blev omvald i USA så att Romney hölls borta från världens maktcentrum.

Finns inga roliga bilder alls från november. Så här kommer en på Klara i Bexet
istället. Från juni, som var en på alla sätt så mycket bättre månad.

December blev bättre än föregående månad, tack och lov. Jag åkte till Egypten med S och N och det var ljuvligt. Kunde inte ha kommit mer vältajmat. Sen blev det jul och det gillar man ju om man är en julknarkare som jag. Även om det tillfälligt är lite kaos med allting annat. Och sen avslutade jag och S - vilket ni ju redan hört helt nyss - året med middag från donken och en alldeles särdeles oplanerad utgångs-nyårsafton i Stockholm. 

Hejdå 2012! Du var helt fantastisk stundtals, det var du verkligen, men jag kommer nog inte sakna dig så som jag kan sakna andra år.