Jag har blivit så himla kär i vårt hus på sistone. Tror det är sensommar-tiden som gjort det.
I våras var det ju så jädra mycket renovering här och en känsla av evigt slit (detta trots att jag ju först höggravid och sedan nyförlöst med blodpropp själv inte slet särskilt mycket med bygget rent fysiskt). Men nu! Nu skördar vi, både bildligt och bokstavligt. Det bokstavliga har senaste veckorna bestått av att plocka av allt ätbart innan hösten kommer. Det är något så njutbart med att göra det, har jag märkt. Att få fylla frysen med "egen mat". Äppleskivor och rabarbertärningar och chilis. Plommon och kanske, kanske fikon, om de hinner växa till sig innan det blir för kallt.
Alltså, vi kan ingenting alls om odling och med chilis menar jag tre stycken som vuxit på den chiliplanta våra granners vänner så vänligt skänkt oss och som vi stuvat ner i en kruka på altanen. Men det är väl en del av det roliga, att vara ny på hela trädgårdsgrejen men bit för bit upptäcka hur härligt det är med lite gräs, två fruktträd och ett par pallkragar. Fantiserar om att bygga en trädkoja till barnen i tallarna på baksidan. Nån gång gör vi det.
Men nu står jag i alla fall och svarvar äpplen för glatta livet med min nyinköpta äppelsvarv, kokar mos och marmelad och tänker att jag "preppar för vintern", haha. Back to basics. Känner mig "ett med naturen". Skoja bara, jag känner mig som en helt vanlig tvåbarnsmorsa som försöker hitta två minuter i veckan att koka lite marmelad. Men ändå! Så härlig grej. Har gjort äpple-kardemumma och plommon-vanilj-whiskey-marmelad på våra äpplen och plommon, och päron-ingefära på grannens päron. Kan inte sluta äta detta!
Så nu dricker vi te och äter 140 skivor surdegsbröd med ost och marmelad varje kväll. För just det, Axel har såklart (fem år efter att surdegshajpen peakade hehe) också blivit besatt av surdeg. Han bakar och bakar. Surdegsbröd, surdegskanelbullar, surdegsknäcke, surdegsfrallor och surdegspizzor. Ändå drömhobby för samtliga medlemmar av familjen.
Och just det! Snart kan vi bjucka på egen cider också. Förra helgen tog Axel våra äpplen till en kompis mosters musteri, så nu står två tunnor äpplemust i vårt kallskafferi och puttrar för att bli cider. Hoppas den blir god (jag kan nöja mig med "inte äcklig" också, bara för känslan att ha egengjord cider). Jamen ni fattar. Sensommaren visade sig vara en GULDTID för två ganska nybakade husägare.
Vi har dock inte klippt gräset på typ två månader så snart är det så högt att vi inte ser ut längre. Jaja. Prioriteringar.
I våras var det ju så jädra mycket renovering här och en känsla av evigt slit (detta trots att jag ju först höggravid och sedan nyförlöst med blodpropp själv inte slet särskilt mycket med bygget rent fysiskt). Men nu! Nu skördar vi, både bildligt och bokstavligt. Det bokstavliga har senaste veckorna bestått av att plocka av allt ätbart innan hösten kommer. Det är något så njutbart med att göra det, har jag märkt. Att få fylla frysen med "egen mat". Äppleskivor och rabarbertärningar och chilis. Plommon och kanske, kanske fikon, om de hinner växa till sig innan det blir för kallt.
Men nu står jag i alla fall och svarvar äpplen för glatta livet med min nyinköpta äppelsvarv, kokar mos och marmelad och tänker att jag "preppar för vintern", haha. Back to basics. Känner mig "ett med naturen". Skoja bara, jag känner mig som en helt vanlig tvåbarnsmorsa som försöker hitta två minuter i veckan att koka lite marmelad. Men ändå! Så härlig grej. Har gjort äpple-kardemumma och plommon-vanilj-whiskey-marmelad på våra äpplen och plommon, och päron-ingefära på grannens päron. Kan inte sluta äta detta!
Så nu dricker vi te och äter 140 skivor surdegsbröd med ost och marmelad varje kväll. För just det, Axel har såklart (fem år efter att surdegshajpen peakade hehe) också blivit besatt av surdeg. Han bakar och bakar. Surdegsbröd, surdegskanelbullar, surdegsknäcke, surdegsfrallor och surdegspizzor. Ändå drömhobby för samtliga medlemmar av familjen.
Och just det! Snart kan vi bjucka på egen cider också. Förra helgen tog Axel våra äpplen till en kompis mosters musteri, så nu står två tunnor äpplemust i vårt kallskafferi och puttrar för att bli cider. Hoppas den blir god (jag kan nöja mig med "inte äcklig" också, bara för känslan att ha egengjord cider). Jamen ni fattar. Sensommaren visade sig vara en GULDTID för två ganska nybakade husägare.
Vi har dock inte klippt gräset på typ två månader så snart är det så högt att vi inte ser ut längre. Jaja. Prioriteringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar