Dagens bild från ett främmande land, del 12: Irland

Dublin, Irland, mars 2012.

Jag kom till Dublin några dagar i slutet av mars och var beredd på regn och iskyla eftersom det sägs att staden har sämre väder än Göteborg. Och det vill ju inte säga lite, det. Men det blev sol och man kunde gå utan jacka. "Det här var nog årets sommar!" skanderade folk på gatan och herregud vilken deppig grej om de hade haft rätt i det. För Dublin gjorde sig riktigt bra i solen.
På 40 lower Ormond Quay (i distrikt 1, alldeles invid Liffeyfloden), hittade jag Winding Stair. En fin gammal bokhandel som på 1970-talet blev en populär mötesplats för författare, musiker och konstnärer. Nu som då säljs här såväl nya som använda böcker och utanför såg jag en liten skylt som sade att den som inte hade råd kunde komma in och få sig en bok, ändå.
På på övervåningen har ägarna öppnat en restaurang med noga utvalda irländska rätter tillagade med själ och hjärta (som – lyckligtvis – verkade mycket godare än vad det låter när man säger "irländska rätter").

(Klicka här för att läsa alla inlägg i serien "Dagens bild från ett främmande land")

Ölandsmenyn

Jag, S och N är väldigt bra på att laga (well...äta) goda grejer när vi umgås. Öland inget undantag. Tänkte jag skulle dela med mig av den smarrigaste middagen vi gjorde. Såhär:

Förrätt: Smörstekt och flingsaltad sparris, baconlindade dadlar och haloumi. Så jävla gott, det här skulle jag kunna leva på i evigheters evigheter. (Helst ska man riva parmesan över sparrisen också men det hade vi glömt köpa).

Huvudrätt: Baconlindad fläskfilé fylld med fetaost och soltorkade tomater. Till det rotfrukter i ugn, gräddsås gjord på schalottenlök och balsamvinäger och en stor sallad med allt gott man gillar. (Avo, feta, sugarsnaps, pärltomat, nötter, ruccola, granatäpple etc). Plus vin.

Efterrätt: Sofia special. Alltså glass, grädde, banan, chokladsås och maränger toppat med rejäla mängder hackad daim och jordnötsringar. (Skippa EJ de två sista, det är liksom de som hela gör den här genialiska rätten. Orkar man inte ha tusen ingredienser går det också bra med "bara" glass, daim, jordnötsringar och chokladsås. Och kanske lite grädde då. Och gärna en liten nypa flingsalt om jag får välja.)

Efterefterrätt: Godis. Chips. Dip. Pepsi max. 

Varsågoda för tips.

Öland. Bubblan.

Vi var ju på Öland förra helgen, jag,  S och N. Det var härligt. På vägen ner meddelade S:s pappa att värmen eventuellt var sönder, och att huset inte är vinterbonat, och att det därför troligtvis skulle vara åtta grader när vi kom fram sent på kvällen (inomhus alltså, utomhus var det cirka tusen minusgrader). Men vi tände brasa både i köket och vardagsrummet och satte oss på golvet med filtar, mössor och te och sen lyckades vi få igång värmen. Helg räddad.

Vi åt godis. Jättemycket godis. Vi lagade god mat och vi kollade på dåliga men underhållande serier på tv och några filmer av samma kaliber. Vi åkte till Kalmar och drack öl med ett gäng vi lärde känna i Egypten i december. Det var mycket roligt. Kalmar visade sig vara hur fint som helst och jag var väldigt fascinerad av alla gulliga hus i pastelliga färger. Som en Astrid Lindgrenindyll hela stan ju. Så åkte vi tillbaka till vårt hus på Öland igen och vi pratade och pratade pch pratade. Vi gick inga långpromenader som vi hade tänkt, vi bara slappade.

Vi sov tätt ihopkurade i dubbelsängen i det rum som var varmast. Jag låg i mitten och fick forma mig till ett Z som precis fick plats mellan de andras knän och armar. Det låg musskitar i sängen som jag och S hade nöjt oss med att borsta ner på golvet, medan N (den tveklöst fräschaste i sällskapet) lagt in sitt veto och krävt att få byta lakan. Det fick hon.

Vi har en himla go grej going on just nu, jag och mina bästisar. Vi har alltid varit jättenära men liksom kommit varann ännu närmare de senaste månaderna eftersom vi alla tre råkat ut för diverse misär-grejer i livet just nu, av olika kalibrar. Det är lite fint ändå när man råkar tajma livskriser med sina vänner. Sedan någon gång i november har vi haft en sms-tråd mellan oss alla tre som vi skriver i hela tiden, och varje morgon vaknar jag i ottan av att någon av de andra säger god morgon. Sedan fortsätter kommunikationen hela dagen. Vi sms:ar men använder tråden som en chatt och man skriver när man är glad, när man är ledsen, när man är arg, har tråkigt, vill dela med sig av något komiskt eller när man behöver råd om något trivialt eller något livsavgörande. Det blir några hundra sms om dagen skulle jag tro och jag älskart. Man har sällskap hela tiden. Som att umgås jämt, utan minsta prestationskrav. Man är aldrig aldrig ensam.

Vi kallar den bubblan, den här nya goa grejen. Den är trygg och rolig och alldeles underbar. Jag tycker väldigt mycket om bubblan.

Om orättvisa

Läser i en artikel att världens hundra rikaste personer tjänar så mycket pengar att de hade kunnat eliminera den globala fattigdomen fyra gånger om. Hundra personer. Alltså, världen, vad fan? Jag minns när jag pluggade UIS på GU och en föreläsare sa att hälften av USA:s årliga försvarsbudget skulle räcka för att tillgodose basbehoven för alla människor i hela världen.

Folk som tror att världsfattigdomen är ett nödvändigt ont som det inte går att göra något åt har fel. Det handlar om politiska prioriteringar och ingenting annat.

Ändå var det bara några veckor sedan en tjej som gick i samma högstadieklass som jag lade upp en bild på facebook där hon ifrågasatte att Sverige ger utlandsbistånd. "Varför ska vi hjälpa andra när vi inte ens kan ta hand om våra egna", argumenterade hon. Jag blev sjukt arg inombords och tog diskussionen. Frågade om hon på allvar ansåg att Sverige skulle ta bort den enda (knappa) procenten av BNI som betalas i utlandsbistånd varje till de många många många fler människor som har det mycket mycket mycket sämre än oss. Det gjorde hon.

Folk är dumma i huvudet uppenbarligen. 

Bild tagen i en by på Jamaica, maj 2010.

Det är torsdag och nu börjar helgen.

Jag har visst gått in i nån form av tunnelseende den senaste tiden. Ett tunnelseende där jag bara kollar på lägenheter, funderar på lägenheter och pratar om lägenheter. Typ. Det är ganska jobbigt och ibland, då och då, också lite lite kul. Med betoning på lite. Men ändå.

I alla fall längtar jag väldigt mycket efter helgen som nu komma skall. I morrn i ottan åker jag till ett icke vinterbonat sommarhus på Öland med S och N och det ska bli överjordiskt härligt. Mat, vin, vänner och brasa typ. Hoppas att det finns en öppen spis – det är så längesen jag var där sist att jag glömt – för det ska bli många minusgrader. Många många.

Jag har packat mina snowjogging. Ellevahettere....snowjoggers?

På Ester's café nån gång i julhelgen

1. Linnea ser Klaras bulle och Klara ser att Linnea ser hennes bulle.
2. Linnea vill ha bullen. Ler och är allmänt nöjd med planen som börjar ta form.
3. Klara blir mycket, mycket skeptiskt inställd till detta.
4. Tadaa! Lillasyster lyckas med kuppen, blir svinnöjd och gör en segergest. Strålkastarna goes ON!

Diggi fyllde 30...

... igår och hade fest för att fira. Det var roligt! Det fanns tårta och öl, roliga människor och ett konstigt skafferi där tanten som Martin (alltså Diggi) hyr i andra hand av förvarade en digeridoo, en liten liten bongotrumma samt en gosedjursleopard. Jag ägnade en stor del åt kvällen åt att prata med ljuvliga och roliga damer i form av Emma, Johanna, Martina och Malin i ett hörn av köket, tills folk kom och sa att vi var tråkiga för att vi bara ägnade oss åt varandra.

Så då gick vi och dansade lite i vardagsrummet, till Roxette bland annat. Herregud, det KAN ju inte bli bättre. Också att det var Per Gessles födelsedag igår, vilket jag och Björn visste eftersom vi båda läst Roxettes biografi mången gång som barn.

Senare inpå natten styrde Emma upp en fantastisk Spotifylista med Destinys child och Take That och vi insåg att ja, vi är rättså gamla ändå. Vi dansar liksom till "musik från vår ungdom", då måste man ju ha blivit gammal? Rätt gött ändå, att vara det. Nu har jag känt de här människorna i sex år, sedan vi började plugga ihop. Sex år, ett liv.

Tävla om tjusiga illustrationer

Den jätteduktiga illustratören Elina Dahl har en tävling där man kan vinna en supercool poster eller ett anteckningsblock från hennes webbshop. Var med vettja!  Jag hoppas själv på att vinna någon fin affish att pimpa min nya lägenhet med när jag väl hittat ny lägenhet.

(PS. VARFÖR i hela fridens namn är alla länkar plötsligt knallblå? Är det så för er med? Och hur får man bort?!)

Tankspridd much?

I förrgår bakade jag pizza med köttfärs och lade den sedan i bitar i en burk i kylen. När jag kom hem från jobbet igår hittade jag den inte och utgick då ifrån att David käkat upp allt. Men det hade han inte. Jag hade nämligen inte ställt pizzan i kylen, utan på en hylla i ett av köksskåpen.

Såatte. Man blir inte magsjuk av att äta köttfärs som stått framme va? Hoppas ej. *mätt*

Nyårslöftestips för den som vill bli snäll mot miljön och världen

Just det, nyårslöften ska man ju ha också. Visioner för det nya året. Det är ju lätt att bestämma sig för att träna mycket (eller att man ska göra klart sina fotoböcker nån himla gång...hehe) men att lova sig själv att göra "bättre val" tycker jag brukar kännas flummigare och svårare. Just för att det inte är helt självklart hur man gör och vad man ska fokusera på i den stora karusellen av matmärkningar, källsorteringskrav och annat.

Just därför har jag och Linn gjort ett reportage som gick i GP helgen före nyår, som ger tips till den som vill göra mer medvetna och klimatsmarta val i sin vardag. Vi fokuserade på matkonsumtion, resor, kläder och elektronik. Jag lärde mig sjukt mycket under researchen så nu tänkte jag dela med mig av några små aha-upplevelser här för den intresserade. Siffror och raka fakta kan ju vara ganska effektiva ibland...

• Den som flyger t/r Sverige-Thailand ger i ett smäck upphov till koldioxidutsläpp på sex ton. Det är femtio procent mer än de fyra ton man släpper ut om man till exempel pendlar med bil fem dagar i veckan mellan Alingsås och Göteborg under ett års tid. (Om vår hypotetiske Alingsåspendlare istället skulle ta bussen till jobbet skulle den personens utsläpp minska till ynka 176 kg. På ett helt år.)
  
  
• Matproduktion är en stor miljöbov, men det spelar stor roll vad man äter. Morötter, äpplen och lök bidrar till exempel (nästan) inte med några koldioxidutsläpp alls. Även de flesta andra vegetabiliska produkter håller sig under 1 kg koldioxidutsläpp per kg produkt. Kött däremot, not so much. Kyckling: 1,75. Fläskkött 4,4. Och så nötkött – tadaa – fyra gånger mer: 15-17 kg utsläpp per kilo kött (!). Värst av allt är att ost ligger på 10,7. (Besvikelsen!)
  
  Vill man ha en enda enkel regel att gå efter i matbutiken så är det att handla svenskproducerade livsmedel. Inte enbart för att de är närproducerade (transporter står för en mycket mindre andel av miljöpåverkan än vad själva tillverkningen gör, och därför är produktionsmetod viktigare att kika på än produktionsort). Men svenska livsmedel har generellt producerats under hårdare miljökrav än utländska livsmedel. Därför är detta en bra grundregel att ha med sig.
  
  (OBS: Med "koldioxidutsläpp" menar jag egentligen "utsläpp av koldioxidekvivalenter (CO₂-ekv)" som är ett sammanvägt mått på koldioxid och andra växthusgaser som bidrar olika mycket till den globala uppvärmningen.)


• I våra telefoner, datorer och tv-apparater finns mineraler som de stora elektronikföretagen i världen köpt från Kongo. Där används pengarna till att finansiera ett blodigt inbördeskrig som pågått i femton års tid. För att veta att en produkt inte innehåller sådana mineraler kan man fråga om företaget utfört en så kallad "due diligence" på sina leverantörskedjor (men tyvärr finns ingen smidig märkning eller liknande att kika efter).
  
  Greenpeace har undersökt världens 16 ledande elektronikföretag med avseende på miljövänlighet, och där placerar sig Apple på plats sex. Sämst år efter år är Blackberrytillverkaren Rim.

_________________

Man kanske inte ändrar hela sin vardag för att man läst detta. (Det ska jag verkligen inte hävda att jag gjort själv heller, tyvärr. Reser massor – med flyg – kör ganska ofta bil även korta onödiga sträckor samt äter kött. Oh well.) Men kanske kan det få oss alla att tänka till lite? Ibland i alla fall? När man är medveten är man i alla fall ett steg närmare att välja det bra alternativet då och då, tänker jag.

#Dagensfail

Jag jobbade tusen timmar. Sen åkte jag till gymet. Det regnade. Jag var jättetrött. Men tänkte att det skulle bli svinskönt med endorfinkicken av en timmes löpbandande. (Älskar löpband!). Plus hade inte tränat på flera dagar. Jag tog mig dit kånkades på massa grejer. Bytte om och plockade fram bra Spotifylista på iPhonen. Laddade.

Och någonstans DÄR insåg jag att jag inte packat ner några träningsskor.

Alltså den känslan. Den totalt ovärda. Resultat av detta: Gymmade halvhjärtat i strumplästen i 15 minuter, och köpte sen asmycket godis, gick hem och gjorde pizza. Det blir plus minus noll va?

Mitt 2012 - the recap

Jag tänkte att jag inte orkade. Sen kickade ordningssinnet in, föga oväntat. Så här kommer den, årssammanfattningen över det bitvis så briljanta men stundtals också riktigt överjävliga 2012. Håll till godo. 


Året inleddes med en härlig nyårsfest med ambitiös sexrättersmiddag ute på den halländska obygden. Sen kom januari, inte helt ovanligt efter en nyårsafton, och jag flyttade in i mitt frilanskontor och satt och dagdrömde om pärmar och tidskriftshållare och annat roligt. Älskar kontorsgrejor. Älskar att ha ett kontor. Januari var också månaden då jag var på en pubquiz och mitt lags val av gruppnamn blev något av en epic fail. 

Nico skålar med sig själv, Miranda och Kalle hånglar och elden sprakar. Just här började året.

I februari fick jag raseriutbrott på bokföringsprogrammet jag skaffat. David åkte till USA på sitt första uppdrag som förbundskapten för Kanadas innebandylandslag (i VM-kvalet) och sen åkte vi ihop till Schweiz och hälsade på Sofia och Andreas och alla andra där. Underbart såklart. Bern kommer alltid ha en särskild plats i hjärtat. Och så skaffade jag Instagram och blev ganska besatt av det.

Vi återupplevde vårt Schweizliv under ett par dagar i februari.

I mars fick jag ett långvik på GP utland och hyrde ut mitt älskade kontor i andra hand i sex månader, medan jag dubblade med heltidsjobb på GP och massa frilans på samma gång. Det var nog lite för mycket, såhär med facit i hand. Det var mycket som fick prioriteras bort, saker jag inte hade velat prioritera bort. Mitt i allt åkte jag också till Dublin på reportageresa för ett resemagasin, och David fyllde 32 vilket jag firade genom att göra en liten skattjakt åt honom hemma. Och så kom Karin och hälsade på från Berlin! 

I Dublin prickade jag in sol och värme. "Det här var nog årets sommar det" sa
folk, trots att det bara var mars.

I april pysslade jag som en maniac och gjorde fruktskålar och högtalarskydd av gamla virkdukar. Jag passade mina älskade kusinbarn och köpte de där löparskorna som jag gillade så mycket att jag fick säkert sju bloggläsare att köpa likadana. Vi firade Davids farfars 90-årsdag och det var slutspel i Superligan och jag skrek mig hes tills jag fick blodsockerfall på läktaren när Pixbo spelade sina kvart- och semifinalmatcher.

Linnea och Klara lekte i vårt kök.

I maj kom våren. Den var välkommen men det är den väl alltid? Jag och Robin Aron blev skickade till Aten av GP med en timmes varsel för att skriva om ekonomiska krisen, sjukt spännande såklart. Och den 18:e var det dags för en av årets absoluta höjdpunkter: min älskade kusin Sara gifte sig med sin Johan på altanen vid vår sommarstuga. Det var otroligt fint och en dag jag aldrig glömmer. Jag hade den stora äran att få vara fotograf (och eftersom jag nojat så mycket över bilderna och att de måste bli PERFEKTA så ser jag nu - när jag gör den här recapen - att jag fortfarande inte ansett mig tillräckligt klar för att ens göra blogginlägget. Herregud. Det ska jag fasen ta tag i å det snaraste, hur kan jag inte ha bloggat opp en av ÅRETS absolut viktigaste händelser?). 
I slutet av maj hade vi möhippa för Nicole (som jag - well - inte heller har bloggat än pga samma stresspanik jag skrev om i parentesen ovan. Måste sluta tänka att jag ska hinna göra allt perfekt och bara bli en doer. Det här håller ju inte.). 
I maj åkte jag också till Bryssel på nån EU-konferens och tappade min kamera i golvet när en tant ramlade på mig på en buss. Objektivet pajjade och istället för att lämna in det direkt väntade jag många månader och saknade det hela hela tiden. Idiotiskt.  

Bröllop i Bexet!

Juni började med att Nicole och Martin gifte sig och jag var både tärna och fotograf och talhållare och bartender. De var så fina så fina och jag kommer såklart för alltid att minnas deras tokfina dag och roliga fest. 
I juni hade min släkt också den årliga familjehelgen i Bexet och sen firade vi även midsommar där i stugan. Med ungefär 30 personer. Kanske att jag tog mig lite vatten över huvud men det var det värt, för det blev roligt och ganska somrigt trots det trista vädret. Och på junis sista dag hade vi fruhippa för Sara. Jag vill typ gifta mig bara för att få ha en hippa pga hippor = mkt roliga. 

Familjehelg i stugan. Klara mkt taggad!

Midsommar i Bexet känns redan som tradition.

I juli fyllde jag 28 år och tyckte för första gången att jag var ganska gammal. Jag jobbade fortfarande som en liten galning och en av de GP-texter folk snackade med mig om mest efteråt var en om industrin för vaginala blekningskrämer i Indien. Linn hyrde ett hus på Brännö där jag och den andra Johannan hälsade på. En förmiddag på jobbet trodde jag att jag tappat bort guldarmbanden jag ärvt efter mormor och fick en panikattack. Cyklade gråtandes hem och kom först där på vilket litet knasigt litet fack det var jag hade lagt dem i. (Lättnaden!) Den 22:e var det årsdag av Utöyatragedin och jag åkte tillbaka till Oslo för uppföljningsreportagen. Bet mig i kinden flera flera gånger för att vara proffs och inte låta mig påverkas av berättelserna jag fick höra. 
Och - det tveklöst bästa med juli - var min och Davids Londonresa. Den som han hade vunnit genom att skriva en rolig slogan (geni uppenbarligen). Detta var för mig årets första, och nästintill enda, semester/ledighet och det var alldeles underbart. Vi gick på festival i Hyde Park och såg Springsteen (där Paul McCartney dök upp som surprise!), promenerade runt en massa och åt och drack gott. Fler dagar som dessa borde året 2012 ha bestått av. Det sista säger jag med eftertryck.

Hard Rock Calling i Hyde Park, med Mr Springsteen på scen.

Augusti var OS-tittande, grillkvällar på Smithen och lite, lite bad, de få dagar den här skitsommaren som hade sol. Johan och lille Vidde kom till Göteborg en vända och jag hängde en dag vid Delsjön med dem och Johans alla syskon (nåja nästan alla). Sen kom månadens topp, då Sara och Johan hade sin bröllopsfest friends edition! (Själva vigseln i Bexet i maj firades med närmaste familjen). 

I början av september slutade mitt GP-vik och jag återgick till att "bara" frilansa heltid igen. Linn tog en powernap på vår matta första dagen och jag kände ett stort lyckorus över att få tillbaka all frihet som frilanslivet innebär. Även om det som alltid var trist att sluta på GP. 
Vi fick ommålat väggarna i hallen och sovrummet och levde i ett litet renoveringshelvete nån vecka eller två. Men sen åkte jag och Linn till Elba i Italien för att skriva reserep och där var det precis hur vackert som helst. 

I oktober skulle D ha åkt till Bexet med min lillebror för att fiska, men fick förhinder. Jag, mamma och pappa åkte med istället och det blev en helg då vi plockade en miljard liter trattkantareller och jag hittade jättefina gamla kakburkar på en loppis i Rydöbruk. 
Resten av oktober var mest mörk och ledsen om jag ska vara ärlig. Jag fick magsjuka. Någon sparkade sönder min cykel. Sen fick D magsjuka. Och sen pratade vi plötsligt om oss en fredagsmorgon och allt blev chock och ledsna insikter och livskris. 

Det var något med hösten 2012. Så många så många har sagt att den var skit, så många har krisat i sina relationer eller varit ledsna på annat vis. Nico sa till mig igår att det till och med stått i GP att psykologer hävdar att ovanligt många mått kasst andra halvan av det här året. Just november är ju i alla fall i de flesta avseenden alla års bottenskrap och för mig var november 2012 verkligen ingen hit. Det var bara... näeh. Det enda ljusa var väl att Obama blev omvald i USA så att Romney hölls borta från världens maktcentrum.

Finns inga roliga bilder alls från november. Så här kommer en på Klara i Bexet
istället. Från juni, som var en på alla sätt så mycket bättre månad.

December blev bättre än föregående månad, tack och lov. Jag åkte till Egypten med S och N och det var ljuvligt. Kunde inte ha kommit mer vältajmat. Sen blev det jul och det gillar man ju om man är en julknarkare som jag. Även om det tillfälligt är lite kaos med allting annat. Och sen avslutade jag och S - vilket ni ju redan hört helt nyss - året med middag från donken och en alldeles särdeles oplanerad utgångs-nyårsafton i Stockholm. 

Hejdå 2012! Du var helt fantastisk stundtals, det var du verkligen, men jag kommer nog inte sakna dig så som jag kan sakna andra år.

Årslistan 2012

Här kommer den obligatoriska lilla enkäten över 2012. Mest för dokumentationens skull.

1. Hände något i år/gjorde du något i år som aldrig hänt förut? 
Säkert mycket. Men till exempel började jag gilla att löpträna. 

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Well nej. Lovade mig själv att göra klart fotoböcker för varje år, pga är på 2004. Är fortfarande på 2004. Liten fail där.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja, Abel och Sara! Men ingen som jag känner jättenära. (Innerligt förlåt om jag glömt någon nu). 

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov för det!

5. Vilka länder besökte du?
Schweiz, Irland, Grekland, Norge, England, Italien och Egypten.  

6. Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Hmm. Ja. Jo.

7. Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
Vill inte låta deppig här men det blir nog den 9 november då jag och D bestämde oss för att göra slut. Kommer minnas precis när det var eftersom det var fem år efter att jag och J gjorde slut på exakt samma datum. (Kommer såklart också att minnas massor av fina händelser från året men kanske inte så många exakta datum på det sättet.)

8. Vad var din största framgång 2012?

Jobbet kanske. Och att jag lärde mig mycket om mig själv och om människor som står mig nära.

9. Största misstaget?
Att jag trodde att mitt förhållande var ett sånt som klarar vad som helst, och därför inte vaknade till förrän det var för sent.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, ganska frisk faktiskt! Hade magsjuka en gång, det var överjävligt. I övrigt kry.

11. Bästa köpen?

Mina två par lätta löparskor från Reebok. Charterresan med S och N i december. Soda streamern. Flygbiljetter för att hälsa på i Schweiz. Den 169 år gamla världskartan vi köpte på en antikmarknad i London.

12. Vad spenderade du mest pengar på?

Brukar alltid svara resor men har inte varit på så jättemånga i år. Fyra av dem var dessutom gratis eller semigratis på grund av jobbresor, och den till London vann ju David i en tävling (!). Så kanske typ..mat? Goda ostar och sånt.
 
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Ja, naturligtvis. Kärlek. Små fina saker i vardagen. Vänner och att vara med dem. D. Och att det gått så bra för honom med alla saker han tagit sig för. Att hitta en stringhylla i förrådet som pappa gjort i slöjden i skolan när han var liten. Stort och smått. 

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2012?

Vår sista dans med Melissa Horn. 

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare.

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Tagit tid till roliga saker. Ätit ute mer och haft klunsmaraton om vilken restaurang. Lagt mer energi på det som är viktigt och mindre på det som inte är det. 

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Blundat och kört.

18. Hur tillbringade du julen 2012?

På Ådäljan med familjen. Och sen i Bexet/Hylte med släkten. Som vanligt alltså!

19. Blev du kär i år?

Nope.

20. Favoritprogram på TV?

Girls, Homeland, Vem vet mest, På spåret och garanterat en massa massa andra. 

21. Bästa boken du läst i år?
Hjälp, välja ut en? Kan inte, då kommer jag fastna på den här frågan.

22. Största musikaliska upptäckten?

Svarar istället på frågan "senaste musikaliska upptäckten?". För den skedde på årets allra sista dag: Elin Ruth Sigvardsson. Älskar hennes röst. 
Också Rodriguez (genom dokumentärfilmen Sugar man!).

23. Något du önskade dig och fick?

Massa kul jobb. Fina minnen och glada stunder. Ommålade väggar i hela lägenheten. 

24. Något du önskade dig men inte fick?

Att vi skulle lyckas laga oss. Det önskade jag verkligen. 
  
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2012?

Det här (klick klick, varför syns inte länkarna längre?!). Var på badutflykt med mamma och pappa och jobbade kväll på GP. D var bortrest men dagen var mycket fin ändå. Några dagar senare firade jag lite till med middag, öl och några vänner på Lagerhuset.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Ja, men så är det ju alltid. Ett liv som var helt perfekt hela tiden hade ju blivit enormt trist i längden tänker jag.

27. Vad fick dig att må bra?

Människor i min omgivning. Träning, musik, god mat, upplevelser. Alla såna saker. 

28. Vilken kändis var du mest sugen på?

Jag går inte runt och är sådär väldigt sugen på kändisar faktiskt. Så ingen.  
 
29. De bästa nya människorna du träffade? 
Ingen nämnd, ingen glömd.
 
30. Vad har du för nyårslöften inför 2013?

Fotoböckerna får väl ligga kvar som löftesrest från förra året. Jag lovar också mig själv att jag ska jobba lagom mycket bara, inte hysteriskt. Och att jag ska bli sjukt vältränad, så pass mycket att jag går runt och känner "jä!" och är asnöjd. Att jag ska hitta en ny lägenhet och göra att den känns som min och som hemma. Och att jag ska få till ett par roliga reportageresor samt resa lite för nöjes skull med S nånstans i Centralafrika efter hennes läkarpraktik i Uganda. Ungefär så tänker jag mig året. 

Om tidernas mest ouppstyrda (men väldigt roliga) nyårsafton

Om det blev nyårsmiddag från donken? Jamen såklart. Har man en gång fått en så briljant idé i huvudet så kan man ju inte bara ignorera den sedan, som ni förstår. Här kommer en sammanfattning av kvällen, i suddiga och extremt kassa mobilbilder.

Vi inledde nyårsaftonen med att käka lunch hos Johan och Lisa och lilla Vidde i Solna. Det var fint, vi köpte med oss grillad kyckling och Lisa plockade fram supergod lakritschokladkola ur kylen. På detta blev det dock ingen bild alls tagen.

Resten av dagen hängde vi hemma hos S, och vi hade tänkt städa undan alla kläder vi vräkt överallt men orkade inte riktigt. Så det såg ut såhär ungefär. Mycket rofyllt.

