Hej igen.

När det är stiltje på bloggen i många dagar kan man lätt tro att det inte händer nåt skoj. Men det gör det. Till exempel har jag varit i Stockholm på en ypperligt härlig familjehelg som vi har varje år med alla mina kusiner. Vi shoppade lite, gick på Cosmonova, spelade spel och åt massor av mat. Mmm. Min släkt är go.

I övrigt har jag haft fullt upp med lite allt möjligt. Under påsken maratonjobbade jag hela helgen och förra veckan höll jag på att gå under av stress över alla val vi står inför hela tiden i skolan. Jag satt uppe till 4 i torsdags och filade på prakikansökningsbrev (efter den naturligtvis oerhört livsviktiga måndagspokern, som nu är på torsdagar). Blir spännande att se vart jag hamnar i höst, på praktiken. Den kan bli här i Göteborg. Det kan bli Stockholm. Vilket som känns ju riktigt fint, det kryllar av plus vilket det än blir. Som i "allt blir lättare om det blir här i Göteborg. Jag har en lägenhet, alla mina vänner och ett nytt gymkort som man inte kan frysa" eller "Stockholm är ju skittrevligt och hur ofta har man möjligheten att bo på en ny plats ett par månader, bara sådär? Dessutom bor Sofia i Stockholm och jag gillar tanken på att bo någon annanstans ett tag". Ja, ni ser, bara fina alternativ.

I morgon ska jag fiska havsöring. Det är premiär, både för mig och för havsöringen.

OBLIQ "Antenna", Releasefest!

I fredags var det releasefest för Antenna, Obliqs första album som är alldeles fantastiskt bra. Det var smockat med folk på Musikens Hus, massor av musiker, branschfolk, vänner, vänners vänner och stolta familjemedlemmar.
När Obliq drog igång på scen var jag en omåttligt stolt syster. Jag vet hur oerhört mycket tid, pengar, slit, passion och engagemang som ligger bakom skivan, och det gör mig lycklig ända ut i fingertopparna att få se min brors dröm gå i uppfyllelse med sådan bravur. Albumet har recenserats av flera tidningar och magasin i veckan och den har hittills enbart fått fullkomligt lysande recensioner. (Titta gärna på myspace.com, de har reklam för Antenna på förstasidan den här veckan. Under den tiden kan ni även pre-lyssna hela albumet där).

Jag älskar dig brorsan. Och jag är gränslöst stolt över dig.

J.

Igår kväll var J här. Jag bjöd på mat och visade min nymålade vägg och resten av min lägenhet som han inte sett förut. Han skrattade åt min gamla skrivmaskin och inspekterade maten i mitt kylskåp. Vi pratade och skrattade väldigt mycket. Det var mysigt.
Sen blev det väldigt mycket av allting, också. Samtidigt som det är både fantastiskt trevligt, roligt och härligt att ses, och underbart att prata, är det ju jobbigt. Och ganska mycket sorgligt. Och både konstigt och oerhört okomplicerat på samma gång, sådär okomplicerat som det alltid varit mellan oss och alltid kommer vara. Igår var vi väldigt glada ihop, och vi var väldigt ledsna ihop. Jag skulle kunna skriva en hel bok om det här, men det går ju inte. Ibland blir det väldigt tydligt att ni faktiskt finns, ni som läser. Det är ju fenomenalt, men det gör det svårare att skriva ibland. Vi säger så.


Idag har vi sänt TV på riktigt för första gången i skolan (det var jättekul och gick sjukt nog riktigt bra) och sen har jag och Emma varit i Angered och gjort ett reportage om en boxningsklubb för Göteborgs Fria. Jag är för trött för att skriva mer än så om det.

Söndagar är bra dagar.

För då får man laga god mat, dricka vin och låtsas att det är lördagkväll igen. Söndagkvällar är på många sätt veckans skönaste dagar tycker jag.
Igår var just en sådan söndagkväll. Den innefattade förutom thaisoppa och vitt vin också del XIV i sjuttonkampen. Om jag inte förklarat tidigare vad sjuttonkampen är ska jag göra det nån dag -påminn mig. Det är en väldigt skojig kamp. Hur som helst var det dags för den fjortonde delen i den väldigt viktiga och ideligen ihållande kampen mellan mig och D, och igår var grenen grodhoppning. Små plastgrodor i glada färger skulle med vår hjälp ta sig från köksbordet, ner på golvet, ut i hallen, in i vardagsrummet via en U-turn, vidare in under och igenom bordet, och ner i en grön kopp. Det var tillåtet att gena genom luckan jag har i väggen, men det luckades, jag menar lyckades (en omedveten men jag vet, tråkig, ordvits) ingen av oss med. Efter en match som jag ledde marginellt men konstant lyckades David pluppa i sin röda groda i koppen aaaalldeles före min gröna och besvikelsen var enorm. Se bara så redo han var, Mr. Green, där han stod i startfältet på köksbordet:

Hiram -barberaren

Jag har tre saker att skriva om idag. Vi tar dem väl i bakvänd kronologisk ordning:

• I en veckas tid har jag stått och målat väggarna i mitt kök. Framför allt nattetid, för det är ju då man har tid, och nu är det äntligen klart! Trots att en tjej hemma hos Björn förra helgen upplyste mig om att det är ute med fondvägg nu, blev köket vitt med en olivgrön sådan. Mamma var här idag och hjälpte mig, sen kom pappa med pizza till oss, och när vi svullat i oss och berömt mina snygga väggar låg vi alla tre på min säng och glodde på slutet av melodifestivalen. Väldigt trevligt. Pappa blev lycklig när han förstod att Carola måste ha åkt ut. Ja det var då för väl. Mitt kök är jättefint och jag älskar att gå runt och ställa tillbaka alla saker som plockats ner. Nu fattas bara lite hyllor och sånt därnt. Jag är evigt tacksam att den gröna väggen efter strykning 3 faktiskt är olivgrön, och inte fläckigt bajsbrun som den var efter första. Bajs är inte så hett, tycker jag.
• Igår ringde jag Toni & Guy för att beställa klipptid. Eftersom jag förra gången blev klippt av en tjej med två färger och två längder i sitt hår (och resultatet av hennes klippning blev hjälmfrilla) var jag laddad till tusen för att se till att bli inbokad hos någon annan den här gången. Det var minsann inte så lätt. Den här L hade tydligen tusen lediga tider. Vilken surprise... Till slut fanns ingen annan utväg än att fråga om de inte hade nån tid hos någon av de -ännu- dyrare frisörerna. Det hade de, och det kändes lätt värt att betala en hundring extra för att få nån annan. Så idag klippte jag mig hos en mexicansk kille som hette Hiram och klippte hår som en gud. Han var så jävla noggrann och sa saker som "disconnect the fringe" och "give it a little more texture" kanske 350 gånger. Och sen blev det jättebra. Jag tror bestämt att jag skaffat mig en fast frisör att återvända till.
  
• Igår kväll var vi hos Martin och drack öl och tequila. Vi snackade rätt mycket skit, och sen diskuterade vi det faktum att vi snackade skit. Gruppdynamik är ju väldigt spännande, och pratade länge om våra egna och andras goda och mindre goda sidor. Plötsligt var klockan fyra och vi förstod inte hur den hade kunnat bli det. Vagnarna hade slutat gå, så jag och Per tog en taxi hem till vår del av stan. Ikväll känns det så jäkla rätt att bara ligga här i min säng, gotta mig i nerladdade serier och veta att jag i morrn kan gå och dona med mina prylar en hel dag. Mmmm.
  

Radio radio radio radio radio!

Whoaa, jag fick jobbet på Sveriges Radio och är hur glad som helst. Det är inte som trafikuppläsare, inte som nyhetsreporter heller, utan som programledare! Jag och David ska tillsammans ha "Morgonskiftet" i P4 i sommar, 4 timmar varje morgon under sju veckor. Vi får jättefria händer och får göra egna lyssnartävlingar, bestämma upplägg och göra roliga återkommande inslag, bjuda in liveartister i studion och prata om vad vi själva vill. Det känns verkligen som en dröm. Jag kan knappt tro på det, så skoj ska det bli!
Jag har ju aldrig gjort radio förut, så att de vågar tro på mig som programledare känns ju en smula spännande. En rätt stor smula, mer som en limpa. Jag är taggad som aldrig förr! Vi sänder från Jönköping så det blir till att hänga där måndagar till fredagar under dessa sju veckor. Det är en söt liten stad verkar det som. Den har kullerstensgator, en stor strand och en trevlig pir med restauranger. Och alla gånger jag har varit där (kanske totalt i mitt liv två eller tre gånger) har solen strålat från en klarblå himmel. Nu ska jag ringa barndomskompis-Per och se om man kan få hyra hans lägenhet där över sommaren.

Så över till en annan rolig sak. Jag hittade just en trevlig recension av Obliqs nya album Antenna. Den är från Eskilstunakuriren, 5 mars. (Återigen vill jag tipsa om releasefesten fredagen den 14 mars.)

Obliq

Antenna (Triada)

Låt er inte luras av omslaget eller det faktum att Martin Brändström från Dark Tranquility medverkar på den här plattan. Obliq spelar pop med elektroniska inslag och har mer gemensamt med Kent, 10 CC och 22 Piste Pirkko än något annat.
Bandet levererar tio bländande vackra och sköra låtar, snyggt arrangerade och synnerligen genomarbetade.
Och den numera berömda göteborgska popkänslan som artister som Broder Daniel och Håkan Hellström har fått det svenska folket att omfamna har även den sin plats på Antenna. Så fäll ut känselspröten och ge Obliq en rejäl chans.
Jörgen Bröms

Du vet väl att vi har Sveriges bästa kebabsås?

Jag är så jävla jävla glad. Jag måste bara få skriva det. Det är en sån härlig dag idag. Jag åkte hastigt och lustigt till Jönköping på spontantripp och solen sken som den alltid verkar göra där och vi åt pommespizza på evergreen och hälsade på min barndomskompis Per. Och så var jag på nån form av anställningsintervju på Sveriges Radio, vilket föranledde besöket i den rara staden vid Vätterns södra spets, och det verkar lite som att de vill ha mig. Vilket känns bisarrt, men så löjligt kul att jag bara vill hoppa omkring.
Tillbaka i Göteborg igen har jag också hunnit stå och vinka lite till en färja, skickat många många pengar till mina fantastiska människor i Nicaragua och nu ska jag snart brottas i sumodräkt med mina jobbarkompisar.

Tack livet för den här dagen.

Min granne är också en nattsudd

Klockan är halv fyra på natten och min granne spelar Robbie Willams och gamla klassiker på jätte- jättehög volym. Jag tycker att det är helt underbart. Inte låtarna just, utan fenomenet att kunna med att spela musik jättehögt på nätterna. Precis så vill jag att man ska ha det! Heja grannen!

Själv kom jag nyss hem efter en väldigt trevlig kväll på Uppåt Framåt. Vi började med förfest i Björns nya lägenhet i Amerikahuset, och fortsatte med Absint (björns fel) och trevligt umgänge på Uppåt. Jag tycker väldigt mycket om Uppåt Framåt, av en rad olika anledningar. 1. Det är trevligt folk, trevlig musik och en trevlig lokal. 2. Det är litet och trångt, och ändå får man alltid ett bord. Konstigt men bra. 3. Jag stöter alltid på min vän Ylva där. Alltid. Ylva är en vän jag tycker jättejättemycket om, men som jag träffar jättejättelite. Jag börjar fundera på om någon som driver klubben kanske har henne i en liten lucka i golvet, och plockar fram henne just när det kommer folk. Det verkar lite så. 4. De stänger klockan två. Det briljanta i det är att om man vill gå ut ännu mer än man redan gjort, är det två timmar kvar till klockan fyra (och inte en timme kvar, som när man är på ett ställe som stänger klockan tre), och vill man åka hem kommer man hem i rimlig tid. Så jävla smart.

Heja Uppåt Framåt, och Heja alla mina fina vänner. Jag tycker om er.

UPPDATERING 03.41:
Nu ligger mina grannar med varandra.. Jag hör dem. Det känns minst sagt märkligt att ligga här och lyssna på deras ljud. Vem vill ligga till Robbie Willams och gamla 80-tals-klassiker? Riktigt osexigt låter det. Själva musiken alltså. De andra ljuden låter ju... tja...sex-iga, I guess. Hä. Nu lyssnar de på Torn, med Natalie Imbruglia.
Ehum.... heja grannen? Heja heja.

Cellprovskontroll

Häromdagen var jag på min första cellprovskontroll. Jag brukar faktiskt inte vara rädd för så mycket saker i livet, men frasen "knipsa med en tång i livmodertappen" var rätt svår att få ur huvudet när jag satt på vagnen på väg till Munkebäckstorget. Det blev inte bättre av att det sista wiman sa var "uuh, det gör ont!".
Jag kom fram och satte mig i väntrummet, där ungefär 400 bebisar trängdes med sina mammor, och 200 gravida kvinnor som sneglade avundsjukt på de skrikande små barnen. En ung och snygg barnmorska kom förbi och ropade något namn, och jag hoppades alldeles innerligt att hon var den Linnea jag skulle träffa. Det var hon inte. Hon var en Christina. Jag satt kvar och tänkte att nu är det kört, nu får jag en vårdslös 60-årig tant som Nicole fick! Jag försökte fokusera på något annat än att jag snart skulle bli knipsad i livmodertappen, men det var inte så lätt. Efter att ha fyllt i ett "vilken P-typ är du?"-test som låg där, fick jag veta att jag är "Rörliga Rebecka", en aktiv tjej som reser mycket i världen. Sen kom Linnean jag skulle träffa. Hon var blond och ung och jag andades ut. Inte för att jag tror att medelålders barnmorskor behöver vara hårdhänta, men man vet ju aldrig. De kan ju vara det. Själva undersökningen blev ett stort antiklimax. Det kändes ju inte överhuvudtaget. Jag tror att undersökningen tog kanske 18 sekunder, totalt, och det gjorde absolut inte det minsta ont. Efteråt köpte jag tre avocados av min favvofrukthandlare och åkte hem.