Glitterlacket jag hade kvar sedan julafton var målat i så många lager att ett helt sjok föll av och fastnade i min knäck. Wtf?!

Jag tänkte att svart klänning på nyår är så väldigt förutsägbart och slängde på dig den här färgklicken. Välkommen du neonsprakande 2013.

Sen följde alltså donken-middagen. I sista stund fick vi sällskap av Sofias nya grannbekantskap Martin som tyckte att idén var härlig och erbjöd sig att fixa god förrätt och efterrätt hemma hos sig om vi köpte med hamburgare även till honom. Så det gjorde vi.

Vår värd bjöd på chêvresallad med spenat, valnötter och honung till förrätt, och hjortronpannacotta till efterrätt. (En jävla tur, för det gav liksom ett uns av värdighet till middagen). Vi bjöd på McFeast, double cheese burger och chili-cheese-toppar som vi doppade i donkens ostsås. Sofia åt som vanligt med stor finess och grace, se bild här ovan.

Sen sa vi hej hej till Martin och drog vidare till Debaser medis där vi hade köpt biljetter för att där fanns biljetter kvar att köpa. Det var utsålt på Södra Teatern och Berns och vi tänkte "bättre säkra upp med biljetter nånstans än att stå i nån himla kö på nyår". Vad vi missat var att det var hbtq-tema på Debaser. Verkligen inget fel i det såklart, men känslan var att vi inte riktigt passade in och det var inte ens särskilt peppig stämning därinne. Alls. Vi kom ungefär tio i tolv, tog ett varv, tittade på varann, skrattade lite. Bestämde oss efter två-tre minuter för att gå igen men att först fira tolvslaget ute på trappen. För plötsligt var klockan tolv och det nya året bara vräkte in.

Och där stod vi alltså under de första minuterna av 2013! Jag, S, massor av fjäderboor och män i tjusiga klänningar och raketer över Medborgarplatsen. Vi gav varann en fet nyårspuss och när dansgolvet där innanför spelade nån låt med texten standing here with someone that I love så kände vi att ja, det gör vi ju i alla fall! Och sen lämnade vi Debaser åt sitt öde och gick vidare i natten.

S ville dra en sväng till Morfar Gringo Ginko eftersom det jobbade nån kul person där som hon inte hade träffat på två år (sicken kanonidé...well). Ett gäng som vi snackat lite med utanför Debaser hakade på vår plan och vi letade oss fram på Söders gator. Efter mycket om och men kom vi rätt. Dock var det stängt.

Sen gick vi runt lite till, gick in på nåt ställe en stund och sen hakade vi på en kort sväng på efterfest hos gänget vi hade lurat med till Morfar Gringo Ginko. Den visade sig vara i en stor överklasslägenhet i Gamla stan och på väggen hängde konst som föreställde flera Fantomenfigurer i röda trikåer som smiskade kvinnor. Classy. Vi sa tack och hej ganska snabbt. Sen mötte vi upp Sofias granne igen, som kom tillbaka från en fest vi med facit i hand kanske borde ha tackat ja till att följa med på från första början.
Och senare, när jag bäddade ner mig på Sofias sköna soffa för att sova ett gäng timmar innan jag skulle till centralen och ta tåget hem, så var klockan hur mycket som helst.

Jag har alltid undrat vem som egentligen går ut på nyår. Själv har jag alla tidigare nyårsaftnar i livet styrt upp fina och smarriga trerättersmiddagar med vänner, oftast följt av roliga hemmafester. Med bubbel och skål och lyckönskningar. Det känns som att det är så man "ska" fira nyår, och ganska mycket som att det också är så man vill fira nyår. Men ibland är förutsättningarna annorlunda (man är plötsligt singel och typ alla man känner har rest bort och man orkar inte engagera sig) och då är det bra att veta att allt inte måste vara sådär perfekt som det brukar för att vara roligt. Också bra att ha en bästis som sitter i exakt samma båt exakt samtidigt.

Det var kanske inte så mycket (läs: inget) under detta nyår som blev som det brukar, eller som vi hade tänkt oss (eftersom vi inte hade tänkt alls). Men bra, och fyllt med massor av skratt, det blev det verkligen ändå!

Du och jag S, du och jag. ♥